Amerikanska (helg) Fenomen: Nötknäpparen

Idag tänkte jag att vi ska ta ännu en titt på min serie “Amerikanska Fenomen”.
Eftersom julen närmar sig koncentrerar vi oss på de återkommande helgfenomen som uppstår denna tid på året.

Dagens helgfenomen: Nötknäpparen!

Nötknäpparen, eller The Nutcracker, är en sann jultradition i USA. Varenda balettkompani, högt som lågt, ger den föreställningen i juletid.

Musiken spelas ofta på de radiokanaler som sänder julmusik, och TV brukar alltid visa ett par uppsättningar av Nötknäpparen runt jul.



På operahus, teatrar och skolor dansas baletten av proffs, liksom av amatörer.
Publiken består av finklädda barn med föräldrar, mor och farföräldrar. Det är en happening som de flesta ser fram emot.
Finklädda barn, Tjajkovskijs musik, tyll, en växande julgran på scenen, löften om snö, juldrömmar och sedan vacker (förhoppningsvis) balett.

Jag är lite petig själv vad gäller det där.
Som gammal balettälskare är jag något av en snobb då det kommer till dansare, och balettkompanier.
Så här skulle jag kunna säga; endast det bästa är gott nog.
I det här fallet skulle det, för mig då, enbart vara professionella balettkompanier. Ja, helst American Ballet Theatre, om skribenten SJÄLV får välja.

Jag kan få lite lätt träsmak i baken om jag tvingas se en helaftonsföreställning av Nötknäpparen som utförs av amatördansare.
Men, i år är jag rätt nyfiken också därför att Karolinas goda vän Rebecca dansar “The Sugar Plum Fairy” i vår lokala balettskolas uppsättning. Jag är så nyfiken på Rebecca (tror att hon är en stor talang) att jag bara måste gå och se det hela! Jag får stålsätta mig innan, och tänka på att jag känner några balettelever genom Karolina. På så sätt BLIR det ju roligare.




Annars resonerar jag som så: desto flådigare, skickligare och pampigare desto bättre!

När jag sprang på Operan som mest hemma, det var på 80-talet, kan jag inte minnas att Nötknäpparen skulle ha varit någon större jultradion i Sverige.
Frågan är om det har blivit det med åren?

Jag tror nästan att den blivit det, faktiskt.

Här hör den alltså hemmal som HAND i HANDSKE! Och alla de balettelever jag pratat med drömmer sig vindögda om att få dansa Clara, eller ännu hellre: The Sugar Plum Fairy!
De drömmarna kan nog få sin början då en liten flicka ser sin allra första Nötknäppare i december månad.

I övriga världen brukar man säga att Svansjön är baletternas balett. I USA kan man nog säga att det är Nötknäpparen som är det.
Samma kompositör. Underbar musik i dem bägge.

Jag tycker personligen att Nötknäpparen ÄR ganska tråkig, även då ett proffskompani ger den.
Den har tunn handling och en massa uppvisningsdans (karaktärsdans). Men vad den HAR så är det MUSIKEN, och musiken ÄR förtrollande vacker.
Speciellt musiken i grand pas de deux. När jag hör den ryser jag.
Även musiken till Snöflingornas Dans är helt underbar!




Det är nog så--när allt kommer omkring-- att Nötknäpparen ÄR en lättillgänglig nybörjarbalett för den som inte är van att se balett.

Om ni befinner er i USA just nu kan ni slå upp närmsta tidning och förmodligen därigenom finna otaliga annonser om lokala uppsättningar av julens stora balett, Nötknäpparen.

Samtliga bilder från nätet


Grand pas de deux ur Nötknäpparen, Royal Ballet i London (ett kompani i absolut världsklass).