Punkt för punkt...

Onsdag. Mittwoch. Wednesday!

Idag tänkte jag att vi kunde ta dagens ”sanningar” i punkform.

• Jajamän, jag fick min Godiva choklad och mina blommor på Alla Hjärtans Dag. Fattas bara. Men, så är jag också gift med en riktig guldklimp till make. Vi fixade en god middag på kvällen. Det gick att göra en bra Valentindag av en måndag också!




• OCH vet ni, på självaste Valentindagen var det 19 grader här. Jag upprepar: NITTON grader Celcius den 14 februari! Det kändes soft att gå ut med bara en kofta på sig istället för kappa, sjalar och vantar. Ett löfte om vad som komma skall. ÄN kan man absolut inte ropa hej, ty än ÄR det inte vår. Det är dock inte ovanligt att få ”värmelucksdagar” under vintern. En av de värre snöstormarna jag minns här i DC slog till 11-13 mars 1993. Det var en blizzard värd namnet. Jag hade just flyttat till USA och fick mina fiskar varma. Med det vill jag BARA säga att vintern ingalunda är över, inte ens här i the mid-Atlantic states. Fast, nu ska det bli milt fram till fredag, med löfte om 20 grader på fredag. Ja tack, det kan bli skönt, men jag skulle hellre tagit en SNÖSTORM (but that's just me...)


Visst har vi tillräckligt nu?

• Igår tog jag min power walk/run igen och då var det några minusgrader, men en fantastisk morgon med strålande soluppgång. Plötsligt lägger jag märke till en man med en golden retriever framför mig på parkvägen. Jag reagerar på det eftersom jag är lite halvskraj för hundar. Jag tänker att jag ska ha dem under uppsikt. Jag avbryter mitt beskådande av mannen och hunden när ett SMS kommer in på min mobil. Då jag tittar upp igen är mannen och hunden spårlöst borta. Jag fattar NOLL. Det finns ingenstans de har kunnat vika av, inga portar eller hus eller stigar. Jag fortsätter framåt och SPANAR efter dem. DE finns inte. De är som uppslukade av jorden. Har detta hänt er någon gång? Jag minns att det brukade hända mig i Stockholm. Jag kunde ha någon framför mig och plötsligt fanns personen inte där, och inte heller fanns det någonstans han/hon skulle kunna ha gått. Märkligt.
Fenomenet liknar det fenomen som ibland uppträder då man tagit någon annans sittplats efter att personen just suttit där och platsen är helt kall, ingen kroppsvärme alls fastän personen just lämnat sin stol. Egendomligt fenomen det där.


Bilden från nätet. Igår var det klarare än klart, men ändå var det som om det vore så här dimmigt...

• I det nittongradiga vädret rök de sista snöhögarna från golfbanan. Efter att det varit lugnt därute i nästan tre veckors tid har nu golfarna återvänt igen. De passar på innan ens all snö är borta. Jag antar att det drar svårt i golftarmen!

• Ikväll är det Swedish gals night out. Svennegruppen ska gå och äta indiskt och det skall bli mycket gott och trevligt, hoppas jag. Jag slipper till och med köra. Jag blir upphämtad av Lotta. Väldigt bra service det, måste jag säga.

• Håller på med en RIKTIGT bra bok för tillfället. Jag har inte läst ut den än så recensionen får vänta. Boken heter Retail Hell och är en sann berättelse om hur jävligt det kan vara att jobba inom handeln i Amerikatt, ingen dans på rosor. Det minns jag själv under mina år som dekoratör på Lord and Taylor. DÅ var jag innerligt tacksam över att slippa ha direkt kundkontakt. Hörde marrdrömshistoria efter mardrömshistoria om kunder och såg en hel del förfärliga saker med egna ögon. Sjukt.

• Aja, nu ska jag avsluta dagens punktis och bege mig till Barnes and Noble och frulla lite...Kinda vardagslyx (ett ord jag för övrigt starkt ogillar).

Ha en fin onsdag allihopa!!