Så blev det åter torsdag.
Eller, så blev det åter nyfredag som jag envisas att kalla veckodagen.
Nyligen blev jag så glad då jag såg att någon använde sig av det uttrycket på Facebook. YAY, tänkte jag, ordet sprider sig.
Egentligen önskar jag att JAG hade kommit på uttrycket Moderskeppet om IKEA också, men det får någon annan ta åt sig äran av. Moderskeppet är ett så HIMLA bra namn på IKEA. Det känns verkligen så då man åker dit. Heder och HATTEN av till den personen som kläckte det ordet!
På torsdagar brukar jag ibland skriva i punktform. DET ska jag göra idag också.
• Jag satt på Barnes and Noble igår.Som ni vet gör jag ju det ibland. Jag äter frukost där, läser tidningar och tittar i böcker. Nej, jag snålsitter inte där heller, utan jag brukar oftast köpa med mig något då jag lämnar bygget.
Igår blev det ett par nya böcker. Vissa gånger köper jag lite Godiva choklad, andra gånger köper jag någon dvd. Jag inser att jag måste göra vad jag kan, dvs gynna B&N, annars kommer att gå som för Border’s. Border’s som snart får slå igen sina portar här in the US of A. Det är tråkigt.
Då jag satt där på B&N igår var jag omgiven av en massa andra dagdrivare i olika åldrar, men mest och helst hördes ett äldre par i 70-årsåldern. Allt de talade om handlade om sjukdomar, doktorer och försäkringar.
Precis ALLT!! Det var mediciner, biverkningar, vilken läkare som behandlat vem, vilket akutsjukhus som är bäst i Northern Virginia.
DESSUTOM hörde gubben lite dåligt så han frågade om och om igen. Ja, det var liksom ingen tysssssst konversation.
Själv tänkte jag att jag inte bara vill snacka sjukdomar den dagen jag är 75, usch så tråkigt. Ja, det under förutsättning att jag lever tills dess, förstås.
Gubben gnällde mest, och avbröt sitt sällskap hela tiden med att hans symptom minsann var värre. Ack ja...
• Tack för alla supergulliga och fina kommentarer i inlägget från igår. Ja, det är otroligt att jag varit här i Washington så länge. Det tycker jag också.
Som jag sagt förr så trivs jag ju bra eftersom jag kan resa hem så ofta. Jag tror alla gånger att det hade känts annorlunda för mig om jag INTE kunnat åka hem så ofta som jag gör.
Min värdfamilj flyttade till Colorado ca fem år efter att jag varit deras au-pair. Numera har de pensionerat sig i Maine. Jag har inte träffat dem på väldigt länge. Det skulle vara mycket, mycket, mycket intressant att ses igen, ska jag säga. Anders är 22 år idag. Han tar sin examen från Cornell University i sommar.
• Allt kanske låter lätt i gårdagens inlägg. Jo, att vara au-pair var lätt, och att vara borta ett år ÄR inte tungt om man trivs och det flyter bra.
TRO dock inte att det varit lätt att landa.
Mina svårare år i USA var de tre som följde efter att jag gift mig. DÅ tampades jag med väldigt många olika känslor, och då trivdes jag inte alls lika bra som jag gör nu, eller som jag gjorde då jag var här som au-pair.
Det är för komplext att skriva om i ett punktinlägg. I nästa vecka kanske jag viker ett inlägg för just det svåra.
För, inte landar man på någon rosenäng precis då man har utvandrat, tro mig.
• Att landa förresten?
Gör man någonsin det?
Nej, jag tror inte det. Som utlänning kommer man aldrig att totalt förstå alla signaler, seder och bruk. Jag kommer aldrig totalt grabba det språk som INTE är mitt modermål. Visst, jag är totalt flytande på engelska, men jag kan lova er att nyanser saknas. Mer om det också i senare inlägg.
• The weather fricking SUCKS!! I am so OVER THIS!!
Jag är galet redo för 18-20 grader NU.
Jag vill inte ha 6 grader och regn. Jag vill inte ha Wind Advisories varannan dag. Wind Advisories utfärdas då det blåser hårt, då det råder kuling till storm.
Jag är sjukt trött på sådant efter en vinter då det vimlat av sådana advisories. Jag kan kallt konstatera att våren var mycket längre kommen i slutet av mars i fjol.
Jag har bildbevis. Se här bara... Jag kan inte se någon direkt bättring heller. Körsbärsblommorna kommer säkert att regna och blåsa bort.
• Idag har jag svennefrullen här. Lika bra att fixa infor den nu...
Så här såg det ut den 31 mars i fjol...Jag kollade i dagboken, det var 24 grader varmt och sol den dagen.
Nu när jag skriver detta (onsdag eftermiddag) är det 5 grader varmt och det faller något slags underkylt regn ute.
NOG är det skillnad på mars och mars öven här...Jag ser också hur grönt det är på bilden i fjol. SÅ ser det inte ut iår. Oh well, trösten är ATT det kommer!!
Ha en fin torsdag tillönskas alla!!!
Comments
Sådan tur att vi vet att det kommer ändå:D men...
"den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge"... ;)
just nu är det för länge, även här...
Klart att det finns svårigheter med att utvandra/invandra! Och totalt annorlunda blir det ju med att vara borta en bestämd tid mot att veta att nu, NU BOR JAG HÄR! Jag är så GLAD att det fungerar så bra för er. Och jag tycker fortfarande att du är/var jättemodig som tordes! STARKT av dig!
Underbara bilder som alltid!
"Ja, det är våren.... som har blåsit sin kos.... "
KRAM KRAM!!
Hursomhelst,,igen.. Så gillar jag också N&B, det är ett mysigt ställe att besöka och sedan köper man med sig lite nytt hem, för att föränga mysstämningen med någon bok eller tidning!
Nu måste det vara vackert snart med alla blommande träden.
Ha en bra torsdag eller nyfredag!
Kram
DET är extrem sen vår här iår. Verkligen.
men, egentligen ska jag inte gnälls för sen börjar jag gnälla på att det är för varmt. I know myself :-)
Nej, att landa i ett nytt land är verkligen INTE lätt. DET tar tid, tid och åter tid.
Rötterna kom då jag fick barn, så enkelt kan man nog se det.
Idag, Helena, hade jag aldrig vågat åka, det försäkrar jag dig.
KRAM!!!
Katta:
Jösses, sånt är ju bara för iriterande. HATAR när man skrivit o det försvinner.
BN är en jättefin affär, och jag vill ju ha den kvar.
Så jag köper nästan alltid med mig ngt.
SNART blir det vackert som bara den, vi är inte riktigt där ännu...
Kram!!
Ha en fin torsdag. Och ha en trevlig frukost.
Huggies!
Ja, de tre första åren var de år då jag ville flytta tiil Sverige igen. jag sa till peter att jag skulle ge USA tre år, och sen skulle vi flytta till Sthlm.
När K kom fick jag rötter. det var hon som grundade mig. Ska nog skriva ett inlägg om det hela i nästa vecka. de första åren ÄR de värsta.
Kram!!
Anna:
Det är verkligen skillnad på iår och i fjol. I fjol hade vi en enorm värmebölja just i början av april. Nu orkar inte ens körsbärsträen slå ut...
JAJA, det kommer, det kommer...
Huggies!!
Den här våren, den här våren. VAR ÄR DEN???? Imorgon ska vi visst få SNÖ! Skit och elände säger jag bara!
KRAMAR!!!!
Ngn rosenäng var det INTE de första tre åren, kan jag säga.
Det är inte lätt att utvandra, att verkligen förstå att NU ska det vara så här.
Japp, det är annat att vara expat, det fötstår jag. Andra känslor, andra bekymmer, andra undringar.
Numera har jag nog landat så gott det går, och det känns bra.
VISST utvecklas man som människa genom sådant här. DET tycker jag också.
Ja, förbannande vår. jag är sjukt trött på denna KYLA!!!
Kramar!!!
Barns and Noble är bara såååå mysigt. Borders var inte alls lika nice men ändå synd att de klappar igen. Det är bra att du gynnar Barns and Noble för de vill man ju ska finnas kvar. Hoppas man inte blir som den där gubben som bara ska prata om sjukdommar då man blir gammal. Nej sådant får man passa sig för.
Det är inte lätt det där med att flytta och bygga upp ett nytt liv i en ny miljö. Jag tror jag gav upp för tidigt lite möjligtvis i Alabama. Det började kännas mycket bättre sista året men då hade vi på något sätt redan bestämt oss för att flytta tillbaka. Well well livet är inte lätt. Det krävs en stor portion tålamod till det mesta.
Ha en fin dag.
KRam!
Ja alltsa marsvadret ar verkligen knappt! Lite som APril hemma i Sverige tror jag... Det var 20 grader varmt har forra veckan och nu har det legat runt 7 grader och regn. Trist! Och hemma i goteborg snoade det i mandags nar jag pratade med mamma.. usch!
Gott att ta det lugnt och lasa lite pa B&N! Men lite irriterade att lyssna pa nagons hela sjukdomshistoria ;-).
Nej nu ar det dags att jobba lite har tror jag...
Kram!!
Bra att du gynnar Barnes & Nobles!
Kollade just tempen, 4 grader vamt, regn...
Nog är det skit.
Japp, nu vill vi har vår.
nej, landar gör man nog aldrig om man, som jag och du, flyttar i vuxen ålder.
Ja, det tar helt enkelt tid. Det tog verkligen tre år.
BN är verkligen mysigt. Precis, Borders har inte samma mysighetskänsla alls.
Så mysigt att sitta där.
Jadu, sjukdomssnack är så trist att höra på. Fattar inte hur de själva orkade :-)
Men, man blir väl likadan vid 75 :-)
NU önskar JAG att ni ska gå en riktigt varm vår då ni kommer hit.
Kram!!
Millan:
Nej, jag tror inte det heller. Det kommer aldrig helt att klaffa till 100. Allt är toppen, men man kommer ändå aldrig att riktigt passa in hela vägen.
Det bara är så.
Skumt och trist, trist väder nu.
Lite samma hos er alltså.
nej, nu vill vi har vår på riktigt.
KRAM!!!
Detta väder suger! BLÄ!
Och sedan detta att det tar tid att landa i ett nytt land. Såklart det gör. Själv känner jag mig till stor del väldigt hemma här i NYC nu. Jag ÄLSKAR staden. men jag vet också att detta är en SÅ speciell plats! Att det är lättare att anpassa sig p g a att så många månniskor från HELA VÄRLDEN bor och lever här. Dessuotm har vi väl byggt upp vår egna lilla "bubbla" med vänner och bostad här och jag känner redan nu att det kommer kännas otroligt jobbigt när många av de vi umgås med, våra vänner, kommer att splittras. Vilket kommer börja nu redan i juni. New York är mycket en "tillfällig" stad för många. Här utbildar man sig eller de jobbar ett tag för att sedan dra vidare. Det märks, En annan kompis som faktiskt kommer bli kvar ett tag till i staden, sa att det går i 5-års cykler tyckte hon. Sådant är jobbigt och det vill jag helst inte tänka så mycket på.
Språket är en annan sak. Jag önskar jag kunde engelska, men jag tycker inte alls jag behärskar det. I talande form går det hyfsat (till vardags) men i skriftform är det en helt annan sak tycker jag.
KRAM och låt oss hoppas att vårvärmen snart hittar hit! Imorgon ska det ev bli SNÖ här dock! :-(
Det är just sånt som man aldrig kommer att komma in i. Aldrig. Koderna, uppväxten, den sociala bakgrunden.
Nyanserna.
Nog för att det funkar toppen och så bra det kan, men som utlänning landar man nog aldrig till 100.
JAPP, gynnar BN gör jag :-)
SJUKT trött på denna kyla. Stor suck!!
nej, nu får det baske mig blir lite skönt väder...
Ja, detta aatt landa ja...
Det tog mig tre år, sen var det nog så bra det kunde vara. men innan dess...Många tankar och funderingar.
Det hjälper att bo på en plats sär det är många inflyttade, så är ju NoVA och DC också. Stor ruljans. men i NYC kan jag tro att det blir ännu mer så.
englskan kan man nog, men det är alla dessa nyanser som man aldrig får till.
Ja, skriftspråket är inte det lättaste heller.
OCH i din branch kan jag bara föreställa mig vilket huvudbry det måste vara.
GLAD att du och ni trivs så BRA, Saltis!!! Jag hoppas att ni kan vara var i NYC länge!!!
KRAMAR.
PS, fan vad depp med SNÖ!!! Ingen sån mer nu, inte ens som enstaka flingor. BLÄ!!
Körsbärsblommorna är förunderligt ljuvligt vidunderligt härliga:
De är vår !
Kram!
Nyfredag är ett bra ord! Du borde skicka in det till Språktidningen. Dit kommer det liknande egenpåhittade nyord ibland.
Här kommer våren allt närmare, men jag vet att april i sig brukar vara som ett skämt hela månaden. Jättevarmt ena dagen snöstorm nästa, tills våren har fått fäste på riktigt.
Kramar!
Håller ju helt och hållet med dig!!!Det är komplext och inte helt enkelt, allt från att landa, språket med mera.
Jag kan sakna en tillhörighet, en gemenskap, nån form av rötter kanske man kan säga. Jag trivs väldigt bra, det är ärligt sagt, men om det är nåt jag fortfarande inte fått ordning på, en stor pusselbit som inte kommit på plats så är det nån form av social gemenskap, sanna vänner, nätverk osv (där kommer även språket in, eftersom jag inte har de bitarna så utsätts jag ju mindre för språkträning och kommer inte vidare på den fronten heller). De senaste åren har jag lite gett upp också, inte ens försökt anstränga mig... Jag vet att du sagt tidigare och även igen tar upp vad som hände när du fick barn. Det är vad jag själv tror, att det kommer ge den där känslan av rötter, samhörighet, vänner, gemenskap och allt det. Så DET ser jag minst lika mycket framemot som själva barnet....
Det där med äldre som är närmast besatta av sina sjukdomar och bara pratar dom det. Det är bara så tröttsamt och jag är övertygad om att är man så, så mår man sämre, har mer ont osv. Som du säger, nej tack, när man är i den åldern så hoppas jag samtalsämnena och fokus finns på nåt annat än sjukdomar och mediciner.
KRAMAR!
Jag hoppas också att jag har annat än sjukdomar att prata om när jag är 75! Inte kan det vara lätt att inte ha annat. Det måste ju vara urtrist att inte tänka på annat. Nej fy för det!
Du kanske skulle åka på graduation för Anders i sommar? Utmärkt tillfälle att träffa dem igen.
Här har det regnat som bara den i dag, men jag är fortfarande så ovan vid regn att jag tycker det är lite mysigt. Haha. Men det går nog över snart.
KRAM!
Det var fint att läsa om din resa till permanent i USA, jag känner mig fortfarande så färsk så att jag känner mig främmande till USA i mångt och mycket.
Jag var hemma i Sverige nyligen och det var nödvändigt för att behålla förståndet kändes det som.
Jag köpte med mig en del "typiskt svenska saker" som jag lottar ut i min blogg, om du är intresserad!
http://linneaiusa.com/2011/03/31/utlandssvenskar
Tack, ja jag ska utvecka vissa av dessa punkter så att de får ett eget inlägg. DET tål de minsann.
TACK, ja körsbärsträden är förunderliga då de blommar som finast. Iår är det dock så kallt att de inte riktigt orkar.
Kram!
Elisabeth:
Ja, träden är så fina. Vet inte ens om vi kommer in till DC iår. Det är ju inget väder man vill gå och vandra långt i precis, tråkigt nog.
Jag är glad över att ni inte ser en enda snöhög längre.
Jätteskont.
Tihi, kul att du gillar nyfredag!
Kanske borde man skicka in :-)
Ewa:
TACK, ja jag kan förstå att du längtar. Gräset är nog inte riktigt grönt här ännu, tyvärr.
Det är kallt, så kallt.
Roligt att du gillar nyfredag :-)
Blir ju glad!!
KRAM!!
TACK!
Ja, jag lovar att utvecka ett par av dessa punkter i nästa vecka.
Det är komplext, visst är det det.
Mkt så.
Ja, det är sant. Efter tre år i US fick jag barn, och då kom också rötterna, de jag har.
Då först började bitar falla på plats.
Jag har inte helt och hållet landat ännu, men jag inser att det gör jag nog aldrig heller. Det är helt enkelt BRA såhär.
DU hr mkt, mkt att se fram emot, Anne, på sååå många plan. Mammarollen öppnar upp oändliga portar.
KRAMAR!!!
Marianne:
HAHA, jg har läst det på ngn US-blogg, jag minns inte vilken. Jag tycker Moderskeppet är ett SÅ bra ord!!
Sant också!
Förstår att du blev glad då ni fick IKEA i Istanbul.
Jadu, Anders går nog ut i maj, vet inte om vi har tid att sticka till New York/maine då. Kanske om de bjuder in oss.
Regn är jag så trött på nu. Vill ha sol och varmt. fattar dock om det fortfarande käns som nyhetens behag för dig.
Kram!!
Linnea:
TACK; roligt att du tycker det!!
Linnea, jag förstår att det är mkt nytt, och jag vet ju att det tar TID att falla på plats. jag ska skriva mer om detta i nästa vecka. För mig tog det tre år, ärligt.
Innan dess hade jag det allt lite kämpigt. nyttigt att läsa bloggar som din och Magdalenas, för man minns precis hur man tänkte.
Du sitter i den djupa södern och drabbas nog av ännu fler kulturchockar än vad jag gjorde.
KUL med tävlingen, ska absolut kika in den!!!
KRAM!!!