Ingrid och jag talade som så många andra kvinnor gör hela tiden, världen över, om vikt. Detta outtömliga ämne. Hur kommer det sig att vi tjejer kan sitta och prata dieters för och nackdelar i timmar? OCH hur kommer det sig att så få av oss kvinnor är nöjda med vår vikt?
Jag är en av dem. Visserligen har jag skalat av mig en hel del sköna kilon nu, men jag pressar gärna ner det lite till. Med nöje...
Eller, förresten, med nöje och nöje...???
DET är fasiken inte KUL att hålla diet, att räkna kalorier att veta att DEN KAKAN FÅR JAG INTE TA!!!
Att tom räkna fruktintaget under en dag. Egentligen är det totalt värdelöst.
Varför kan vi inte få ÄTA VAD VI VILL, NÄR VI VILL UTAN ATT GÅ UPP I VIKT? Varför måste minsta lilla utsvävning ständigt följas av dåligt samvete?
Det är inte konstigt att ätstörningar av allehanda slag är ett stort problem.
I alla åldrar.
Varför kan jag inte äta 6-8 skivor bröd om dagen(brödinstitutets (tack olgakatt för info om rätt inst.) rekommendation anno dazumal)? Varför kan jag inte få äta bullar? Varför kan jag inte ta en bit av chokladen som ligger i skåpet redan på onsdagen? Varför måste jag alltid vänta till lördagen?
Bredvid mig går Ingrid, tio äldre än jag. Jättesnygg, smal och i sådan god form. Visst, hon är likadan som nästan alla andra kvinnor jag känner, dvs hon tycker hon är för fet. Det är hon inte. Hon vill gå ner 5 kilo. Nästan alla jag känner vill gå ner två, fem eller tio kilo fastän de redan ser bra ut.
Ständigt kaloriräknande för vissa, avhållsamhet från kolhydrater för andra, lo-fat för ytterligare ett stort gäng, tallriksmodellen, South Beach, GI, LCHF, viktväktarna and what not.
Gud vad tröttsamt det är.
En gång för mycket länge sen såg jag en film som hette "Defending Your Life" med bla Meryl Streep. Jag minns inte så mycket från den filmen, men en sak minns jag-- DÅ Meryl kommit till himlen efter att hon dött och stod framför S:t Per frågade han vad hon ville göra nu när hon var i det eviga riket. Svaret kom blixtsnabbt i stil med: Äta, äta och äta och inte gå upp ett gram. Och sen äta ännu mer, och sen lite till.
Hela livet pågår detta. Kampen mot kilona.
När jag var yngre var jag smal, utan minsta viktproblem. Det ändrades efter att jag blev gravid, då kom kilo på kilo...
Det nöp jag tag i med hjälp av Viktväktarna den gången. Men sen har det alltså varit denna ständiga vågskål av för och emot. Att ständigt tänka på vad som åker in i mulen. Att inte äta pasta till köttfärssåsen, att avstå från ris. Potatisar ett no-no??? Det är ju så förbannat trist i långa loppet.
Ständigt känna sig ”fröknig” då man äter lunch ute:
A salad. Dressing on the SIDE, on the SIDE, please...
Tittar man sig om ser man säkert en man som lassar in en stor hamburgare med en hop pommes utan att bry sig. Sedan kommer ens egen grilled chicken salad in med dressing on the side som man försiktigt doppar gaffeln i var femte tugga. Efteråt är man så frusen att man måste ta en varm dryck för att få upp kroppsvärmen.
Sure, you’ll lose the weight! OF course you do! Det gör man om man följer sin diet. Men hur KUL är det?
Alternativet vill man ju inte heller ha precis. Jag vill inte bli fet igen, men jag är rätt less på kvinnors, inklusive mitt eget, ständiga tänk på vikten.
Som Ingrid säger, man ska LEVA! Man ska NJUTA. OCH till stor del är livet god mat och dryck i trevligt sällskap.
Yes, ain’t that the truth...
Visst, efter ett tag blir det en livsstil då man gått in på en ny väg. Då man lagt om sin diet. Visst, jag mår bättre nu, jag är snyggare och lättare.
Samtidigt är jag blir så LESS på allt vikttugg hela tiden, i alla tidningar och i media.
När jag tänker efter har jag hållit diet under hela Karolinas liv, på ett eller annat sätt. Frågan är vad man är för förebild? INTE så att jag talar om för HENNE vad hon ska äta och inte äta. DET tugget får hon känna av tids nog iallafall. Det behöver hon inte ta del av nu. Alls. Undrar dock vad jag undermetvetet gett henne för syn på kroppsuppfattning och vikt?
Jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med det här inlägget annat än att jag skulle önska att man fick äta precis vad som helst, precis närsomhelst utan att gå upp i vikt. Vi borde få bestämma vår vikt en gång för alla, och sen skulle vi få stanna där...alltid. Så länge vi lever.
Ingrid nämnde något om klimakteriet och viktuppgång. DÅ lyssnade inte jag...
Varför kan man inte unna sig en kakbit ibland???
Alla bilder från nätet.
Comments
Klimak...det kan jag inte ens stava till och tänker inte lära mig heller!!!
KRAMAR!!
Bortsett från det så har du helt rätt om vikthysterin.
Man kan äta allting men inte alltid. Blunda för reklamen, läs innehållsförteckningar, drick aldrig läsk så kan du visst äta en kaka ibland! Utan att gå upp i vikt!
Industriprodukter, fr a i USA, har många tomma kalorier, det är dom som man ska hoppa över!Low fat är ofta ersatt med high sugar!
Jag tycker du är duktig som tycks hålla en långsiktighet i dina matvanor. Det är oftast inte fallet hos bantare.
Jag hör tyvärr till den delen av befolkningen som "går upp genom att titta på en godisbit" ;P
Däremot tror jag att jag aldrig skulle klara av att gå på någon typ av diet, eftersom jag inte skulle klara av att utesluta någonting ur kosten. Men det går nog bra ändå. Jag känner mig lite stolt över att jag för några år sedan lyckades gå ner 14 kg på 3 månader endast genom en promenad per dag och vanliga måltider. Jag fortsatte att äta precis som vanligt, det enda var att jag inte åt godis eller något sådant mellan måltiderna. Brukar ju oftast vara sockret som är "boven"...
Håller med om att media är en stor bidragande orsak till allt detta angående vikt och "hur man ska se ut".
Jag håller med om att det vore rena drömmen om man fick bestämma vad man skulle väga, och sedan stanna där :D
Hoppas att du får en bra onsdag!
MVH /Erica
Men visst finns en stor vikthysteri. I Sverige även sockerhysteri. Barn ska inte få tårta när de fyller år, utan stället festa på grönsaksstavar och grovt bröd ungefär. (Och för övrigt är det som kallas grovt bröd i Sverige inte alls speciellt grovt, i jämfört med grovt bröd i en del andra länder.) Det gör mig verkligen trött!
Visst blir man trött på det. Inte minst blir jag trött på mig själv!
Just detta att ständigt tänka på det. Som en boja runt foten...
USCH!
Jag vill inte bli fet, för aldrig det...
Inte.
Visst är det en vågskål. En trist sådan...
Klimakt**etc vill jag absolut inte tänka på..
NO way!!
Kram!!
Mrs C:
Shit vad du måste hata att höra detta. OCh vad du måste tycka vi andra äör knepiga.
Jag förstår att att man tänker så när man har matallergier av ellehanda slag.
Skulle ösnak att du fick trycka i dig en 250 grams chokladkaka!
Kram!!
Olgakatt:
TACK!! Det visste jag inte!! Men nu vet jag. Ska ändra i texten genast!!
Ja, jag minns den där kampanjen! Lite komiskt.
Jo, jag tycker nog jag är rätt viktupplyst efter alla dessa år, och med en syster som är dietist. Jag dricker tex aldrig läsk, i princip, bara coke zero då jag äter lunch ute.
Precis, lo-fat har ofta mkt sötningsmedel. Så sant. Så visst gäller det att se upp!
Men tröttsamt ÄR det.
Jodå, jag har nog "koll" på vikt och kost och motion och annat. Ett intresse, kanske, men också ngt som retar mig emellanåt. jag blir så TRÖTT på det...
arrgh... och nu ska jag gå ut i köket för att steka plättar/pannkakor till mina tre män som är ute och skyfflar betong...
kram
DU har precis rätt inställning!!
Precis sådär ska man tänka!!!
BRA!
Min kan ofta vara en boja runt foten, ngt som ständigt finns med mig. Skittrist faktiskt.
Du har en supersund inställning!!
Erica:
men det var ju helt otroligt BRA jobbat av dig att gå ner 14 kilo genom prommisar och vanlöig kost, minus snacksen!
YOU GO!!!
Skitbra. Sådär ska det ju gå till egentigen. man ska kunna äta allt, men strunta i godis etc.
Men visst, vissa har lättare att gå upp.
Och visst skulle man önska att man fick äta vad man ville när man ville. Tröttsam cirkel att inte kunna göra det.
ha en fin dag!!
Kram!!!
Elisabeth:
GUD vad skönt det låter att vara som du!!
Berfriande! Skulle också vilja känna så.
men visst är dietsnack trist...Jag håller med. Försöker verkligen att inte mässa själv...
HAHA, ja nog kan jag tycka sockerhysterin har gått långt också. Kom igen, liksom!! Ät det, men med måtta!! Jag vet!!
Jag har ju mina välsignade lördagar :-)
Och ja, brödet i Sverige är bra, men det är sååååååå mkt bättre på andra ställen i europa. FOR SURE!! DÄR kan vi snacka grovt bröd!!
Det är fan som en boja runt foten. den släpper aldrig. OCH den är ständigt med oss. Gudvad trött jag är på det.
Alltid detta tänk: ta inte av det, ta av det istället. nej, du kan inte köpa en twix. Nej, du ska inte äta av det hör riset...
GAAAAHHH!! Blir tokig!!
Men det är en evig balansgång. SOM så många av oss går hela tiden..
Stek du pannkakor, Ingela...
Stor kram!!!!
Jag har väl aldrig bantat på riktigt men jag tränar som en tok för att kunna äta vad jag vill. Just nu äter jag glass varje kväll..inte bra men när jag tar ut den ur frysen så frågar jag om jag verkligen vill och ja, tänk, jag vill.
Ju mer jag tänker på att äta mindre socker och kolhydrater så slutar det alltid med att det slår åt andra hållet...jag frossar.
Nä, jag ska äta när jag är hungrig, vad jag vill och framförallt träna. Då mår jag som bäst.
Visst är vi!
OCh vad tröttsamt det är för oss. Hela tiden.
hela tiden den boja runt foten...
Alltid detta tänka på rätt och fel...
Usch, jag vet hur lätt det kan vara att frossa i sånt man gillar. Jag ahr ju själv gjort det. men, jag tycker att KAN man göra det (vilket du kan) så GÖR DET!!! Utan dåligt samvete!!
Träning ja, det är verkligen en lisa för kropp och själ. JAG HÅLLER MED!!! Om jag inte får träna, springa, gå...mår jag dåligt.
Kram!
Och du. Vad bra att vi kommer att ha stöd i varandra om några år när våra bloggar kommer att handla om klim......et och sådant. :D
Big huggies!
Jag tycker det verkar som om du hittat en sådan bra balans.
jag tycker nog att jag hittat en hyfsad balans också, men ibland blir jag bara så trött!!
Att räkna fruktintaget är fanimig sjukt. Funderar helt på att sluta sitta och noja över det.
Faktiskt.
YES, jag äter det goda som godis och annat på lö och frekväll. Funkar för mig. Skulle inte vilja vara utan det. Inte heller skulle jag vill ge upp carbs, belive me!!
KRAMAR i massor!!
Anna Swe:
Exakt, och jag är rädd för vad jag undermedvetet kan ha överfört på min späda lilla tös.
Det känns inte så bra. faktiskt.
Men som tur är är hon sund och nojar noll.
Men det är så lätt hänt, så lätt hänt att de kan börja noja över sin vikt och vad de äter.
HEHE, jag stängde av öronem då hon började snacka om klim och viktuppgång o bla bla...
VILLE INTE HÖRA!!
Men visst ska vi stötta varandra om ngra år...
IRRRK!!
Huggies!!!
Nä, önskar att det var som innan jag fyllde sådär 28-29, då kunde jag äta vad som helst, inget märktes. Nu... ja, det får väl bli en runda PW i kväll oxå!!!
Och det där med klim... nä, det skiter vi så länge!
Live and let live!
Kan jag tycka.
Livet är goda vänner, och med godda vänner följer god mat. Socialt liv och mat går hand i hand.
Så less på detta vikttänk hos oss alla. Mig själv inte minst.
Låter som en supergod lunch du åt fö...
Jadu, klim lämnar vi därhän ännu ett tag, gulpers!!!
Ta vilken veckotidning som helst."Banta si o banta så", på nästa uppslag "Baka helgens godaste kaka". Inte lätt.
Läste precis om en tjej som var plusmodell. Hon var 1.70 o vägde 62 kg. Plusmodell??????
Jag har ju, som du vet, pendlat mellan stort o hysteriskt smått, men har nu insett att jag inte orkar längre.
Ja, visst skulle jag vilja, o behöva, gå ner 5 kg men jag skulle aldrig, never ever, kunna avstå från pasta, potatis, ris, godis o kakor.
Har förresten precis bakat en kaka o gissa vem som slickade bunken?? :-)
Kramar från Anette!!
Vad jag skulle önska nu är att få bort allt "flubber" som jag har på diverse ställen. haha! Vi får väl se hur det ska gå. MEn som sagt, hellre är jag faktiskt lite flubbrig och får njuta av sådant jag vill njuta av än att vara slim och slank men utan att kunna njuta. man lever vara en gång (tror jag) och om man inte får njuta av livets goda då när ska man då göra det??? tids nog blir man ett benrangel... ;-)
Men jag måste säga att jag är imponerad av ALLA som verkligen har karaktär att träna regelbundet!
STOOORA KRAMAR!!!!!!
KRAM!
Sen tror jag att det handlar om att hitta balans. Att visst kunna äta en bit choklad då och då. Förbjuder man sig det eller får dåligt samvete av det är det dömt att misslyckas. Hemligheten är nog att ändra sin inre röst: att sluta klanka ner på sig själv, säga åt sig själv att man är ful och fet. Jackie Warner gjorde en bra grej på senaste Thintervention. Hon lät deltagarna ta med en bild på sig själva som barn och sedan frågade hon om de skulle säga till det barnet att hon var ful och fet. Självklart inte. Och man måste komma ihåg att så man pratar till ett barn ska man även prata med sig själv.
Och angående klimakteriet. Man går INTE upp i vikt under klimakteriet. Däremot ändras hormonerna så man måste anpassa sin kost och aktivitetsnivå efter det.
Du är ju jättefin som du är nu och du har ju redan gått ner massor.
:-)
KRam!
Bra inlägg annars Annika, väldigt bra faktiskt. Jag håller så med dig, visst är det tröttsamt med det här viktsnacket och ända fortsätter man ha det. Som du säger också, man vill vara en bra förebild för sina barn också.
Vikt, kilon, självbild och allt det där är viktigt för mig. Jag ska inte sticka under stol med det, det är en känslig punkt, det är av en kamp osv.
Nu när jag är gravid och just nu när jag mår pissdåligt så orkar jag ingenting. Jag tränar ingenting, jag försöker komma ut på långsamma promenader men det är svårt. Kroppen reagerar inte som jag vill och det gäller ju att inse att det här är en tid i livet då man måste lyssna på kroppen och inse att det inte är som vanligt. Men det är svårt, framför allt att inte kunna röra på sig. Jag hoppas att det här hemska illamåendet och tröttheten ska ge med sig snart så jag kan bli mer fysiskt aktiv igen. Jag saknar det verkligen. Har börjat med yoga-dvd och det har faktiskt hjälpt lite mot illamående också, så ska fortsätta med det känner jag.
Jag kan känna väldiga skuldkänslor över att känna så här dubbelt mot min kropp, samtidigt så är jag så tacksam, glad och lycklig över att vara gravid och förhoppningsvis få ett barn snart. Samtidigt känner jag starkt att det här med att vara gravid inte är min grej, jag vill till målet liksom och ha belöningen. Vissa säger ju de älskar vara gravida, själva tillståndet. Jag tycker hittills i alla fall, känslan att inte ha sin kropp för sig själv, känna hur den förändras är rätt jobbigt faktiskt. Känns lite tabubelaget att säga och prata om det här. Man ska ju vara tacksam, vilket jag är. Djupt tacksam.
Många säger det förändras längre fram, att man mer kan omfamna graviditetens kroppsliga förändringar när man mår bättre och när man även kan känna livet inuti.
Babbel, babbel och jag kom ifrån ämnet lite.
Himla smarrig bild på chokladbakverken förresten!
KRAM
Jag har latt att ga upp i vikt och ratt sa latt att ga ner ocksa. Men jag alskar mat och tycker att livet blir skittrakigt om jag dels inte far unna mig nagot, och dels inte far laga nagon god mat. For matlagning ar sa skoj tycker jag!
Men... samtidigt sa trivs jag inte med att vara modell storre!! Jag mar daligt nar kilona laggs pa och jag kanner mig ohalsosam!
Jag gick ner 15 kg med viktvaktarna for 8 ar sedan. Jag blev helt galen.... blev radd for att stoppa nagot i munnen utan att forst ha koll pa exakt hur manga points det inneholl. Inte bra!
Nu forsoker jag att ata nyttigt i veckorna och ata 'vad jag vill' pa helgerna och tranar mer an jag gjort pa lange. Men..det gor egentligen bara att jag star still pa min nuvarande vikt. Och egentligen skulle jag vilja ga ner 5 kg... De dar magiska 5 kilona..
Jag tycker du ar helt otroligt 'duktig' som ar ute och powerwalkar varje dag och aven gick ner sa mycket i varas! Men visst ar det trist att man inte kan unna sig lite mer godsaker utan att det genast syns pa vagen!!
Kram Millan
HIHI, det var ju bra det då ;-)
Anette:
Jag vet. Det är verkligen helt galet vad vi ödslar tid på att tänka på det hela.
Och ja, sen som du söger blandas bantning med kakrecept i många tidningar.
Du är en av dem som inte behöver gå ner i vikt. SÅ njut av dina kakor, och skitbra att du slickade bunken ren!!
Nej, nej...jag skulle inte heller kunna ge upp de livsmedel du nämner. Aldrig.
Kramar!!
Anna FT:
Du ser, tom när man är gravid tänker man på det. DET gjorde jag med.
Kan ju vara bra att tänka på att inte vräka i sig för mkt godis etc, men annars? Tjaa...vad kan jag säga? Att du inte SKA tänka på det för mkt. Tolv kilos uppgång är helt normalt. Jag gick upp 22, men då var jag sängliggande i en månad + fick pre-eclampsi.
Nej, Anna, njut av att vara gravid. Fullt ut. Även med mat!
Kram!
Visst är det så!
OCH det tror jag att de allra flesta fldrar gör. Det är så mkt som är fejkat och onaturligt, och faktiskt tror jag även att ungarna ser det. OM de blivit upplysta på rätt sätt.
Men sen tror jag att det blir värre i tonåren då de börjar jämföra sig med kompisar och kanske även med stjärnor.
Ingen lätt balans det där.
Så sant då att de som nojar mest är de som bär på en liten övervikt. En vikt de lätt skulle kunna leva med, och leva gott utan att stupa på sjukdomars brant.
Sen är det ju rätt det du sägerom undervikt och sjukdom att det faktiskt är en farligare kombo i mångt och mkt. Ja, dvs om man inte är sjukligt överviktig för då tippar det nog värre åt sjukdomar.
Kort sagt borde man acceptera sdin kropp, men det är så völdigt få som gör det ocj är nöjda med den. Så sorgligt är det.
Fast jag gått ner så pass mkt som jag gjort vill jag ner ännu lite till...
Och det är det som gör mig så less...
Varför kan man inte bara få äta det man vill? OCH varför kan man inte slippa bojan runt foten.
KRAM!!
Jag vet, tröttsamt, elelr hur?
Men det var ju bra att ni kunde garva åt det hela och att ni tog in dessert.
Visst är det en boja, dock. OCh ja, precis vid 30 märkte jag skillnad också. Innan dess var det bara att trycka i sig.
Trist, men sant...
Kram!!
Sporty:
det är bra att du ser det så. Det funkar ju bra för dig och du har hittat en bra väg att gå. Låter underbart.
OCH det är SÅÅÅÅ sant det du säger om balans och att verkligen inte förbjuda sig själv godis, om man vill ha det.
OM man gör det tror jag också att det blir pannkaka i slutändan.
MÅSTE se det programmet, men har inte hittar det On Demand. Ska kolla igen. Bravo brukar ju köra maratons. Är så nyfiken på det.
Ja, det är nog sant att det inte blir uppgång per se iom klim.men sant är nog att det är väldigt svårt att hitta balansen då man ska lägga om kost och träning igen.
Det är väl där de flesta faller och börjar gå upp i vikt.
Aja, ser inte fram emot det hela no matter what...
Desiree:
DIN GULLIGA GULLIS!!
TACK för peppet!!
Och ja, att räkna fruktintaget under dagen är lite vrickat. jag vet det...ska sluta med det.
TACK, du har så rätt!!
Bamsekramar!!!!!!
Ja, och det är ju en smal spång det där, och det är väl just därför så många går upp i vikt då de kommer in i klimakteriet. Inte lätt att plötsligt inte kunna äta som man har gjort länge.
Usch, jag sder verkligen inte fram emot att komma dit. Viktuppgång eller inte...
Visst är det ett tröttsamt tugg. Alltid denna vikt, alltid dessa nekanden till godsaker etc.
Tröttsamt.
Kan vi inte bara få äta vad vi vil och vara glada, och slippa den ständiga fotbojan?
Det är det jag är så tröt på.
Som jag skrev har jag mer eller mindre hållit diet sen K föddes, och visst kan jag oroa mig för vad hn undermedvetet har fått för bild.
Jag tror närmligen aldrig att en ätstörning ligger långt borta, för ngn.
Anne, för dig just nu är det nog bara att lyssna på kroppen. Jag minns själv hur sjukt trött man var i början av grav. Och hur illa man mådde.
Sen i andra trimesterm blir det ju absolut lättare.
Men, det är som Anna FT skriver ovan, att inte ens under graviditeten kan vi koppla av.
Galet.
OCH att vänta barn, just själva graviditeten behöver man ju inte älska. Det är ju resultatet som räknas. It will be better, promise!!
Jag lovar!! Den första trimestern är jobbigast. Utan tvekan.
KRAMAR!!!
A-M:
visst ändras kroppen med åren. Ämesomsättningen blir långsammare. Så trist, egentligen.
Usch.
Och sen det eviga tänket på vikten.
Dock tycke jag det går att att äta nyttigt och bra här. Som med allt annat har landet ett enormt matutbud också med allt fr junkigaste junk till nyttigaste nyttiga.
Den dagliga kosten tycker jag inte är svår att göra nyttig.
Men jag vill sväva ut oftare än jag gör. Det ska jag inte sticka under stol med. Jag vill verkligen inte hålla på och vara sipp och fröknig och tacka nej, och nej. Less.
Såg du att de ska ända namet på high fructose corn syrup nu? Nu ska det heta Corn sugar...som om det skulle göra saken bättre, hmppff...
Ja, smart att kolla innehållet.
KRAM!!
Millan:
Just det, det finns inte många som är naturligt smala. Vet du, jag tgror inte jag känner en enda en...faktiskt.
Alla tränar eller håller ngn slags diet, både här och hemma. Så sant alltså.
Jag vet, jag vill inte heller vara modell större. Det är fan inget kul att vara det. Jagvet det, jag har varit där. VILL inte dit igen. Därför blir det denna eviga vågskål. hela tiden. Precis som för dig.
Detär skitfarligt dety där när det blir till en noja med dieten. Som det blev för dig och VV. Jo, man har en jädra koll på pointsen, det har jag än idag fast det var länge sen jag gick på VV.
Alltid farligt när det går över styr. detär därför jag tror det är så lätt att hamna i en ätstörning vilken diet du än går under.
Tycker det låter som om du har hittat en bra balans. Sådär äter ju jag också, ungefär. men söndagar är det strikt igen.
Och ja, alltid dessa förbannade sista kilon :-)
KRAMAR!!!