Torsdag.
Nyfredag.
SÅÅÅ skönt.
Jag ska passa på att tacka er alla för era fina, och insiktsfulla, kommenter på mitt inlägg igår. Det betyder så mycket
för mig med den feedback som ni alla ger mig på det jag skriver.
Speciellt mycket betyder då ni kommenterar, och tycker TILL, på inlägg som gårdagens. Det blir ju ganska personligt då jag skriver sådana inlägg. Ibland gränsar den sortens inlägg på vad som nästan kan gå över i den privata sfären. Men, å andra sidan så vill jag ju ge er en ärlig bild. Jag vill att du, kära läsare, ska veta att det inte är en vacker, blommande sommaräng man landar på då man utvandrar.
TACK för era kommentarer. Ni är verkligen jordens finaste läsare!
När jag sitter här och tittar ut på onsdageftermiddagen så ser jag alla vackra körsbärsträd som står som vita brudar i vinden.
Det är så sällsynt vackert just nu.
Men, jag undrar om vi i dagens digitala tid tar oss TID att verkligen SE och uppleva allt som finns runt om oss. Jag menar att vi verkligen SER till dess helhet.
Jag lever så stor del av mitt uteliv bakom en kameralins.
Har kameran gjort så att jag inte SER vad dom verkligen pågår?
Lever vi bloggare, och aktiva fotgrafer, för mycket bakom våra linser?
Kan vi ens ta en vårpromenad i april eller maj och INTE ha kameran med?
(då menar jag inte Pws eller joggingrundor).
Hur skulle jag ha känt om jag hamnade i körsbärsdalen aka Tidal Basin utan kamera?
Jo, det kan jag svara på. Jag hade känt mig tokstressad. Jag hade förmodligen inte kunnat ta in skönheten för att jag stressat för mycket över att jag INTE kunnat plåta det hela.
Sjukt ja. Ja, verkligen.
Ibland kan det nog vara så att vi plåtar för mycket. Vi plåtar utan att se livet.
Nuförtiden är det så lätt att ta hundratals bilder på en enda utflykt. Förr, då vi alla hade våra analoga filmkameror fotade vi inte ens en fjärdedel av det vi plåtar idag. DÅ tänkte vi efter INNAN vi tog en bild. Kameran satt inte fast som vore den fastvuxen.
Missförstå mig rätt, people. Jag älskar min nya kamera sjukt mycket (OCH jag älskar den nya tekniken). Inser att det var ett mästerköp och precis RÄTT kamera för mig i den fotofas och i det fotokunnande jag befinner mig i idag. Fotografering är ett av mina käraste intressen i världen. Bloggen har gjort mitt intresse ännu större. Det tror jag att många andra fotograferande medbloggare kan skriva under på. Jag inser att mitt gamla intresse, teckning, har fått stå tillbaka ordentligt och istället har det fått kliva åt sidan för kameran. Det är som om fotot tog teckningen ifrån mig. Det gör inget eftersom det just nu är fotografering jag vill ägna mig åt.
Suck, just nu är det så vackert ute...Mina tankar går till en plats där magnolian borde stå i sin vackraste skrud just nu. Ähummm....
Måste nog gå ut ett tag. Utan kamera?
Nej, grymma tanke...kam’ran bara SKA med. I am stuck, stuck, stuck, stuck...but I am loving it...
Men snart borde nog kameran få stanna hemma, om inte annat för att jag ska bevisa för mig själv att jag kan njuta av skönhet utan att kameran för den skull måste vara med…
Are you people with me?
Nyfredag.
SÅÅÅ skönt.
Jag ska passa på att tacka er alla för era fina, och insiktsfulla, kommenter på mitt inlägg igår. Det betyder så mycket
för mig med den feedback som ni alla ger mig på det jag skriver.
Speciellt mycket betyder då ni kommenterar, och tycker TILL, på inlägg som gårdagens. Det blir ju ganska personligt då jag skriver sådana inlägg. Ibland gränsar den sortens inlägg på vad som nästan kan gå över i den privata sfären. Men, å andra sidan så vill jag ju ge er en ärlig bild. Jag vill att du, kära läsare, ska veta att det inte är en vacker, blommande sommaräng man landar på då man utvandrar.
TACK för era kommentarer. Ni är verkligen jordens finaste läsare!
När jag sitter här och tittar ut på onsdageftermiddagen så ser jag alla vackra körsbärsträd som står som vita brudar i vinden.
Det är så sällsynt vackert just nu.
Men, jag undrar om vi i dagens digitala tid tar oss TID att verkligen SE och uppleva allt som finns runt om oss. Jag menar att vi verkligen SER till dess helhet.
Jag lever så stor del av mitt uteliv bakom en kameralins.
Har kameran gjort så att jag inte SER vad dom verkligen pågår?
Lever vi bloggare, och aktiva fotgrafer, för mycket bakom våra linser?
Kan vi ens ta en vårpromenad i april eller maj och INTE ha kameran med?
(då menar jag inte Pws eller joggingrundor).
Hur skulle jag ha känt om jag hamnade i körsbärsdalen aka Tidal Basin utan kamera?
Jo, det kan jag svara på. Jag hade känt mig tokstressad. Jag hade förmodligen inte kunnat ta in skönheten för att jag stressat för mycket över att jag INTE kunnat plåta det hela.
Sjukt ja. Ja, verkligen.
Ibland kan det nog vara så att vi plåtar för mycket. Vi plåtar utan att se livet.
Nuförtiden är det så lätt att ta hundratals bilder på en enda utflykt. Förr, då vi alla hade våra analoga filmkameror fotade vi inte ens en fjärdedel av det vi plåtar idag. DÅ tänkte vi efter INNAN vi tog en bild. Kameran satt inte fast som vore den fastvuxen.
Missförstå mig rätt, people. Jag älskar min nya kamera sjukt mycket (OCH jag älskar den nya tekniken). Inser att det var ett mästerköp och precis RÄTT kamera för mig i den fotofas och i det fotokunnande jag befinner mig i idag. Fotografering är ett av mina käraste intressen i världen. Bloggen har gjort mitt intresse ännu större. Det tror jag att många andra fotograferande medbloggare kan skriva under på. Jag inser att mitt gamla intresse, teckning, har fått stå tillbaka ordentligt och istället har det fått kliva åt sidan för kameran. Det är som om fotot tog teckningen ifrån mig. Det gör inget eftersom det just nu är fotografering jag vill ägna mig åt.
Suck, just nu är det så vackert ute...Mina tankar går till en plats där magnolian borde stå i sin vackraste skrud just nu. Ähummm....
Måste nog gå ut ett tag. Utan kamera?
Nej, grymma tanke...kam’ran bara SKA med. I am stuck, stuck, stuck, stuck...but I am loving it...
Men snart borde nog kameran få stanna hemma, om inte annat för att jag ska bevisa för mig själv att jag kan njuta av skönhet utan att kameran för den skull måste vara med…
Are you people with me?
Comments
Dina bilder är fantastiska!
Kram från Anette!
TACK vännen!!
DET var KUL att höra!
Jaja, idag ska den nog få vila lite iaf :-)
Bamsekramar!!
ja, det kanske är så...
OCH det är ju så roligt att plåta!
Men det är väl det där med att SE!!
SE utan linsen kanske?
Ibland far jag saga at Engelsmannen, for han ser nastan allt fran kameralinsen! Semestrar, familjetraffar etc... Pa var smekmanad sa fick jag saga till honom gang pa gang att han ju ocksa maste uppleva, inte bara ta kort pa saker o ting! tror det ar en svar balansgang dar, men man far ova helt enkelt!
TACK!
Nu har vi krockat i cybern igen :-)
Japp, jag tror du har så rätt! UPPLEVA måste man även utan kameran.
Men visst är det en balansgång!!
Fint inlägg och som peppar mig otroligt mycket.
Gumman...
Ja, jag vet hur det är...
Jag minns, och jag kommer aldrig att glömma.
Min tröst till DIG är att det kommer att bli bättre.
Nu när du snart får jobb ska du se att mkt lättar.
DET tar tid. Det tar år att komma till insikt.
Det kanske måste fyllas i plus och minuslistor. Det verkar som om vi alla går igenom den fasen.
MEn, den går över. JAG LOVAR!!!
Jag lovar.
Ofta sitter sprärrarna i det egna huvudet. Man är nästan lite rädd att acceptera att det kanske kommer att släppa.
Sverige blir inte mindre fantastiskt då man accepterar USA.
Och du, oss emellan, idag vet jag inte ens om jag skulle viulja flytta hem.
This too shall pass for you, det lovar jag dyrt och heligt.
Massor med kramar till dig!!
Nej nu ska jag sluta babbla. Det är sa härligt att läsa dina inlägg Annika och se alla fina bilder! You sometimes really make my day!
27 grader här! Nästan för varmt!
Kramisar, Lisa
Hugs, Lisa
Kanske att kameran kan göra så att man ser fler detaljer, ser skönhet i det oväntade? Men det får ju såklart inte bli så att man missar att ta in helheten bara för att man fipplar med kameraobjektiv och inställningar =) Du ska inte lämna kameran hemma tycker jag, vi njuter ju så av att få se dina vackra bilder!! =)
Vi har precis varit på en liten semester och då bestämde jag mig innan för att inte fota så mycket. Kan bli jobbigt att släpa med en stor kamera överallt tycker jag. Några foton från stranden blev det (men bara med min lilla digitalkamera). Det var rätt skönt att bara vara och inte hålla på och ta kort överallt, men nu när jag kom hem så ångrade jag mig, det hade ju varit kul med fler foton =D
kram
Idag lyckades jag se naturen utan att ha kameran framför ögonen:D. Två vackra sångsvanar satt på en åker jag körde förbi och givetvis så skulle de förevigas....men då måste man komma ihåg att lägga i minneskortet innan:D. Så jag fick använda mina egna ögon och suga i mig allt det vackra istället.
Kramar!
Men det är nog inte så dumt att lägga undan kameran ibland. Och bara njuta. Och vara.
Huggies!
Själv kan jag knappt vänta tills våren kommer även hit :D Just nu är det som tråkigast natur här hos oss; bruna, kala träd, snö, slask, sand och allmänt skitigt överallt...
Men å andra sidan tror jag inte att det exploderar så mycket någonstans som det gör hos oss i Maj..! ;)
Jättebra tankar du hade i det här inlägget förresten! Det fick mig verkligen att tänka till angående dagens teknikera, speciellt för mig som också lever mitt liv bakom en kameralins...
Till en viss del tror jag att jag uppmärksammar betydligt mer vackra detaljer och charmen hos varje årstid sedan jag skaffade kameran (de här senaste åren har jag ju till och med börjat gilla vintern ;))
Men jag tror även du har rätt i att risken finns att man idag missar "helheten", i och med att det inte är så ofta man är ute och enbart promenerar en vacker dag och bara tar in alltihop utan kamera.
Däremot kan jag till 100% skriva under på det där med att känna sig stressad utan kamera på ett vackert ställe! Det skulle jag garanterat också göra! Till exempel om jag skulle åka upp till Storforsen (otroligt mäktigt ställe) och kameran skulle få stanna hemma... då skulle jag förmodligen inte kunna tänka på annat. Det känns som om jag ser extra mycket potentiella fotoplatser när kameran INTE följer med...
En annan sak jag känner igen mig i, är teckning. Även jag tecknade väldigt mycket när jag var yngre. Men i och med att jag är otroligt självkritisk så blev jag aldrig nöjd. Tror det är därför som fotograferingen verkligen tog över när jag kom in i den. Jag brukar tänka som om "de sista pusselbitarna i mitt kreativa intresse föll på plats" när jag skaffade kameran ;)
Hoppas att du får en bra fortsatt torsdag!
MVH /Erica
Jag brukar numera inte ta med kameran då jag är ute med andra, vet att många tycker det är irriterande när det jämt ska fotas och jag fastnar stup i kvarten för jag vill fota nånting under en promenad t.ex. Eller när vi ska äta "är du aaaaaldrig klar, vill äta nu".
Det märks att du är nöjd med nya kameran och det är tydligt hur BRA bilder den tar (hehe, men kameran tar ju inte bra bilder själv utan kräver sin kvinna bakom kameran).
Aha, visste inte du haft teckning som intresse. Intressant!
Just din modell och märke är alltså jättebra för en nybörjar-SLR-person?
Du kan starkt rekommendera den för en newbie?
KRAM
Intressant läsning från igår! Hinner inte riktigt med i svängarna vid datorn!
Det du skriver om idag så vill jag bara säga: Hur ska vi annars få se allt det underbara du har omkring dig om du lämnade kameran inne!
Men jag förstår dig ...
Ha en fin helg!
Vivan
Men det är ett tänkvärt inlägg du skriver, man behöver nog vara uppmärksam på detta och försöka hitta sin egen balans med och utan kamera.
Men jag är glad att du hade kameran med och fångade magnolian, så fantastisk den är med så mycket blommor!
Ha en bra torsdag!
Kram!
Ibland kan det bli så att man faktiskt missar någonting för att man fotograferar för mycket. Jag tänker på när barnen har ett uppträdande, kanske lussetåg, och vissa föräldrar BARA fotograferar, från början till slut utan att stanna upp och lyssna och insupa det som sker. Det ska man nog akta sig för. Men om man bara stannar upp i sitt fotograferande och är MED i skeendet också, då tror jag inte att man missar något.
Jag längtar efter min kamera!!!
KRAMAR!
Vad suverän du är på att bygga relationer och du är ett geni på retention. Din blogg sprider värme, gemenskap och positiva känslor. Du hade kunnat hålla dagens workshop!
Och innan jag glömmer det. Jag tycker om när du tar med dig din kamera.
Kramar!!
KRAMAR!!
Men man kan ju faktiskt vända på det också och tänka som så att bilderna man tar fångar och BEVARAR stunderna och gör det för alltid möjligt att njuta av dem. :-)
Dina bilder av magnolian är helt fantastiska!! ...och får mig genast att tänka på magoliorna i Berzeli Park och när de ska komma i gång. ;-)
Nu har jag läst igenom ditt förra inlägg också och som jag sagt tidigare så är det så härligt att läsa hur du verkligen och då menar jag VERKLIGEN har gett Karolina två länder och två språk!!! Att ge två språk kanske inte är det svåraste men du/ ni har ju gett henne såna möjligheter att få ta del av Sverige OCH Finland (det är ju faktiskt tre fasta punkter på kartan)
Om hon någon gång i livet skulle vilja studera/leva en tid eller så här så skulle det ju vara lättare för henne med den bakgrunden hon har än om hon aldrig hade haft möjligheten att vara så mycket här.
Tänker också på vad du skrev om att Peter fick höra mycket om dina jämförelser i början av Sverige- USA.
Det bevisar bara om igen vilken fantastisk man han är Annika...som tog DET på rätt sätt och "stod ut med dig" ;-)
Kärleken övervinner allt om den är rätt eller hur?
....och ER kärlek den lyser liksom igenom här på datorskärmen även om du inte alltid skriver om den och är så "privat" så gör den det! :-)
Det går inte att missa.
Oj nu blev det här långt!
Massor av soliga kramar från mig.
// Lisbeth
Magnolian borjar blomma over har redan och stora blad ligger overhela marken.
Vilket bra inlagg nedan for ovrigt. Jag kan skriva under pa allt!! Jag tror lite att nar en flytt hander lite 'succesivt' sa blir det inte sa dramatiskt och man landar sakta med sakert ... men aldrig helt. Min flytt var lik din i att jag bara akte over for nagra manaders studier forst, traffade Ben och flyttade da over pa lite langre sikt. Men aldrig permanent! Tva ar skulle vi ge england.. och nu 12 ar senare har jag nog landat sa mycket som jag nagonsin kommer landa. Om det blir hemflytt vet jag inte. Jag lider ju dessvarre av hemlangtan allt som oftast. Men eftersom vi anda har lyxan att kunna aka hem runt 3 ganger per ar sa funkar det anda.
Jag tycker att vi ar lyckligt lottade som har tva lander att kalla hemma. Ja tre for dig da med Finland ocksa!
Kram
TACK!
Ja, nu är magnoliaträden som vackrast.
Älskar verkligen de träden!!
Jasså, du är också en fotonörd. ja, det syns nog vilka vi är :-)
Jag får hejda mig ibland.
För mig skulle det nog vara jättesvårt att plåta med en analog kamera idag. Precis, man har vant sig med att se bilden direkt på displayen.
men visst tänkte man efter mer före förr i världen.
Idag snappar vi iväg bilder på nolltid utan minsta tänk.
TACK och åter TACK för dina fina ord. Du anar inte så glad du gör mig!!
Stora kramar i massor!!
Malin:
TACK!
Du har så rätt.
Man har lärt sig ett annat detaljseende sen foto blev ett intresse. Absolut kan man numera se allt från andra vinklar och möjligheter.
Nej då, jag älskar foto för mkt för att lämna kameran hemma för det mesta.
Skönt att du lät den vila. OCH för mig blir det absolut så att jag tar färre bilder om ha har min lilla kompaktkamera med mig. Det är helt enkelt inte lika kul.
KRAM!!!
Karin:
TACK!!
HAHA, jaha där ser man, fniss.
Att lämna minneskortet hemma är verkligen en miss. DET har hänt mig flera ggr. Lätt stress ;-)
KRAM!!!
jag är också kluven. För visst har jag fått ett annat detaljseene jag också.
ja, och sen är det ju så roligt att det är svårt att låta BLI!!!
Tror också det är bara nyttigt att lämna iaf stora kameran hemma iböand.
Hugies!!
Erica:
Precis!! Nu har ni det som tristast, men sen blir det ju som en explosion i skönhet!!
Härligt!!
Exakt, jag tror också, mitt i detaljseendet, att man missar helheten när man är besatt av att fotografera. man ser inte riktigt livet, trots allt.
Men, det är ju så roligt och det är en fantastisk gåva att kunna plåta så mkt som vi gör.
OCH ju duktigare man blir, SOM DU!!! Desto roligare blir det.
Stressen över att inte ha kameran med sig sig är enorm. Då kan jag inte rikgit njuta av skönheten.
Så är det nog för oss alla.
Teckningen har fått stå tillbaka för dig ocskå. VERKAR klassiskt.
Men, vi är ju alla nöjda ändå :-)
Kram!!
Anne:
VISST är det så!!!
Mn får en inre stresskänsla då inte kameran är med...
Knäppt men sant.
Fast, vi får väl skyllka på brinnande intresse och sådant också!
Precis, jag försöker också lämna kameran hemma om jag är ute med kompisar etc. DOCK inte om det bara är Peter och jag :-)HAHA, ja det där med att plåta mat och drinkar älskar ju jag...
det kan irritera Peter...
Jag älskar den här kameran. DEN är perfekt för en nybörjare på SLR!!
kan rekommendera den som bara den!!!
Visst har du också en Lumix bridge kamera? DEn kameran lärde mig mer än jag kunde ana!!
KRAMAR!!
Ja. visst är det SÅ!!
Helheten försvinner!!
Elisabeth:
Magnolian är nog som vackrast nu!!
Ja, visst är det SÅ!!
Ett ständigt påminnande om att SE och inte bara genom linsen.
Vivan:
TACK!!
Nej då, jag kommer inte att kunna låta bli kameran. Det går inte!!
Det är för kul och det är ett av mina största intressen.
Tack för snälla ord!!
Ja, vad roligt om du känner ditt fotointresse bubbla upp igen nu!!
Det är ju så roligt.
Ja, jag tycker också att jag fått ett annat detlajseende sedan jag började plåta mkt.
DET är jättekul, men en balans vore nog att önska. Om jag är ute esnsam gör det ju inget då kan jag knäppa och knäppa, men det blir jobbigt då man har andra med sig.
ja, magnolian är magnifik just nu!!!
Finaste tiden som kommer nu i DC!!
KRAM!!
Marianne:
TACK!!!
ja, nu ör det nog årets vackraste tid, och den håller i sig en bit in i maj!!
ja, du har rätt. Jag har väl sjäölv ngn ggn gjort mig skyldig till just det där du skriver om, och visst, då ser man inte mkt av det som händer på scenen. Galet egentligen.
Men, ja, om jag är ute ensam på en fotoprommis då är det ju bara att plåta och plåta...OCH detalkseende har jag fått på ett helt annat sätt än tidigare.
Kram!!
Lotta:
TACK o TACK!!
Men, vilka fina ord du öser över mig!!
Jag känner mig humbled ska du veta.
TACLK snälla DU!!!!
Det värmer mer än du anar!
Jo, jag vill ju ha en levande blogg, och vem gör bloggen levande? JO NI!! DU, som läser.
Det är en fröjd med feedback.
OCH ni är verkligen bäst.
TACK LOTTA!!
YOU MADE MY DAY!!!
GULLIG ADU!!!
Jag sitter och rodnar lite!!!
KRAMAR I MASSOR!!!!
JA; det ä underbart NU!!
Men visst ska jag njuta utan kameran i näven också :-)
KRAM!!
Magdalena:
IBLAND är det som om kameran vore fastvuxen.
FAST, KUL är det ju.
OOO vad kul at jag inspirerade!!
Ska komma och läsa, såklart!!!
KRAMAR!!!
A-M:
Ja, jag tror nog att det är så!
Absolut!
Men nej, jag kommer att fortsätta att plåta lika mkt som förr. Men kanske lämna den hemma då jag är ute med Peter.
För ja, visst missar man helheten.
Kram!!
JA!!
Visst är det SÅ!!
Man kan bli tokstressad om inte kameran är med.
det är ganska galet. OCH rätt kul också, men mest galet, kanske.
Det beryder nog bara att vi är bitna av the shutterbug :-)
Magnolian nu ÄR magnifik!!
OCh den finns på så många platser.
Härlig blomande träd!
TACK, vad roligt att du gillade det inlägget om att landa. det var inte lätt, men nu sitter jag där jag sitter.
ja, det är en av mina stora stoltheter att jag gjort karolina dubbelspråkig och dubbelkulturell. Vilken rikedom hon har i det.
ja, skulle K vilja läsa på uni hemma så skulle hon kunna göra det.
Peter ja, vad ska jag säga?
HAN är otrolig. Han skulle lika gärna kunnat bett mig att knipa ihop. Men nej, det gjorde han INTE.
jag är så tacksam över det. Det bevisar hans smarthet och styrka.
För det var inte lätt för honom alla ggr de där åren!
Vilka fina ord du ge mig. TACK!!!
Det betyder så mkt!!!
KRAM!!
Millan:
TACK, vad roligt att du gillar bidlerna!!
Ja, det är en strålande tid nu och ett bra tag framöver!
Ja, vi är många som har liknande erfareneheter. Inte trode jag heöller att att jag skulle vbli kvar här efter mitt år som au-pair, men se vad dom hände.
OCH det har varit många tungastunder under de första tre åren, men nu är det inte det längre.
Trist att du har hemlängtan av det jobbigare slaget ibland. TUR att sve ändp ligger så paass nära för dig.
Skulle Ben kunna tänka sig att flytta dit?
KRAMAR!!!!
Har en ny vanlig kamera (Canon, men påminner om Lumix) som dock valts mer pga videofunktionen så även om det är en "vanlig" kamer och fotar jättefint så är det främst videoinspelningen som är det intressanta där (ville ha en smidig filmkamera nu när vi får barn).
Men nästa "riktiga" kamerainköp får nog bli en SLR, sakta men säkert ska väl även jag våga mig vidare...