Sommarlov.
Sommarliv.
Det betyder, för Karolinas del (just nu) sovmorgnar till klockan 11, eftermiddagar vid poolen.
Bilkörning med instruktör framåt kvällen.
Sedan kompisar fram till klockan 23.
Efter det kan det bli ett par avsnitt av Gossip Girl på Netflix för henne.
Ett skönt sommarliv.
Så här ska hon få ha det fram tills att det är dags att bege sig till New York och NYU. Då blir det andra bullar och andra krav.
Höga krav.
De här lata dagarna VILL jag att hon ska ha.
Dessa dagar behövs för det allmänna välbefinnandet.
Det är så vanligt i vårt område att elever åker på sommarskola, summer intensives.
När Karolina är i NYC i sommar kommer två av hennes nära vänner att vara där samtidigt.
En av flickorna går på balettskola i sex veckor vid Lincoln Center.
Den andra av flickorna ska läsa ekonomikurser vid Columbia University.
Karolina och de två flickorna kommer att ses på sina lediga söndagar. Japp, bara söndagarna är lediga.
Karolinas bästis, Sasha, ska tillbringa fem veckor på University of Miami i Florida och plugga marinbiologi.
En av deras bästa killkompisar ska bygga hus i Appalacherna (gränsen VA, TN) i tre veckor i trakter som är så fattiga att det kommer att bli en sann chock för honom då han kommer dit. Det vet hans föräldrar, och det vet killkompisen också.
Ja, vi bor i en av USAs rikaste kommuner.
Det finns pengar, det satsas, det absoluta flertalet av alla high school ungar i Fairfax County går vidare till universitet. Konkurrensen bland ungdomar från NoVA om universitetsplatserna i VA är knivskarp. SÅ många har bra betyg, de flesta skriver SAT-prov, och får resultat, som ligger vida över det amerikanska genomsnittet
Grannkommunen Loudon County är den rikaste kommunen i USA. Runt Washington DC finns pengar. OCH det märks, i allt. Det märks i hur folk är, vilka bilar de kör, hur de bor, hur de beter sig, på vllka krav de har, det märks på utbudet i ALLT.
Det gör att man ibland vaggas in en konstig “dockskåpsvärld”.
Jag vet det själv, jag sitter ju där också. Nå, det är inte helt sant, jag sitter inte i ett stort hus. Jag bor i ett ganska modest, men mysigt, radhus. OCH, jag är helt nöjd med det. Men, även jag har känt av hetsen att vi “borde nog flytta till hus”. Jag har kommit över det, Peter också. VAD ska vi med en stor villa till då vi snart blir “empty nesters”? Vad sjutton ska vi med sju sovrum till då? Eller ens fem sovrum? Eller fyra? NÄ, det vill inte jag. DET är skönt att ha kommit till insikt. Att inte bry sig, att trivas så bra i ett radhus från 1976.
Det är lätt att tro att som det är i NoVA (Northern Virginia) och i förorterna (till DC då) i delstaten Maryland SÅ ÄR det överallt i USA.
Så är det naturligtvis INTE.
Det räcker med att bara börja köra mot delstaten West Virginia så möts man av en helt annan värld.
En värld som är så OLIK min dockskåpsvärld.
Det är som svart mot vitt.
OCH ändå så nära Washington DC.
På vissa platser i bergskedjan Appalacherna lever folk i absolut fattigdom.
Där är det ett under om eleverna i sådana områden ens går ut high school. Eller, att de ens går i skolan. Många super ihjäl sig, det finns inga sociala skyddsnät. Man dör ofta väldigt ung.
De är bortom all socialvård och hjälp.
För, inte finns det någon sådan att tillgå därute.
Detstaten Virginia är en rik stat, en stat med anor.
Delstaten, grannstaten, West Virginia är en av USAs absolut fattigaste delstater. Den är vacker som få med alla berg, skogar, floder, sjöar och dalar.
Men så svår att leva i.
Här sysselsätter sig många med att arbeta i gruvorna, och det är farliga, och fattiga, arbeten.
PÅ så många plan.
Vill ni läsa en bok om hur det är att leva på USAs absoluta baksida ska ni läsa
“The Glass Castle” av Jeannette Walls.
Det är en bok som talar om PRECIS hur illa det är.
Det finns inga omskrivningar där. Hamnar du från början på samhällets botten är du närapå dömd.
I detta fall klarade sig barnen. Jeannette Walls berättar om sin egen barndom i det fattiga USA på 60 -70 och 80-talen.
USA är verkligen ett kontrasternas land.
Har du det bra ställt, är välutbildad och tjänar hyfsat med stålar, så har du det BRA. Du har det mycket, mycket bra.
Lönerna på många håll överstiger vida lönerna hemma (levnadskostnaderna är förvisso skyhöga också).
Det vet alla.
Men...
Har du det dåligt lever du ett mycket, mycket, mycket tufft liv.
Ett liv som är svårtförståeligt för svenskar, och de flesta medelamerikaner också.
Ett liv som jag inte ens kan föreställa mig.
Detta fattiga, farliga liv levs i innerstädernas ghetton (ja de finns, i varje storstad).
Eller, så levs det långt ute på landet, i arma små byar ofta i bergen.
Night and day...
De allra flesta svenskar som bloggar ifrån USA gör så i välmående förorter eller välmående områden i storstäderna.
Visst, det är vår verklighet, och vår referensram i allt vi skriver.
Hur skulle det kunna vara på annat sätt?
Men, bara en liten, liten bit längre bort, lite längre ut på landet, där bergen börjar, där börjar också en fattigdom som är svår att förstå.
Jag erkänner att jag aldrig har sett de fattigaste delarna på landsbyggden. Men jag har sett fattigdom i bergsbyar bortom Shenandoah Valley. OCH jag har åkt igenom slummen i storstäderna med Amtrak, säkert förvarad i en tågvagn.
Jag lovar er, de synerna är smått chockerande. Du tror inte att det kan se ut så i USA. Men, se, det kan det...
Allt är inte välmående och gott i det stora landet. Långt därifrån.
Sommarliv.
Det betyder, för Karolinas del (just nu) sovmorgnar till klockan 11, eftermiddagar vid poolen.
Bilkörning med instruktör framåt kvällen.
Sedan kompisar fram till klockan 23.
Efter det kan det bli ett par avsnitt av Gossip Girl på Netflix för henne.
Ett skönt sommarliv.
Så här ska hon få ha det fram tills att det är dags att bege sig till New York och NYU. Då blir det andra bullar och andra krav.
Höga krav.
De här lata dagarna VILL jag att hon ska ha.
Dessa dagar behövs för det allmänna välbefinnandet.
Det är så vanligt i vårt område att elever åker på sommarskola, summer intensives.
När Karolina är i NYC i sommar kommer två av hennes nära vänner att vara där samtidigt.
En av flickorna går på balettskola i sex veckor vid Lincoln Center.
Den andra av flickorna ska läsa ekonomikurser vid Columbia University.
Karolina och de två flickorna kommer att ses på sina lediga söndagar. Japp, bara söndagarna är lediga.
Karolinas bästis, Sasha, ska tillbringa fem veckor på University of Miami i Florida och plugga marinbiologi.
En av deras bästa killkompisar ska bygga hus i Appalacherna (gränsen VA, TN) i tre veckor i trakter som är så fattiga att det kommer att bli en sann chock för honom då han kommer dit. Det vet hans föräldrar, och det vet killkompisen också.
Ja, vi bor i en av USAs rikaste kommuner.
Det finns pengar, det satsas, det absoluta flertalet av alla high school ungar i Fairfax County går vidare till universitet. Konkurrensen bland ungdomar från NoVA om universitetsplatserna i VA är knivskarp. SÅ många har bra betyg, de flesta skriver SAT-prov, och får resultat, som ligger vida över det amerikanska genomsnittet
Grannkommunen Loudon County är den rikaste kommunen i USA. Runt Washington DC finns pengar. OCH det märks, i allt. Det märks i hur folk är, vilka bilar de kör, hur de bor, hur de beter sig, på vllka krav de har, det märks på utbudet i ALLT.
Det gör att man ibland vaggas in en konstig “dockskåpsvärld”.
Jag vet det själv, jag sitter ju där också. Nå, det är inte helt sant, jag sitter inte i ett stort hus. Jag bor i ett ganska modest, men mysigt, radhus. OCH, jag är helt nöjd med det. Men, även jag har känt av hetsen att vi “borde nog flytta till hus”. Jag har kommit över det, Peter också. VAD ska vi med en stor villa till då vi snart blir “empty nesters”? Vad sjutton ska vi med sju sovrum till då? Eller ens fem sovrum? Eller fyra? NÄ, det vill inte jag. DET är skönt att ha kommit till insikt. Att inte bry sig, att trivas så bra i ett radhus från 1976.
Det är lätt att tro att som det är i NoVA (Northern Virginia) och i förorterna (till DC då) i delstaten Maryland SÅ ÄR det överallt i USA.
Så är det naturligtvis INTE.
Det räcker med att bara börja köra mot delstaten West Virginia så möts man av en helt annan värld.
En värld som är så OLIK min dockskåpsvärld.
Det är som svart mot vitt.
OCH ändå så nära Washington DC.
På vissa platser i bergskedjan Appalacherna lever folk i absolut fattigdom.
Där är det ett under om eleverna i sådana områden ens går ut high school. Eller, att de ens går i skolan. Många super ihjäl sig, det finns inga sociala skyddsnät. Man dör ofta väldigt ung.
De är bortom all socialvård och hjälp.
För, inte finns det någon sådan att tillgå därute.
Detstaten Virginia är en rik stat, en stat med anor.
Delstaten, grannstaten, West Virginia är en av USAs absolut fattigaste delstater. Den är vacker som få med alla berg, skogar, floder, sjöar och dalar.
Men så svår att leva i.
Här sysselsätter sig många med att arbeta i gruvorna, och det är farliga, och fattiga, arbeten.
PÅ så många plan.
Vill ni läsa en bok om hur det är att leva på USAs absoluta baksida ska ni läsa
“The Glass Castle” av Jeannette Walls.
Det är en bok som talar om PRECIS hur illa det är.
Det finns inga omskrivningar där. Hamnar du från början på samhällets botten är du närapå dömd.
I detta fall klarade sig barnen. Jeannette Walls berättar om sin egen barndom i det fattiga USA på 60 -70 och 80-talen.
USA är verkligen ett kontrasternas land.
Har du det bra ställt, är välutbildad och tjänar hyfsat med stålar, så har du det BRA. Du har det mycket, mycket bra.
Lönerna på många håll överstiger vida lönerna hemma (levnadskostnaderna är förvisso skyhöga också).
Det vet alla.
Men...
Har du det dåligt lever du ett mycket, mycket, mycket tufft liv.
Ett liv som är svårtförståeligt för svenskar, och de flesta medelamerikaner också.
Ett liv som jag inte ens kan föreställa mig.
Detta fattiga, farliga liv levs i innerstädernas ghetton (ja de finns, i varje storstad).
Eller, så levs det långt ute på landet, i arma små byar ofta i bergen.
Night and day...
De allra flesta svenskar som bloggar ifrån USA gör så i välmående förorter eller välmående områden i storstäderna.
Visst, det är vår verklighet, och vår referensram i allt vi skriver.
Hur skulle det kunna vara på annat sätt?
Men, bara en liten, liten bit längre bort, lite längre ut på landet, där bergen börjar, där börjar också en fattigdom som är svår att förstå.
Jag erkänner att jag aldrig har sett de fattigaste delarna på landsbyggden. Men jag har sett fattigdom i bergsbyar bortom Shenandoah Valley. OCH jag har åkt igenom slummen i storstäderna med Amtrak, säkert förvarad i en tågvagn.
Jag lovar er, de synerna är smått chockerande. Du tror inte att det kan se ut så i USA. Men, se, det kan det...
Allt är inte välmående och gott i det stora landet. Långt därifrån.
Comments
Obama har det inte lätt mot kongressen! Ibland undrar jag vad det är för folk som styr världen! Stå upp mot orättvisorna och kämpa!
Heder av er att stå med båda fötterna på jorden! Så lätt att bli blind och vi människor blir verkligen så lätt vanemänniskor!
Sen tycker jag att det är bra att de ungdomar som kan o får chansen ser att skolan är viktig! Att man får slita för att få något! Inte ta allt för givet på silverfat! Hoppas verkligen Karolina får det toppen i N.Y.C!
Stor KRAM till dig! Anna
Och boken The Glass Castle är verkligen bra. Filmen "Winters Bone", som var Jennifer Lawrence genombrott, är tragisk och visar en sida USA som man blir så ledsen av att se... (den är baserad på en bok) Visserligen inte WA, men samma elände...
Heder åt dej, för det är långt ifrån alla i de välmående delarna i USA (och världen) som ens VILL se eller förstå att alla har det kanske inte som jag. Eller som avfärdar fattigdomen med att "alla har ett val", "man har ett eget ansvar" o s v. Men alla väljer vi ju utifrån de alternativ vi ser, och alla alternativ är inte synliga för alla, t ex p g a vilken miljö man föds in i.
P S Det är ett sant nöje att läsa din blogg, du förgyller min dag !
Hälsningar Christina
Lika klok tycker jag du är när det gäller Karolina, hon kan verkligen behöva koppla av och gå i egen takt en tid innan det blir full fart i NYC! Även om det säkert kommer att vara häftigt, roligt, spännande så kommer det ju säkert vara stressigt och slitigt också.
Kram!
Vilket inlägg. Så bra!!
Befriande att läsa om de enorma skillnader, som man förstår finns men som du skriver, man sällan får ta del av i bloggarnas värld. Och det vill kanske inte heller. Elände matas vi med på så många andra vis. Men som du vet har jag ibland reagerat och undrat just om barn och ungdomar i skolans värld. Om man inte har förutsättningarna att hänga med i den oerhörda stress och kravfylldhet som du berättat om under årens lopp. (stora skillnader i Sverige också)
Lyckost Karolina som har kloka föräldrar som uppmuntrar till vila och lite ostrukturerat sommarliv:)
KRAMAR!!
DU måste börja skriva för en tidning, en krönika. GÖR det.
Jag har sagt det förr, jag vet.
Jag tjatar.
Du är one pf kind vad gäller att skriva.
Klok är du dessutom.
Hälsar Esther
ÅÅÅ med TACK!!!
OCH å vad du gör mig glad.
OCh detsamma ;-)
Baksidan är det många som inte vill se. Det är lätt att blunda.
Överallt.
Lever man där jag bor är det lätt att helt sopa det under mattan, men vet du, även här i Reston bor folk i tält i en liten skogsdunge när Target.
Folk som helt lever på baksidan.
De lever där i de där tälten av olika skäl.
Men de bor där, få VILL bo där. Vem vill bo i tält när det är minusgrader på vintern, eller när sommarhettan dallrar grymt?
Det finns måga hjälporganisationer här, men de är inte lika vanliga i de stater som är utfattiga.
Obama har det INTE lätt. HAN försöker och gör vad han kan, men som du säger är det inte mkt han kan greja när han jar kongressen emot sig.
OCH jag är rädd för att nästa president blir en ärkekonservativ sådan.
Skolevelerna i min del av landet är skitdukitga, och skolorna är top of the line.
Men det är de inte överallt, såååååå inte överallt.
Jaja, jag ska skriva mer om detta vid tillfälle.
TUSEN tack för dina uppmuntrande ord.
You made MY day!!
KRAMAR!!!
Eastcoast:
Ja, det är det.
OCH vi i våra dockskåpsvärldar i NOVA och CT etc etc etc ser det inte.
Det är så lätt att inbilla sig att USA är en enda välmående bubbla.
SO NOT TRUE!!!
Ja just det, Winter's Bone är en TALANDE film. SÅ himla bra.
Christina:
Hej och välkommen hit, tror jag!!
TACK för din kommentar!
OCH tack, ja precis, jag vet. det är jättelätt att inte låtsas se eftersom vi ju inte "ser" det i vårt dagliga liv.
Men det finns där, lite längre bort.
Eller ibland mitt framför näsan på oss.
Men vi ser det inte ändå.
Nej, alla har inte ett val. OCH att kliva upp ur en fattigdom är nästintill omöjligt.
TACK för dina ord.
Välkommen tillbaka!!!
TACK.
Ja, så olika är det. Detta land har sådan oerhörda gap mellan grupperna.
Berg och dalar.
Här finns de fattigaste fattiga, och de rikaste rika.
Tack, ja jag är glad att karolina har de här lata veckorna nu.
Helt rätt känns det. Helt rätt.
Kram och tack!!!!!
Bettankax:
Awww....tack....
Det här blev visst en boost för mig idag :-)
Jag uppskattar verkligen dina ord.
Nej, jag vet.
De som bloggar härifrån tar sällan upp detta. Jo, Anne-Marie i CA, men hon lever ett lite annorlunda liv än vi andra.
DOCK inte ngn arm fattigdom, lååångt därifrån. Men hon sitter inte i en posh förort som de flesta av oss gör.
Dock, denna fattigdom jag skriver om är ju ngt helt annat.
Låt mig säga så här, skolsystemen i uSA är också olika som natt och dag.
I de rika kommunerna är skolorna top notch, i de fattigaste delarna är skolan lika usel som du kan föreställa dig.
I min del av världen curlas ungar av fldrar till max, de har privatlärare i ämnen de måste ha hjälp i, de har coacher inom drama, de har privata danslärare etc etc...
Listan kan göras milslång.
Det har inte barnen i fattiga områden.
Det är verkligen gap och skillnader.
Jo, jag vet, dessa skillnader blir större hemma också.
OCH peter och jag känner oss ibland stressade för att vi inte gör ÄNNU mer.
Så ja, du hör....
KRAMAR och TACK!!
Esther:
Men TACK!!!
Vad glad jag blir.
Nästan rörd.
Ja, tidningar får GÄRNA höra av sig :-)
Jag skulle med nöje skriva en krönika :-)
TACK snälla!!
Skönt för Karolina att få lite ledigt nu, innan kämpandet börjar igen. Man behöver sommarledigheten för att ladda. Även om hon säkert kommer ha jätteroligt i NYC i sommar så kommer det bli tufft. Höga ambitioner, så är det med summer school. Hoppas att det också kommer ge god utdelning på flera plan.
Ha det gott!
Kram
Hej!!!
Vad roligt att höra ifrån dig!!
TACK för dina ord.
Visst är det så att skillnaderna här är enorma.
Många bryr sig inte, sant.
Som tur är bryr sig många också, det är tur det. Utan de grupperna skulle detta land krasa samman.
Jag kan känna att jag skulle behöva engagera mig själv mer också.
Karolina får lata sig så mkt hon vill nu.
Sen blir det annat liv i luckan.
Kramar!!
Låt din dotter njuta av ledighet! Det kan hon säkert behöva! Jag rår om vår J, han påstår att han är på semester och så kan det ju få vara när han är på besök hos oss!
Enorma kontraster.
Visst, då man bilar ser man rätt mkt, och även från tågen.
Jag vet att det börjar bli större och större skillnader hemma också. Tyvärr.
Ja, nu får K njuta av den ledighet hon har.
Härligt med Js semester också :-)
Trots att jag följt din blogg i 6år så imponeras jag så starkt fortfarande över hur SKICKLIG du är på att skriva!
Även när du skriver en lång text utan att använda bilder så är texten ändå aldrig jobbig att ta sig igenom!
I ärlighetens namn har jag sällan varit med om någon som skriver så LEVANDE som du gör! Du ÄR författare!
...Den kanske låter som om jag brer på väldigt mycket i min kommentar här, men jag menar vartenda ord! :D
En annan sak som jag förundras över när jag går in på din blogg; är att trots att du bott 20(?)år i USA så har du verkligen en felfri skriftsvenska! Och sätter man det i jämförelse med svenska ungdomar i Sverige så blir det ÄNNU mer imponerande (i och med att de faktiskt bor i Sverige och har sin 12-åriga skolgång i färskt minne)!
Jag tycker det är så jobbigt att ungdomar här i 18-20årsåldern faktiskt inte kan skriva SVENSKA! Det är stavfel hit och stavfel dit, de kan inte använda t.ex. "de" och "dem" rätt, de kan knappt rätt användning av punkt och stor bokstav!!
---------------
Vilket BRA inlägg jag tycker detta var!
Jag har ju förstått att det är väldigt "ojämt fördelat" (milt uttryckt) i USA, men det är nog svårt att ta in precis hur mycket innan man ser det med egna ögon.
Det låter lite grann som klasskillnaderna i Ryssland... de rika är snuskigt rika samtidigt som de fattiga verkligen inte har någonting...
Dessutom tror jag Sverige är på väg lite åt samma håll.
Under Moderaternas (Alliansens) ledning ökar klassklyftorna bara mer och mer för varje år som går. Jag tror på allvar att om de får styra några perioder till så kommer de att ha monterat ner Sveriges välfärdssystem totalt! (Som jag förstått det är ju Moderaterna för det privatägda; med andra ord, emot den offentliga sektorn!)
Dessutom verkar EU göra sitt allra bästa för att göra om Europa till ett "USA i miniatyr", som jag brukar kalla det.
Ursäkta "sidospåret"; åter till ditt inlägg:
Jag tycker det är så BRA att man, när man bor bra till (gäller alla länder) faktiskt belyser "baksidan". Att alla inte har det lika bra, utan långt ifrån för en del.
Jag tycker det är otroligt bra att man redan som barn/ungdom får se att det finns de som inte har det lika privilegiat. Jag tror på att det är lättare att på allvar uppskatta det man har när man vet att det finns en annan sida.
Har det för att jag läste någon gång att Prinsessan Diana i England tog med sina barn, när de var små, på besök till även de fattigaste delarna av stan/landet. Detta ska tydligen inte ha varit populärt hos hovet (hm...förvånande eller ;P) men hon gjorde det ändå för att hon ville visa dem att alla barn (och vuxna för den delen) inte bodde på slott, eller hade det lika välställt som dem.
Och även om en enskild människa inte kan göra något, så tror jag (jag vill tro i alla fall) att det hjälper något bara att man SER. Att man inte blundar för att det finns ett problem. Och när det är tillräckligt många som SER (och inte blundar) så kanske man till slut kan göra något tillsammans...
(Ursäkta om det verkar lite flummigt. Jag filosoferar i frågan samtidigt som jag skriver).
Plus att regeringar o.s.v. har ett stort ansvar, och jag har en VÄLDIGT BRA känsla gällande Obama! Jag gillar honom.
Jag tror han var det bästa som kunde hända USA efter Katastrofen Bush...
Som sagt; otroligt BRA inlägg!
Jag har hunnit läsa det flera gånger under tiden jag skrivit denna kommentar :D
MVH /Erica
ÅÅÅÅ tusen tack för dina snälla ord om min blogg och mitt skrivande.
Jag blir rörd. Det betyder mkt att höra det, eftersom jag arbetar rätt mkt med min text också i sådana här inlägg.
Jag tycker om att blanda här på bloggen, från boldbomber, till kul händelser, till lite allvarligare ämnen, som detta.
Nej, jag kommer inte hamna i ngt "slarvsvenskaträsk". Jag vill inte börja slarva, börja särskriva, börja skriva sådant som inte ska skrivas med stor begynnelsebokstäv etc etc etc.
Det är aktivt från mitt håll.
Inget slarv, inte alls.
Så talar jag också.
OCh jag har behållit min svenska intakt, bryter inte på ngt sätt. Låter likadan som den dagen jag lämnade Sthlm.
OK; jag har varit hemma mkt, det hjäper. Men den har jag inte tillåtit mig att slarva. Tycker inte det är "ballt eller coolt" att börja blanda språken a la Dolpå och maria m mfl. Tycker det är jävligt pinsamt, för att snacka klarspråk.
SÅ jag blir jätteglad över att det du skriver.
TACK!!
Ja, det är ett kontrasternas land och det är kanske ngt man inte tänker så mkt på då man läser USA bloggar dom samtliga skrivs från mer eller mindre fina orter.
Men ,sanningen är att det finns svår fattigdom här.
Riktigt svår.
Ibland som rena rama u-länder i vissa delar.
Ja, jag vet att de ökar i Sverige också, och i världen i övrigt.
Läskigt.
VISST är det BRA att man får se från början att allt inte är som i dockskåpsvärlden.
Absolut.Tyvärr är det nog många som aldrig får se ngt annat än den posha förorten,, fina resorts, glittande storstäder etc.
Det är skitnyttigt att ge sig ut som Karolinas kompis ska göra,
Just nu har hon två tjejkompisar som även de är ute på en sådan här sk mission.
OM inte K åkt till NY i sommar skulle hon också tillbringat en vecka med ngt liknande.
Jag kan bara tänka mig vad hovet sa när den kloka Diana tog med sina barn till slummen...
Hmmm....
Obama ÄR bra, inget snack om saken.
men han jobbar i motvind hela tiden. Han har ju stora delar av kongressen emot sig.
Men ja, jag gillar honom också!!
ha en bra dag!
Sedan detta med skolhets och annan hets. Likadant här i NYC. Jag kan ibland tycka att folk här är galna!!!! Det blrjar redan tidigt. Vi har juredan märkt av en del av den hetsen i och med G&T programmen på K-garten. E tog ju testet och fick faktiskt otroligt bra resultat där. 99th percentile. MEN här i NYC räcker inte det. Det räcker till att FÅ SÖKA till ett G&T program men eftersom det är SÅ MÅNGA barn med så höga scores så är det ändå lotteri i slutänden. Vi bestämde oss dock (trots E's höga resultat) att helt skippa G&T eftersom hennes närliggande skola inte har G&T och vi ville inte lägga på ytterligare kanske 30-16 minuter ENKEL väg i pendling för henne till sin skola. Herregud hon är bara nyss fyllda 5 år!! OCH vi är lyckligt lottade med en BRA public school här så vi hade möjligheten att välja så. Andra som bor i sämre skoldistrikt har ju inte det. Tyvärr... Då måste man antingen flytta, eller betala hutlösa pengar till en privatskola eller hoppas på G&T.
Oj nu blev det långt här... Sorry! Men dessa frågor går jag igång på. Förresten är "The Glass Castle" en otroligt BRA bok! På alla vis! Den borde många läsa!
Du till ngt annat, jag såg att Peter är lite nervös för Manhattankörningen. Det ska han inte vara! Han har bra körvana och det är det bästa! Men om ni vill kan vi höras lite närmare inpå för att se vilken väg ni tänker ta er in på Manhattan samt upp till UES. Kanske kan jag ge lite tips.
KRAM!!!
Jag är uppvuxen i en priviligerad miljö och när vi flyttade ut till Sigtuna blev jag smått chockad. Vissa områden i Märsta ligger inte långt efter Rosengård och Husby. Fattigdomen kan inte mäta sig med den i USA. Det finns ändå ett någorlunda socialt skyddsnät i jämförelse. Men områdena här är ändå långt ifrån det jag har växt upp i.
Jag gillar din blandning av inlägg. Det är högt och lågt. Natur. Miljöer. Am vs svenska fenomen. Klasskillnader. Kultur. Inget räds du. Älskar det.
Kram
SB
Och vad du skriver bra!
SB säger det: reality check!
Tack bästa Annika
Ofta tänker jag att det vore något att få jobba som sjuksköterska i områden som du nämner där vården betyder något i sig, där det handlar om enkla åtgärder som kan förbättra liv. Jag följer exempelvis läkare utan gränser och operation smile men de arbetar i den "tredje världen" kanske borde de få fokus även på dessa områden och ge möjligheter till de som saknar möjligheter trots att de lever i en av världens rikaste länder.
Minns att jag för något år sedan läste en annons om utlandstjänst som sjuksköterska på landsbygden i Canada och ja jag var ärligt talat sugen på att söka för att visa min trygga familj en annan del av världen.
Så att se världen ur mer än ett perspektiv är viktigt tycker i varje fall jag.
Kramar
Nettan
Och du ger alltid bra tips. Boken du nämnde ska jag köpa till resan till Sverige, och så kollande jag precis upp enastående på SAOL appen, som du också rekommenderat. (Jag skrev enanstående och det såg inte rätt ut, så jag fick slå upp det!)
Att barnen ska ha ett "slappt" sommarlov håller jag med om. Sovmorgon (min son har ÄNLTLIGEN börjat ta sovmorgon - en dag sov han till 11:30...Vi var chockade!) Jag var på Trader Joes häromdagen och killen i kassan frågade Killian vad "hon" (hans långa blonda hår) skulle göra i sommar. Han sa att han skulle vara med mamma. Då sa killen att det var hans bästa minnen av sommarloven...att bara koppla av och vara hemma med mamma och kompisar!!! Jag förstår att inte alla mina kompisar har den möjligheten, utan de måste jobba och barnen ska bokas in på camp varje vecka. Dessa bokas och jämförs med kompisarnas camp, sent på hösten redan. Usch och fy...But to each their own!
Att bo i fina områden gör vi nog alla svenskar. Någon sa att genomsnittet av badrum/toalettrum (powder room) var 7 stycken i vårt område (Ballantyne, NC). Jag tror det är lite överdrivet, men själva har vi tre. Två stora och ett med bara toa utan badkar och dusch.
När vi letade hus så ville jag ha ett town home jag också (gillade storleken), men vår mäklare sa att i detta område var det bättre investering av ett litet hus i stället...Så vi har ett "litet" hus. Annars hade jag gärna också bott i town home. Min kompis bor i ett område som heter Longview (http://www.theclubatlongview.com/Club/Scripts/Home/home.asp) Vansinnigt stora villor! Jag menar...Det är ju slott. Och så har vi alla countryclubs här också med jättevillor. Men inget kan jämföras med Longview. Min kompis har ett "litet" hus i Longview, men så har de ett slott i Hilton Head också! De kör alla Mercedes, Lexus och Audi...Stora!
Ja, skillnaden mellan de som har pengar och de som inte har pengar är enorm.
När vi åker upp till bergen kör vi igenom områden som är så fattiga (gärna trailer parks)...ofta med en sydstatsflagga vajjande utanför huset. De saknar oftast tänder och om det finns några är de bruna. Och ärligt sagt förstår jag inte vad de säger när de pratar och även Leo har svårt att hänga med!
Det finns fler kyrkor än villor i dessa områden...Och ingen kan läsa...Så prästerna kan slå i dem vad de vill.
Ett helt annat ämne...Mina religiösa vänner kan mindre om bibeln än jag kan (som är ateist). Så när de hör att bibeln säger att homosexuella inte ska gifta sig tex så inser de inte att det bara är en del av Leviticus. Där står det också att kvinnor ska täcka sitt hår eller klippa det, och att man inte ska bära olika sorters klädmaterial. De täcker varken huvudet eller bryr sig om de blandar linne med bomull. "Pick and choose, pick and choose!"
Men även de rika och de som "kan" läsa skippar den delen av bibeln som påverkar deras egna liv på negativt sätt!!!
Sånt är skrämmande.
Just detta skrev du ju om...LYCKAN...Den finns inte i stora diamanter, inte i jätteslott osv. Den kan hittas på en ödestrand ju!
Manhattan
Jag förstår att du ser fram emot det. Trafiken i Manhattan är inte värre än Boston eller här i Charlotte. Jag brukar säga att jag kör hellre i agressiv trafik inne i Boston eller Manhattan där jag VET hur de tänker köra (dvs agressivt och enkelt), än här i Charlotte med deras ovana för rondeller och artiga "Southern - you go first" trots att det är deras tur. Det kan bli ett himla velande här i södern! Till slut kör man, trots att det var deras tur och att jag blir skyldig om nåt händer. Annars lär jag stå där hela dagen. HEMSKT. Det är nästan farligare vill jag lova.
Och West Virginia...Jag har två kompisar som har bott i West-God-Virginia...Hemskt ställe!
Oj, det blev långt nu...
Kram,
I Frankrike kan det ju ocksa vara ganska stora kontraster även om de säkert inte är lika markanta som i USA. Jag kommer i hag allra första gangen (när jag var 15 ar) da jag var i Frankrike (Paris) och sag en uteliggare pa gatan, det var en enorm chock! Pa den tiden fanns det inte i Stockholm. Men nu har man blivit van. För trots att Rivieran är ett ställe med manga välbärgade människor sa finns det ju ocksa manga uteliggare som drar sig hit pga klimatet.
Vi lever ett priviligeret liv vilket jqg är otroligt tacksam för, men samtidigt sa är det en challenge att fa sina barn att första det och uppskatta det liv vi har. Och där kommer vikten av alla resor vi gör in. För även om vi aker till turistställen (oftast) där det ocksa finns mycket pengar och överflöd sa försöker vi alltid att besöka det "riktiga" och inhemska i landet just för att barnen ska fa se hur människor pa andra platser pa jorden lever. Även om det kanske bara är en droppe i havet sa är det alltid nagot.
Kramar
Först, DEN boken vill jag läsa. Lägger den genast till min lista på Amazon. Såg filmen Winter´s Bone nämndes I kommentarerna, den tycker jag var otroligt bra och skildrade ju lite av den här världen.
Inte för att bli aggressive eller dumt kritiskt men jag såg att nån här skrev att de håller på att förändras I Sverige också, bli riktigt illa. Jag vet, det här får jag höra från andra också eller laser om och varje gang så stör det mig så otroligt mycket. Fastän jag inte bott I Sverige på ett bra tag nu så har jag så mycket koll på vad som hänt och det ÄR MILJONERS ÅR till att nå den baksidan man har här. Jag blir bara så irriterad, en "fattig" I Sverige lever rena lyxlivet jämfört med en fattig här. Definitionen är helt annorlunda.
Nog sagt om det. Tillbaka till USA.
Visst är det läskigt och skrämmande, så otroligt ledsamt med den här extrema fattigdomen och eländet som finns I landet. Jag tror, précis som du sager, att manga amerikaner inte ens alla ganger riktigt kan förstå hur illa det är... att folk I enns eget land har det så uselt på sina hall.
Det som är värst är väl just barnen, att det liksom är kört från början för vissa.
Ja, även om jag TROR jag vet hur det är på sina hall så är det antagligen värre ändå för jag har inte riktigt sett det på nära hall ändå men visst, ibland, som du sager, när man passerat forbid I ett tryggt tåg eller liknande så har man fått en inblick...
Just getton I storstäder tror jag manga känner till I Sverige, att de områdena finns I USA och att det är stor fattigdom men som du skriver bra så är det ju inte bara det utan manga som lever på landsbygden på olika fattiga plaster-delstater där det kanske är än värre t.om.
KRAM
jo det är som du säger lätt att bli lite blind och påverkad av det dockskåpslivet man omges av. Jag tror man aktivt får jobba en del med att inte halka in och med. Som du säger det är för dig och P, ni är tillfreds och nöjda med ert boende (varför skulle ni inte! det är ju hlt ljuvligt och perfekt!!!! men jag vet vad du menar, det där med stoooort hus osv).
Jag ser det här lite nu och då också, hur det förväntas vissa saker av en, den här hetsen och den här attityden som finns I välmående områden.
En amerikansk kompis sa nyligen till mig att det är så befriande umgås med mig, att jag är så down to earth och fri från den där hetsen, jämförandet, det ytliga. Vet du hur glad jag blev! Det är en av de bästa komplimanger man kan få, tycker du inte. Precis sån vill jag ju vara och tror, hoppas jag är, men skönt få det bekräftat.
Ja, samma gäller ju för dig. Jag känner du är précis så och det är så SKÖNT för det är nog manga som inte är det där du lever, bor och verkar.
KRAM igen, bra inlägg.
Tack för att du tog upp det här. USA är komplext, stort och med stora skillnader i inkomster och levnadsstandard. Några kilometer bort, i nästa stad, kan livssituationen vara helt annorlunda och med stora konsekvenser.
Jag läste just artikeln i Forbes
http://www.forbes.com/sites/tomvanriper/2013/04/25/americas-richest-counties/
Sån fin respons på ditt inlägg Annika och din blogg som helhet!
Underbar feedback som jag skriver under på. Du gör skillnad och du både berör och förför!
KRAM!!
Det svåraste tycker jag är att förklara att grejer som att sjukskrivas, hobbies, semestrar, tandvård, och andra självklarheter från vårt perspektiv helt enkelt går bort om man befinner sig i en sån ekonomisk situation.
Det näst svåraste att förklara är hur det är att leva utan säkerheter. Som att gå på lina över klippor utan skyddsnät. Man har bara sig själv, sin familj om dom har pengar och kanske någonslags gud att förlita sig till när saker går åt helvete.
Och det sorgliga är att det faktiskt inte ens är de riktigt fattiga i slummen som hamnar i den situationen. Det behövs så lite: en sjukdom så man förlorar jobbet och samtidigt blir oförsäkrad så är man redan där för det finns inga säkerheter åt något håll och som lägre medelklass på marginalen så kan man inte spara tillräckligt för att vara i säkerhet.
En annan sån där situation är när svenska vänner säger om amerikanska ungdomar att "jag fattar inte att dom vill gå in i armén och döda människor! Det skulle jag ALDRIG göra." Men för många av mina studenter så är det enda livlinan ut från en situation av isolering och fattigdom på landsbygden. I bästa fall kommer dom igenom det någorlunda utan skador och kan gå på college och få staten att betala.
Dessutom är ju kulturen sån att den gärna skyller fattigdom på de fattiga själva. Är man fattig så är man en "loser" - någon lat, tandlös jävel med nätundertröja som blir full på hembränt och slår sin fru som nöje på helgerna i sin trailerpark. Och det vill ju ingen vara. För många ligger det en sån skam i att de har det svårt ekonomiskt att även om de kunde förklara hur det är så skäms de för mycket.
Tack gode gud att jag sluppit undan marginalen (trots att jag aldrig kom ens så nära som många amerikaner lever i hela sitt liv...).
Skönt att ni trivs med det ni har, jag hör ofta om folk som hela tiden vill ha mer o mer o mer, och det måste ju bli tröttsamt till slut! Jag tror det är bäst att vara nöjd med det man har, det är oftast så man blir lyckligast! :)
Men tänk i helhetn så är de lyckligaste de som har det sämst.
Såg Les Miserbales nu den nya och fick mer av de kntrasterna.
Åhhh vad du skriver bra Annika. Sån känsla för orden och bilderna.
Det du skriver om sa min son. -VAD för frihet -pratas det om. Han är smart.De levde ändå lyxliv när de var i Amerikat. Det är ju så att de som lever i överflöd lever i en annan fattigdom. LYCKA finns inte i pengar. Egentligen även om de är en trygghet.
Han som kommer från Kamerun visar en del och han sa att han är STOLT över att kunna vara på internet.
Ja en parentes för det handlade ju om Amerika. Jag önskar någon från de ställena kunde blogga och visa upp sin verklighet.
kram
/Susanne
Usch jag har ett sarkt minne när jag var på mallorca när jag var tonåring och gick vilse i Palma och kom in i fattigkvarteren. DET var inte roligt.DÄR tiggde de och inte undra på. HUNGRIGA barn.
Jag tycker det är fördjävligt att folk ska gå hungriga när de finns så mycket mat. Det borde gå att dela lika så blir det en vänligare värld. Steget från djup fattigodm till annat är stort.
Kram
/Susanne
Jag är ha ha lite trött nu. Får väl sova en stund. Därför glömde jag hälften i första kommentaren.
ANNARS kan ni se -Beast of The southern WILD-. Ingen glömmer Hush Puppy. JAG LOVAR. När vi ändå pratar fattigdom och amerika och annat. DEN FILMEN ÄR grym. Grymt bra.
kram
/Susanne
Lata dagar det är barnen värda. Var ju härligt att själv få växa upp med lata sommardagar :-)
Ha det gott over there
Dockskåpsvärld finns inte i Mt Shasta-området. Det är inte riktigt fattigt men skiljer sig otroligt från många områden på östkusten. Jag känner ibland inte alls igen mig när du skriver om olika saker. Det är inte min verklighet. Inte alls.
Jag som växte upp i Sveriges rikaste kommun (Danderyd) bor nu i en fattig del av Kalifornien där det syns att folk har dåligt med pengar. Det är ibland en utmaning och det är en anledning till att jag vill bort härifrån.
Sådant här måste man ta upp på bloggar eftersom väldigt många i Sverige tror att det bara är på ett sätt i USA - vilket retar gallfeber ibland på mig.
Kramar!!!
Men det här Annika var nog ett av dina absolut bästa inlägg...så jättebra skrivet och som vi kanske alla vet och anar att livet är där över så sätter du fingret på det hela.
Som Erica... tror jag här ovan skriver så är jag rädd att vi är på väg åt samma håll vi med i Sverige även om vi fortfarande har ett "skyddsnät" för människor som har det svårt så känns det som att det blir tuffare och tuffare.
Här ser vi också stor skillnad på våra delar i stan. Våra förorter kan ligga precis bredvid varandra och vara HELT olika. Men som i USA är vi inte såklart.....och jag hoppas att vi kan fortsätta att värna om att ta hand om våra medmänniskor så mycket vi kan.
JÄTTEBRA inlägg Annika!
Stor varm kram från mig.
Lisbeth
Sant, visst är det så svårt att landa i det.
Att förstå.
Jag kommer aldrig att förstå de enorma kontrasterna som råder här.
OCH hur lätt det är att inte se det, om man väljer att inte se.
Jag håller så med dig om att skolsystemen skiftar farligt.
Du har de bästa systemen i rika kommuner, och usla skolsystem i fattiga delar av landet.
SÅ haltande och galet.
Samma med uni. VISST, man har chans att komma in via stipendier, grants och annat utan fldrar som betalar skolan, men det är ju så snärjigt. fattar inte att ngn klarar av det utan fldrars, eller vuxnas hjälp. Det är så mkt att tänka på.
Sjukvårdn ja, jag håller så med dig. Den suger.
BRA för oss med försäkringar är den onekligen.
Men usel för dem utan försäkring.
OCH hur fel är inte det.
Ja, jag vet...
Att bo i ett hetsigt och kravfyllt område stressar.
Det börjar redan på BB, eler det börjar då man är gravid; att ha rätt OB-GYN, att föda på rätt sjukhus, att ställa ungen i kö till rät tlekis direkt, att börja spara i collegefonder, att bosätta sig i rätt kommun, att se till att ungen gör rätt aktiviteter etc etc.
DET är verkligen streassande, jag vet, jag sitter där.
Så jag vet jur du känner nu när ni står på tröskeln till skolans värld.
SÅ smart att ni frångick GT!!
Heja er, det var klokt och bra beslut.
Du vet att de iaf börjar läsa på olika nivåer i HS, och redan på MS i vissa ämnen.
GT är överreklamerat.
BRA beslut!
Jag vet inte varför Peter angstar sig så mkt över trafiken, han kör ju utan att blinka i DC och på the beltway etc, och i andra städer och till Florida utan att ens tveka.
Jaja...
TACK; jag här av mig snart, snart.
KRAMAR!!!!
Sahra;
Ja, jag hoppas det.
Ibland är jag inte så säker...
Men.
Ja, visst är vi en privilegierad klick, och jag tackar nog också högra makter för det väldigt ofta.
Som jag skriver finns det fattiga delar bara en liten bit ifrån oss.
Men inte så nära att de syns i det dagliga livet. Det är lätt att bli invaggad, och att invagga andra.
Vi skriver ju alla om hur vi har det, visar underbara bilder...ja du vet.
Ibland måste det absolut påminnas om att det finns en stor baksida också.
TACK, jag blir så glad, så glad, så glad över dina ord.
De sporrar.
KRAM!!!
Susanna:
TACK!!
Visst är det så, vi lever i en så rik del av USA att det knappt går att ta in.
Det är vår verklighet.
OCh sanningen är att man inte ens behöver åka långt för att se ngt annat.
Ja, jag tycker det är viktigt att ta upp det här andra också, och kommer att skriva mer om det hela i fortsättningen.
TACK för snälla ord!!!
Tusen TACK!!
Vad glad jag blir.
Reality checks är viktiga.
Tack!
Nettan:
Sant.
Svinalängorna var en mkt bra bok, otroligt bra.
OCH det var Åsa Lindeborgs bok också, som jag i skrivande stund glömt namnet på.
Riktigt bra böcker om fattigdom i Sverige.
Men här är den så in your face, utan pardon. Utan hjälp.
OCH inte långt borta, inne i de dåliga delarna i DC dit inga vita ens vågar bege sig, eller ute i bergen där de vita är så fattiga att man inte ens förstår det.
OCH sen finns det en hel gråzon av fattiga också.
Ja, det är ett kontrasternas land.
Absolut, i de fattigaste delarna är det nog mkt givande, och mkt svårt, att arbeta som sköterska.
jag ha rläst artiklar om det, och det har varit hårda bud.
Att ha perspektiv är viktigt.
Det är så lätt att vaggas in i en endimensionell värld och tro att allt är som just här, eller där.
Kram!!!
AL:
ÅÅÅ tusen tack!!
Jag blir så glad över det su skriver.
Sporrande att höra.
TACK!!
Roligt att jag har kunnat ge så bra tips.
Blir glad.
Jag vet, jag tycker också att sommarloven ska få vara lediga, och lata, man ska fp vända på dygnet.
Men jag vet ju hetsen också med alla summer camps. jag är så glad att ha sluppit dem genom åren, att ha kunnat åka hem.
Härligt att ni ska hem!!
Precis, jag tror också att alla svenskar bor i finare områden.
Absolut.
Det märks, och det syns.
Jag har två badrum och två WC, fyra alltsomallt.
jag vet, det räcker.
Det räcker så bra.
Jo, jag känner så väl till områden med mansions, mkt mark och allt det där.
Helt otroligt,
OCH som du säger ÄR vissa hus som slott.
Ibland undrar man lite stilla; varför...?
Ja, och sen de fattiga trailer parks.
Som är så svåra att a in de också..
OCh folket som lever där, i den misären, och värre.
Svart och vitt.
OOO ja, jag tycker att de högerkristna här tolkar bibeln precis som de vill, som de tycker att det ska vara.
Jag är också ateist.
OCH jag räds över de högerkristnas inställning till allt.
DET skrämmer mig.
Precis, jag behöver inte heller ett jättehus för att vara lycklig, tvärtom.
Jag är så nöjd i ett snett och vint TH från 1976, och flyttar vi blir det till ett condo, inte 17 flyttar vi till hus.
No way.
Trafiken ja, vi bor ju i DC och här lär trafiken vara den värta i landet med fräcka bilister och enorma köer.
Peter kan relaxa på Manhattan också. Nemas prob för honom där.
Han är ju inte rädd att köra ngnstans annars, så jag förstår det inte,
men jag är jävligt glad att JAG inte sitter bakom ratten :-)
KRAMAR och tack för tyck och tänk!!!
Jamenvisst. Det är ju det enda man har att utgå ifrån.
Det är ju vår vardag och vårt liv.
men sen är det bara bra att ta upp sådant som ÄR annorlunda, och totalt annorlunda också.
Jag vet, jag minns då jag kom till Washington och såg uteliggarna ffg.
DET blev lite av en chock för mig också.
OCh numera tänker jag inte ens på dem.
Läskigt.
Hemma syns de allt mer också, och det som verkligen märks i Sthlm är alla utländska barn som tigger på t-banor etc.
Otäckt.
Jag vet, vi försöker göra som ni när vi reser, att inte bara se det glassiga, Inte helt lätt alla gånger.
Kram!!
Anne:
Tusen tack!!
Dina, och era, ord sporrar så otroligt mkt!
Absolut är vi nöjda där vi bor, men jag har också känt press och stress över att vi "borde" flytta till hus.Numera bryr jag mig inte.
Vi kommer att bo kvar här i ett par år till. Sedfan sälja och flytta in i ett condo ngnstans.
Men just nu stannar vi kvar här.
Det är sant, man kan inte rikrigt jämföra fattig-Sverige med det fattiga USA.
hemma finns det iaf ett visst skyddsnät.
Men här gör det inte det.
De fattiga områdena här ÄR SÅ otroligt fattiga.
Man bor i ruiner ibland, eller i bilar.
Det är så in your face.
Slumorådena i städerna åker de vita inte ens in i.
Ingenstans.
På landsbygden ser vi dem knappt, eller jo, det gör vi. men vi ser inte de allra fattigaste.
MEN i ser det som är fattigt nog för att chockera oss.
Winters bone är en toppenfilm, så talande.
SÅ talande.
Det är ju just de fattiga på landet som den berör.
OCH ja, fin komplimang du fick.
Den ska du verkligen ta till dig.
Heja.
Tack för ditt tyck och tänk runt detta.
KRAMAR!!!!
Lotta:
AAWWWW...
TACK vännen.
Ja, du vet ju hur det är. DU jobbar ju med det.
Visst är det viktigt att ta upp det som inte är bra heller.
Absolut.
Exakt, ibland räcker det bara att gå över gatan för att komma in ett dåligt område.
Det är vattentäta skott mellan områden här.
Ja, den där artikeln i Forbes har jag läst.
TACK för underbart fina ord om min blogg.
Jag blir rörd.
KRAMAR!!!
VISST blir det DET!!!
Du har ju faktiskt jobbat lite på den "andra sidan" också och vet mer än väl vad du talar om.
EXAKT, det är många som inte ens kan tänka på att ha en hobby eftersom arbeten, och att orka leva, går före allt.
Noll semester, dåligt betalt, kanske tre jobb för att ens befinna sig på existensminimum.
Ingen sjukförsäkring.
Ingenting.
DÅ kan man inte ha hobbies.
SANT, det känns som om vi alla är snubblande nära också.
Att ingen går säker.
vem som helst kan förlora jobbet, och med det försäkringar, och sen huset, och sen står man där...
FY tusan, det är en tuff verklighet.
Precis, Annika, att gå in i militären är många gånger den enda vägen ut för de som har det svårt och vill bort.
Deras enda möjlighet.
Det är lätt att döma då man sitter i norden och har det bra.
Men här förstår vi det lite bättre.
Jag säger också, tack och lov att jag sluppit. ÄN så länge, ska man kanske tillägga.
TACK för kloka ord.
TACK.
Du har ju verkligen sett det hela (till viss del).
Marie:
Det är ett kontrasternas land. Här finns allt, från det armaste fattigaste, till de rikaste i världen.
OCH en hel gråzon emellan.
Ja, jag är helt klart nöjd med mitt boende. Min plats i USA.
VILL inte härifrån.
Ann:
TACK för dina otroligt fina, vackra ord om min blogg.
Jag blir verkligen så GLAD över dem.
TACK!
Nordstjernan känner jag mkt väl till. Under en period för länge sen prenumererade jag tom på den.
Vet inte om den är rätt för mig.
Kanske?
Det var så länge sen jag läste den. Men jag vet ju att den vänder sig mer till svenskättlingar i USA.
ja, nig lover du i en idyll, ett annat sorts liv än jag.
Du lever på landet i all skönhet.
Jag vet, ett priviligeret liv.
Ja, det finns alltid de som vill ha mer, som ser längre bort.
Alltid.
OCh the working poor finns överallt. De som jonglerar två tre jobb.
Nej, man ska verkligen count ones blessings.
TACK för fina ord, de värmer.
TACK!!
Kram!!
TACK!!
Det var snällt sagt.
Distrikt 12 i HUngerspelen är format efter West Virginia, förresten.
Det kan kanske vara lite intressant att veta.
Ens egen verklighet blir ens referensram i det man skriver.
Det kan inte bli på annat sätt.
Nej, jag tror inte de lyckligaste är de som har det sämst.
Så kan det inte vara. man kan vara lycklig över lite, men det är svårt om man är utarmad.
En som bor i en bil, som jonglerar tre jobb, som inte har sjukförsäkring är förmodligen inte speciellt lycklig. BARA bekymrad, och det förstår jag-.
Det är nog så att de riktigt fattiga i USA inte har tillgång till internet. De har inte ens ström. Ingen kan visa upp sin verklighet därifrån i en blogg.
Inte rinnande vatten, ingenting.
Det är orättvist i världen.
Ja, The Beast of the Southern Wild är verkligen EN BRA film.
Håller med.
Kramar!
Mammaxtre:
TACKAR!!
Ja, lata dagar är viktiga.
Ha det så bra!!
AM:
Visst är det det.
Ett kontrasternas land.
Verkligen.
Du bor ändå inte ens i närheten av de områden som verkligen är fattiga, och utarmade.
Men ändå så långt ifrån den oerhört rika del av USA som jag bor i.
Jag förstår att det är mkt du inte känner igen från min verklighet och vardag.
Desto nyttigare då att visa upp nyanser.
Ja, jag vet...USA är ett jätteland, och det skiljer sig enormt från en stat till en annan, från stad till stad och tom från kommun till kommun,
MAN kan inte dra landet över en kam.
DET retar mig också när folk tror det.
SUCK.
Kram!
ÅÅÅ tusen tack!!
Jag blir så glad över dina ord.
TACK för dina fina ord.
Roligt att du gillade detta inlägg.
Det är nyttigt att skriva om det som inte är så bra heller.
Det ska bli mer sånt sedan, tror jag.
Jo, det blir tuffare hemma också, jag vet.
På ett annat sätt, men råare och tuffare är det.
Alla upplopp tidigare i sommar var helt obegripliga för mig.
FATTAR nog inte bakgrunden ännu.
Mystiskt.
Nej, så fattigt som det är i vissa delar här tror jag inte (hoppas jag aldrig) att det blir.
TACK för dina fina ord.
Kram!
Fy, vilken slum jag fick se i Detroit! Hus som knappt håller ihop, men ändå bor det folk där... Sådan fattigdom så man blev alldeles matt. Det var himla nyttigt att se, men så fruktansvärt tragiskt att det skall finnas. Gör ont i hjärtat bara jag tänker på det. När jag tänker på barnens förutsättningar i livet... Och kontrasterna, i förorten där jag höll hus, med villor som stora palats. Helt sjukt vilka totala motsatser...
Bra inlägg Annika! /Penny
Många många kramar från den svenska västkusten!
Men tack, tack och åter tack!!
DET var snälla ord.
Känner mig inte så klok, men ibland kanske det gnistrar till bland spånen i hjärnan.
Ha det så jättegott och TACK!!!!
Kram!!
Penny;
LÄS DEN!!
SÅ BRA!!
Detriot ja, där har jag aldrig varit, men jag vet att det är en av USAs mest fattiga och utarmande städer.
De fick ju verkligen lida under recessionen. OCH det märkes.
Tufft liv där.
OCH som du säger, som alla USAs storstäder en stad med kontraster och enorma GAP:
Motsaternas land.
Penny, saknar dig på din blogg!!
Sen är det de som inte vill leva annorlunda. Kommer in och duschar och får fri lunch. Var dom bor, vet man inte. En del kommer in för att få sin dagliga medicindos, som ges ut av en nurse. Reston Interfaith gör ett bra jobb.
Själv volunterar för FISH (Friendly, Instant, Sympathic Help)
genom Bargain Loft, en jätte fin thrift shop i Herndon. Arbetar tillsammans med Fairfax County för att hjälpa de behövande.
Det finns också en Free Clinic för de som behöver vård. Många chanser till voluntärarbete i Herndon/Reston.
Ruth i Virginia
Kolla in dungen mellan Sunset Hills och The Toll Road. Nära Target.
Där finns en hel tältstad.
Och i i en av skogarna i Herndon nära Monroe....
Där bor det många.
Reston I och FISH gör ett jättejobb.
SÅ bra.
Jodå, jag känner mkt väl till den butik där du volonterar. Dit brukar vi köra grejjer ibland.
Tänk då på ställen där det inte finns minsta hjälp att få, där ingen bryr sig.
Hårda bud.
Det är verkligen ett kontrasternas land.
Det var nog det jag mest ville säga med detta inlägg.
Men jag kommer att ta upp lite mer som ligger mig på hjärtat snart.
Sjukförsäkringarna...
Ha en fin fredag
Skönt för K att få vila lite innan allvaret börjar!!
Och ja, visst lever vi i en bubbla på många sätt. För mig räcker det med att åka upp till SF för att bli påmind om vilken misär många lever i och det blir bara värre. Mycket mer tiggare nu än när vi flyttade hit, många fler som står vid rödljus etc och det gör så ont att se så många barn och unga lida så mycket. USA är verkligen kontrasternas land.
Kram!
Tusen tack, vad glad jag blir!
Visst, jag tror alla vi svennar i USA lever i en bubbla.
Alla bor vi i mer eller mindre fina områden.
Exakt, det räcker bara att ta sig in till närmsta storstad. Där finns misär.
Visst gör det ont att se.
Kram!!
Det är ett reportage i slutet av sändningen om fattigdomen och misären i vissa delar av US.
Tror du finner det intressant och det borde finnas på Svt Play.