Den här tröjan har grannflickan Meghan målat.
Relay-helgen är över, men benen påminner oss om att vi gick och sprang massor.
Enligt min stegmätare (jag vet inte hur trillförlitliga dom är) gick jag 6 miles. Det är ca 9,6 kilometer. Men igen, jag vet inte hur mycket man kan lita på mackapärerna.
Enligt Peters mätare gick och sprang han 10 miles, eller 16 kilometer.
Här är Peter och jag innan startskottet har gått. Om ni klickar på bilden kan ni nog se detaljerna på tröjorna. Vi hade en enorm tur med vädret. Det hade utlovats regn ,men av det såg vi inte en skymt. Tvärtom, perfekt väder med 24 grader och växlande molnighet.
Karolina och Abby i sina tröjor. Här håller vi på att göra iordning vårt "fort" för dagen och natten.
Som sagt, här hjälps vi alla åt att göra vårt ställe trevligt. Vi har både solskydd och tält.
Peter framför tältet som han och Karolina sov i på natten. Här är det bara yttertaket som fattas. Jag måste säga att det inte är någon större match att sätta upp tält nuförtiden. Snacka om att vi brukade svära när vi satte upp våra tält på Gotland in the golden 80s.
Solskyddet är klart!!
Maken med solhatten på!
Här lyssnar vi på öppningstalet...
Karolina...
Delar av laget gör sig redo för att bli presenterat under öppningsceremonin. Vi har varit med sedan 2000.
Snart går startskottet!
Relay-styrelsen i för Reston relay. Restons grundare Robert E Simon står längst till vänster.
Ärevarvet för samtliga lag!
Framåt 19.30 var det dags för cancer "survivors" och sådana som kämpar med cancerbehandling just nu att ta sitt ärevarv. Innan ärevarvet hade alla blivit bjudna på en god middag.
Min kära granne ,klädd i svart, och vackert leende är en "survivor"---YOU go girl!!!
Framåt kvällen riggade folk igång sina grillar. Grilloset låg som en matta över IP:n och jag kan lugnt säga att det även triggade hungern.
...Och söndagsmorgonen grydde grå och, föralldel, rätt varm. Här är klockan 7. Peter och Karolina hade sovit gott i tältet. Tror dom hade somnat vid ca 1:30. Peter var uppe och traskade igen vid 5, innan han tog ner tältet. Jag har kommit för att hjälpa till. Jag, som sov hemma i min egen säng den natten :-)
Detta var trevligt, som vanligt. Nu är vi redo inför nästa år. Fast, vår nästa "fund-raiser" blir i november då vi ställer upp på den årliga Thanksgiving-paraden här i Reston.
Comments
De tröjor du målade var ju jättefina, inte alls några "färgkluttar här och där". Du är ju duktig ju!
Måndagskram!
TACK!!!
Det var roligt att måla tröjor. Gör jag gärna om igen!
KRAM!
Matilda:
Mycket trevlig dag. Tältet o solskyddet var mysiga att ha!
Men visst är det skönast att sova hemma i sin egen säng! Trots att tälten är bättre nu för tiden så är det inte direkt min grej;-)
Skön dag, som sagt. MEN, det var väldigt mysigt att gå hem, ta ett glas rött och sjunka ner i soffan och se en film ;-)
Och sen få krypa ner under täcket. DET är min grej :-) Och säkert din? :-)
Men du Annika ....jag hade också gått hem och tagit mig ett glas rött och krupit ner i min säng. :-)
Sen får tälten vara hur fina de vill nuförtiden.
Kram!
Skönast med egen säng, helt klart.
Det var en trevlig dag fö. OCh vi hade enorm tur med vädret (snacka om att det låter som en klysha).
A-M:
TACK!
Tröjorna var det jättekul att "själv" ha tillverkat. Som jag sa, jag målar gärna en tröja igen. Ska bli kul att se om dom klarar av att bli tvättade.
Japp, egen säng------skönast!
Kram!
Vet du, det tror jag också nu, vad beträffar stegräknarna. Jag provade den idag på min prommis, och den verkar stämma bra mot vad jag mätt ut med bilen en ggn förr.
Känner av all gång i benen o fötterna idag. Ganska skönt!
och du, haha, idag faller regnet här, så vi böt nog väder där...
Ja, du...Hur många blev det? Nu har jag nollställt räknaren...Men jag mätte min prommis idag som är ca 3 miles...o det är 3500 steg, så ja dubbla det då!!! Det blir en del steg...
trist med ert regn...
Sweflo:
Ja, det är så bra för barnen att deltaga i sådant här. Det tycker jag! jag är så glad att K nu har gjort det sedan hon var 4 år! OCH att vi fortsätter att stödja GIFT resten av året. Kolla om ni har relay nere hos er också. det borde ni ha!!
Ibland blir jag så himla sugen att sova i tält. Men suget går lätt över när jag ser min egen säng eller tänker på hotellfrukosten eller dyl.
Ha det riktigt bra!!!
Kram
tackar, tackar...Det var trevligt att måla dem, som sagt.
Visst lockar egen säng mer än ett tält, any day of the week :-)
Rosvik:
Allt sådant är trevligt. jag kommer ihåg att det brukade finnas ngt i stockholm som gagnade cancerfonden, typ att man gick en mil.
Visst! Ibland kan camping nog var trevligt, men oftast är sängen mer lockande. Hotellfrukostar är så helt underbart goda!
KRAMAR!!
Undras om det hade dragit så mycket folk här i Sverige... Vi är lite tröga ibland.
I can send a bunch to you over e-mail. No problems!
Lindalotta:
Jag tror nog det skulle gå bra därhemma också. Alla intäkter lagen samlar in innan går ju till cancerforskning.
Som jag sa, jag minns ngt liknande från sverige från förr. Att man knatade i 10 km!
Malde:
Det känns skönt efteråt, även träningsvärk...
Men egen säng ÄR skönast!!
Detta verkar riktigt kul och det blir så levande med alla bilder. Snygg solhatt.
Harliga bilder ifran campingen ocksa o fina t-shirts!! Var det inte svart att mala pa tyg?
Kram!!
Jamenvisst har ni väl det i Sverige! Eller har haft. Tyckte det var trevligt ,och jag vill minnas att det var 10 km man skulle gå...Jag kan ha fel där, men...
Kul att du tyckte om bilderna.
Visst är solhatten läcker ;-)
Millan:
Vad synd att du missade ert "race" i helgen, men det komemr flera år, och fler chanser.
Det är trevligt när alla träffas på det här sättet. Blir liksom en skön känsla av gemenskap!
Det var verkligen jättekul att måla på tyg! prova!!!
Hâller med om att det är lätt att sätta upp tält nu. Förr stod man inne i ett mörkt tält och försökte hitta hâlet...
Jag var så förvånad över hur LÄTT det var! Inga problem att campa, ju, från den aspekten! Minns med fasa hur man slet med tälten förr, svettigt.
MYCKET trevlig dag var det fö!!
Förresten, jag minns också det där med att gå 10 km. Tror jag. Den där siffran känns så bekant i alla fall... Men kanske det är minnet som spelar ett spratt.
Alltid trevligt att lägga ut bilder. Synd bara att blogger strular med det ibland, hmppf!
K och P är rätt bra på att göra pappa-dotter grejjer, och det är trevligt.
Visst låter det bekant med 10 km gångmarch...
KRAM!!!