Boktips

Då och då tipsar jag ju om lite bra böcker här på bloggen. Eftersom jag ständigt har en eller två böcker på gång så blir det en hel del guldkorn i slutändan. I morse läste jag ut en toppenbok:
Mina Döttrars Systrar, skriven av Barbara Voors.
Jag har läst Voors förr och tycker om hennes lite mystiska sätt att skriva på. Boken handlar om tre systrar som är uppvuxna i Stockholm med en ensamstående invandrad mamma från Holland. Den handlar om flickornas barndom på 60 och 70 talen, och sedan deras uppväxt, liv, kompisar och kärlekar. Tre livsöden som tight flätas ihop. Bokens centrala punkt är yngsta systern Lucy som nu ligger i koma i New York efter att ha varit försvunnen i åtta år. Systern Annie reser dit för att vara hos sin lillasyster. Där blir hon kvar ett bra tag alltmedan hon går igenom sitt, och även Lucys liv. I Sverige finns äldsta systern Mimmi som i sin tur grubblar över sitt livsöde. I Sverige finns också modern Thea och moderns manlige vän Kurt, som har spelat en stor roll i alla flickornas liv. Jag tyckte boken sög tag i mig direkt när jag började läsa den. Ville bara forsätta och fortsätta läsa så fort jag hade en chans. Kan bara beklaga att jag nu läst ut den. Fast, även om jag nu läst ut den betyder det inte alls att jag kommer att släppa den. Det här är en roman som fastnar.

Jag har också precis läst ut Anna Gavaldas bok "I Wish Someone Were Waiting For Me
Somewhere"---12 korta berättelser som alla har något visst. Jag tyckte om den här boken, även om jag tycker att hennes roman "Tillsammans är man mindre ensam", som jag lovprisat här på bloggen förr, är mycket bättre.
Mycket av utländska böckers storhet ligger nog i översättarens penna. Faktum
är att jag inte tror att den amerikanska översättaren här har lyckats förmedla stämning och känsla till 100 % . Visst, vissa av dessa korta berättelser är fantastiska, som tex historien om kvinnan vars barn dör i magen, eller historien om två bortskämda gossar som en sen natt kör över ett vildsvin med faderns Jaguar.
Det kanske är så att boken hade varit bättre på svenska. Översatt av Maria Björkman, som översatte "Tillsammans...". Boken var BRA! Men den har absolut inte den Anna Gavalda stil som präglar "Tillsammans...". Allvarligt talat så skyller jag på översättaren. Men jag rekommenderar den givetvis ändå eftersom berättelserna var så överraskande.