Svarta svanen...

Nej, vi fick inte mer snö igår. Det trodde jag inte heller att vi skulle få. Nåja, vintern är inte över än, så det finns ännu goda chanser. Sluta hoppas gör jag i mars, inte förr.
Kallt och blåsigt har vi istället. Riktigt otäcka vindar.

Peter och jag passade på att gå på bio igår eftermiddag. Filmen vi såg var "Black Swan".
Den har jag velat se sedan de kom ut i december, och nu först blev det av.
Den handlar om unga ballerinan Nina som får sitt livs roll som Svandrottningen i baletten Svansjön. Ni som sett Svansjön vet att Svandrottningen är en dubbelroll som dansas av samma ballerina. Vita svanen ljuv och sårbar, och svarta svanen beräknande och sexig.




Unga Nina är skör, sårbar och ganska svag, och filmen visar hur paranoia kan ta över. Hur paranoia kan bryta ner. Det är absolut ingen skräckfilmn, snarare en psykologisk thriller som utspelar sig i den unga ballerinans psyke (Natalie Portman).
Det finns några rejält läskiga scener.
Filmen visar också Ninas relation till sin överbeskyddande mamma (Barbara Hershey), och Ninas realtion med andra dansare i kompaniet, främst med konkurrenten Lily, spelad av Mila Kunis.



Natalie Portman gör sitt livs roll. Utan tvekan! Och, det skulle inte förvåna mig om det blir en Oscar i mars för henne.
Dansen har en stor roll i filmen, och man förstår verkligen den stenhårt, vidriga konkurrens som råder i balettvärlden.

För mig, som gammal balettälskare, är det nog extra intressant att se filmen. Jag tillhör den delen av befolkningen som sett Svansjön ett 30 tal gånger. Men, även om man inte är balettälskare är det en film som griper tag om tittaren. Det är omöjligt att inte dras ner i spiralen som Nina spinner.

Slutbetyg: 4 stjärnor.