Datorer och lite annat.

Morning på er alla läsare!

Fortfarande billös i Reston. En handikappande känsla i detta bilburna land.
Vi står oss ganska slätt med en familjebil just nu. Jag får planera in mina dagliga inköp och förlita mig på att snälla grannar ska köra mig till affären, och till andra ställen som jag kanske behöver ta mig till under dagen.
Den snälla Ingrid ringer mig så fort hon ska ut och köra någonstans. Det uppskattar jag mycket, men jag saknar min egen kärra.
Jag är glad över att Karolinas skola ligger inom gångavstånd så att hon åtminstone kan gå hem själv efter skolans slut. När hon gick i låg och mellanstadiet låg den skolan så pass långt bort att jag lämnade och hämtade varje dag. Bra att det inte är så längre.

Tur iallafall att jag har min kära Vaio att släpa runt på under dagarna. Vaion gör mig sällskap då jag viker tvätt (lyssnar på Sveriges Radio), Vaion gör mig sällskap då jag stryker (Ring så spelar vi), Vaion spelar ljuv musik medan jag städar och svär över den tråkiga uppgiften.
TACK och lov att jag har min dator.
Igår då jag gjort klart ovanstående trista uppgifter passade jag på att kolla in lite TV över Vaion också...Just det; SVT såklart...
What else is new, right?
Jag klickade av någon anledning mig fram till “Fråga Doktorn” och fastnade sedan framför det programmet. Det var så trevligt och bra att jag fick mersmak.
Gillade både programledaren, doktorn och gästartisten, Tomas di Leva.
Tomas di Leva. Jag har aldrig direkt gillat honom förr, inte ogillat honom heller för den delen. Inte alls. Men igår fick jag upp ögonen för honom eftersom han var gäst hos ”Fråga Doktorn”. När jag tittade på honom, och hörde vad han hade att säga slog det mig att han måste vara en fantastiskt klok och fin och SNÄLL människa. Hela han utstrålar lugn och harmoni, och han har en sådan behaglig röst.
Jag kan lugnt säga att jag blev nyfiken på Tomas di Leva efter programmet. En mycket speciell människa.
OCH, ett mycket bra program måste jag säga!

Som sagt, tack och lov för Vaion som snabbt som ögat tar mig till Sverige, och sen lika snabbt hit igen.

Nu för tiden är det inte lätt för dom personer som ingen dator har. Jag tänker främst på alla äldre (men även andra som inte har en egen dator i hemmet). Det mesta görs ju online i dagsläget. Hur gör alla äldre då som säkerligen inte har dator i hemmet, eller ens baskunskaperna hur man tar sig ut på nätet?
Nog är tekniken underbar, men för en person som inte KAN måste det vara fruktansvärt frustrerande.
Min egen 90 åriga mormor är ett typexempel. Hon har ingen dator, hon skulle aldrig klara av att ta sig ut på nätet, än mindre skriva ett e-mail eller surfa runt. Ändå är det så mycket som man numera ska ta hand om över nätet.
Läste att i Stockholm köper man numera bussbiljetter över SMS. Hur gör den personen som ingen mobil har?
Hur skulle min mormor göra?
Vi som kan rycker på axlarna och tycker att---det är väl inget märkvärdigt, det är lätt fixat. Knappast, skulle jag säga.

Tekniken går framåt med raketfart. Undrar just hur det ser ut när jag är 90? Om jag nu får leva så länge.
Förmodligen kommer jag att stå där lika oförstående som min mormor är idag.
Jag kan lugnt säga att jag känner för, och känner med, alla äldre som står utan både dator och mobil. Bara att kolla TV i dagsläget kräver sin man och kvinna. Det gäller att veta vilka kanppar man ska trycka på, och vilka fjärrkontroller som ska användas. och dess kunskaper.
Jag förstår alla som tycker att det snurrar lite väl fort...

Önskar iallafall er som just nu läser HÄR att ni ska ha en fin onsdag.