Jamen okay då! Nu är det vår och alla är lite härligt vårspattiga. Iallafall vi svenskar. Under mina morgonpromenader låter jag tankarna få gå som dom vill alltmedan benen pinnar och iPoden går varm.
Har ni tänkt på hur vissa ljus och dofter kan få en att minnas? När jag går förbi en viss äng här i Reston så börjar mina tankar att surra.
Helt plötsligt befinner jag mig sisådär 30 år tillbaka i tiden. TRETTIO år, eller OK det kan lika gärna vara 27 år eller 31 år, men faktum kvarstår---jag befinner mig långt tillbaks i tiden. Jag befinner mig på mellanstadienivå, eller tidigt högstadium.
Så fort våren hade smält undan all snö och så fort ängarna var gröna så var det som om det började pirra i benen på gympalärare och (dom flesta) elever på skolan. ALLA ville ut och spela----BRÄNNBOLL!!!
ALLA utom jag och några andra själar som hatade sporten.
Vi försökte göra allt för att slippa vara med;
-Men snälla’rå...vi kan väl gå långpromenad idag istället för att spela brännboll??? Snälla...
-Nej, flickor, idag är det brännboll som gäller. ALLA!! Hallå!! Ställ upp!!
Peter och Helena ska välja lag.
DÅ visste man...då var det kört. Om gympafröken själv valde lagen var det lättare, men om två klasskamrater skulle välja...tjaa...då var det kört för vissa av oss. DOM av oss som använde DASSLOCKET att slå med.
Peter började välja---Cissi, Johan...
Sen tog Helena vid:
--Pyret, Tommy...
Och sådär fortsatte det tills ett gäng om fyra-fem stod kvar....Bottenskrapet. Japp, jag var en av dom som ALDRIG blev vald först när det gällde bollsporter.
Istället stod man där och kände sig dummar och dummare...och till sist var det någon som sa..
-Ah’men OKAY vi tar ANNIKA då...så får ni ta X.
AH, vad härligt lyckad man kände sig då!! Fin pedagogik i sann gympaläraranda under sent 70-tal och tidigt 80-tal.
OCH, vi ställde upp...Utelaget och innelaget och brännaren.
Så fort jag och några till skulle slå ut bollen lät det bland innelaget...
-OK, alla gå fram det är Annika som ska slå med dasslocket! Det blir LÄTT lyra, asså!!
GUD vad jag är glad över att slippa brännbollen i skolan. Och än idag vill jag INTE spela brännboll.
Tänker på alla ängar och fält därhemma som fylls av skolklasser nu...Brännbollens gyllene säsong. Och än i denna dag finns det Annikor som hatar att spela brännboll och inte vill vara med. Jag hoppas att dom slipper och jag hoppas att lärarna är smartare numera och låter eleverna gå på långpromenad, eller vad det nu kan vara, istället.
När jag började i gymnasiet vågade jag ställa andra krav. Jag började vägra vara med. Jag och ett några andra tjejer sa till gympaläraren att vi vägrade vara med på bollsporter. Om vi inte slapp skulle vi skolka. Japp, vi slapp. Vi fick gå långpromenader istället. Undrar om det var så jag grundade mina långa power walks? Även om det inte var power walks då. Det var mer tjejsnack a la 16-17 åringar än hårda promenader.
Förmodligen tycker dom flesta av er att brännboll är KUL. Och tjaaaa..quite frankly är jag inte ett dugg förvånad över att ni tycker det. Majoriteten tycker nog att det är jättekul :-). Annars skulle ju inte ängarna vara fyllda av bränbollsspelare.
Det är så här; jag gillar inte bollsporter, inte en endaste en...Noll bollsinne och noll intresse...
Peter är jätteduktig på fotboll, volleyboll, tennis och base ball...Jag kan titta på, men aldrig att jag spelar...NOOOO waaay...triiist och läskigt.
Idag kan jag sitta och småfnissa och skratta åt skoltidens gympa. Det kunde jag knappast då.
Nu gott folk ska jag till IKEA med Lotta....
Ha en mycket fin onsdag.
Bild från eskilstuna.se
Har ni tänkt på hur vissa ljus och dofter kan få en att minnas? När jag går förbi en viss äng här i Reston så börjar mina tankar att surra.
Helt plötsligt befinner jag mig sisådär 30 år tillbaka i tiden. TRETTIO år, eller OK det kan lika gärna vara 27 år eller 31 år, men faktum kvarstår---jag befinner mig långt tillbaks i tiden. Jag befinner mig på mellanstadienivå, eller tidigt högstadium.
Så fort våren hade smält undan all snö och så fort ängarna var gröna så var det som om det började pirra i benen på gympalärare och (dom flesta) elever på skolan. ALLA ville ut och spela----BRÄNNBOLL!!!
ALLA utom jag och några andra själar som hatade sporten.
Vi försökte göra allt för att slippa vara med;
-Men snälla’rå...vi kan väl gå långpromenad idag istället för att spela brännboll??? Snälla...
-Nej, flickor, idag är det brännboll som gäller. ALLA!! Hallå!! Ställ upp!!
Peter och Helena ska välja lag.
DÅ visste man...då var det kört. Om gympafröken själv valde lagen var det lättare, men om två klasskamrater skulle välja...tjaa...då var det kört för vissa av oss. DOM av oss som använde DASSLOCKET att slå med.
Peter började välja---Cissi, Johan...
Sen tog Helena vid:
--Pyret, Tommy...
Och sådär fortsatte det tills ett gäng om fyra-fem stod kvar....Bottenskrapet. Japp, jag var en av dom som ALDRIG blev vald först när det gällde bollsporter.
Istället stod man där och kände sig dummar och dummare...och till sist var det någon som sa..
-Ah’men OKAY vi tar ANNIKA då...så får ni ta X.
AH, vad härligt lyckad man kände sig då!! Fin pedagogik i sann gympaläraranda under sent 70-tal och tidigt 80-tal.
OCH, vi ställde upp...Utelaget och innelaget och brännaren.
Så fort jag och några till skulle slå ut bollen lät det bland innelaget...
-OK, alla gå fram det är Annika som ska slå med dasslocket! Det blir LÄTT lyra, asså!!
GUD vad jag är glad över att slippa brännbollen i skolan. Och än idag vill jag INTE spela brännboll.
Tänker på alla ängar och fält därhemma som fylls av skolklasser nu...Brännbollens gyllene säsong. Och än i denna dag finns det Annikor som hatar att spela brännboll och inte vill vara med. Jag hoppas att dom slipper och jag hoppas att lärarna är smartare numera och låter eleverna gå på långpromenad, eller vad det nu kan vara, istället.
När jag började i gymnasiet vågade jag ställa andra krav. Jag började vägra vara med. Jag och ett några andra tjejer sa till gympaläraren att vi vägrade vara med på bollsporter. Om vi inte slapp skulle vi skolka. Japp, vi slapp. Vi fick gå långpromenader istället. Undrar om det var så jag grundade mina långa power walks? Även om det inte var power walks då. Det var mer tjejsnack a la 16-17 åringar än hårda promenader.
Förmodligen tycker dom flesta av er att brännboll är KUL. Och tjaaaa..quite frankly är jag inte ett dugg förvånad över att ni tycker det. Majoriteten tycker nog att det är jättekul :-). Annars skulle ju inte ängarna vara fyllda av bränbollsspelare.
Det är så här; jag gillar inte bollsporter, inte en endaste en...Noll bollsinne och noll intresse...
Peter är jätteduktig på fotboll, volleyboll, tennis och base ball...Jag kan titta på, men aldrig att jag spelar...NOOOO waaay...triiist och läskigt.
Idag kan jag sitta och småfnissa och skratta åt skoltidens gympa. Det kunde jag knappast då.
Nu gott folk ska jag till IKEA med Lotta....
Ha en mycket fin onsdag.
Bild från eskilstuna.se
Comments
Det var liksom en tradition.
Men jag minns även när jag vägrade vara med på någon gympalektion och istället satt och rökte bakom ishockey sargen i protest mot nått..ha,ha.. Jobbig unge!
Smart av er att gå på långprommenad istället för att spela bollsport.
Valet ska vara fritt tycker jag.
Och visst var det hemskt med uppdelningen av lag. Undrar om de har ändrat det sen man själv gick skola. Man får hoppas.
Kram på dig från ett idag soligt Dublin!
men visst, inte ar det sarskilt pedagogiskt att lata eleverna sjalva valja lag eftersom nagan alltid blir vald SIST!
jag forsoker introducera brannboll i england, men har ar de helt fast vid cricket som ar sa urbota trakigt. jag langtar hem sa jag kan spela brannboll!
Japp, dom flesta gillar ju brännboll...Så är det bara. Vi är endast ngra få som inte diggar sporten.
Undrar hur det skulle kännas att spela idag. Jag skulle förmodligen vara jättenervig.
jag undrar också om det där med lagindelningen har förändrats. Jag tror nästan det. Visst ska valet vara fritt...Jag är glad att gympafröken på gymnasiet verkligen lyssnade på oss.
Kram från ett molningt DC!!!
Marie:
Ah, se där...So far 2-1 till er som gillar brännboll!!
Vi är nog endast ngra få som inte gillar sporten.
Ja, visst var det korkat av gympalärarna att låta lagen väljas på det sättet...Märkligt.
All right, hem och spela brännboll med dig ;-) Själv är jag bara glad över att slippa.
Brännboll var ingen hit för mig heller, men det blev roligare på gymnasiet när vi spelade softball och det bara var tjejer (eftersom vi ju hade uppdelad gympa).
Det var friare på gymnasiet över lag, kommer ihåg att jag inte deltog i simningen en enda gång - vi som inte ville, kunde gå på långpromenader istället... någongång gick vi hem till en av tjejerna och satt där och snackade istället, ha ha!!
Jag var en av de elever som hatade bollsporter i skolan. Förmodligen för att jag aldrig varit någon atlet precis...
Jag har också alltid (och än också) hatat det sättet att dela upp lag. Det får ju de som alltid blir valda sist att känna sig ännu sämre. Jag skulle förmodligen ha blivit vald sist! Men vi hade så bra gympalärare i skolan som aldrig använde den metoden. Vi fick stå på led och så räknade han 1,2,1,2,1 o.s.v. och det var vilket lag man hamnade i. Men det var inte alltid de räknade så, utan de blandade lite olika. T.ex. ibland räknades det 1,1,2,1,2,1,2,2... Det var för att man aldrig skulle kunna räkna ut hur lagen skulle bli och ställa sig på ett sådant sätt :) Jag tycker det var väldigt pedagogiskt och bra. Ibland gick han även och delade ut röda och blå band på måfå. (Detta var mellan 1994 och 1999, när jag gick 4:an-9:an).
Jag tycker också det är bra när lärarna kan lyssna lite på elevernas önskemål, för man får ju ändå mer motion om man går en promenad än om man tvingas mest stå still i en bollsport...För gympalektionerna är ju till för att man ska få röra på sig, och inte någon elitsatsning (som en gympavikarie vi hade verkade tro... :P)
Ursäkta att det blev en sådan lång kommentar.
MVH
Skönt, du låter som jag lite, pust!!! :-)
Visst var det otroligt opedagogiskt av lärarna att göra så. Lärarna VISSTE ju precis hur lagen skulle komma att delas in också. Undrar om det var ngn slags sadistisk njutning från deras sida???
Gymnasiet var friare...tack och lov!!! OCH förhoppningsvis är det så, och mer därtill, än idag!
Japp, det var kanske inte så mkt promenerande för oss heller, mer sitta på en parkbänk i solen o snacka...fniss.
VI är ngra stycken som INTE gillar det hela.
Ni verkar ha haft bra lärare! Sådär var det aldrig ngn lärare som gjorde hos oss---1,1, 1, 2, 1 etc. Smart och bra!!
Gympan ska vara fri...Alla ska röra på sig, såklart. Men man ska få välja vad ma nvill göra. Tror att gympan satt sår i många i själar.
Ni som gick i skolan senare har verkligen fått mer padagogik än vad vi fick...
TACK för din kommentar, Erica!!
Antje:
Jo, vi är nog en del som känner igen oss i detta gympagytter som skolan var.
Överallt i hela världen är det säkert detsamma. Dofter ja...det är nog ngt som ligger långt bak i vår reptilhjärna...Lustigt egentligen.
Var var du au-pair?
Dasslocket kallade ni alltsa det platta traet.. vi kallade det for tjej-traet.. hur fel ar inte det?
Bra att du till slut sa ifrån!
Kram från Anette!!!
Till skillnad från dig gillar jag dock bollsporter. Men inte är jag direkt duktig. Tvärt om. Och jag hade också en längre period (och när det gäller just brännboll så hänger den nog med ännu) då jag också stod där på gräsplanen med en viss skräck. Usch. I gymnasiet fick jag dock sedan en underbar, manlig, kort & rund gympalärare som vände hela skräckupplevelsen till något positivt. Det fick mig t.o.m att välga en extrakurs i Idrott, som jag inte alls behövde ta, bara för att et var så roligt! ;-)
Simningen var en annan grej jag hatade, de flesta tjejer gjorde det och det var alltid ett stort frånfall av tjejer då det stod på schemat. Men ändå envisades de med att ha det på programmet (och ha blandat tjejer/killar). Lite som att det serverades strömming ibland som ingen åt. Men likväl fanns den där förbaskade strömmingen på menyng ibland.
Ikea, mmmm härligt!!! Hoppas ni får/fick en bra dag där!
Kram
Hoppas ni har det trevligt på Ikea!
Kul. Vackert område också.
Millan:
Ibland undrar jag om inte lärarna hade ngn sadisktisk ådra. Iallafall vissa. Dom visste säkert hur det kändes i dom som blev valda sist, och ändå fortsatte dom att göra så. Så mkt bättre när dom körde 1,2,1,2...
Det var bra när ngn kompis fick välja lag, då blev man iallfall inte vald sist, puuust...
Brännboll låter bättre än cricket, I have to SAY!! 13-20...det var inte nådigt så lång tid det tar.
Anette:
helt OK att garva åt det. det gör jag själv såhär efteråt också, inga problem. men då var det inte så kul.
Tror säkert att lärarna tänker helt annorlunda idag, precis som du gör. bra, tycker jag...
KRAM!!!
Lullun:
Vad roligt att du fick en sådan bra lärare i gympa sen. Underbart, en sådan skulle man ha haft! Tänk att han fick dig att välja idrott. häftigt!!!
Totalt opedagogiskt av lärarna att göra som dom gjorde förr.
det är ju sånt ungarna aldrig glömmer.
Visst var det så...man var så rädd för att säga ifrån, för att ställa krav. jag är så glad att jag vågade vägra på gymnasiet. Jag sitter också och skrattar åt det hela idag när jag berättar för kompisar, eller pratar med gamla vänner om tider som varit. DÅ däremot var det så lagom kul. Usch, vilket skit egentligen.
Simning tyckte jag om, men jag har full förståelse för alla som inte gjorde det. usch skolgympan var jobbig överlag. tack och lov att man slipper den idag :-)
Humlan:
Urk ja, en vidrig känsla...Brukar tänka på det där när jag går förbi just dom här ängarna...
Att döma av kommentarerna var vi många som inte tyckte om gympan.
Kram!
Marianne:
Ja, tänk vad synd att man inte fick välja. Varför skulle alla tvunget vara med på bollsporterna...Nä usch...Hoppas det är bättre idag i skolan.
TACK IKEA var trevligt, som alltid :-)
Elisabeth.
Underligt att lärarna inte fattade ngt, och synd att man aldrig vågade säga ifrån. Men s¨där är det...
Jag är som du idag, jag kan hålla reda på poängen, men jag spelar ICKE!!
Så nä.... bollsport. Inget för mig heller.
Kram Jo.
Och du! Numera kan jag slå med killtrët!
Nackdelen med att bo här där det för det mesta är varmt och soligt är att man inte längre får vårkänslor lika lätt som om man bodde i Sverige är på nån liknande sverige plats väder mässigt.
Vi spelade brännboll med alla ungarna på Svenska Skolan när vi var på campingen för ett par veckor sedan och det var mycket uppskattat.
Hoppas att allt är bra med dig!
Själv är jag hemma några dagar från jobbet bara för att vila...
Kram
Förresten Annika, oj va lika du och din syster är varandra. Glömde säga det i förra inlägget när jag såg bilden på er tillsammans.
Kram från ett soligt Sverige
Men nu är det läääänge sen jag spelade brännboll!
I högstadiet tyckte jag inte att det var lika kul med gympa. Jag hatade att åka skidor och skridskor, och på friluftsdagarna brukade jag skolka eller så brukade vi gå på långpromenad = gå hem till nån som bodde i närheten och fika...
Ha det toppen på Ikea o kramar!
Jamen usch...ett slagträ i huvudet. Vilken mardröm. nej, ingen brännboll för oss.
Bollsport är ingenting för dig och mig.
Kram!
Malou:
Ska kolla in länken på din sida :-)
Usch ja, det där att bli vald sist är verkligen inte kul. Det är bra att lärarna helt har tänkt om vad gäller lagindelning.
Komiskt det där när du tog lyra och blev så paff att du glömde att kasta bollen till brännaren :-) Inte så kul då förstås, men nu är det ju det så här många år senare.
Desiree:
Precis, man får se det så, jag var bra på annat istället.
Den där känslan man fick när man blev vald sist tror jag aldrig att man glömmer. Det är verkligen förnedrande.
Många namn på det där dasslocket finns det också :-)
Om man var duktig på brännboll så var det säkert hur kul som helst att spela. Det förstår jag så väl.
Här i Reston har ngra svenskar ibland samlat ihop ett lag och spelat, men jag har tittat på istället. Passar mig bättre :-)
Victoria:
Aha, ännu ett namn på det förhatliga dasslocket :-)
KUL att ungarna på svenska skolan tyckte det var roligt med brännboll, och TUR att jag inte var med ;-)
Jag förstår ju verkligen också hur kul många tycker att det är med brännboll.
MinTid:
Jo, brännboll är ju en riktig vårsport så många tycker ju verkligen om den.
Hoppas att du är OK och att vilan är skön där på hemmaplan.
kram!
Där ser man. Vi har alla våra hatobjekt. Skridskoåkning gillade jag skarpt!
Jo, jag förstår också att det är annorlunda att spela brännboll numera i ett blandat lag.
Ja, jag vet att jag och min syster är lika. Ibland kan jag tom ha svårt att se skillnad på vissa foton :-)
Kram från ett soligt VA!
Lilla P:
Haha, japp sådär var det back in the days.
Brännbollsyran i Umeå..tjaaaa...låter inte som min grej direkt ;-)
Men jag vet ju att det säkert är
en folkfest.
Annika:
Jo, det är ju många som gillar brännboll. Boboll tror jag aldrig att jag har sett.
Hihi, jag gillade skridskor på skolan. Men visst gick vi också hem till ngn och fikade på idrottsdagarna. Idrottsdagar var verkligen inte min grej (oftast).
Mie:
Det är det som är så skönt!! Att helt kunna välja själv numera. Japp, vi tittar på idag o det passar mig utmärkt!!
IKEA var trevligt, som vanligt.
Kram!!