Den STORA saknardagen!

ÅÅÅ...

Ni kära därhemma!
Idag är det den dagen på året jag saknar Sverige MEST!
JAG. SAKNAR. LUCIA!


Midsommar kvittar fullständigt för mig.
Påsken har jag slutat fira, så gott som (USA har effektivt förstört den lilla, lilla påskkänsla jag en gång hade, tyvärr. DOCK gläder jag mig åt att fira en svensk påsk 2013 eftersom syster SIS med familj kommer hit, YAY!!! Längtar redan).
Valborg reflekterar jag inte över.
Julen firar jag så bra här på mitt sätt,även om jag verkligen saknar de mina då.

MEN...
LUCIA...
NOT. SO. MUCH!!
Jag saknar stämningen som råder därhemma.
Feststämningen, pirret, förväntan, glittret i håret, små Lucior, vackra luciatåg, tomtar och pepparkaksgubbar, glögg, must, ljus, mörker, snö, spänning, kylan!

Jag har underbart fina minnen av Lucia.
Vi hade starka tradtioner hemma den dagen.
Då jag och min syster var mycket, mycket, mycket små lussade vi på Hässelby Slott för gästerna där. Vi sjöng med våra små, små röster.
Min mamma hade övat, övat och åter övat med oss. OCH vi tyckte det var roligt.

Då jag var lite äldre gick jag med i skolans fina luciatåg varje år. Det var ett seriöst luciatåg där man fick bevisa att man kunde sjunga för att slippa in.
Så var det då-- underligt nog-- fastän det var 70-tal och allt skulle vara lika för alla.
Så kören LÄT BRA!!
OCh vi sjöng både två och flerstämmigt.

Det var en UNDERBAR känsla då vi vaknade tidigt på luciamorgonen. I en påse låg ett nystruket lucialinne tillsammans med nytt glitter att ha om livet och i håret. OCH, där låg ett elektriskt ljus med nytt batteri. Lustigt nog kunde det där ljuset få för sig att strula även om vi provat det, och det funkade, det sista vi gjorde.
Vi hade nya vita strumpbyxor och vita linnen.
Till skolan kom vi tidigt. OCH vi var så nervösa innan det var dags att skrida ner för den långa, branta trappan i skolans aula.
Sen sjöng vi!
OCH det var ju så roligt.

Efteråt var det alltid saft och lussebullar i klassrummet. Det var en festlig dag.

Under eftermiddagen lussade vi i kören på två andra ställen också.
Det fanns vissa lucior då jag, och flera av mina kompisar, blev anlitade att lussa på olika företag också.
DET var också mycket speciellt.
OCH väldigt roligt.

Vi lussade dessutom alltid hemma för våra föräldrar och grannar.
Det var vi fyra barn, samt ett par-tre vänner till oss.
De år som lucia inträffade över en helg lussade vi för våra föräldrar tidigt på morgonen.
Vi fixade kaffe, mackor, tog lussebullar och peppisar. Ibland tror jag nog att min mamma bryggt kaffe i termos åt oss,redan kvällen innan, som VI skulle ta med oss då vi började lussa för dem.




Hela dagen var speciell och festlig.
Atmosfären var fylld av julstämning och löften om den jul som komma skulle.
VI hade glitter i håret HELA dagen!
Det kliade och stack, men vi tyckte bara att det var roligt.

Karolina har inte alls samma luciaminnen som jag har. Det är omöjligt, hon är inte uppvuxen i Sverige.
Under de år Karolina gick i svenska skolan gick hon med i deras luciatåg. OCH de jular vi var i Sverige under hennes tidiga barndom kunde det hända att vi kom hem redan till Lucia. DÅ brukade Karolina alltid lussa med kusinerna. DET var trevligt.
Men, Karolina har på intet sätt de känslor JAG har för lucia.

Underbara DAG!!

Idag tackar jag SVT Play över att jag kan se Lucia via deras hemsida.
DET är guld.
I eftermiddag ska jag ladda upp med lite glögg och peppisar och TITTA och NJUTA!!

Alla ni därhemma, ha en fantastiskt fin dag!! Lussa lite för mig också!!