Häromveckan, när jag var på Barnes and Noble föll min blick på en bok som genast pockade på mitt intresse.
Jag lade beslag på ett exemplar på en gång. JAG hade aldrig hört talas om boken förr, eller författaren. Så, vilken bok är det jag talar om? Jo, "Random Family" skriven av Adrian Nicole LeBlanc.
Boken är ett dokument över fyra Puerto Ricanska tonåringar som växer upp i de allra fattigaste delarna av the Bronx i NYC. Författaren följde dom under 16 års tid och det är ingen vacker bild som målas upp av droger, tonårsmammor, wellfare, fattigdom, kackerlackor och råttor...OCH lotten att ha blivit född Puerto Rican i the Bronx.
Jag har sträckläst bokens 409 sidor med fascination. När jag lagt ifrån mig boken har jag haft mycket att fundera över, och den har inte velat släppa taget. Varför gör bokens unga sina val? Varför blev det så att två av bokens fyra huvudpersoner spenderade, och spenderar, så mycket av sina liv i fängelseceller runt om USA? Varför kan inte samhället göra mer för dessa ghetton, och barnen som växer upp där?
När jag har tagit tåget till Connecticut från Washington så åker man igenom de allra värsta slumområdena (i Baltimore, Philadelphia, Wilmington...OCH NYC). Det är som att få en handduk i ansiktet, och man kan inte slita blicken ifrån dessa bortglömda gator hur gärna man än skulle vilja. När man lämnat det mesta av Manhattan och är på väg norrut så passerar tåget the Bronx, och den synen är hemsk. Misären så totalt påtaglig, hyreshus som är helt fallfärdiga, byggnader som blivit igenbommade av staden, misär, misär, misär...och här lever folk, här föds barn, här dör gamla hela tiden, dag ut och dag in. Där pågår livet, så långt ifrån våra liv som tänkas kan. Att födas fattig i storstädernas ghetton i USA är en biljett rätt in i en värld av misär och droger. Allra oftast. För att ta sig därifrån måste man vara något av en mindre superhjälte.
Boken ger inga svar, den inger inget hopp...Den är ett dokument över den tid vi lever i...OCH ändå ber jag er att läsa den!! FÖR, den ger en förståelse för dessa människor som man kanske annars ser ner på och TYCKER att dom visst kan skapa sig ett riktigt liv, rycka upp sig. Inte så lätt, kanske...
Adrian Nicole LeBlanc är min nya idol! Vilket dokument hon har fått ihop, vilket sätt hon har att skriva på, hon drar oss in i the Bronx från bokens allra första mening. Utan den allra minsta försköning.
Och grejjen är ju den att det är inte bara i the Bronx dessa öden utspelas. Nej, ta vilken amerikansk storstad som helst, se slummen, och där finns människor som har det ännu värre än dessa fyra människor. Det är lätt att glömma, och det är alltför lätt att blunda...
Vet inte om boken översatts till svenska, men jag ber ändå alla att läsa den! Det blir en sann upplevelse, och en sann omskakning!
Comments
For ovrigt har ditt inlagg i dag nastan lite laskig timing for jag gar sjalv och funderar over ett liknande inlagg. I gar pa vagen hem fran jobbet blev aven jag valdigt pamind om en av Englands baksidor - dvs den stora skillnaden mellan fattiga och rika. Jag blev riktigt illa berord och har haft svart att slappa det i dag... det dyker nog upp nagot pa bloggen en dag.
Skriv om det!! Det tål att tas upp igen och igen!! jag ser fram emot att läsa om det.
JA, denna bok ska du köpa omgående, tycker jag!!! En upplevelse!!!
Nej, vi struntade i den där "pillars" boken, ingen ville läsa den, inte ens hon som föreslagit den. Jag är jätteglad att sklippa :-)
Du skriver "när du tar tåget till Connecticut". Gör du det ofta och var åker du? Närsta gång kan vi kanske stråla samman? =)
Visst är det en hemsk syn!! Riktigt hemsk. Jag kan fortfarande komma ihåg hur det kändes när jag såg slummen utanför NYC ffg, det TOG må jag säga...Och visst...Kontrasternas stora land...svart och vitt...hela tiden.
Det var länge sen jag var i CT nu, min mamma hade en väninna som bodde där, i fairfield, men hon har flyttat hem efter 40 år i USA! Så nu var det ett tag sen jag var i CT, tyvärr!! Men det vore ju himla kul om vi kunde sammanstråla i NYC, om inte CT.
Tror att det är dags att jag vidgar mina vyver lite från mina älskade science fiction böcker. :D
Jo, misär finns nog över allt.
Man blir så ledsen att se alla dessa unga människor sovandes i dörrportar mitt i stan. Sunkiga sovsäckar under en bit kartong som vindskydd. Nästa gång ska jag köpa en ISSUE (tidning som de säljer) för att bidra lite till en bättre värld. Om alla kunde bidra LITE så skulle det hjälpa MYCKET.
Kram!
Ja, den ska du försöka få tag på! Ombyte förnöjer :-)
Här i DC finns det mkt fattigdom o misär, men det är ofta i delar man aldrig ser, som man blivit varnad för sen hit man kom.
Men visst ser man gott om hemlösa inne i stan, hemskt.
Låter bra med "Issue", vet inte om vi har ngt liknande här, tror inte det. I sthlm finns ju "Situation Sthlm".
Kram!
Jill:
Absolut! Om man kan tycker jag nog alltid att man bör läsa böcker på originalspråk! Som sagt, det är mkt som blir "lost in translation".
Kram!!
Jag läser en liknande bok just nu, dock en roman om en flicka som kommer från Karibien till NYC precis innan andra världskriget, mycket bra.
Och Annika, du måste läsa boken som jag rekommenderade i julas - When I was Puerto Rican, av Esmeralda Santiago - en självbiografi som ger läsaren lite mer hopp.
Kom precis från din blogg :-))
KUL att du ska köpa boken! tror nog du kommer att tycka att den är MYCKET intressant!
OCH vad otroligt kul med NYC resan! NYC är alltid NYC!!
Jag ska absolut läsa Santiagos bok!!! Vill gärna ha lite hopp :-)
Låter otroligt intressant. Särskilt som jag faktiskt är i Bronx varje dag. Jag jobbar ju där. Och jag har också sett att det är stor skillnad på de personer som går av och på buss och tunnelbana här, jämfört med på Manhattan.
Ändå jobbar jag i de delar av Bronx som är "bra". Där det mest bor övre medelklass i hus liknande "engelska radhus". Men när man är vid tunnelbanestationerna ser man alla möjliga typer av folk. Det är så otorligt tragiskt ibland.
Jag minns även när vi tog tåget till DC och passerade just Baltimore och Philly. Jag var rätt chockad då måste jag säga!
Ja, USA känns fortfarande som de stora skillnadernas land. Så många som har det så fantastiskt bra, och så många som har det så uselt...
visst är det lätt att säga att alla har samma förutsättningar när de föds, och det är väl till viss del sant i sverige, men i usa och många andra ställen är ju det absolut inte fallet! det är väldigt svårt att ta sig ur från något man växt upp i.
den här boken vill jag absolut läsa!
Jag förstår att det berörde...Jag har inte varit i Bronx eller i Harlem heller, men nästa ggn tror jag faktiskt att jag ska ta mig dit. Helst på en busstur då kanske...
Misären i detta land är många ggr så hemsk.
Anne:
Vad roligt!
Ska bli kul att höra vad du tycker om "Digging" sen.Ärligt, jag tror detta är en av mina största läsupplevelser, och att det är en sann historia berör så mkt mer.
Precis, hur lätta är valen för folk i slummen? Läs och se...Nedslående...
Hoppas du har kul idag, fdlsedagsbarnet!! :-)
Kramar!! OCH jo, Godivan ska ätas i din ära :-)
Desiree:
Extra intressant för oss som bor här, tror jag, som verkligen SER kontrasterna.
Hoppas du kommer att tycka om boken!
Saltis:
Du är i Bronx varje dag...Fascinerande, kan jag tycka. Jag har också hört att det ska finnas fina delar av den stadsdelen, och det är där du är. Du sa att du ibland går hem från jobbet, hur lång tid tar det? Jag är så nyfiken.
Tågresan mellan DC och CT är otroligt omskakande, jag vet. Slummen man ser från tågfönstrena är bara för hemsk. OCH åker man söderut från DC ser man ju vår enorma slum också...Har aldrig tagit tåget söderut själv.
Absolut, det är allt eller inget, svart eller vitt...En hel del att tänka på.
SÅ sant!!
Alla säger att detta är möjligheternas land, men hur lätt är det för en person som redan från barndomen är dömd? Att ta sig ur slummen kräver en enorm styrka som få besitter, tror jag.
Och hela denna "catch 22" som man läser om i boken hela tiden...
det är verkligen ngt man får fundera äver.
Tycker absolut du ska försöka hitta boken därhemma.
När jag läser en bok så måste den fånga mitt intresse på en gång, annars slänger jag undan den direkt. Den här boken verkar vara en sån bok, så TACK för tipset Annika.
Kram
Och den boken har inte jag läst, men jag minns att du berättat om den förr...
Visst är det hemskt att det ska behöva se ut så här...
Pernilla:
Då hoppas jag att du ska gilla den här boken. Du får köpa den när du åker till US, och det är ju snart!!
Kram!!
Anita:
Ja, visst är det bra med alla tips man får på bloggarna. Det tycker jag också!
Kram
Såg att den finns på Adlibris( på engelska och det går bra för mig) där jag brukar beställa böcker. Ska samla ihop en bokbeställning snart. Det blir bokrea nu i veckan och om mna vet vad man vill ha kan man kolla om de finns på Adlibris också för där är böckerna ibland billigare än på rean.
Just nu har jag bedrövligt lite tid att läsa och då mår man ju sämre. Måste alltid läsa något för att det ska vara som "normalt" men nu går det långsamt med läsandet.
Jag kanske ska slänga in några boktitlar jag med på bloggen. Det är alltid roligt med boktips.
Kram
Men här var det klart!!! Och vi såg den tydligt. Fint!!
Anna Malaga:
Precis, det finns ingen horisont, det är samma snäva cirklar hela tiden.
Skulle gärna ta mig en titt på den bok du skriver om.
Den ska jag försöka få tag på.
Hoppas du kan få tag på den boken jag skriver om också.
Rosvik:
Absolut!
Kram!
L-girl:
Det är alltid roligt med boktips. Lägg gärna ut lite tips, för det är så intressant att läsa!
jag förstår att det är lite VÄL mkt för dig nu. Läsningen får stå tillbaka ett tag.
Har hört mkt bra om AdLibris hemsida, ska kolla in den!
Kramar!!!
Absolut!! Boken slukar man, det är svårt att lägga den ifrån sig.
Hoppas du ska gilla den lika mkt som jag..