Nu är jag och Klix back in Reston again!!! Gud så skönt! Hettan slog emot oss som en vägg när vi klev ut genom portarna på Dulles Airport. Pust!!!
Men här hemma surrar AC:n, tack och lov för det.
Resan så...Ack ja. Av någon outgrundlig anledning kunde inte SAS ge mig boarding pass hela vägen till Washington. Nej, i Köpenhamn var jag tvungen att checka in min biljett igen. Konstigt nog var bagaget checkat hela vägen (tack och lov för det förresten)...SÅÅÅ I KPH var det att köa än här, än där. FY SJUTTON!!! Jag checkade in i gaten 5 minuter innan flighten skulle gå. Stressfaktorn var HÖG, kan jag upplysa om. Iallafall kommer undertecknad att skriva ett argt mail till SAS. Ingen i Kph kunde fö förstå varför inte Stockholmspersonalen inte hade kunnat checka oss hela vägen. All right, skönt att komma ombord och själva flighten var ju bra. Vi sov, läste och spelade kort. Och så landade vi då i USA igen. Lugnt??? Bah!!! Där var jag tvungen att gå in i särskilt rum för att jag inte hade mitt riktiga Green Card utan endast en stämpel i mitt pass. NÄ!!! Man kan inte bara ha en stämpel i passet utan man måste ha ett foto!!! Lätt fixat när det är deras eget fel, NOT! Som sagt,i det där rummet satt K och jag och en bunt andra själar som rest långt. Tursamt nog gick mitt ärende snabbt och snart kunde vi gå ut för att återförenas med PETER!!! Underbart! Underbart att vara markbunden. Nu ska man då packa upp...och tvätta...
Men här hemma surrar AC:n, tack och lov för det.
Resan så...Ack ja. Av någon outgrundlig anledning kunde inte SAS ge mig boarding pass hela vägen till Washington. Nej, i Köpenhamn var jag tvungen att checka in min biljett igen. Konstigt nog var bagaget checkat hela vägen (tack och lov för det förresten)...SÅÅÅ I KPH var det att köa än här, än där. FY SJUTTON!!! Jag checkade in i gaten 5 minuter innan flighten skulle gå. Stressfaktorn var HÖG, kan jag upplysa om. Iallafall kommer undertecknad att skriva ett argt mail till SAS. Ingen i Kph kunde fö förstå varför inte Stockholmspersonalen inte hade kunnat checka oss hela vägen. All right, skönt att komma ombord och själva flighten var ju bra. Vi sov, läste och spelade kort. Och så landade vi då i USA igen. Lugnt??? Bah!!! Där var jag tvungen att gå in i särskilt rum för att jag inte hade mitt riktiga Green Card utan endast en stämpel i mitt pass. NÄ!!! Man kan inte bara ha en stämpel i passet utan man måste ha ett foto!!! Lätt fixat när det är deras eget fel, NOT! Som sagt,i det där rummet satt K och jag och en bunt andra själar som rest långt. Tursamt nog gick mitt ärende snabbt och snart kunde vi gå ut för att återförenas med PETER!!! Underbart! Underbart att vara markbunden. Nu ska man då packa upp...och tvätta...
Comments