Ja, vad ska man skriva så här efter en större jordbävning?
JO, jag vet: TUR att det gick så BRA som det gjorde!
TUR att ingen blev skadad!
TUR att det inte var värre än det var.
TUR att infrastrukturen är så bra som den är...
OCH, sen kommer jag för ALLTID att ha en bättre förståelse för Richter-skalan. Om detta var 5,8 kan jag bara föreställa mig i min vildaste fantasi hur en 9,0 måste kännas. TY det som kändes HÄR var vidrigt.
Jag kommer aldrig att glömma HUR det kändes, hur det mullrade och HUR det började skaka, och skaka mer och mer!
Hur det lät när kryddburkarna flög ner på spisen och hur det lät när nagellacksflaskorna slog i golvet i övervåningens badrum.
Jag kommer inte att glömma hur jag stod i dörrposten på väg ut och väntade på att Peter skulle komma ner från övervåningen. Någonstans mindes jag att man skulle stå i en dörrpost om en jordbävning slår till.
FAKTUM är att det kändes av MYCKET mer inomhus än vad det kändes av utomhus.
Karolina var vid poolen, och hon var under vattnet när hon hörde mullret. Karolina sa till sin kompis att dyka ner och lyssna. De var bägge överens om att det var en jordbävning.
Ingen annan vid poolen reagerade. Ingen vuxen, ingen alls.
Alltså VET jag att det kändes mycket värre inomhus än ute i det fria.
Då flickorna var på väg hem från poolen mötte de en man som frågade;
SO, did you ladies feel the earhquake?
OCH då visste de! De hade känt rätt!
Jag lyssnade på nyheterna HELA eftermiddagen och kvällen, och jag förstår NU hur OVANLIGT detta är för östkusten.
Det kommer förmodligen inte att hända igen, ta i trä lägger jag till. Det senaste stora skalvet på östkusten ägde rum 1897, också det hade sitt epi-center i Virginia.
Efterskalv har redan skett, flera stycken, runt 2,8 på Richter-skalan. De har dock inte känts av här i DC-området, men väl runt Mineral, Virginia och runt Richmond, Virginia.
NOG är människan en liten lort mot naturen. Vill naturen rucka på något så gör hon det UTAN att vi ens har en suck.
Vi har ingenting alls att sätta emot. Inget.
Jag kommer aldrig att glömma den 23 augusti 2011 och jag kommer för alltid minnas precis vad jag gjorde, och hur det kändes.
Jag kommer att veta hur RÄDD och uppskakad jag var.
OCH, jag vet att denna jordbävning--i jämförelse med de stora-- är som "ett rent skämt", men det hjälper inte för det VAR så OTÄCKT.
Egentligen hade jag tänkt vika dagens inlägg för ett punktinlägg, och en visning av hur det ser ut i min trädgård nu, men det får faktiskt vänta tills imorrn...
NU ska vi se hur mycker sömn jag får inatt...
Japp, detta inlägg är skrivet runt klockan 23 på kvällen, men det läggs inte ut förrän klockan 6, lokal tid, som ni alla märker!!
Jag vill aldrig mer känna av turbolens på marken, nej ALDRIG mer!!!
JO, jag vet: TUR att det gick så BRA som det gjorde!
TUR att ingen blev skadad!
TUR att det inte var värre än det var.
TUR att infrastrukturen är så bra som den är...
OCH, sen kommer jag för ALLTID att ha en bättre förståelse för Richter-skalan. Om detta var 5,8 kan jag bara föreställa mig i min vildaste fantasi hur en 9,0 måste kännas. TY det som kändes HÄR var vidrigt.
Jag kommer aldrig att glömma HUR det kändes, hur det mullrade och HUR det började skaka, och skaka mer och mer!
Hur det lät när kryddburkarna flög ner på spisen och hur det lät när nagellacksflaskorna slog i golvet i övervåningens badrum.
Jag kommer inte att glömma hur jag stod i dörrposten på väg ut och väntade på att Peter skulle komma ner från övervåningen. Någonstans mindes jag att man skulle stå i en dörrpost om en jordbävning slår till.
FAKTUM är att det kändes av MYCKET mer inomhus än vad det kändes av utomhus.
Karolina var vid poolen, och hon var under vattnet när hon hörde mullret. Karolina sa till sin kompis att dyka ner och lyssna. De var bägge överens om att det var en jordbävning.
Ingen annan vid poolen reagerade. Ingen vuxen, ingen alls.
Alltså VET jag att det kändes mycket värre inomhus än ute i det fria.
Då flickorna var på väg hem från poolen mötte de en man som frågade;
SO, did you ladies feel the earhquake?
OCH då visste de! De hade känt rätt!
Jag lyssnade på nyheterna HELA eftermiddagen och kvällen, och jag förstår NU hur OVANLIGT detta är för östkusten.
Det kommer förmodligen inte att hända igen, ta i trä lägger jag till. Det senaste stora skalvet på östkusten ägde rum 1897, också det hade sitt epi-center i Virginia.
Efterskalv har redan skett, flera stycken, runt 2,8 på Richter-skalan. De har dock inte känts av här i DC-området, men väl runt Mineral, Virginia och runt Richmond, Virginia.
NOG är människan en liten lort mot naturen. Vill naturen rucka på något så gör hon det UTAN att vi ens har en suck.
Vi har ingenting alls att sätta emot. Inget.
Jag kommer aldrig att glömma den 23 augusti 2011 och jag kommer för alltid minnas precis vad jag gjorde, och hur det kändes.
Jag kommer att veta hur RÄDD och uppskakad jag var.
OCH, jag vet att denna jordbävning--i jämförelse med de stora-- är som "ett rent skämt", men det hjälper inte för det VAR så OTÄCKT.
Egentligen hade jag tänkt vika dagens inlägg för ett punktinlägg, och en visning av hur det ser ut i min trädgård nu, men det får faktiskt vänta tills imorrn...
NU ska vi se hur mycker sömn jag får inatt...
Japp, detta inlägg är skrivet runt klockan 23 på kvällen, men det läggs inte ut förrän klockan 6, lokal tid, som ni alla märker!!
Jag vill aldrig mer känna av turbolens på marken, nej ALDRIG mer!!!
Comments
"Men där nånstans bor ju Annika"!!
Hoppas du får en bra fortsättning på sommaren!
Kram Vivan
Tryggt också att veta att skalv är så ovanliga, då blir det förmodligen inget mer nu. Ta i trä!
Dörrposten har jag också fått lära mig! Och att inte ha inglasade tavlor över sängen, där ska det hänga någonting mjukt : )
Ser fram emot din trädgård i morgon!
KRAMAR!
Jag är väldigt glad över att det gick så bra!
Toppenskönt!
Nu ser jag framemot ditt nästa inlägg!
Karinkram!
Och nu ska vi börja oroa oss för Irene ... hoppas hon håller sig ute på Long Island Sound och inte slår till här på kusten. =/
TACK, vad sådant värmer!
Natten var lugn, och de efterskalv som varit har vi inte känt i DC, men skalv har det varit.
Sov väl sådär, kan jag säga...
NU väntar vi på en orkan!! Orkanen Irene ska anlända till helgen, är det inte det ena så
är det det andra...
Kram!!
Marie:
Verkligen! Jag kommer aldrig, aldrig att glömma hur detta kändes...
Mullret som började så sakta och blev så högt och sen skakningarna...och hur hag tog tag i ledstången och den bara skakade. USCH, nej aldrig igen...
Marianne:
TACk ,det värmer ska du veta!
Efterskalven som hittills varit har vi inte känt av här hos oss. Hoppas att vi slipper av dem också.
Ja, jordbävningar är ytterst sällsynta i dessa trakter och experterna säger att det förmodligen inte kommer att inträffa igen de 100 närmaste åren. Jag hoppas verkligen att de har rätt!
Ja, det där med dörrposten mindes jag , och där stod jag innan Peter kom ner och vi rusade ut på framsidan...
Hualigen.
Imorrn blir det lite vardagsbilder och så :-)
KRAMAR!!
Ja, skönt...
Det lustiga är att jag skrev till en kompis precis innan att det var en sådan sysslolös och lite tråkig dag, och sen händer detta!!!
USCH!
Ja, tur att det gick så bra som det gjorde, och tankarna går till de riktigt stora jordbävningarna då hus faller som korthus och sådant. TVI VALE!!
NU har vi en orkan i faggorna, Irene, och hon ska visst komma till helgen...
Tack för varma tankar, Karin.
KRAMAR!!
Åsa:
TACK vännen!!
Ja, nog tusan skakade det!!
OCH mullrade!
SÅ otäckt, speciellt när saker började falla ner. Det kändes som om det höll på så länge också...
Precis, människan är verkligen en liten fjärt när det verklgien händer.
ja nu ska vu lita på statistiken och så får vi vila i det.
Irene har vi nu att bekymra oss över...
Tack för tankar och snälla ord.
Stora, stora kramar!!!
Petra:
USCH ja, och TACK för din snabba, snabba reaktion på FB igår!! VAD det värmde också, ska du veta. Jag var verkligen skakad efteråt!
nej, vi har inget att sätta emot då det verkligen gäller. Detta glömmer jag aldrig.
Japp, nu har vi Irene som ska slå till i helgen...
DET kan nog bli väldigt dramatiskt...
Kram!!
Kram!
DETTA blir en snackis för lååång tid framöver!!
DET blir det.
SOM det skakade och LÄT igår. Tänk att det mullrar så när det sätter igång...
ja, 5,8 är mkt och det kändes såååå otroligt mkt.
ja, tack och LOV att det är ovanligt i våra trakter. Experter säger att det kan dröja 100 tills nästa skalv, jag hoppas att de har rätt!!
KRAM!!
Vi hade ju en jordbävning här i Skåne 16 december 2008. Jag låg och sov på morgonen men vaknade av att sängen liksom gjorde en gir! Särbon ringde från Lund, där skalvet kändes mer, och trodde att det skett någon slags explosion...jordbävning i Skåne kändes ju inte så troligt...På Richterskalan uppmättes den sen till 4,3. DET var TILLRÄCKLIGT läskigt och jag inte heller vara med om fler.
STOR, STOR KRAM!!!
Fast de som bor i Chile har berättat att de är vana skalv. Där är de ju rätt stora ofta. MÅNGA. Många kände sig -trygga- sist med.. när de var i Valparaíso. Några jag känner var där då. Nu sist. De har berättat. Ehh nej inte trygga för de skrek.. men sen är de vana. Men en hon har aldrig varit med om det och hon ville bara HEM till Sverige. Direkt.
Måste ut och kolla trappuppgången. Nu. Hur den funkar. Hmm.
Kram
/Susanne
Hästarna kände på sig skalvet nästan en timme före. De var mycket underliga. Fnös och hade sig. Sparkade i boxarna och var allmänt störiga. Vi fattade inte varför. Vi sa allihop -VAD ÄR DET MED dem-. Sen åkte vi hem så kom skalvet. 4.9. Läbbigt.
Jag kände inte skälva skalvet för jag satt med fötterna i soffan men LJUDET. Underifrån. Så rädd jag böev och sen gungade de i huvet. Som svimmningskänsla. Jag minns att jag ropade på Toss "Kom ner fort" han var på övervåningen. Sen stod vi alla grannar ute. Jag ringde polisen och frågade. Trodde kärnkraftverket Ringhals exploderat. De var lika chockade som vi.
kram
/Susanne
Haha.
kram
/Susanne
Tack! Det värmer.
Ja, det var mkt otäckt då det hände. Kommer aldrig att glömma det.
Minns det där skalvet i Skåne. Usch och fy!!
OCh så totalt oväntat att ngt sånt ska hända i Sverige!!
ja, jorden är verkligen mäktig med dess krafter.
Nej, nej jag vill inte heller vara med om fler skalv, det räcker så här!
Kram!
Suz:
USCH ja,
jag bara ställde mig i ytterdörren och tänkte inte så mkt längre än så.
men vid ett större skalv skulle säkert sådant hjälpa föga, då rasar väl husen. Speciellt om det börjar gå uppåt 6,4 och sånt. Grymma öde.
Vi hade tydligen ett kännbart efterskalv inatt, men jag kände inget av det, som tur är...
Precis, det där mullret från jorden r så otäckt.
Ja, det är lusigt med det där med djuren. Pratade med en grann igår som varit ute md hunden lite före skalvet. Hunden hae uppträtt så egendomligt, nervöst och spattigt.
Djut kan verkligen känna så mkt mer än vad vi kan...
ja, usch, man kände det som sjösjuka nästan, som du gjorde också.
Grymma, grymma krafter.
Hoppas att det aldrig händer igen!!
Haha, trösta på du!!
Kramar!!!
Så skönt att Peter var hemma, det måste vara mycket otäckare om man är ensam när sådant händer.
Hoppas nu att du har haft en lugn och skön dag i dag!
Kramar!
Ja, det var så otäckt och så fruktamsvärt oväntat!!
Jag vill aldrig vara med om ett skalv igen, nej tack!!
ja, skönt att Peter var hemma + att så många grannar var hemma.
Lugnt idag, so far, men tydligen med efterskalv som jag inte har känt.
Kram!!
Tänkte på dig i går...
Min syster (på besök från Sverige) och jag låg på solstolar vid vår pool. Jag trodde att det var min systerson som kom och skakade min solstol...men när jag såg hur det lilla glasbordet hoppade, insåg jag vad som hände. Vi har en grind i staketet ut mot vår uppfart och den skakade ordentligt. Kollade omedelbart på min telefon och fick bekräftat vad som hänt. Försökte ringa maken som var på i Washington DC!!! Naturligtvis utan resultat, men så småningon fick jag mejl att han var på väg till tåget...otroliga bilköer!!! Han kom hem i tid, tack och lov:-)
Nu får vi ta nya tag och se vad "Irene" ska bjuda på under helgen.
Stor kram från Bea i NJ
Men att det skulle vara en jordbävning det funderade jag inte ens på. Den enda vettiga förklaringen jag kunde komma på var att det var ett spöke som skakade i mitt vitrinskåp.
Skönt att det inte blev värre skador på infrastrukturen! Och håller nu tummarna att Irene lugnar ner sig eller byter iaf riktning! Os kollegor hade stängt ner fabriken i Puerto Rico och jag har sett på FB att vissa av våra vänner var utan el men alla verkade vara vid gott mod trots allt.
Kram!
http://www.latimes.com/news/local/la-me-lopez-new-york-earthquake-20110824,0,5578726.column
Lycka till med Irene!
Lite lustigt det här med bloggar också; min första tanke när jag läste om jordbävningen var "hoppas att allt är bra med Annika och hennes familj!". :D
//Anna
Märkligt det där hur det upplevdes utomhus, som hur din K berättade det känts i poolen. Kanske bra hon var i poolen, hade hon varit hemma hade hon säkert blivit väldigt rädd också men upplevelsen för henne blev säkert mindre skrämmande nu. Hoppas jag!! KRAM
Både jag och min man tänkte på dels vår familj i NY dels sa L. _ I think your blog friend Annika, live in Virgina... Sure,
Tur att det gick så bra, ändå.
vi bor ju i änden av världen där tyfonen drar fram, jordbävningar och vulkanutbrott, dock har vi varit förskonade. Jag menar utan ström och översvämmningar, det får man väl räkna med,, men inga skador eller sårade, i vår närhet..
Hoppas nu Irene, inte ställer till alltför stora bekymmer..
Kram
Nu får vi verkligen hoppas att inte Irene är så tuff utan kan passera utan en massa skadegörelse och elände!
KRAM från mig och ett regnigt Stockholm.
TACK!!
Tydligen var det ett efterskalv inatt som K kände, så hon kom in till oss...
Gillar det inte, nu får det sluta skaka, efterskalv och allt.
Ja, på din sida får du nog vara lite beredd på eventuella jordbävningar, men ni är nog bättre förberedda.
Kramar i massor!!
Bea:
Ja, usch vad otäckt det var, och inom vilken stora RADIE det kändes!
Otroligt.
Jag tyckte det höll på så länge också, och sen hörde jag att jordbävningar på östkusten ofta håller på längre än på västkusten. USCH!
Otäckt för er också där ni låg, och att din man var i DC. Tydligen var det ett helsike att ta sig ut ur DC den dagen. Alla skulle hem samtidigt.
Bra att allt gick så bra som det gjorde.
Kram!!
Moster M.
HAHA, ja spöke hade jag nog också trott. Man förväntar sig inte en jordbävning i Skåne. Måste varit väldigt otäckt, skönt att det aldrig hänt igen.
Det är verklgien otäckt, och man blir sååå tagen på sängen!
Jag vill aldrig mer vara med om det.
Ja, det är verkligen otäckt att känna av jordbävningar.
OCH absolut känns det av mer inne än ute. Jag satt ju ner då jag kände det. Karolina påstår att vi hade ett efterskalv inatt, men jag kände inte av det. HOn sa att sängen skakat till. Mkt obehagligt...
Inga stora skador har det blivit ngnstans, förutom att monumentet fått sprickor, så det är stängt.
Japp, Irene ja...vi får se vad hon kan göra. Nu har hon passerat PR och hon verkar ganska vild..
Kram!!
Margoth:
Jo, ni har ju mkt mer erfarenhet och för västkustbor var ju detta småpotatis, men inte för oss.
Som Washington Post skrev; här är det alltid 12 september. Folk är på spänn hela tiden och liksom beredda på terrorattacker etc. Ja, nu ska vi se vad Irene ställer till med, jag tror inte hon kommer att bli så snäll överallt.
Elisabeth:
VISST är det så!!
Husen är inte byggda för jordbävningar som de är i Japan eller i CA mfl platser på jorden. Men vi har inga sådana byggnader här och det gör ju det hela klart ruggigare också.
Kan absolut tro att det är husen som dödar och inte skalvet i sig. USCH!!
TACK snälla Elisabeth, dina ord värmer!!!
Välkommen hit!!
Ja, det var så otäckt och så totalt oväntat.
Just mullret som ledde upp till skakningarna var vidrigt.
Jag var helt uppskakad hela eftermiddagen.
Inatt var det ett efterskalv som min dotter kände av, inte jag...
Nu får det snart sluta skaka...
Märkte inte din hund av det innan? Orolig, rädd? Min grannes hund hade reagerat sp märkligt minuterna innan.
Men, sant är att det känns av mkt mer inne än ute.
Nej, må det aldrig hända igen!!
Dörrpost ja, det kan du ha i åtanke tills nästa ggn, om du ngnsin drabbas. Som sagt, måtte det aldrig hända igen...
Välkommen tillbaka!!!
Anne:
Ja, så sant. Vi räknar inte med jordbävningar där jag bor. de finns liksom inte på kartan sas. Vi räknar med orkaner och tornados men inte med jordbävningar.
Ja, så otäckt det var.
OCH att det lät så mkt innan det började skaka. DET trodde jag inte.
Men det är ju enorma krafter under jorden, och detta var tydligen ett ytligt skalv...
Inatt var det ett efterskalv, så K hade känt det i sängen. Hon kom in till oss och var lite uppskakad. NU får det räcka med skakningar, känner jag.
Nej, det kändes nog inte av utomhus på samma sätt som det kändes av inne. K hörde ju mullret under vattnet då hon badade...
Tror inte alls hon blev rädd, inte ett dugg.
Flera av hennes jämnåriga hade varit hemma ensamma, och flera hade gömt sig under sina skrivbord, och det var väl ganska klokt. De hade blivit mkt uppskakade, och tacka för det...
Kramar!!
Katarina:
TACK för tankar. DET värmer verkligen!!
Ja, det var lite chockartat och så oväntat på denna kust, men nu vet jag hur det känns, och hur otäckt det är.
Ja, ni bor på en utsatt plats i världen. Må inget hemskt drabba er.
Här gick det ju bra, som tur är.
KRAMAR!!!
Ja, vad hemskt det var.
Jag kommer aldrig att glömma det.
JUST ljudet innan, då jag trodde det var ett plan som var på väg att störta...
OCH sen skakningarna och vibrationerna i hela huset. SOm om man satt på ettt flyg i svår turbolens, samma slags gnisslande ljud.
USGS bor vi granne med här i Reston, och jag kollar numera också deras sida varje morgon...
HATAR verkligen jordbävningar och vad de kan åstadkomma.
Kramar!!
Lisbeth:
Ja, ljudet var verkligen OTÄCKT!!
Som ett plan som flög alldeles för lågt...
Måtte jag aldrig uppleva det där igen...
FÖR mkt för mina nerver...
Inatt var det ett efterskalv som K kände av, inte vi...
Nu får det räcka snart.
Japp, nu ska vi se vad Irene kan tänkas ställa till med...
Kram!!
Att det känns mer inne beror kanske på att där finns det saker som skramlar runt och att väggar och så rör sig.
Även om det är skrämmande så tycker jag att alla sådana fenomen är intressanta. För att vi inte kan påverka dem och det också visar hur mycket kraft det finns i vår jord.
Skönt att ingen blev skadad och hoppas nu att ni slipper fler.
Kram
galet otäckt var det verkligen.
Visst är man en hjälplös myra.
Ja, precis inomhus känner man ju i väggar och golv hur det verkligen ÄR och hör vibrationerna...
Visst, tycker också att det är mkt intressant detta.
Inatt var det efterskalv som K kände av, vid 1:07. Jag kände det inte, men K blev lite rädd.
Kram!!
Jag vill aldrig uppleva det igen. Vilka krafter.
Ja, tur att det händer så sällan här på östkusten. Tack och lov för det!!