Thursday, January 07, 2010

Nej och Nej!!!

Godmorgon!

Ännu en kall morgon gryr över Washington. Och med den gryende dagen kommer samma gamla vanliga hårda vind.
Jag är så trött på blåsten att jag håller på att koka över!
BORT blåst!
VIK hädan!!

Igår for jag upp till Barnes and Noble och satt där med datorn. Läste bloggar, mailade och kollade in FB. Jag hade det allmänt skönt, med andra ord.
Nu tror ni säkert att det var den lilla röda Acern, nettisen jag fick i julklapp, som fick följa med. Men, se, det fick den icke!
Varför?
Jo, för att jag INTE TYCKER OM DEN!!
Jag avskyr att skriva på det lilla tangentbordet, och jag tycker inte om att upplösningen på skärmen är så dålig (i jämförelse med min stora Sony).
När jag var i Sverige laddade jag ner alla mina bilder på den lilla nettisen, men att sedan titta på dem var inte roligt alls. SÅ liten skärm, och ingen höjdarupplösning, som sagt. Jag saknade min stora Vaio något enormt. Som tur är har min mamma en stor dator, och det var den jag använde mig av då jag var hemma. Iallafall mestadels.
Så, ja, jag är besviken på nettisen. Och nettisar. En liten dator är således INGET för mig.
Hellre släpar jag min 20 tums Vaio över jordklotet. Vaion är visserligen stor, men den är en förbannat bra dator i prima kvalitet! En stark maskin. Ett power house. Och att titta på bilder på den här datorn är en fröjd! Det var icke en fröjd att titta på bilderna på den lilla nettisen.
Nej, you get what you pay for, så enkelt är det...
Jag kommer inte att rekommendera en nettis till ngn. Det är en sorglig insikt, faktiskt, då jag verkligen TRODDE att jag skulle tycka om den.
Nu får den bli en liten back-up härhemma istället. Trist men sant...
Size DOES matter!

Så där satt jag och knattrade på min Vaio och drack min caffe latte och åt en frukt. Det var så lugnt och skönt och snön singlade ner utanför fönstret.
Rätt som det var kom en mamma in med sin 6-7 åriga dotter. De satte sig vid ett bord nära mig. Flickan fick en stor mattebok framför sig, och hon började fråga sin mamma ett och annat. Mamman HYSCHADE henne, och hon bad henne SKÄRPA sig, och hon sa att ”YOU should KNOW better”. Denna stränga behandling av den lilla flickan fortsatte i över en timme. Oupphörligen.
Flickan grät, och mamman fortsatte pusha henne.
Bredvid mig satt en kvinna och knattrade på sin Mac, vi gav varandra menande blickar hela tiden. Ingen kunde undgå att höra och se hur den unga mamman behandlade sin lilla dotter. Flickan grät säkert i 45 av de 60 minuter som de satt inne på Starbucks. Det var hemskt att bevittna det hela, och Mac-kvinnan sa till mig; this is like torture. Jag kunde bara hålla med.

Det var hemskolning som pågick, det var tydligt. Flickan SKULLE göra sina uppgifter, och mamman drev på stenhårt utan ge sin dotter någon värme alls.
Att hon hade mage? Barnes and Nobles Starbucks var proppfullt med folk denna morgon. Proppfullt av vuxna människor som, precis som jag, satt där med sina laptops. INGEN kunde undgå att höra hur mamman behandlade sin tös. Betänk då att detta pågår i den lilla flickans liv varje dag. OM mamman var så här hård på allmän plats, hur går det då inte till i hemmet?
Mamman var ung, snygg och ovanligt hipp. Hon såg inte ut som ärketypen av sådana som hemskolar sina barn. Om det nu finns ett speciellt utseende på föräldrar som hemskolar sina barn.

Ingen sa något, varken Mac-kvinnan, jag eller den snygge Dell-mannen som satt bredvid mig. Men så fort mamman gått reagerade Dell-mannen och sa till mig och Mac-kvinnan att detta varit rent plågsamt. Jo, det kunde man ju ha skrivaunder på.

Skulle man ha sagt något?
Morsan skulle ha flugit i taket om någon av oss sagt något, det vet jag. MIND your own damn business, liksom!
Leave US alone. Who are YOU to impose your opinions on ME!!?


Jag planerar att snart sätta mig på sagda Starbucks igen. Jag hoppas nästan att mamman och flickan kommer in då.
Frågan är om man då skulle ha mod att säga något?

En del människor skulle helt enkelt inte HA några barn. OCH varför hemskola? Skicka barnet till skolan! Det skulle vara en lättnad för alla, inte minst den lilla tösen.

Ha en bra dag i kylan!

40 comments:

HeLena said...

Hemskola? Förälder lär sitt barn i hemmet i stället för skolan eller?? Måste vara trist, barn behöver andra barn för att växa och lära sig, tycker jag. Svårt det där... om man ska säga till eller inte... det händer ibland att jag reagerar, mest på jobbet då.
Trist med den kalla blåsten, hoppas det går över.

Kram!

Annika said...

Helena:
Ja. det finns en hel del som av ngn anledning väljer att inte sätta sitt barn i skola. Då får de undervisa barnet själva.
Visst är det märkligt, och man kan inte låta bli att tycka synd om de barnen, faktiskt.
Anledningarna till att man hemskolar är många: religion, att man inte tycker att de kommunala och privata skolrna är bra etc, etc...
Egendomligt.

Ja, jag vet inte vad ma nska säga. För det kommer ju att misstolkas vad man än säger...och man lägger sig ju I...svårt...

Jodå, det blåååser...även idag...
det blåser varje dag..
så trött på det.

Kram!

Taina said...

Nä fy faaaaaaan, säger jag bara!! Jag hade inte kunnat hålla mig!

Godmorgon förresten!

Tillbaka till den HEMSKA kvinnan och jag tänker precis som du "vad händer hemma?". Jag hoppas, hoppas du ser henne igen och TA I DÅ! Tänk på dina finska rötter!

Jag upplever denna tävlingsinstikt här bland unga barn och föräldrar som puchar på. Jag har ifrågasatt deras competiviness och fått alla möjliga konstiga svar om hur viktigt det är att hänga med när de ska in på universitet. Men det är ju för h*lvete 15 år dit!!!!

Tråkigt med din nettis som du trodde skulle bli så bra :(

Stora Kramen!!!

Miss Marie said...

Usch, jag får ont i hjärtat när jag ser barn behandlas illa. Och jag skulle nog, precis som du, inte sagt något men sen gott och grunnat på det efteråt. Ledsamt att se! Jag får också ont i hjärtat när bebisar/småbarn skriker men föräldrarna inte gör något. Barnet vill ju ha något, även om det så bara är en kram!

Synd med nettisen! Den verkade ju så bra!

Anette said...

Vad synd att netbooken inte var så bra... :( Har funderat så smått på en sådan, men efter din review, så tror jag nog att det funkar bättre med normalstor laptop.
Hemskt att höra om den stackars hemskolade dottern på starbucks... Det finns säkert lyckade fall, där hemskolning funkar, men det här verkade ju inte vara ett sådant.
Jag hade nog inte heller vågat säga något.
Får se om vi får nån snö inatt... kanske lite 2 hour delay i skolorna i morgon, varför inte?
Ha en fin dag i solen!

Annika said...

Taina:
Morning glory!

Ja, visst är det hemskt!!
Så hemskt!
Man blir rädd ibland för vissa fldrar i våra områden. har en känsla av att CT och norra VA är vääääldigt lika när det kommer till att vara BÄST och att tävla i allt.
Tröttsamt.
Precis, hur hon det hemma, den lilla? Du skulle se som hon grät, tyst men förtvivlat.
Jadu, taina...vi får se om jag vågar säga ngt. för säöger jag ngt så blir det argument, det försäkrar jag...

Ja, det är en mkt tråkig insikt med nettisen. Väldigt trist...

Kram!!


Marie.
NU kom jag just från din sida :-)
Ja, visst är det vidrigt då man bevittnar ngt sånt här. hemskt.
OCH som alla ser!
Stackars lilla vän.
nej, jag är nog tyvärr för feg att säga ngt. Tror jag.

Ja, väldigt surt med nettisen, Jag är besviken.


Anette:
Nej, nu kommer jag inte att kunna rekommendera en nettis till ngn. För litet, för pillrigt, för dålig upplösning...
Det är så ledsamt.
Jadu, den hemskolade Starbuckstösen var det synd om. Men ingen av oss tordes/iddes säga ngt. Alla hörde och såg.
Hörde just på radion att snön kommer ikväll och inatt och att den kommer att ligga kvar eftersom det är så kallt. Meteorologen trodde absolut på delays imorrn. Vi får väl se...
Inte mig emot, let it snow!!!
Kram!

Saltistjejen said...

Usch! Sådant är SÅ jobbigt!!! Att höra föräldrar behandla sina barn illa och inte veta ifall man ska ingripa eller inte. Sådant är svårt. Ibland önskar jag att jag kasnke ingrep mer för det är oftast så att man itne gör det. Fråga mig iten varför. men kasnke en känsla av att man inte ska "lägga isg i" eller vetskapen om att det ändå inte kommer hjälpa. Att man är rädd att man förvärrar situationen för barnet genom att lägga sig i. Sådana saker tänker man på tycker jag. men visst kanske det vore bra att säga ifrån ibland. Bara för att visa sympati för barnet om inte annat.
Trist också med din lilldator. Jag trodde verkligen du skulle gilla den. Men visst kan det vara så att just storlek och format kan passa eller inte passa en. Själv funderar jag väldigt mycket nu vöer en ereader t ex. Fast jag ändå vet att jag kommer att sakna bokformatet också Men just detta att kunna låna böcker på svenska bibliotek eller köpa svenska böcker känns som ett jättebra komplement för min del. Men jag tror ändå att jag kommer fortsätta köpa pappersböcker också eftersom jag bara ÄLSKAR känslan och doften av en bok i mina händer...! :-)
Hoppas allt är bra annars med er och att ni alla landat i vardagen här efter er Sverigesemester.
Kramar!!

Annika said...

Saltis:
Vidrigt att bevittna, och svårt att veta hur ma nska förhålla sig!
Jättesvårt.
Ingen sa ju ngt, och då satt jag i sällskap med amrisar som ju inte brukar vara direkt rädda...
Men, det är nog så att man inte vill lägga sig i, hälla bensin på elden etc.
Egendomligt var det att se det hela. Fattar inte att mamman tordes.
Nej, en minidator är inget för mig. Blev ganska less på den lilla stackaren som jag trodde skulle bli ett så bra komplement. But, alas, nej...
Peter väntar på sin NOOK, tror den blir bra. de har ju Google bakom ´ryggen så jag tycker du sak ta en titt på den. Ereader från Sony skulle jag INTE välja, Saltis.
Jodå, inga problem att landa denna ggn...
Jag har bara problem med det efter de lååånga vistelserna hemma.
Kram och välkommen hem!

anna of sweden said...

Fy vad hemskt det är att se barn som far illa. Jag undrar precis som du hur de har det när de är ensamma hemma. När ingen ser dem.

När vi var i NYC för ett år sedan såg vi en, förmodligen påverkad, mamma som skällde och drog i sin lilla son medan hon gullade med bebisen i sin famn. Det var så hemsk att se och än idag har jag det i färskt minne.

Frågan är bara vad man kan göra. OM man kan göra något. Jag kan tänka att mamman skulle bli så arg om du hade sagt något att barnet fått skulden när de kom därifrån - och kanske ännu sämre behandling.

Usch, jag blir ledsen bara jag tänker på det.

Big huggies!

Jemayá said...

Hej!! Som vanligt borde jag redan vara i gång med matlagning, men har velat läsa i kapp här på bloggen! Man riktigt känner hur mycket du njöt av att vara i Sverige - gillade speciellt fotot med nära familjen, med din mamma och pappa etc, härligt!! Nu just skulle jag hellre ta kall vind än temperaturen vi har - -28!! Börjar bli lite orolig för att det mesta fryser, avlopp, vatten....Om mamman: just i ett sådant tillfälle borde man kunna välja sina ord rätt, typ "har du hört att positivism underlättar inlärningen" eller något sånt, men det kommer man ju på först senare. Mitt gamla jag skulle nog ha sagt något,numera är jag fegare...hoppas du får chansen att säga något tankeväckande till mamman någon gång. Kramar!!!

Malde said...

Fy tusan vilken "mamma". Tänk om hon kunde sätta sig in i hur flickan känner det? Hur skulle hon själv känna sig i samma situation. Men hon kanske har upplevt samma sak, och tänker "jag har klarat mig, då ska mitt barn också klara det"...

Fy, jag mår illa!

Hoppas att det slutar blåsa snart!

Kram!

olgakatt said...

Tänk att det inte kan vara "lagom" nån gång! Man bevittnar barn som bär sig illa åt utan att föräldrar reagerar och så får man å andra sidan se hur illa föräldrar kan bära sig åt mot barn som bara "är".
Men sitter man på offentlig plats och är störande får man väl finna sig i att någon kommenterar? Du och mac-kvinnan kunde kanske varit litet högljudda, ni också?? Och bara kommenterat till varandra, liksom!
Jag glömmer aldrig mamman som bryskt släpade sin dotter iväg från ridskolans terminsavslutning mitt i programmet för att hon var trött på dotterns intresse och lät henne veta att mamma nu slösat bort en halv eftermiddag på henne. Där hjälpte inga protester från omgivningen, ragatan hade fattat sitt beslut!

Bloggblad said...

Menar du att det är vanligt att man själv undervisar sina barn???

I SVT går en filmsnutt mot mobbing just nu - det går ut på att ALLA blänger och kollar in killen som tänker mobba sin kompis... och han klarar inte av trycket utan lägger av.

Himla bra egentligen - att visa att man SER. För inte är det lätt att börja uppfostra andra föräldrar offentligt.

Elisabeth said...

Fy vilken mamma! Naturligtvis ska det inte vara som jag ibland uppfattar att det är i Sverige; att barnen (och då pratar jag om barn, inte ungdomar) i princip ska få bestämma ALLT själva ("vill de inte göra läxan så ska de slippa, annars känner de sig kränkta"), men USCH för sådana typer som den mamman. Stackars flickan. Konstigt system med hemskola också... Skolan är ju så mycket mer än att bara lära sig saker, så det måste vara mycket som går förlorat med den typen av skola. (Och speciellt med en sådan mamma!)

Tankevågor said...

Vad BRA att du skriver som du gör om Acern!! Synd att du inte är nöjd men jag har varit så i valet och kvalet.
Du vet att jag också önskade mig en sån. Men så "släpade" jag med mig min bärbara dator till London när vi var där. Min älskade HP!! :-)efter det så kände jag att jag nog inte skulle vilja ha en sån där liten i alla fall med mig. Tror inte det är så nödvändigt.
På min HP har jag precis som du skriver bättre upplösning och kan fixa med mina bilder och se dem mycket bättre.
Det var inte så knepigt att få med den bärbara heller så ...nej det blir nog ingen netbook för mig nu.
Behöver den antagligen inte.

Usch vad trist med den där mamman som du skriver om!!! Nej det är som du skriver...en del människor borde inte ha barn!


KRAAAAM!!! ( idag snöade det här igen...gissa vem som njuter! )

Camilla said...

Fy sjutton vilken gräslig kvinna! Att hon dessutom hade mage att gå an med den stackars lilla tjejen på allmän plats.
Konstigt att ingen sa något till henne när det var så mycket folk där. Jag hade inte kunnat hålla tyst och sen hade hon kunnat bli hur arg hon ville. Ingen hade ju hållt med henne ialla fall.
Om du ser henne igen och det hela upprepas hoppas jag att du vågar ta striden, som en markeing att ett sånt uppträdande av mamman inte är ok. Många kommer nog att hålla med dig.

Synd att du inte gillade din nya lilla dator. Själv skulle jag nog också tycka att skärmen var alldeles för liten.

Ha det gott.
Kram

Lena said...

Jag har också en liten dator som jag bara är sådär halvnöjd med av ungefär samma skäl som du har, så den använder jag inte så ofta.

Usch det är svårt det där, om man ska ingripa och hur. Det bästa vore ju att hitta ett sätt som inte gör bort mamman inför öppen ridå, men ändå markerar att gränsen är nådd.

Humlan said...

Visst är det svårt att veta när man ska säga något och när man bara ska tänka! Det är hemskt att se barn (eller vuxna kvinnor av män) bli behandlade på ett sådant sätt, men jag brukar ha svårt att hitta de rätta orden som når fram till förövaren och inte bara irriterar dom. Jag har ofta önskat att jag var bättre på att hitta de rätta orden.

Tråkigt att du inte gillar den lilla nettisen, men jag förstår dig. Jag hade en liten 12 tums dator med mig till Umeå och den är lite liten att skriva på men inte så att det är irriterande att ha den som rese/fika dator, men jag skulle inte vilja ha en mindre! Och det är kanske inte så jobbigt att bära på en större dator som man tror och man ska ju inte sitta och irritera sig på att datorn är dålig när man ska använda den.
Kram

Annika said...

Anna:
Ja, det var ingen rolig syn det där, och att då veta att detta var på offentlig plats. HUR går det då inte till i hemmet?
Visst, precis som du så tror jag inte heller att jag kommer att glömma detta i första taget.
Jag vet, Anna, att säga ngt hade nästan varit omöjligt. Vad skulle man ha sagt?
Och hur skulle det ha mottagits, och hur illa behandlad skulle den lilla flickan blivit sedan de kom hem? Usch, det är svårt det där...
Huggies to you!!

Jemaya:
god fortsättning!!
Ni har det kallt i Jeppo, må jag säga. Ja, jag är lite avis...jag gillar ju sträng kyla och skulle gärna vara i Österbotten i detta nu.
Ja. min jul i Sthlm var UNDERBSAR!!! Njöt hela tiden!
Av allt!!
KUL att du gillade bilden, den bilden tycker jag också om!
Ang mamman så är det svårt att veta vad som skulle ha sagts, hur det skulle ha sagts etc...
jag är feg ibland, och igår var det ett sånt tillfälle.
Kramar!!!

Malde:
Precis, det är verkligen allmänt förnedrande som mamman ägnade sig åt.
Otroligt.
Hon hade säkerligen noll empati. Och, vem vet? hon själv hade kanske blivit lika illa behandlad som barn?
Idag är det faktiskt rätt lugnt nte!! Otroligt nog...
Kram!!

Annika said...

Olgakatt:
Vidrigt, eller hur?
Ja, visst i efterhand kan jag också tycka att jag och mac-kvinnan och även Dell-mannen (men han var mest på telefon) kunde ha kommenterat högt sinsemellan. Visst hade vi kunnat göra det.
Vi kommenterade, jag och macen, men inte högt nog.
Usch, Olgakatt, det finns så många hemska fldrar i världen. Precis som kvinnan på ridskolan. Sånt får en verkligen att må dåligt.


Bloggblad:
jag vet inte hur vanligt det är, inte speciellt, men det förekommer.

Bra taktig det där att stirra ut mobbaren. Det är säkert väldigt effektivt.

nej, att uppfostra en annan fldrer är ju bara så svårt, och skulle tas så in i norden fel...


Elisabeth:
Ja, vilken häxa till mamma. Det var ju så förnedrande för den lilla.
Och hemskt att bevittna.
Visst, du vet vad jag tycker om ouppfostrade kids, men detta är bara för mkt.
Hemskolning är märkligt. Som jag skrev till bloggblad vet jag inte hur vanligt det är, men det förekommer absolut.
Skolan är ju så mkt mer än bara inlärning. Fattar inte att folk väljer att hemskola.

Annika said...

Londongirl:
Ja, jag var tvungen. det är ju så det är!
Jag är skitbesviken. Aldrig ngnsin att jag rekommenderar en sådan liten pc till ngn.
Det tristaste var nog upplösningen på skärmen. Mina bilder såg astrista och bleka ut. nej tack!!!
Ja, hålla dig till större datorer. Storleken HAR betydelse!!!
Det är inte så fasligt jobbigt att släpa en större laptop över haven, faktiskt inte. I sommar får den lilla röda stanna hemma, och sen kära Sonyn får följa med hem.
Så håll du i din HP och snegla inte på nettisar....

Exakt, vissa skulle inte ha barn. Usch.

Härligt med snön!!! ÅÅÅÅÅ, jag blev inte alls mätt i julas då jag var hemma. Det var ju såååååå underbart!!!

kramar!!

Camilla:
Vidrigt, inte sant...
Häxa till mamma.
Nej, ingen sa ngt. Ingen, och vi var många där.
Det är så svårt att veta vad man ska säga, hur det ska sägas etc.
ja, jag hoppas att jag har mod nog till en annan ggn om jag ser ngt dylikt.
Verkligen.

Ja, det är trist med den lilla datorn. Det är det verkligen :-(
Kram!!

Lena:
Nej, ngn mini-pc är inget för mig. Nu får den bli back-up hemmavid istället. jag är bersviken på det hela...
OCh du tycker alltså samma sak.

Visst, det är nästan omöjligt att veta vad man skulle ha sagt.
Nu i efterhand kan jag bara tycka att vi andra borde kommenterat mer till varandra.
men att säga ngt direkt det är skitsvårt...

Annika said...

Humlan:
Absolut"
Jag är som du; har svårt att hitta de rätta orden.
HUR säga det på ett bra sätt?
Ett sätt som gör att det inte blir värre för offret.
usch, det är verkligen lättare sagt än gjort i dessa situationer.

Nej, nettisen var ingen höjdare.
Aldrig mer att jag skaffat en liten laptop, kan jag säga.
Nej, storleken HAR betydelse!!

kram!!

Anne said...

fy vilken obehaglig och olustig situation med mamman och dottern. Nu har säkert det mesta sagts och kommenteras så blir säkert upprepning från min sida. Jättesvårt i en sån situation, som betraktare. Antagligen så hade Dell-mannen sagt nåt och varut först med att öppna munnen, så hade både du och Mac-kvinnan instämt och sagt nåt ni också.
Jättesvårt sånt där, samtidigt som man ju egentligen "ska" ryta till och visa det inte är ok. Samtidigt, hur avskyvärt och hemskt det än var, så gjorde hon ju "ingenting" i bemärkelsen t.ex. satt där på fyllan eller slog sin unge, DÅ hade ni nog alla reagerat rätt starkt och sagt ifrån. Hon var bara helt uppenbart olämplig som förälder, men tyvärr det ju inget brott att vara det. Jag tänker också lite som Anna of Sweden sa, att hade ni sagt ifrån och börjat diskutera med mamma och hamnat i gräl så hade säkert mammans frustration och ilska över det senare tagit sig utlopp på barnet och barnet som fått ta smällarna när de kommit hem.
Man undrar verkligen hur människor som beter sig så här på en offentlig plats, hur de är inom hemmets fyra väggar...

Hemskolning är en mysko grej, inte sååå ovanligt här i USA ändå. Eller hur. Jag kan lite förstå det om man bor ute i ibygden, på nån avlägsen ranch t.ex. Hon Pioneer woman med matbloggen hemskolar väl sina barn och de bor väl ute i middle of nowhere. Men överlag så är min åsikt att barn ska gå i skolan, inte hemskolas. Men sm sagt, i det här stra landet finns ju alla varianter och åsikter för vad som är bäst.
Babbel, babbel...

Du, en helt annan sak. Jag såg att Sparkling är värdinna över fredagsteat. Så det är till henne jag mailar om jag vill haka på igen? SParklign är ingen jag känner till, har du hennes mailadress nånstans?

KRAM

Annika said...

Anne:
Hoppa på temat du!
Jag länkar UPP dig med start imorrn. I skrivande stund har jag inte ens Sparklings bloggadress, men jag ska strax lägga ut fredagsinlägget (skriver ju alltid i förväg, som du vet).
Ämnena för månaden ligger i min högerkolumn.
Vet du, jag mailar dig hennes bloggadress om en liten stund så kan du meddela henne på det sättet. Jag länkar upp sig tills imorrn också. KUL att du är med igen.
DETTA om DETTA!!

Visst, det är skitsvårt det där om vad man ska säga och INTE säga. Precis som Anna mfl säger ovan så vet man inte vad det skulle få för konsekvenser OM man skulle börja orda.
precis, hon bar aldrig hand på flickan. Om hon hade gjort det hade det varit påtagligt på ett helt annat sätt.
ja, jobbigt var det att bevittna detta. SÅ jobbigt.
Vissa skulle aldrig sätta barn till världen.

hemskolning är inte helt ovanligt.
Förstår inte varför man hemskolar i vår kommun där skolorna är bland det bästa i hela riket.
Men det är mkt man inte fattar, och mångfalden i detta landet är ju stor.

Men skolan är så mkt mer än bara inlärning...

mailar dig om en pyttestund!!!

Kram!!

Marianne said...

Fy en så hemsk kvinna! Jag vet inte heller om jag hade sagt något, risken är ju att man förvärrar situationen. Om man känner sig pedagogisk kan man ju försöka inleda ett samtal med mamman, vänligt liksom, och ställa frågor till henne så att hon själv får komma till insikt utan att man talar om för henne hur hon ska vara. Men då ska man känna sig på det pedagogiska humöret själv ...

Har för mig att det finns hemskolning i Sverige också, men att man måste söka tillstånd för det. Själv tycker jag det är helknäppt om det inte är speciella omständigheter som just att man bor förfärligt avlägset och måste skicka barnen på internat eller liknande om de ska gå i vanlig skola. Fast då kanske man ska fundera på att flytta och ha sitt avlägsna boende som sommarviste i stället. Barn behöver andra barn för att kunna bli socialt fungerande vuxna. Jag tror man gör barnen en otjänst. Och man kan aldrig bli lika pedagogisk som utbildade lärare med specialkunskaper i olika ämnen.

TRIST att nettisen inte var så bra som du hoppades! Nå, nu har ni en back-up om ni skulle behöva. Själv skulle jag vilja ha en stationär och ha min laptop som extradator.

Fy vad med mygg vi har fått helt plötsligt, de biter mig som attan! Får gå och smörja in mig med Mygga.

KRAMAR!

Livet enligt Jenny said...

Inte nog med att hon verkar helt okompetent att skola sin dotter men tänk vad ensam det stackars barnet måste vara också! Visst det är bra att föräldrar engagerar sig men man behöver lära sig social kompetens också och det gör man inte hemma hos mamma...
Som du säger vissa borde inte skaffa barn och vissa borde inte ha hemskolning...
Kramen

Suzesan said...

Men så typiskt att du inte gillade lilldatorn.Så synd.

Men den gräsliga mamman varför valde hon att sitta och förnedra sitt barn på allmän plats. Vidriga människa. Usch för såna. Jag hade nog inte kanske sagt nåt men nog ändå för det är ju så att de är på just allmän plats och måste man tåla vad som helst. Fast annars är det nog ingen förälder som vill bli tillrättavisad. Av någon annan. Men hade jag sett nån exempelvis slå ett barn dååå hade jag sagt ifrån rejält. Iallafall visat att de var sedda.

Men denna borde ju ha fått sig en reprimand för barn har inget försvar.

Att hon väljer att undervisa sitt barn hemma är ju rätt jobbigt och konstigt och sen borde hon väl då ha kompetens för det.

Kram
/Susanne

Desiree said...

Usch vad hemskt att bevitta det där med mamman som plågade sin stackars dotter på det där sättet. Stackars liten!
Oj då gud vad synd att Nettisen inte levde upp till förväntan. Jag har ju suttit här och funderat över att skaffa en sådan men nu när du säger att du inte rekomenderar dem alls så kanske jag får ta och tänka till igen. Kanske alltså värt att fortsätta släpa med sin laptop även om den är större och väger mer. Himla synd att Nettisen inte är något vidare med tanke på att du fick den i julklapp och att de kostar en bra slant trots allt som hade varit roligare att lägga på något annat. Du kanske kan sälja den på Ebay och få tillbaka lite pengar iallfall.

Kram

Fröken Anki said...

Nej vad trist med lilldatorn! Du som var så glad för den. Men jag förstår - man vänjer sig snabbt vid en stor härlig skärm!

Jag kan också känna så där ibland med föräldrar som hela tiden är på sina barn. Visst ska man väl säga till om barnet är väldigt högljutt och stör omgivningen, men för det ska man ju inte trycka ner och tillbaka frågor och påkallande av uppmärksamhet från föräldern. Stackars tjej, hon skulle säkert må bättre av att vara i en klass i skolan. Och ha roligare!
Svårt det där med om man som åskådare ska säga till eller inte. Man vill ju inte "lägga sig i" heller.

Hoppas att blåsten gett med sig något så att du kan ta dig ut på promenad. Här varnas det för snö imorgon. En del av fröknarna ser faktiskt fram emot det. De vill ha snowday så att de får stanna hemma. Lite lustigt tycker jag, men visst - en sovmorgon säger man ju inte nej till! :D

Ha en fin fredag!
kram

alegni said...
This comment has been removed by the author.
alegni said...

usch, jag mår illa när jag tänker på den stackars flickan, och det är precis som du säger - hur hemskt är det inte hemma om mamman beter sig på det där viset offentligt :(
jag hoppas du tar mod till dig och säger något om du ser dem en gång till.
trist att du inte kommer överens med din netbook. visst är den minimal, men man vänjer sig vid allt. min gubbe använder ofta min lilla rosa istället för sin stora laptop när han inte har tillgång till min stationära dator (eftersom jag jämt och ständigt sitter fastklistrad vid den ;)
kram!

bettankax said...

Fruktansvärt att se barn fara illa. Jag har svårt att hålla tyst..även om man ska "sköta sig själv".
En variant jag försökt mig på (med mer eller mindre framgång) är att tilltala mamman/pappan på följande sätt: "Så jag ser/hör du undervisar ditt barn själv? Måste vara ett tufft jobb! Ser ju att hon är ledsen och du irriterad. Hur länge har du orkat ha det så? Det är ett stort ansvar du tagit på dig. Jag tror aldrig jag skulle orkat..Inte kul när man inte har trevligt/roligt tillsammans med sitt barn..Ni verkar pressade båda två osv..osv
Jag tror du redan fattat. Attack blir som du säger bara motattack och försvar. För en del kan det vara skönt att bli sedd i sin "nöd". Tror inte mamman tycker det är så kul heller.

Ja herregud vad jag går igång...men som sagt, det är hemskt se barn bli illa behandlade.
Kramar

Annika said...

Marianne:
Visst är det svårt.
Och jag tror inte att jag skulle kunan vara pedagog heller om jag skulle prata med mamman. JAg skulle nog bara låta j-gt förbannand och det skulle inte hjälpa.
Nej, detta är en svårt situation att handskas med, tycker jag.

Hemskolning är märkligt, och som jag sa till ngn ovan så fattar jag inte att det förekommer i min kommun där skolorna är så erkänt BRA!
Jag tycker också att man gör sitt barn en otjänst.

Nettisen var en sann besvikelse. Jag kommer inte at kunna rekommendera en sådan till ngn. Tristast var nog upplösningen på skärmen.

Mygg? nej, ngn sådan ser man inte här :-)
Hoppas du inte blev alltför stucken.
Kramar!!!

Jenny:
Hemskt, eller hur?
För ja, skolan lär ju ut så mkt mer än det som lektionerna ger.
stackars lilla flicka...
Nej, vissa borde inte ha barn, och vissa borde absolut INTE hemskola.
kram!!

Annika said...

Suz:
Visst är det helt galet att en sådan ska hemskola sitt barn?
OCH på det sättet hon gjorde det på.
Det enda jag kan ångra nu är att vi andra inte kommenterade mera sins emellan. Det borde vi ha gjort.
Jo, man måste ha kompetens för att hemskola. Denna mammma borde inte ha fått det.

Ja, skittråkigt med nettisen...

kram!!

Desiree:
ja, det ar faktiskt hemskt att bevittna det hela.
SOM mamman ryade, och som den lilla grät.
Usch och fy...

Nej, desiree, skaffa inte en nettis. Eller gå upp till åtminstone 12-14 tum.
Jag tyckte det var så pillrigt att skriva på den.
men det tristaste var upplösningen på skärmen. SÅ platt. Inte alls som på min stora laptop.
Jag använder min som back-up nu...

Kram!!

Anki:
Snowday här, eller delayed morning, precis som hos er!

Ja, visst skulle denna lilla tjej ha haft det mkt bättre på en vanlig skola.
Frågan är varför hon INTE får gå i vanlig sådan?
Mkt märkligt.
Mamman var iallafall ytterst olämplig som lärare.

det blåser här idag också, som vanligt...
Börjar lessna.
Kram!!

Ingela:
ja, vilken vidrig kvinna, va?
Usch...
Hon var så direkt olämplig att huden kollrar sig...
det tristaste med nettisen är upplösningen på skärmen. Men visst skulle jag säkerligen kunna vänja mig vid den om jag inte hade ngt annat val.
Kram!!

Annika said...

Bettankax:
DET där var ett bra sätt att möta ett sådant problem på!
SÅ skulle man faktikst kunna inleda kritik.
Att bara bli förbannad och börja ifrågasätta skulle hjälpa noll.
Vi får se om jag ngnsin ser dem igen...
OCH isåfall hoppas jag att jag är modig nog att säga ifrån.
Tack, Bettankax!

Kramar!!!

Anna, Fair and True said...

Stackars flicka :(

Vad ska du göra med din lilla dator då? Sälja den på eBay?

Annika said...

Anna:
Jag vet, usch..
nej, den lilla får bli back-up härhemma...

ullrika said...

alltså. jag tycker inte så mycket om att vara en sån som säger "vad var det jag sa", men... ehum. var det inte nån som skrev nåt lite varnande om en för liten dator... ;D

blir alldeles lessen när jag läser om mamman och dottern. och klart att jag önskar jag hade sagt nåt, men vad? och hur? det är ju nästan omöjligt att få möjlighet att på ett naturligt vis bryta in och lägga sig i. men stackars stackars flickan. och stackars er också faktiskt som var tvungna att se på eländet...

krams!

Annika som inte orkar signa in från sin nettis... said...

Ullisen:
Absolut, men inte lyssnade jag inte...
Jag trode verkligen på den, men aldrig att jag kan rekommendera en sådan...
NU skiverjag på den och det är pillrigt...

Ja, usch ja, den mamman var en mardröm. Så hemskt hon behandlade sin tös.
Tänkte ta en ´tur till sagda ställe snart igen...men jag hoppas att jag aldrig ser dem igen.
Kram!

Bejla said...

Usch så hemskt. Händer sådant på ett offentligt ställe är det väl knappast bättre hemma. :-(
Tråkigt också att du inte gillar din nya pärla. Själv har jag haft min "mini" i några år nu och älskar den. det är min jobbdator, som jag tar med mig hem så gott som varje dag och använder både till jobb och privat där hemma. På jobbet har jag så klart både riktig skärm och tangentbord till den, men där hemma kör utan. Går bra för mig, men smaken är ju (turligt nog) olika. :-)