Jag! En stage mom!?

Som många av er vet är min dotters största intresse i världen teater. Nu har hon gått på teaterskola här i Reston i 2½ år och hon stortrivs. Scenskräck? Inte hon inte. Karolina har sagt till mig att hon skulle vilja stå på världens största scen med fullsatt salong, och hon skulle inte vara det minsta nervös. Ja, jag tror henne...
Varken Peter eller jag vet varifrån hon har fått denna längtan till scenen, inte är det från oss i varje fall. Vi skulle hellre springa ett maraton än att ställa oss upp på scenen och hålla en monolog. Men teatern är hennes! Och jag är hennes ständigt närvarande mamma i kulisserna.
Nu är det "production week" på Karolinas teaterskola. Föreställningen är på lördag, och det betyder att både jag och Karolina kommer att vara på teatern varenda kväll den här veckan.
Stage moms är intressanta fenomen, kan jag tala om. Det är vi mammor som ständigt sitter på första parkett och tittar på våra telningar och tar till oss ALLT som dramaläraren säger till vårt barn. Om våra barn får kritik tar VI det personligt. Sjukt? ja, absolut. Fast jag hoppas att jag inte är någon fullfjädrad stage mom iallafall...En sådan som ständigt har tumme med läraren, ringer läraren efteråt, försöker luska ut vilken roll barnet kommer att få. Sådan är inte jag, men jag känner några som är det. Redan på det här unga stadiet får man ta emot sneda blickar och en och annan kommentar från någon annan mamma som tycker att hennes barn skulle ha fått den roll som ett annat barn fick. Sad but true...Och man undrar lite stillsamt: hur ska det gå sen då? När barnet börjar spela teater på högre nivå? Ja, ja en sak i taget, sakta i backarna.
Min flicka har redan nu stakat ut sin karriär; först teaterskolan där hon nu går, sedan i middle och high school blir det drama i dramagrupperna där + att hon ska fortsätta att ta lektioner för Ms.T. Sedan har vi då college och då har den lilla damen bestämt sig för Juilliard i New York City. Japp, just den skolan, världens finaste teaterskola. DIT ska hon. Hon har redan kollat in webb-sidan sådär en 20 gånger, hon vet att skolan bara tar in 8% av alla sökande och av någon konstig anledning sporrar det henne ännu mer. Peter och jag försöker ibland tala om att det finns andra universitet med dramainriktning också, men se det går inte. Det ska vara Julliard.
Jaja, vi får se...First things first var det ju, eller hur?