Wednesday, March 10, 2010

Det här med tvåspråkighet...

Pratar du svenska med ditt barn?
Det är något man som bloggare i utlandet får höra ofta i kommentarer, och i mails. Frågan ser man även på andra utlandssvenskars bloggar.
Det är klart att folk undrar. DET förstår jag!
Man kanske undrar speciellt mycket om bara den ena parten pratar svenska, och den andra talar språket i det land man bor och vistas i.

För mig, även innan jag ens fick barn, stod det klart att jag skulle prata svenska med mitt barn. Det fanns liksom ingen annan väg att gå. Att jag, som svenska, skulle börja prata engelska med min baby kändes så främmande.
Då Karolina föddes förstärktes det, och jag kunde inte för mitt liv ens få ord som ”my little cute baby- love, I love you” över mina läppar. Det gick inte. Om jag någon gång, då jag var med andra engelsktalande, pratade annat än svenska med henne kändes det som om jag svek både Karolina, och mig själv.
Jo, det föll sig naturligt att språket i min lilla familj, då vi alla tre var tillsammans, blev engelska. Inga problem, men då det bara var jag och min baby var det bara svenska som gällde. Hela tiden.
Då hon var liten, under året, blev hennes första ord ”lampa”, ”blomma” , ”mamma” och ”Daddy”. Jag läste böcker för henne på svenska, jag lärde henne alfabetet på svenska, räkna på svenska etc. Det lustiga är att Peter gjorde detsamma, fast på engelska. Engelskan blev ju ändock det språk som vägde tyngst, såklart. Karolina ÄLSKADE ”Sesame Street” och ”Barney” och andra program som PBS visade, och jag kan utan vidare säga att de programmen stärkte hennes engelska. Också.

Har hon någonsin blandat ihop svenska och engelska?
Nej, jag kan inte påstå att hon har det. Hon har alltid kunnat hålla isär språken. Samtidigt går det inte att komma ifrån att vissa engelska ord ibland blir försvenskade...
”NU vill jag att det ska turna till vår”, och liknande förvrängningar. Det är ganska kul att höra på, och man får sig ett litet skratt inombords. Samtidigt rättar man lite fint; ja, det ska verkligen bli fint när det blir vår.
Då Karolina var liten, mindre, så rättade jag henne alltid så, med att säga rätt mening och ordföljd. Numera kan jag säga till henne direkt, och vi skrattar båda åt det.

Att få ett barn att bli sant tvåspråkigt är ingen lätt match. Det kräver sin mamma, eller pappa, eller båda, hela tiden.
Det gäller att aldrig falla ner i ett bekvämlighetstillstånd där engelskan blir lättare än svenskan. DET är bara att svara på svenska om Karolina talar till mig på engelska, och om hon då inte märker att hon kör på engelska är det bara att säga till; NU tar vi det på svenska.
När Karolina var liten, upp till 8 år kanske, hatade hon då jag någong gång (högst medvetet) talade engelska med henne.
-Mamma, mamma prata SVENSKA!!
Troligtvis var det i hennes värld så totalt fel att JAG pratade engelska med henne då vi var ensamma.

Så åren går, och svenskan den består! Den är bra, och brytningsfri. Tycker hennes ordförråd blir bättre och bättre hela tiden. Såsom sig bör.
Häromdagen sa hon;
Jag blir så frustrerad över det här problemet, och jag känner mig så skeptisk inför Ms förklaring.
OK, tänkte jag i mitt stilla sinne; heja Karolina!!!

Jag hoppas att jag någon gång ska få ändan UR och lägga upp en youtube med Karolina så ni får höra hennes svenska. Sen kan ni få höra min svenska, och min engelska också...(O gode tid)

SÅ, mina råd till dig som vill att ditt barn ska bli sant tvåspråkigt är:

• VAR konsekvent. Bestäm dig fullt ut från dag ett att ditt barn ska lära sig svenska, och att det är DU som ska lära ut språket.

• Läs massor, massor, massor med böcker för ditt barn. Se svensk film, sjung svenska sånger.

• Åk hem så ofta du kan, och har råd med. Det är resorna hem som sätter tonen för så mycket. Att få vara med andra svenska jämnåriga som kusiner och kompisars barn är GULD för ditt barn. SÅ hålls språket levande. Svenskan bör inte bli ett ”tant/vuxen” språk.

• DÅ ditt barn börjar skolan i det land du bor i och lär sig läsa så introducera svenskan i skrift samtidigt. LÄR ditt barn att läsa och skriva på samma gång som det lär sig att skriva och läsa på nuvarande landets språk. Oroa dig inte, ditt barn kommer att kunna hålla isär språken.

• BRA och enkla böcker för en femåring att lära sig läsa ur är MAX böckerna, och andra böcker tänkta för mycket små barn. Karolina lärde sig läsa svenska ur Emilia böckerna (som hon själv älskade i två-treårsåldern).

• Skriv brev till varandra på små lappar. Skicka breven under en dörr eller liknande. SÅ lärde jag Karolina skriva på både svenska och engelska.

• Eftersom Karolina inte har syskon inser jag att hon har det lite lättare språkmässigt än barn med syskon. Jag har sett, och hört, så många barn där engelskan dominerar mellan syskonen. Engelskan är det dagliga språket, skolspråket, lekspråket och vardagspråket så det är alls inte konstigt om landets språk tar över. I de fallen gäller det att vara ännu tydligare, men jag VET att det är jättesvårt.


Fast Karolina både läser och skriver på svenska är hon ändå inte helt bekväm med att läsa de böcker som jämnåriga i Sverige läser. Det tar emot, säger hon. Hon förstår inte alla ord, och hon tycker att det blir jobbigt att slå upp, eller fråga mig.
Däremot slukar hon tidningar på svenska, både mina och sin egen Kamratposten. För er som har barn mellan 8-14 och bor i utlandet kan jag verkligen rekommendera en prenumeration på KP!! Vettigare tidning finns knappast, och den vänder sig till både tjejer och killar.

Det är sant, ni har läst om barn och tvåspråkighet hos mig förr, men frågan kommer ständigt upp och är alltid lika aktuell.
Antagligen är detta inte det sista inlägget jag skriver om barn och språk, utan det lär komma fler av denna sort även i framtiden.

Ha det så gott!!

36 comments:

Matildas fikarum said...

Det skulle vara underbart roligt att få höra er prata, både du och Karolina. Det påminner mig om att jag hade tänkt lägga ut något liknande på min blogg. Det hade jag glömt! Men nu ska jag ta mig i kragen och få till någon minut babbel.

Annika said...

Matilda:
Det är mod och annat som tryter...
Men vem vet? Maybe one of these days...

Erica Pettersson said...

Vad roligt att läsa det här inlägget! Tvåspråkighet har faschinerat mig ända sedan jag gick på mellanstadiet, och sedan dess har jag alltid önskat att jag haft den förmånen :)
Min mammas kusin och hans familj bor i Michigan. De har 2 barn, och den äldsta är född i Sverige. Jag minns att när vi var till Stockholm och hälsade på dem 2002 så kändes det så ovant att höra en 2-åring prata både engelska och svenska ord :)
Och det där med att vara konsekvent med "2:a-språket" kan jag tänka mig är viktigt. Jag tror att den yngre av mina tremänningar (mammas kusins barn) knappt kan Svenska, eftersom de inte underhållit det under deras boende i USA.
Som sagt, jag kan tänka mig att det är en riktig förmån när man väl blivit tvåspråkig :D

Hoppas att du får en fortsatt bra dag!
MVH /Erica

alegni said...

underbara vårtecken i förra inlägget! idag har jag varit ute och hjälpt våren på traven här på vår gård. har hackat loss och skottat blötsnö i två timmar. nu känns det i armarna må du tro!

tvåspråkighet är ett av mina favoritämnen! jag har berättat förr hur det står till hemma hos oss. det jag kanske inte berättade var att jag hade tänkt lära mina barn finska från första början, men när lukas föddes kunde jag helt enkelt inte förmå mig att tala finska med honom. svenskan har varit mitt och mammas språk, så det ligger mig varmt om hjärtat och det ville jag föra vidare till mina barn, även om de hade fått svenskan från sin far också. i dagens läge ångrar jag mig visserligen lite grann, för visst hade det varit bra om barnen kunde ha fått lära sig bägge språken. jag bytte till finska när lukas var elva och ian tio, men tvåspråkiga kommer de nog knappast att bli någonsin. lukas talar rätt bra, ian är betydligt svagare. jag ser redan fram emot att byta tillbaka till svenska (vilket sker den dag ian har skrivit studentprov i finska!).

själv lärde jag mig svenska först och när mamma gifte sig med min adoptivfar (jag var knappt tre år) och vi flyttade ihop med honom och hans fyra finskspråkiga ungar lär jag ha lärt mig finska på två-tre veckor. de övriga lärde sig ingen svenska...

jag tycker det är toppen att du är konsekvent med karolina. min erfarenhet är att svenskar och finlandssvenskar som flyttat till usa är sämre på att föra sitt språk vidare än finnar. kanske det beror på att svenska och engelska ändå är rätt lika varandra, medan finskan är helt annorlunda som språk.

nu får jag sluta så det inte blir en roman av det hela...

KRAM!

Jenny said...

Jag kunde inte ha skrivit det battre sjalv, vad RATT du har Annika!! Vi har det ju lite lattare, eftersom bade jag och Claes ar svenskar, men visst ar det en nastan daglig "kamp" mot engelskan :-). Vara barn har alltid blandat lite hejvilt under ett tag, det har varit meningar med bojningar svenska ord bojda pa engelska eller vice versa osv, men det verkar rata ut sig nar de blir aldre. Mathilda pratar mycket bra svenska, extra roligt var det nar hon kom hem haromdagen och deklarerade att det var "sjukt varmt" ute, ha ha. Annars tycker jag att risken ibland finns att de later som sma minivuxna, eftersom de inte umgas med jamnariga svenska barn som plockar upp modeorden i Sverige. MEN, det ar ju da det ar sa bra med internet!! Stor kram!!

Petchie75 said...

Det är verkligen ett superduper intressant ämne tycker jag också!! Och jag VET ju hur bra Karolina är på svenska, hon förstod ju tom min skånska vilket många "upplänningar" (som vi kallar icke-skåningar i Skåne) [påstår att de] inte gör!!!
Jag tror att de flesta människor instinktivt talar sitt eget språk till spädbarn och djur - det gör iaf jag och en fransk kompis påpekade faktiskt det när hon fått barn i Bryssel: alla hennes utländska kompisar talade på sina egna språk med hennes nyfödda baby!
Det ska bli väldigt intressant att se hur det funkar om O och jag någonsin får barn - i Bryssel... Han och jag kommer ju att prata våra respektive språk med våra barn men frågan är hur många fler språk blir det? I Bryssel är de flesta skolorna fransktalande men man kan även välja flamländska (holländsktalande / internationella) skolor. Oavsett ska ju båda språken läras + engelska. Ojoj, det kan bli jättebra om det är språkbegåvningar till barn eller så blir det bara pannkaka!?
KRAM!

bettankax said...

Mycket intressant läsning om tvåspråkighet. Jag har alltid varit, och är, så imponerad av att det verkar fungera så bra som det gör. Inser även att det ligger mycket målmedvetet och konsekvent arbete bakom. En eloge till både dig och Peter(och Karolina förstås!). Det måste även vara jätteroligt för Karolina att kunna prata med mormor&morfar, kusiner mm på ett obehindrat vis.
Det har hänt att jag önskat att jag vaknade en morgon och hade obegränsad tillgång till flera språk.
Fantastiskt att upptäcka och följa ett barns otroliga inlärningsförmåga.
KRAMAR

Marianne said...

Jag tror (som jag säkert sagt förut) att de sant tvåspråkiga barnen har en enorm fördel, inte bara med språket och kulturen, utan med problemlösningsförmåga och nya infallsvinklar. Två olika språk är ju två olika sätt att se på och benämna en och samma sak, jag tror att det hjälper förmågan att tänka på nya sätt.

Jag kände en liten pojke i Istanbul som talade svenska innan han talade turkiska, hans mamma (som är halvsvensk/halvturk) hade också bestämt sig att han skulle lära sig svenska. DET var verkligen ett fantastiskt jobb hon gjorde med tanke på att hennes första språk var turkiska, hennes svenska mamma dog när hon var mycket liten så hon växte upp med sin turkiska pappa. Men det var just de årliga resorna till Sverige som gjorde att språket hölls levande för henne (och hennes syster).

Och precis som du skriver kunde han ibland långa ett ord från turkiskan men ändå prata svenska eftersom det var den svenska grammatiken han använde. "Titta mamma, kushen (fågeln) springer."

Ett ständigt aktuellt ämne det här eftersom det hela tiden kommer nya små barn som har förmånen att bli tvåspråkiga.

KRAM!

Marianne said...

Suck: LÅNA ett ord ska det vara, inte LÅNGA : D

anna of sweden said...

Jätteintressant läsning, Annika! Jag är imponerad och glad över alla som orkar kämpa med två språk. Grattis till er! Jag tycker att det är så himla synd när tvåspråkiga familjer övergår till bara ett språk.

Dessutom känner jag som du. Jag skulle aldrig, aldrig kunna prata något annat språk än svenska med mina barn.

Och jag ser verkligen fram mot youtube-klippet! :)

Huggies!

Bloggblad said...

Jag sitter här och applåderar! Förstås. Att bara prata hemma, hjälper inte, men som du gör är perfekt med "hem"resor, böcker och tv-program etc.

Jag ser hemska exempel på när utländska föräldrar bara pratar svenska med sina barn - dels lär de sig inte hemspråket (många planerar att antingen flytta hem eller ha sommarstuga) dels har föräldrarna själva bara ett ytflyt, och de dåligt utbildade vet inte ens om det där med passivt ordförråd etc.

Jag kan förresta maila dig min idé om hur språket ser ut i en bild. Och det är bloggarkonstnären Christina som utfört det hela efter mina direktiv. Ska kolla om jag har kvar din adress.

Annika said...

Erica:
Vad roligt att du gillade inlägget. Det kommer ju ständigt upp på tapeten för oss alla som vor i utlandet.
Lika aktuellt. Det är därför jag skriver om det med jämna mellanrum.
Vet du, tom jag tycker att det fascinerande att höra barn tala en perfekt amerikanska. Att e liksom får det språket av bara farten, men sen får man kämpa mer med svenskan.
Det är tråkigt att vissa inte orkar hela vägen ut.
Jag känner till familjer som varit helsvenska där engelskan till slut tagit över.
DET är verkligt tragiskt.
Ja, att vara tvåspråkig är en gåva!!!
KRAM!!

Ingela:
TACK, kul att du gillade vårtecknen nedan.
Nu är det härliga tider som komma skall...

Å, detta med finlandssvenskarna är ständigt ett fascinernade ämne också.
Numera lär väl sig kiddsen i svenskfinland finka redan i ettan? Visst?
Tycker du att dagens finlandsvenska ungdomar är tvåspråkiga, eller haltar finskan hos de flesta?
I svenskfinland känns det som att ni får kämpa både med er svenska och finskan.
inte lätt.
Lustigt det du säger om att finnarna är mer måna om att behålla finskan då de flyttar till engelskspråkiga länder än svennar och finlandssvenskar...Mkt intressant. Känner inga finnar alls här, så jag vet inte.
Men, jag minns att jag hörde om ett byamöte i Karlå i Närpes (ligger på östra sidan riksåttan). De allra, allra flesta i Karlå har ju sin svenska, men på detta möte var en inflyttad finne med. Mötet hölls helt på finska för att han skulle förstå. Finskan verkar allts¨otroligt stark. kan det vara för att språket är så unikt i världen??
Och, Ingela, jag tycker ju att DU gjorde helt rätt som talade svenska med dina pojkar. Allt annat hade ju säkert känts helknäppt för dig. Jag förstår dig. FULLT ut!
Hur är killarnas finska idag? Visst måste man numera, även fast man jobbar och lever i svenskfinland även kunna finska? Hur är det på Åland?? Vet du?
Massor med kramar!!!!
Detta kan vi diskutera i evighet, så intressant är det!!

Jenny:
TACK snälla du!!
Vad roligt att höra!
Ja, detta ämne är ständigt och jämt aktuellt för oss. Alltid.
Jo, jag förstår att det är lättare för dig och Cleas att hålla svenskan levande hemma hos er.
Mathildas kommentar häromdagen är bara så BÄST!! Sådant där älskar man att höra!!
Sjukt varmt...
det är som när Karolina nonchigt säger "ja ve' inte" på typisk stockholmska som kusinerna hemma gör. Lika släpigt.
Ja, resorna hem är GULD!! GULD!!
Vilken injektion i uppdaterad svenska för oss alla, men främst för de små!!
Kram!!!

Annika said...

Petra H:
KUL att du tycker det!
TACK!
Ja, du har ju pratat med henne. Inga problem alls för henne, eller mig, att förstå dig!!
Hon förstår tom Närpesdialekten, och det vill INTE säga lite.
jag har ränkt på dig och O när ni får barn...
Du svenska, han spanjor, boendes i Bryssel.
Tror ni kommer fixa det galant, men jag har ingen erfarenhet vid detta. Men jag tror ni ska köra som ni gör i dagsläget, prata engelska med varandra, du kör sen svenska och o spanska. Ungar är otroliga. de kan ta in så mkt!! Franska på dagis ja.
Era barn kan alltså bli 4-språkiga!!
Tror inte det krävs ngra speciellt språkbegåvade kidds. Kidds fixar detta. Kidds ÄR otroliga. Små kiddsvampar!!
Kram!!!

Bettankax:
TACK!!
Vad roligt att du tycker detta är intressant. För oss som bor i utlandet är det ju strändigt aktuellt.
Ja, du vet när jag fick barn sa min mormor "du måste prata svenska med ditt barn, glöm aldrig det".
Nejdå aldrig.
Min mormor är snart 92, kan itne ett ord engelska men med Karolina kan hon prata och skratta och skoja som vore hon infödd. Vilken GÅVA!!
Samma sak med mina fldrar, de är inga höjdare på eng, men tack vare svenskan snackar de på ändå. tack fode gud, kan jag tänka...
Och då blir jag ännu mer stärkt i hur RÄTT jg gjorde.
Nej, tala alltid hemspråk med barnet. ALLTID!!!
Kram!!

Marianne:
Ja, alltid LIKA aktuellt och ständigt kommer detta upp på olika bloggar. Men, så ska det vara!
Det är bara bra om man kan stärka ngn i detta!
WOW, den kvinna du kände i Turkiet får man beundra! DET är power!
Gillar det.
Och tänk att pojken fixade det hela. Visst blir det felböjningar och svengelska/ svurtiska etc...men det kan man bena ut.
Undrar förresten om min K kommer att prata svenska med SINA barn? NÅ, det blir intressant att se den dagen det händer...
Om man får leva och har hälsan.
KRAAM!!!

Annika said...

Anna:
Tack snälla!
jam ni har ju bott utomlands en hel del så du vet vad det vill säga. Portugal och nu USA.
Ja, svenskan SKA hållas. Det är ett kämp, men den ska hållas.
Huggies!!!

Bloggblad:
TACK!!!
Ja, du jobbar ju med detta varje dag. hela tiden.
kan tro att du sett ett och annat...
Absolut, hemresor behövs. Språket får aldrig stagnera och bli gammalt för dessa barn.
Men, det är nog inte alla förunnat att kunna åka hem ofta.
Rent krasst talat är ju de flesta norbor i USA ganska välmående med bra jobb och "status" etc. Här vilar de stora språkproblemen på latinarna från mellanamerika. Där syns gapen. Tydligt.
Ja, jag såg att ngt just trillade in på min hotmail från dig. TACK!!!

Christie said...

Bra inlägg!
Det är så fantastiskt med ungar och deras enorma kapacitet. Våra barn har vuxit upp med fyra språk eftersom vi vill att de ska kunna tala med alla (nåja, de flesta) släktingarna. De säjer själva att språkkunskaperna gör det lättare att lära sig de nya språken de nu börjat studera.

Saltistjejen said...

Ååå vad roligt att läsa om just detta med 2-språkigheten! Vi är ju lite där vi med. MEN vi har ju en stor skillnad jämfört med er eftersom 1) vi är båda svenskar och rpatar därför svenska med varandra också samt 2) E går ju på dagis hela dagarna och får då engelska engelska engelska. Så för hennes del blir ju engelskan i stort sett hennes första språk på ngt vis. Hon hör ju engelska såååå mycket mer än svenska på dagarna. Men hittills tycker jag det går bra med båda språken. Hon använder både svenska och engelska ord nu. Men jag tror inte hon riktigt förstått skillnaden än och att alla inte förstår svenska ord men att vi förstår både svenska och engelska. Det är sååå roligt att höra hur hon härmar oss! Ofta om hon säger ettt ord på engelska brukar jag upprepa det och sedan även säga det svenska ordet. Ibland funderar jag över ifall det är dumt och bara förvirrande men kjag tror det går bra. Vårt problem är väl att vi själva fått så dålig svenska oss emellan. Mycket svengelska blir det! Böcker och sånger läser o sjunger vi både på svenska o engleska eftersom vi ahr både svenska o engelska böcker. Haha hon älskar många svenska barnvisor men även visor de sjunger på dagis och jag försöker sjunga de jag kan oavsett språk. Men många av barnvisorna här kan jag ju inte. Vissa finns ju på både svenska o engleska och då sjunger vi ofta båda språken. MEN lustigt är att just imse vimse spindel är en sång hon BARA vill höra på engelska! Så det blir itsy bitsy spider... fast jag kan fortfarande inte hela texten så emellanåt hittar jag på eller trallar bara hahahaha! Stackars barn! ;-)

Sedan tror jag precis som du säger att när de blir äldre och kanke tappar intresset för att prata förälderns/föräldrarnas språk så måste man vara lite "hårdare" hemma med det. Att säga att "hemma pratar vi svenska" eller "med mamma pratar du svenska". Vi känner ju många här som har andra språk än engelskan som första språk och de som har lite äldre barn säger att de kämpar mycket med detta. En familj har barn som är stora. Äldsta sonen är i K´s ålder och andra sonen är ett par år yngre. De pratar spanska hemma och berättade att de varit benhårda med det! Även om sönerna ibland i perioder vägrat att prata spanska själva så har föräldrarna fortsatt prata spanska med dem och det brukar alltid sluta med att sönerna pratar spanska igen. Samt att mamman där alltid gett "läxor" över sommarloven haha! Med spanska boklistor som ska plöjaas samt framförallt att de även ska skriva! Hon säger att sönerna pratar i stort sett perfekt spanska men att just skrivandet är lite sämre. Ändå är ju just spanska det mest talade språket här näst efter engelskan så det måste vara mycket lättare med ett sådant språk. Särksilt det att man kan använda det "utanför" hemmet. Iallafall är i NYC där bbåde skyltar och reklam ofta är på både engelska o spanska. Jag tror det svåraste kommer vara under den perioden av barnens liv när de inte kan förstå VARFÖR de ska försöka prata ett konstigt språk som ingen annan fattar. Vilket ju itne är fallet med spanskan som många förstår. Men svenska är det ju inte lika många som förstår.
Oj, nu blev det en jättelång kommentar. Sorry!!! Men just detta är så intressant tycker jag! Kanske särksilt eftersom vi är mitt uppe i det hela! :-)
Stor kram!!!

Annika said...

Christie:
Välkommen till bloggen!!!
KUL att du gillade inlägget!!
Kidds är otroliga. Små svampar.
Aha, där har vi en med fyra språk!!
WOW!
Min flicka kämpar med franskan, som är hennes tredje språk (som´hon lär sig i skolan). Inte helt lätt. hon får kämpa sig till B.
Välkommen tillbaka. Ska kolla in din blogg också!

Annika said...

saltis:
Jag kom precis från dig och log lite över att vi spinner på samma tema idag.
Jo, det är klart att Ellas språk nu blir eng. Inte konstigt alls. men, kör på ni med svenskan som ni gjort. DET är bra!!
Ja, jag har hört det där förr att svenskan mellan två svennar gärna blir slarvsvenska efter en tid i annat land. Förstår att det blir så.
Tycker ni gör ett tipptopp jobb som kämpar på med svenskan och ella.
Precis, då de blir äldre är det bara att kämpa på med språket, svara på sve även om kiddsen pratar eng.
Vet inte om man kan tvinga ngn, då blir det nog fel, men man kan konsekvent fortsätta med svenskan själv.
ja, Saltis, detta ämne är ständigt lika intressant...
Vi kan stöta och blöta detta länge.
KRAMAR!!!

Desiree said...

Jättebra inlägg Annika. Jag tycker verkligen att du har gjort helt rätt och är ett mycket gott exempel på hur man bäst gör för att få sitt barn tvåspåkigt och också behålla det andra språket vid liv hos barnet. Det kräver massor med jobb och att man är konsekvent precis som du säger. Vi känner ett par här som båda är svenskar och har två små killar. Men de är inte ett dugg konsekventa utan blandar både svenska och englelska då de talar med sina barn vilket gör att barnen alltid väljer engleskan framför svenskan då de också båda går på dagis och blir mycket mer exponerande för just engleskan. Dessutom åker de aldig hem till Sverige så barnen får inte heller någon anknytning till sina föräldrars hemland. Det tycker jag är himla trist.
Jag vet ju själv att jag kanske hade önskat att vi hade åkt mer regelbundet till Mexico där jag har släkt både för att underhålla spanskan och för att få en bra relation till släkten där vilka jag knappt känner så som det är nu.

Tycker det är underbart att K känner sig så bekväm med båda språken. Hon är verkligen flytande på båda och det är ju verkligen tack vare allt jobb som du har lagt ner. Du har gjort ett fantastiskt jobb! Det ger ju Karolina väldigt mycket att faktisk kunna flera språk. Jag tycker att du har tagit upp jättebra tips här för hur man på bästa sätt ska få sitt barn tvåspåkigt. En kanon summering.

Kram!

Suzesan said...

Så intressant ämne. Det är kul att läsa om hur barnen blir flerspråkiga. DEt är duktigt. Man vet ju HUR det är som vuxen att lära sig ett språk tänk då att man redan förstår koderna med att tala och skriva.
Det som barn skall lära sig och allt och orden och förstå dem plus att hålla isär de olika språken.

Kram
/Susanne

Suzesan said...

Jo förrsten jag kom på när jag skickat....jag ser på nysvenska barn. De lär sig att alla ord som VI har finns inte på deras språk och tvärtom. Så ibland när de talar på tillexempel arabiska så hör man ofta svenska ord som slinker in mellan orden i meningen. För de finns inte på deras språk. Det låter KUL.

Kram
/Susanne

Miss Marie said...

Sånt här tycker jag verkligen är intressant! Ska bli kul att se när jag o Engelsmannen förhoppningsvis får barn! Jag pratade med en svenska som är tillsammans med en tysk idag o hon hade läst en studie där det framkom att barn upp till 7 år kan blanda ihop språken och inte ha full koll på vilket som är vilket o kanske inte är lika språkligt utvecklade som enspråkiga barn, men efter det brukar de lätt kunna skilja på det. Så det gäller bara att vara konsekvent med användande av båda språken!

Liten fråga bara, kan Peter någon svenska? Hänger han med när du o K pratar svenska eller är han som ett frågetecken?

alegni said...

hej igen! i svenska skolor inleds finskundervisningen i klass tre. vissa skolor har språkdusch i finska redan från ettan eller tvåan, men det innebär väl mest att de leker och sjunger på finska, eller lär sig enkla fraser.

det finns nog en hel del som har svårt med finskan, i synnerhet sådana som kommer från enspråkigt svenskspråkiga familjer och/eller från orter där svenskan är majoritetsspråk. det finns (lyckligtvis) många sådana ställen fortfarande!
jag upplever inte att svenskspråkiga elever behöver kämpa med svenskan, men kanske du menar för svenskans bevarande. språket i sig sitter nog där det sitter :)

jo, det är märkligt, men det är ofta så att om en i ett sällskap är finsktalande, blir det gemensamma språket finska även om de övrigas finska skulle halta. det är ett konstigt beteende som jag inte alls förstår mig på själv. kanske vi tror att finnarna inte kan lära sig andra språk ;)

lukas talar finska rätt flytande, men gör nog en hel del grammatikaliska fel. han har haft lättare eftersom han spelade hockey i nästan nio år och där var en stor del av lagkamraterna finskspråkiga. ian förstår, men är inte lika van vid att tala som sin storebror. vi säger alltid att han borde se sig om en finsk brutta, men icke ;)

att kunna finska är givetvis en fördel när du söker jobb i detta land, men visst finns det yrken där man klarar sig utan språket, t.ex. läraryrket. och på åland klarar man sig galant utan finska!

kram igen!

Elisabeth said...

Det vore verkligen roligt med ett Youtube-klipp! Förstår dock att det är svårt att få ändan ur för sådant. Det är ändå visst arbete med det. Imponerande detta med tvåspråkighet och ditt arbete med den! Det där med förvrängningar av ord är ganska roligt faktiskt. :D Som mina tyska kompisar, som använder ordet fika, fast med tyska ändelser.

HeLena said...

Om man kan ska man absolut ge sina barn bägge språken (alla språk som är inblandade om man kan!). Jag vet, jag saknar oerhört att jag inte kan tala finska! Flera gånger har jag behövt kunna det!! Det suger att inte kunna!!!!! Jag tycker ni har lyckats bra med Karolina, hon talar bra svenska!!
KP är en superbra tidning!!
kram kram!!

olgakatt said...

Det är ju en gudagåva att få två språk med sig i livet. Jag har en kinesisk väninna som är gift med en skåning. Deras två barn talar skånska och mandarin. I familjen blir det ju svenska eftersom pappan inte är så bra på mandarin. Men barnen åker till mormor och morfar då och då och har kusiner i Kina också så de håller igång sin kinesiska. Man jag vet att det inte alltid har varit så lätt att hålla dem motiverade mellan varven. Nu är de snart tonåringar båda och börjar ju inse det oerhörda värdet allt mer. Liksom jag antar att din dotter också gör.

Humlan said...

Bra inlägg om ett viktigt ämne! Spåkkunskaper är viktigt och att få med sig ett extraspråk hemifrån är ju en gåva. Dessutom är det ju viktigt att kunna prata med hela sin familj och det kan ju K.

Du har ju varit så medveten om språket och sett till att det inte bara är ditt pratande som har varit på svenska, tyvärr slarvar väl många med allt runtomkring som böcker, sånger och filmer. Dessutom är nog era resor till Sverige och Finland viktiga för Karolinas intresse för att upprätthålla språket och förstå kulturerna i båda länderna.
Jag tänkte på att K faktiskt sa att hon är svensk på en av de inspelningar som du har lagt ut med henne och en kompis.
Du har gett henne en gåva och det ska du vara stolt över!

Kramar!

Annika said...

Desiree:
TACK snälla!
Vad roligt att du gillade inlägget.
Ja, om man vill att ens barn ska få två språk måste man vara konsekvent. Hela tiden.
Jag vet precis typen av den familj du skriver om, de som blandar och ibland struntar i svenskan helt. Kanske saknas helt intresse?
Vem vet...
Förstår att du själv kan sakna det mexikanska som ändå är en del av ditt arv, men visst pratar du iallafall en hygglig spanska? Bara en sådan sak är ju guld!
TACK, Desiree! Ks sanna tvåspråkighet kan man nog tacka de återkommande nordenresorna för också. de resorna är som rena, rama vitamininjektionerna för henne.
Kram!!

Suz:
Det roliga med kiddsen som lär sig från början är att det snappar upp allt och kan hålla isär språken.
roligt att du gillade ämnet idag.
Ja, det där med att svenska ord smyger sig in då kiddsen pratar sitt hemspråk har jag också hört. Det låter kul.
Jag har hört K snacka så med min kompis flickor...
OCH jag har hört andra ungar snacka så på språk jag inte förstpr, men vips kommer engelska ord.
KRAM!!


Marie:
Du och din englishman kommer att fixa detta med bravur!
Det vet jag.
Precis, det är bara att vara konsekvent. Snacka på på vardera språk, engelskan kommer att bli ert gemensamma språk.
Peter förstår en hel del svenska, och han brukar hänga med i våra konversationer vi har på svenska. Han har fått lära sig en hel del på det här sättet :-)
Men han tlar inte språket själv.

Annika said...

Ingela:
Precis, jag menade för språkets bevarande!
men, jag tror att hela svenskfinland är så måna om svenskan och sitt språk och sina dialekter att det inte släpps i en handvändning.
ja, man ska komma ihåg att de svenskaste kommunerna i världen ligger i ö-botten. DET är coolt!!
Brukar fundera lite över hur duktiga finaldssvenskar är på finska.
Det där med finnar och deras språk är otroligt intressant, liksom det att finlandssvenskarna byter till knagglig finska om det så bara finne en enda finne med på ett möte, som det i karlå.
Lustigt.
Jag vet ju också att många finnar inte direkt är intresserade av svneksans bevarande i finland (that pisses me OFF).
Kul att höra om Lukas finska, klart att hockeyn hjälper till, det förstår jag.
Ja, man märket ju i närpes att veranda kotte i princip bara pratar svenska vart man än kommer, och måste de byta till finska kan jag inte bedömma hur bra eööer dålig den är. Märker mest av fisnka kuner på Halpa halli. De verkar komma dit från de fisnak trakterna, annars tycker jag inte det märks i närpes överhuvudtaget att man befinner i finland, du vet vad jag menar :-)
Detta är så intressant och TACK, TACK för din input!!
KRAM!!

Elisabeth:
HAHA, ja den dagen...
Att ni skulle få höra min röst är nästan läskigt...
Och sen lägga upp det på¨YT...Hur gör man det? Liksom? :-)
Vi får se, det kan bli av.
KUL med dina tyska vänner och deras användade av ordet fika!! BRA ord, det borde in på samtliga språk!!

Helena.
JAG förstår det!
Med finskan menar jag. Och ändå gick ju du och ngra till i klassen på finskalektioner i flera år.
Visst ska man lära sina barn de språk man kan.
för mig var det en självklarhet och inget annat.
Kul att du tycker K pratar bra svenska.
kram!!

Annika said...

Olgakatt:
O vad härligt att höra om den familj du känner!
Vilken rikdeom, som sagt.
ja, Karolina fattar absolut värdet av det hela. HON är så stolt över sitt svenska ursprung att JAG blir rörd!

Humlan:
TACK, vad roligt att du gillade inlägget.
Visst är det en gåva att ha med sig ett extraspråk. Underbart!!
Absolut har alla hemresor hjälpt. utan dem vet jag inte var vi stått med språket idag?
Inte i den klass det har idag iallafall. Dessa resor hem är guld värda.
Ja, du har rätt...Hon är så stolt över sitt svenska ursprung och det gör mig så stolit och glad att se hennes stolthet.
KRAM!!!

Anette said...

Jättebra inlägg, ett ämne som alltid rör och berör oss utlandssvenskar!
Jag var jätteimponerad av Karolinas svenska, ingen brytning alls! Och jag vet verkligen att detta är inget man får gratis, det är mycket jobb man lägger ner för att sitt barn ska bli tvåspråkigt, och det vet jag ju att du gjort.

Jag har pratat svenska med Emily ända sen hon föddes, det kändes helt naturligt för mig. Engelskan tog ju över ganska rejält när hon började kindergarten, men innan dess var hon med mig hela tiden och hörde svenska dag ut och dag in. Sverigeresorna är helt klart guld värda! Filmer och böcker likaså. Skriva små lappar till varandra var ju en utmärkt ide, vi gör det ibland fast på engelska, duh!! klart vi ska göra det på svenska ju! Bra tips!
Läser kapitelböcker för henne på svenska nu, och hon tycker att det är lite jobbigt ibland, det är ju en hel del ord och sammanhang som hon inte riktigt begriper på svenska, och hon orkar inte alltid höra på mina förklaringar heller.
Men vi kämpar på.
Kamratposten vore kul att läsa med henne, får nog önska en prenumeration till jul!
Tror också att ensambarn har det lite lättare att hålla sig till minoritetsspråket, än vad barn med syskon har, absolut.
Ser fram emot fler inlägg i detta superaktuella ämne!!

Anette said...

Jag glömde lägga till en rolig grej Emily sa till en tant i väntrummet hos veterinären när vi var där med katten. Hon berättade om vår katt och ville förklara hur mycket han tycker om att MYSA med oss, och då sa hon "He really likes to COZE!!!" Tyckte det var lite kul, tvåspråkiga barn är bra på att hitta på egna ord!

Elisabet. said...

Tittar in till LindaLotta och får order att genast skutta hit och gratulera ,-)

Så då gör jag det!

Grattis, grattis!

Anna, Fair and True said...

Bra tips! Jag tror det verkligen har underlättat att du kunnat åka hem så länge och att Karolina inte har syskon. Det måste underlätta nu för tiden också med SVT Play och allt var det är, jämfört med när hon var liten. Tittar hon mycket på svenska program eller är det bara du?

Hur är det med makens svenska då?

Jag hade en till fråga men nu kan jag inte komma på den?? Jo, har hon någon gång gått i svensk skola, dvs t ex på lördagar? Vet att det finns på många ställen, tror Jacal har sina barn i sådan i Kalifornien.

Annika said...

Anette:
KUL att du gillade detta. Ja det är ju hett för oss som sitter mitt uppe i det.
OPch viktigt.
Tror absolut att ensmabarn har det mera förspänt då det kommer till detta.
Precis, jätteviktigt att läsa mkt böcker, se filmer etc.
KP kan ja g verkligen rekommendera. Otroligt VETTIG tidning som vänder sig till både tjejer och killar.
Kram!!

elisabet:
Tackar och niger...

Anna:
ja, detta funkar. Allt jag nämnt ovan.
Men, hemresorna gör så att språket lever + att hon får kulturen.
ja, K tittar på tv med mig ibland. Hon älskar ½8 hos mig, och familjen anorlunda. BRA för henne att se att allt inte är som the Duggars (som har nitton barn och är galet religiösa, program på TLC här).
Peter förstår en del svenska, ganska mkt. men han talar dåligt själv, väldigt dåligt.
Visst finns svenska skolan på lördagar här också. karolina gick där K-3:an. Sen tog jag ut henne. Tyckte inte hon lärde sig ett skit. Barnen pratade engelska med varandra under rasten, och även under lektionen. VISSA ungar kunde ingen svenska, så läraren fick gå över lika mkt till eng som sve.
Tyckte det gav noll. Jag kan lära henne bättre. Dessutom kändes det som om hela lördagsfm slösades bort.
Funderar på att sätta in henne till hösten igen, eftersom hon faktiskt kan få gymnasiekompetens från skolan. Men, vi får se...

Anonymous said...

Även om jag inte är religiös säger jag amen till hela det inlägg! Jag har ju en 3-språkigt liten kille på 5½ och det har fungerat utmärkt från dag 1, mycket på grund av att jag varit väldigt konsekvent. Han har hela tiden varit väldigt medveten vilket språk som är vilket, och växlar utan problem mellan alla tre språk när han pratar med en grupp där alla tre språken är någons huvudspråk.
Även när vi är många som pratar tillsammans (inom familjen och de närmsta) där sonen ska vara en del av samtalet, pratar jag nämligen själv alltid på svenska och så översätter jag bara sedan om de övriga inte förstår, det samma gör min son när han pratar. ;-)
När sonen har jämnåriga kompisar på besök har jag dock viss tendens till att undvika svenska - vill ju inte att sonen ska bli han med mamman som pratar konstigt, eller att det på något vis ska vara obehagligt att besöka oss då de inte förstår vad som sägs. Fast då reagera så klart sonen snabbt och ifrågasätter varför jag inte pratar svenska. ;-)