Tankar om ett slott, och ett sommarjobb som en gång var.

Jag är dotter till en slottsträdgårdsmästare. En trädgårdsmästare som blivit kallad ”Sveriges grönaste fingrar” i några tidningsartiklar, och gröna fingrar har han verkligen, min pappa.
Numera är han pensionerad från sitt trädgårdsmästarjobb på Hässelby Slott. År 1964 var han en av dom som anlade den vackra slottsträdgården, och där blev han kvar fram till sin pensionering 1996. Tyvärr lär nu slottstträdgården vara ett minne av sitt forna jag, misskött och ignorerad av Stockholms Stad som väl inte anser sig ha råd att hålla den i sitt forna tillstånd av perfektionism. Min Pappa kan inte ens gå dit längre, det gör för ont i honom att se hur det han byggde upp, och skötte om nu är en övervuxen trädgård.


Men under dess glansdagar var det utan konkurrens den allra vackraste trädgården i hela västra Stockholm. Några år på 80 och tidiga 90-talet sommarjobbade jag på slottet. Det är somrar som jag nu minns med den största glädje. När jag nu blickar tillbaka känns det som om det var vackert och varmt hela tiden, det var det naturligtvis INTE.
Jag minns det som otroligt sköna dagar som inleddes klockan 7 med en koll av terrasserna, gå med en hink och plocka bort gamla utblommade pelargoner och syrener mm med sekatör, sedan skulle alla pelargonierna i stora gjutjärnskrukor vattnas, mitt jobb. Mina arbetsuppgifter rörde sig mycket runt att hålla rabatterna perfekta från ogräs, och det gjorde jag, lyssnandes på Radio Stockholm i min free-style. Sådant skönt jobb det var! Först rensa rabatterna perfekta, sedan gå över dom med kultivatorn och till sist kratta grusgångarna. Det tristaste var att skyffla grusgångarna rena från ogräs. Dödande tråkigt.
Min pappa tror inte på att kemiskt bekämpa ogräs så på den stora stenterrassen och även borggården brände vi bort ogräset med en maskin som hettade upp marken enormt med gas och på så sätt brändes ogräset bort. Ett sånt jobb kunde ta en hel dag och det gällde att ha ordentliga skor på fötterna, plus att det stank. Man luktade som en grillad korv efter en dag med ogräsbrännaren.
Ibland skötte vi om andra anläggningar runt om i Stockholm. Vi hade Blå Porten på Djurgården att ta hand om ibland, samt Sturehofs Slott och Vinterviken. Men dessa tror jag inte vi besökte alltför ofta eftersom det även var andra tog hand om dessa ställen.
Varje sommar skulle flera granhäckar formklippas, och det var ett jättejobb eftersom det även innebar att granhäckarna på den franska terrassen skulle klippas. Faktiskt minns jag att det ofta regnade när vi gjorde detta slavgöra. Överhuvudtaget tog häckklippningen runt hela slottet väldigt lång tid.
Trädgårdsmästarlaget hade sitt förråd, och tillhåll, i slottets smedja. Så mysigt det var att sitta där och fika och äta lunch och skoja varje dag. Stämningen var verkligen rå men hjärtlig. Jag var alltid den enda tjejen. En sommar jobbade jag med min bror, då var vi tre stycken från familjen O som spenderade sina dagar på slottet.

På det slottet är jag uppvuxen. Bodde där mina första 7 år, och jag har härliga minnen hur det var att växa upp på något så unikt som ett slott. Vi bodde i den östra vingen, i en stor trea på två plan med iskalla stengolv i hallarna och tjocka ytterdörrar, men med totalt moderniserade kök och badrum. Kakelugnarna i matrummet och vardagsrummet var helt fantastiska! Djupa fönsternischer. Vi barn fick INTE leka på borggården. Min mamma fick inte ha tvillingvagnen med två sovande bröder i ståendes utanför dörren på västra sidan. Slottsintendenten som bodde i västa flygeln ville ha det hela perfekt. Min mamma fick restriktioner om vilka gardiner som kunde hänga i fönsterna. Men för oss barn var det jättemysigt...Vi hade tumme med hela slottspersonalen och kunde gå in i köket där den snalla tant Iris var kock, och hennes maränger var de godaste jag någonsin ätit. Hon brukade alltid sticka åt oss kakor när vi lekte utanför slottsköket.
I den här slottsvingen tillbringade jag mina första 7 år...

Hässelby Slott är en av mina favorit ställen, och minnena finns alltid med mig. Både från tidigaste barndom och från slottets trädgårdar senare.

Nu önskar jag bara att slottet ska väckas ur sin Törnrosa slummer. Att trädgården ska bli det mästerverk och den pärla den en gång var!