...Imorrn åker vi så tillbaks till US igen efter en härlig, och lång, sommar i Finland och Sverige. TACK alla för en fin tid, min kära familj och mina kära vänner!!!
Som vanligt känns det nog så konstigt så här kvällen innan avresa. Det är underligt, det känns liksom alltid så oöverstigligt innan man har gett sig iväg. Tror att jag har packat allt nu. Tyvärr är det ändock så att man nästan alltid glömmer något. Fast, tja, jag får ju besök i höst och åker dessutom hem till jul igen. Jag menar, it is not the end of the world om något blivit glömt.
Som jag sa, det känns konstigt. Det är det här med avsked man aldrig, aldrig, aldrig kan vänja sig vid. Det är inte lätt att skiljas från familj och goda vänner.
Glad får man förstås vara över att det är så lätt att hålla kontakten med nära och kära nuförtiden, per e-mail, per SMS och inte minst genom bloggen. Kostnaden för telefonsamtal är ju inte heller någon "killer" längre. SÅ, nästa gång det blir bloggande för mig sitter jag förhoppningsvis vid min Sony Vaio vid köksbordet i Reston igen. Until then...Bye!
Som vanligt känns det nog så konstigt så här kvällen innan avresa. Det är underligt, det känns liksom alltid så oöverstigligt innan man har gett sig iväg. Tror att jag har packat allt nu. Tyvärr är det ändock så att man nästan alltid glömmer något. Fast, tja, jag får ju besök i höst och åker dessutom hem till jul igen. Jag menar, it is not the end of the world om något blivit glömt.
Som jag sa, det känns konstigt. Det är det här med avsked man aldrig, aldrig, aldrig kan vänja sig vid. Det är inte lätt att skiljas från familj och goda vänner.
Glad får man förstås vara över att det är så lätt att hålla kontakten med nära och kära nuförtiden, per e-mail, per SMS och inte minst genom bloggen. Kostnaden för telefonsamtal är ju inte heller någon "killer" längre. SÅ, nästa gång det blir bloggande för mig sitter jag förhoppningsvis vid min Sony Vaio vid köksbordet i Reston igen. Until then...Bye!
Comments