Att söka in på teaterskola (universitetsnivå) i USA

Hej på er onsdagsläsare!


Hoppas allt är bra med er alla.
Själv gläder jag mig åt kommande helg som skall gå i lugnets tecken.


Vi har i skrivande stund färdats 308 mil i vår bil på mindre än en månad. Det motsvarar ungefär en resa från Stockholm till nordafrika.
Bilen har rullat på, och den har varit en trogen vän. Den har burit oss till en massa olika universitet.
Vi har lyssnat på radio, vi har pratat och Karolina har sovit mycket i bilen.
Jag somnar icke, jag pratar med chauffören istället, alltså med Peter.
Vi har tagit väldigt få pauser, tycker jag.

Det lustiga är att det inte känns så betungnade då jag tänker tillbaka på det.
Vägarna är ju oftast väldigt breda och bra här i USA. Trafiken flyter oftast på utan att knota. Folk kör bra, jo det tycker jag nog, på det hela taget.

Mest tacksam är jag över att vi inte haft några tillbud.
TACK för det!
OCH, jag är också väldigt glad över att vi tog tåget till New York City och till de autditions som ägde rum där. SÅ kallt som det var i NYC har det inte varit på något annat ställe. Då var i var i NYC låg vädersystemet Polar Vortex över oss tyngre än vid någon annan resa.

Så, nog om resorna i sig!

Nu tänkte jag vika ett inlägg till hur det går till att söka till en scenskola här i USA.

Som ni vet är detta på högskole och universistetsnivå. I Sverige kan det troligtvis endast jämföras med Teaterhögskolan/Statens Scenskola.
En utbildning till  skådespelare på högskolenivå i USA tar 4 år.

Den examen Karolina kommer att ta är en Bachelor of Fine Arts in Acting.
För att ens ansöka om dessa måste man först söka till UNIVERSITETET i sig.
I vårt fall är det 12 stycken universitet längs med denna kust.  Vid en BFA är det alltid bra att söka till fler skolor än färre.  En akademisk student söker i snitt 5 skolor.  EN BFA-elev söker i snitt 10 skolor.  Det är ett måste eftersom konkurrensen är SÅ skyhög om de få platser som finns.


I dessa grundansökningar ska betyg skickas in, rekommendationsbrev från lärare, SAT-resultat,  ACT-resultat, uppsatser och extra curricilum-aktiviteter. Plus, såklart, avgifterna man betalar för att ens söka in. Pengar man inte får tillbaka.
DÅ detta är gjort är det oftast KLART för de elever som ska läsa en akademisk utbildning. De kan “koppla av” då detta första är gjort.
Ja, så gott det nu går.
De elever som söker en B.F.A har endast kommit halvvägs vid det här laget.

Då universiteten fått dessa ansökningar, och skickat ut ett bekräftelsemail, kan man boka sin audtiontid.
Det ska ske någotlunda snabbt, så att man kan koordinera de olika skolorna.
Vid dessa ansökningar skall oftast ytterligare en uppsats skrivas av eleven, ofta vill skolorna även ha fler rekommendationsbrev från dramalärare, coacher eller andra som har haft med den sökande eleven att göra.
Så, det gäller att vara beredd. OCH det gäller att skriva!
Visst, givetvis kostar en audition.  Lika mycket som grundansökan. Så, rent krasst, man söker dubbelt så mycket som en akademisk elev, och man betalar också dubbelt så mycket.
Så för oss blir allt 12x2.

Efter detta följer en viss väntan på att skolorna ska höra av sig, vilket de gör ganska snabbt.
Då skolorna hörts av bestäms dag, och klockslag, för kommande audition.

Eleven får ett brev från skolan där skolan talar om vilken slags monloger de vill ha, eller vilken genre de är ute efter. Oftast är de ute efter två kontrasterande monologer.
Eleven får fylla i uppgifter och meddela vilka monologer hen ska framföra då audition sker.
SÅ, alltså är både elev och skola helt beredda då eleven står framför juryn då uttagningen sker.
Monolgerna spänner från Shakespeare till moderna verk. Varje monolog måste vara runt två minuter lång.

Karolina har under höst och vår haft en privat dramalärare här i NoVA som guidat henne genom monologernas värld. En coach som gått igenom ALLT med henne, från teknik, konstnärlig touch till hur man ska vara klädd under en audition. OCH framförallt vad man som sökande kan vänta sig av en jury.
TACK, Lilia, säger jag, utan dig vet jag inte vad vi hade gjort! Vilken pedagog, och vilken coach Karolina haft. Det är bara att lyfta på hatten! Respekt!
Sommarkursen på NYU har också hjälpt, och stärkt, Karolina så ofantligt mycket.

Sen är det bara att dra då...
När dagen kommer.
Vara förberedd, ladda.


Väl på plats registrerar sig eleven. Eleven lämnar sin CV, och sin “Head shot”. Alla skolor har ju redan detta på fil, men alla elever tar med sig dessa också.
Alla audtions börjar med ett informationsmöte för elever och föräldrar. På dessa möten berättar, oftast är det rektorn (the dean of the drama school) för dramaskolan, om vad skolan väntar sig, vad de söker i de elever de vill utbilda, att inget är rätt eller fel i sättet att framför en monolog. De berättar om studier utomlands (det har alla skolor, och en termin utomlands förväntas samtliga elever ta).
Oftast är rektorerna på dramaskolorna otroligt dynamiska, välformulerade, trevliga och väldigt medryckande (skådespelare/regissör/dramaturg någon?).
Kort sagt, det är INTRESSANT som bara den att lyssna på vad de har att säga om skolan och sättet de lär ut på.

Efter detta brukar de som söker oftast försvinna till en så kallad “warm up”. Föräldrarna blir kvar...
Det är nu det intressanta börjar då man kommer i samspråk med andra föräldrar, om man kommer i samspråk, det är inte alltid det sker. MEN då det sker är det oftast mycket intressant eftersom man har ungar som har samma driv och stora passion för teatern. Ofta söker dessa barn samma skolor som man själv besökt, eller ska besöka. Det blir en viss rundgång, förstås.

Karolinas efternamn börjar på B vilket gör att hon oftaast kallas in bland de första till rummet där uttagingen sker.
Väl därinne presenterar sig eleven, sedan får hen framföra sina monologer. Därpå intervjuar juryn eleven, frågar frågor, har undringar osv.
Ofta kan det hända att de ber en elev göra om sin monlog på ett annat sätt. OCH ofta kan det hända att de ber om ytterligare monologer. Ibland ska eleven sjunga något, även om eleven inte söker till musikteater. Karolina har tio monolger memorerade.

Denna process får vi föräldrar ALDRIG SE!
Det finns strikta regler där. Föräldrar på en plats, eleverna på en helt annan då processen är igång.

Då allt är över är det bara att ta sitt pick och pack och åka hem.
Feedback ges sällan och aldrig.
Man får helt enkelt vänta och se.
Ha is i magen tills beskeden kommer.
På en av skolorna fick Karolina feedback, jag talar inte om på vilken just nu. Men det är mycket, mycket ovanligt.

Karolina säger att de flesta audtions har gått "bra", att juryn varit snälla, och roliga och trevliga.
VISSA har blivit “förvånade” eftersom en av monologerna (ett modern stycke) slutar med ordet BITCH! Karolina skriker ut ordet. Andra skolor har inte höjt ögonbrynet åt det. Alla skolor är olika. Varenda en.

Somliga skolor är bättre än andra, en ENDA skola har varit USEL!
Riktigt under ALL kritik, ironiskt nog en som ligger långt borta.
De flesta skolor har varit under av proffsighet på alla plan. Ett extra stort plus i kanten för de skolor som haft kaffe, vatten, te och juice för de väntande föräldrarna. OCH ett stort PLUS i kanten till de skolor som ordnat visningar för de väntande föräldrarna.

Jag har talat med trevliga föräldrar. Jag har fått nya instagramvänner på dessa auditons.
Jag har sett/hört föräldrar som skrutit och skrävlat om begåvade barn. Jag har träffat motsatsten, de som kanske önskar att deras telning valt en annan inriktning. Dock, alla har varit stöttande.
JAG har BARA sett drivna ungar. Ungar som brinner för teatern, eller musikteatern.
Jag har sett dansare värma upp inför sina audtions.
Kort sagt, jag har fått en inblick i en HELT annan värld.
Jag har sett loger, scener, kulisser, black boxes (mer intima teaterscener), jag har sett kostymatljeer som impat! Jag har sett danssalar och träningslokaler.

Jag har insett att detta är Karolinas framtid.
Det har varit högst givande, om än arbetsamt.

Skulle jag vilka byta? Nej, inte!!
Denna vinter ska jag se tillbaka på med glädje. Trots långa, tärande resor, dyra hotellrum, restaurangbesök in absurdum, tråkiga städer, nerver och lång väntan vill jag inte ha detta ogjort!

Nu börjar det svåraste (enligt andra som gjort denna resa), väntan på att veta om man kommit in, eller inte.
“The Waiting Game is the worst thing of it all”.
Japp, det är det! Nu ligger barnets framtida öde helt och hållet i andras händer.


OJ, vad långt detta blev!!
Jag fick frågor nyligen av er i kommentarer. Jag besvarar dem snart i ett annat inlägg. Stay tuned!
Har ni fler frågor, så fråga på!
Fire AWAY!!
Svaren kommer snart på denna blogg.

NU vet ni lite mer om hur allt går till.


TACK för att ni orkat läsa!!