Årstiderna...

Ett tänt ljus i vårkvällen kan få mig att bli lätt vemodig.
Jag tycker det är något alldeles särskilt med levande ljus i kontrast mot den trolska skymningen en kväll i april eller maj.

Skymningen är så skir, vacker och lovande i maj månad.
Jag vet inte, men det ligger så mycket löften i luften.
Så här har jag känt hela mitt liv, och jag hoppas att den här känslan alltid ska infinna sig hos mig den här tiden på året.

Jag älskar verkligen alla årstider. Jag kan inte välja en favorit. Nej, jag vill inte välja en favorit heller bland årstiderna.
Jag vill ha dem alla.
Att leva i ett klimat som bjuder på evig sommar skulle skicka mig rätt in i en depression, det vet jag.
Naturens gång fascinerar mig, ljuset som är så olika under årstiderna. NU så skirt och vackert.
Senare i sommar kommer sammetsnätterna.
Här i Washington, ja egentligen längs hela östkusten, är sommarnätterna närapå lika varma och fuktiga som dagarna. Jag kallar dem för sammetsnätter. De kan vara oerhört behagliga...OCH obehagliga, beronde på dagsformen.
Svarta som synden, varma och fyllda med ljud av kväkande groder och gräshoppor.

SÅ annorlunda de vita nätterna i norden. Sommarnätterna här och sommarnätterna i norden är OLIKA som natt och dag!
Beckmörker mot vitt ljus.
När jag kommer hem har jag glömt hur LJUSA nätterna är, och jag älskar dem SÅ mycket.
Vid sommarstugan i Närpes blir det inte mörkt på sommaren. Solen ligger som en orange rand i nordväst/norr hela natten. Den har gått ner, men det är knappt. Det råder en halvskymning natten igenom.
GISSA om jag älskar det.
Att gå ut mitt i natten och ut i  DET ljuset är verkligen speciellt. En magisk värld.
Nordiskt ljus, det är precis vad det är!
Ett ensamt värmeljus kanske står och brinner ut i sin lykta mitt i sommarnatten. Jag ser det då jag tittar ner från min översäng, därifrån ser jag sundet som så ofta ligger blankt som en spegel sommarnätterna igenom.

Den här bilden är tagen vid 23-tiden. Vår skäristuga badar i kvällssolen! Bilden är tagen den 13 juli.



På hösten är det inte dumt att bo i DC. Hösten med sina varma dagar och svala nätter.
Vi brukar kunna gå i sommarkläder till i mitten av oktober (då är vi också trötta på paltorna, jag lovar).
Då hösten kommer får jag levande ljusfnatt igen och tänder ljus på hela mellanplanet. Jag tar fram filtar och plädar, byter gardiner och kuddar.
SÅ ska det vara.
Soliga, höstklara dagar banar väg för kyligare tider.

Mörkret kommer till vintern. Men att klaga på vintermörker här känns fånigt. Det kan jag inte göra. Jag tycker ju inte att det är speciellt mörkt här på vintern, Solen går ner vid 16:30 då det är som mörkast och det är aldrig mörkt efter 7:30 någonsin. Varför klaga?
Jag hade inga problem med höst och vintermörker då jag bodde i Sverige, och jag har absolut inga problem med mörkret här.

Men just nu njuter jag av skymingen varje kväll. Med levande ljus mot den skira grönskan och ljuset. DET är mina vårkvällar.

Hur är det med dig?
Skulle du vilja bo ett klimat där det råder evig sommar?
Är du nöjd med att bo där du bor klimatmässigt sett?


Skulle jag få ändra på vädret i Washington så skulle jag skruva ner värmen och fukten på sommaren.  Jag skulle gärna vilja ha lite strängare vintrar också.  Vår och höst tycker jag är ganska så idealiska.