Sommartankar i slutet av en sommarmånad

Sent i juli.
Sista dagen, närmare bestämt.
Hur det känns?
Ärligt talat, jag fattar inte vart sommaren har tagit vägen.
Jag begriper det inte.

Jag trodde att sommaren i år skulle kännas lång, kanske bli lite tråkig.
Ensam.
Men nej, den har gått fort, och vi har haft den ena aktiviteten efter den andra inbokad.
Jag har inte hunnit ha tråkigt.
Inte heller har jag VELAT ha tråkigt.

Visst, jag har saknat mina vanliga somrar, de på skären, jättemycket.
Jättemycket.
Jag har tänkt på dem som varit där och önskat att jag också kunnat vara med dem.
Som tur är har jag inte känt mig deppig över det. Detta är bara en annorlunda sommar. På många plan.

Det är annorlunda att sitta i Reston i månadsskiftet juli-augusti. 
Det har inte hänt sedan år 2000. Det året vi köpte det här lilla huset.
Det året fick vi tillgång till huset just den första augusti.
Det här lilla huset är det enda hus jag ägt. Ja, om man bortser sommarstugan, men den delar jag med flera andra i familjen.

NU är sommaren så mättad den bara KAN bli.
Naturens färger är mörkgröna, det börjar kanske kännas lite dammigt på det sättet det ofta gör i slutet av sommaren.
Mina blomster, de i kruka, börjar se vissna ut även fast de får omvårdnad och vatten av mig. Min granne Ingrid sa att det är som att man behöver fylla på blomkrukor och annat två gånger per säsong här. DET är sant, så är det.

Det är som att grönskan liksom blir så mörkgrön att den börjar kännas gammal.
DOCK , ha i åtanke att vår bästa tid på denna kust är i kommande: alltså förhösten!!
September och oktober är de finaste månaderna i The Mid-Atlantic States.
Strålande och vackra och oftast sååå soliga.
Man kan säga att det då är som den perfekta svenska sommaren.
I mitten av oktober brukar kylan komma.
Perfekt.
It really works for me!

Peter och jag får lära oss hur det känns att vara empty-nesters. Att det bara är vi två.
Jag märker ingen skillnad i matinköp och dylikt, men så har vi en dotter som äter som en fågel också.
Så har det alltid varit.  Men vi saknar flickan med de lysande ögonen, så mycket.
Jag undrar vad hon stoppar i sig i NYC egentligen? Hoppas att hon äter de flesta av sina mål i The Dining Hall på campus där de bor. De har en matsal i samma hus där de bor, och de serverar BRA mat. Jag har själv sett stället. MUMS!!
Men, ja...jag har en känsla av att det är mycket kakor och sådan skitmat?
Men vad vet jag? Karolina brukar vi inte vilja tala mat då vi talas vid i telefon.

Karolina har så fullt upp att vi mest håller kontakt via textmeddelanden.
Ibland, kanske varannan dag, talar vi med varandra. Det går fort, för hon är ALLTID på väg någonstans, till Broadway, till en studio, till middag med klasskamrater, till ett seminarium etc.
Hon njuter av sin tillvaro.
Nu är det inte ens två veckor kvar av kursen.
Nästa torsdag åker Peter och jag upp till NYC igen för att hämta hem henne. Underligt.
Ja, vi hämtar henne på NYU den 10 augusti.

Sen ska vi tre semestra i upstate New York, i Boston och på Cape Cod.
Lovely!
Vi ska kolla in universitet i ALLRA första hand.
Ni vet, nu är SNART tiden inne att SÖKA.

Mer om den processen sen. Känner att jag inte ORKAR skriva om den biten just nu.
TY den är komplex.

Så min sommar här på hemmaplan, och i NYC, har varit så bra den bara kan.
Saknat och tänkt har jag MINSANN gjort, och GÖR, men eftersom jag faktiskt SKA hem i slutet av augusti så tar jag allt med jämnmod.

Ha en bra onsdag. Imorrn kör jag PUNKT för första gången på LÄNGE här på bloggen!
Då kan ni titta igen, vänner!!!