Rubriken är Månpockets slogan, och jag är helt böjd att hålla med. Bland det bästa jag vet när jag är i Sverige är att köpa böcker. Det är något otroligt spännande att plöja igenom hyllorna i boklådorna och leta efter nya, svenska böcker som jag endast läst om (i tidningar eller på nätet) tidigare. ALLTID svenska böcker, alltid svenska författare, eller finlands-svenska, som Monika Fagerholm.
Nu har jag läst flera av dem böcker jag köpte i somras. Men speciellt en har fstnat, och det var John Ajvide Lindkvists "Hanteringen av odöda". Hjälp, vilken bok!
En sommar satt hela familjen, på Skären, samlad runt högläsningen av Ajvide Lindkvists första bok "Låt den rätta komma in". Så fort vi hade en sekund över tog någon familjemedlem tag i boken och frågade om vi skulle läsa lite. Tror det var sommaren 04. Vi var verkligen bitna av denna vampyrroman som utspelar sig i BLACKEBERG!!! Det roligaste var ju att vi faktiskt visste vilka personer Lindkvist skrivit om. Vi visste vilka lärare han skrev om, vi visste vilka platser han menade. Vi till och med tror att vi vet vem Eli är gestaltad efter. Vi såg allt framför oss. John Ajvide Lindkvist är född 68 och gick två klasser under mig på skolan. Nu ska den boken bli film!!! Cannot WAIT!!!
Och nu har jag då läst hans andra bok, "Hanteringen av odöda". Utspelar sig i Stockholm under en rekordvärmebölja sommaren 02. Efter en outhärdlig hetta över Stockholm börjar dem döda vakna till liv på bårhus och i gravar. Jag kunde inte annat än sträckläsa den här boken. Tänkte att jag skulle få svårt att sova, men brydde mig inte, satt och läste så fort jag fick en chans. Boken var så fascinerande, och ibland så osannolikt äckligt detaljerad. Jag vet nu hur ett 6 veckor gammalt lik ser ut i detalj. Ja, efter att ha blivit jordbegravd en het sommar, vill säga. Inte vackert. Och låt mig säga så här: jag kommer aldrig mer att äta dansk havarti ost.
Jag kan av djupet av mitt hjärta rekommendera dem här båda böckerna. Gengren i sig är inte min gengre. Alls. Ok, i en period av mitt liv var jag lite besatt av Stephen King. Men, jag slutade läsa honom efter "Salem's Lot" som jag mådde riktigt dåligt av.
John Ajvide Lindkvist skriver så vardagligt, men ändå så gripande. Toppenbok! Nu har det gått några veckor sedan jag läste ut den (läste ut den på mindre än två dagar), men jag går fortfarande och tänker på den. Läs!
Nu har jag läst flera av dem böcker jag köpte i somras. Men speciellt en har fstnat, och det var John Ajvide Lindkvists "Hanteringen av odöda". Hjälp, vilken bok!
En sommar satt hela familjen, på Skären, samlad runt högläsningen av Ajvide Lindkvists första bok "Låt den rätta komma in". Så fort vi hade en sekund över tog någon familjemedlem tag i boken och frågade om vi skulle läsa lite. Tror det var sommaren 04. Vi var verkligen bitna av denna vampyrroman som utspelar sig i BLACKEBERG!!! Det roligaste var ju att vi faktiskt visste vilka personer Lindkvist skrivit om. Vi visste vilka lärare han skrev om, vi visste vilka platser han menade. Vi till och med tror att vi vet vem Eli är gestaltad efter. Vi såg allt framför oss. John Ajvide Lindkvist är född 68 och gick två klasser under mig på skolan. Nu ska den boken bli film!!! Cannot WAIT!!!
Och nu har jag då läst hans andra bok, "Hanteringen av odöda". Utspelar sig i Stockholm under en rekordvärmebölja sommaren 02. Efter en outhärdlig hetta över Stockholm börjar dem döda vakna till liv på bårhus och i gravar. Jag kunde inte annat än sträckläsa den här boken. Tänkte att jag skulle få svårt att sova, men brydde mig inte, satt och läste så fort jag fick en chans. Boken var så fascinerande, och ibland så osannolikt äckligt detaljerad. Jag vet nu hur ett 6 veckor gammalt lik ser ut i detalj. Ja, efter att ha blivit jordbegravd en het sommar, vill säga. Inte vackert. Och låt mig säga så här: jag kommer aldrig mer att äta dansk havarti ost.
Jag kan av djupet av mitt hjärta rekommendera dem här båda böckerna. Gengren i sig är inte min gengre. Alls. Ok, i en period av mitt liv var jag lite besatt av Stephen King. Men, jag slutade läsa honom efter "Salem's Lot" som jag mådde riktigt dåligt av.
John Ajvide Lindkvist skriver så vardagligt, men ändå så gripande. Toppenbok! Nu har det gått några veckor sedan jag läste ut den (läste ut den på mindre än två dagar), men jag går fortfarande och tänker på den. Läs!
Comments
MP
Malin. Precis, hon skriver ju om trakterna där ni har ert landställe, eller hur? det är verkligen speciellt när man känner igen platserna som författarna skriver om i böckerna. Det är härligt!