Nostalgi-Annika: Låt oss snacka lite 80-tal...

Hej på er alla!

Hmmm... om mina power walks är BRA för huvudet kan man ju diskutera? Sure, man tänker OK under dem, men frågan är om det är någon kvalitet på funderingarna ;-)?
Eftersom jag har min iPhone påkopplad hela tiden så är det en evig ström av musik, eller podcastade radioprogram, som åker rätt in i hjärnan.

Igår var det visst den här gamla låten som SATTE sig i hjärnbarken och ställde till det. När jag hörde den började jag tänka tillbaka på 80-talet. Årtiondet då jag var tonåring och i mina tidiga 20 år!
Och just den HÄR låten ÄLSKADE jag, och den dansade vi till på OTALIGA discotek runt om i Stockholm...



Så låtar går som strömmar, och tankar föder nya tankar...

80-talet:
Jag med glammig stil mestadels. Kläderna köptes med förkärlek på Katusblomman, Paris Stop (har för mig att jag tyckte just DEN affären var så chic, hahaha), A touch of class (minns ni Den affären DÅ??). Den låg på Kungsgatan och jag gillade ALLT därinne (förmodligen namnet också). Jag handlade också en massa på Flash, och en del på Champagne i dåvarande PK-huset.
Jag var lika intresserad av mode DÅ som jag är idag (eller nej, jag var mer intressarad DÅ än vad jag är idag då jag hittat min stil). Efter löning drog tjejgänget in till stan för att köpa kläder och skor. ALLTID. Varje månad! Det var som en klocka. Lördagen efter lön fanns vi i stan!
Och sen for vi glada i hågen hem till Bromma, Vällingby och Hässelby med våra plastkassar.
HA! Kommer ni ihåg att PLASTKASSAR var status?
Det var liksom COOLT att komma med en påse från DON och DONNA eller RIZZO eller någon annan butik. Det är ju egentligen FÖR lustigt då man tänker på det...
Märkeskassarna fick ibland agera skolväskor för oss gymasietjejer under början till mitten av 80-talet.

Jeansen, eller byxorna, var snäva som ormskinn. Eller så var det pösiga braxer som drogs åt hårt i midjan med ett skärp. Och på den tiden var det bara att grabba ett par inne i butiken. ALLT satt som SMÄCK!
Över de smala brallerna bars stora skjortor, gärna med ett skärp hängande över midjan. Skodon=PUMPS, hela tiden! Ja, och helst i någon klatchig 80-tals färg som KORNBLÅTT eller CERISE!
Och klackarna var INTE låga. Nej, det var 10 centimeters klackar, och så fort vi köpt dem tog vi dem till skomakaren som tog bort plastklacken och satte på en stålklack.
Jodå, det hördes när man kom på gatorna och i tunnelbanan, klicketi-klack-klicketi-klack.
Om vi tog en promenad under helgen var det INTE gympadojjorna som åkte på, utan pumpsen hängde med då också. Ut i naturen. Vaddå, var det konstigt, eller? När jag cyklade var det pumpsen som gällde. ALLTID dessa pumps!

Jeansjackorna var fulla av glitter och en del strass, åtminstone en som jag hade och som jag så stolt över.
Diadem gällde ibland och det satt där det satt bakom en upptuperad lugg. De klämde och sved bakom öronen och de gav mig med tiden både yrsel och eksem, men HEY, det var ett billigt pris att betala!
OM man ville vara fin fick man lida PIN! Det gällde för både knopp och fossingar.



Ca 1987...Jag har fler bilder, såklart...men frågan är om jag törs lägga ut dem??

Parfymer var HETT för oss. Så fort en ny parfym kommit på marknaden var det någon i tjejgänget som höll koll på detta. Vi visste egentligen allt som fanns att veta om 80-talets parfymer. Det var då jag upptäckte White Linen, som faktiskt fortfarande är den parfym jag använder. Men, det har runnit många parfymer under broarna, be sure of it. Parfymer jag minns att vi ÄLSKADE var:
YSL PARIS (tung blomdoft)
Posion (TUNG, damig, som vi tjejer sprutade på oss IN absurdum)
Jardins de bagatelle by Guerlain (SOM jag älskade DEN)
Femme (men vad tänkte vi??? VI var 20 år, inte 50)
Private Collection (som jag aldrig kunde ha, den luktade ILLA på mig, men så gott på min kompis)




Jag har aldrig rökt, men på 80-talet ville vi ju vara så coola så vi köpte YSL och Cartier cigg som fick ligga framme vid baren där vi satt och drack drinken White Lady. Osäkert drog jag något munblåss och försökte se elegant ut...
TUR att man inte kan se sig själv så här efteråt...stöööön!!!




Ja jösses vad en enda LÅT kan få mig att minnas. Helt plötsligt var jag bara hemma. Jag var totalt förlorad i mina tankar under min PW (tur att ingen bil körde över mig, eller nåt...)
Förflyttad på nolltid från Stockholms 80-tal till vardagslivet i Reston i början av 2010-talet.

SÅ kan det gå!

Ha en bra onsdag...