Idag var det "morning reading celebration" på SVES. Alla små fyror i Mrs. Allen's klass skulle läsa något litet dem skrivit för föräldrarna som var där för att titta på sina telningar. Min flicka läste bland dem sista, och hon intog podiet med självklar säkerhet och läste, som vanligt, med enorm inlevelse alltmedan hon höll kontakt med sin publik. Alla andra barn läste upp små söta anekdoter om när dem tex fick sin hundvalp, lillebror eller om sina intressen, då främst fotboll, eller soccer, som man ju säger här. Min tös berättade om när hon och kusin E1 i somras rymde från vårt sommarhus på Obbelören, medan vi föräldrar festade loss REJÄLT mind you. Då passade K och E på att ta en liten ryggsäck innehållande äpplen, myggmedel och en kofta var. Sen gick dem sin väg...Dem gick ca 5 km upp till danspaviljongen i Nämpnäs, där det finns en sandstrand, där dem tänkt simma!!! Men, när dem slutligen nått paviljongen så såg dem T och hans gäng sitta där och öla! Iallafall är det var barnen påstår! Dem ble rädda, och gick hemåt igen. Då hade dem festande föräldrarna, morbröderna, dem "ingifta mostrarna", mormor och morfar börjat bli oroliga...Var fanns flickorna??? Dem hade sagt till min bror Staffan att dem skulle gå till "beachen". Staffan tänkte inte mer på det, och trodde att dem kanske gått till vår närmsta granne Joel som har en anlagd sandstrand dit flickorna brukar gå och bada ibland. SÅ, vid denna tidpunkt, kanske 22 på kvällen, började vi alla bli oroliga. Sara och jag tog varsin cykel, min moster och mormor som befann sig på Junkarsgrund 2 km bort (mosters sommarstuga) kopplades in i spaningstruppen likaså. Sara och jag cyklade, stannade och ropade i förtvivlan i Riddarskog, inga småflickor någonstans. När vi tagit vänstersvängen ut på den något större Enskärsskata vägen såg vi två små töser som kom gående. Vi skakkramade dem, skällde på dem och kramade dem igen. Dem grät, och vi var arga och glada. Dem fick hoppa upp på pakethållarna och vi cyklade åter ner till Obbelören. Där blev dem mötta av alla andra, och där fick dem BERÖM över att ha varit så MODIGA!!! Det var bara vi föräldrar som var fortsatt arga. Vad straffet blev? Att dem inte fick äta godis och glass på en vecka. Iallafall, denna utflykt till Nämpnäs paviljong har gjort intryck, och det var så Karolina kom att berätta om "T and his drunk gang"...K var garanterat den enda som hade med ordet "drunk" i sin berättelse... Vad säger man??? Only in the far NORTH!!!
Idag var det "morning reading celebration" på SVES. Alla små fyror i Mrs. Allen's klass skulle läsa något litet dem skrivit för föräldrarna som var där för att titta på sina telningar. Min flicka läste bland dem sista, och hon intog podiet med självklar säkerhet och läste, som vanligt, med enorm inlevelse alltmedan hon höll kontakt med sin publik. Alla andra barn läste upp små söta anekdoter om när dem tex fick sin hundvalp, lillebror eller om sina intressen, då främst fotboll, eller soccer, som man ju säger här. Min tös berättade om när hon och kusin E1 i somras rymde från vårt sommarhus på Obbelören, medan vi föräldrar festade loss REJÄLT mind you. Då passade K och E på att ta en liten ryggsäck innehållande äpplen, myggmedel och en kofta var. Sen gick dem sin väg...Dem gick ca 5 km upp till danspaviljongen i Nämpnäs, där det finns en sandstrand, där dem tänkt simma!!! Men, när dem slutligen nått paviljongen så såg dem T och hans gäng sitta där och öla! Iallafall är det var barnen påstår! Dem ble rädda, och gick hemåt igen. Då hade dem festande föräldrarna, morbröderna, dem "ingifta mostrarna", mormor och morfar börjat bli oroliga...Var fanns flickorna??? Dem hade sagt till min bror Staffan att dem skulle gå till "beachen". Staffan tänkte inte mer på det, och trodde att dem kanske gått till vår närmsta granne Joel som har en anlagd sandstrand dit flickorna brukar gå och bada ibland. SÅ, vid denna tidpunkt, kanske 22 på kvällen, började vi alla bli oroliga. Sara och jag tog varsin cykel, min moster och mormor som befann sig på Junkarsgrund 2 km bort (mosters sommarstuga) kopplades in i spaningstruppen likaså. Sara och jag cyklade, stannade och ropade i förtvivlan i Riddarskog, inga småflickor någonstans. När vi tagit vänstersvängen ut på den något större Enskärsskata vägen såg vi två små töser som kom gående. Vi skakkramade dem, skällde på dem och kramade dem igen. Dem grät, och vi var arga och glada. Dem fick hoppa upp på pakethållarna och vi cyklade åter ner till Obbelören. Där blev dem mötta av alla andra, och där fick dem BERÖM över att ha varit så MODIGA!!! Det var bara vi föräldrar som var fortsatt arga. Vad straffet blev? Att dem inte fick äta godis och glass på en vecka. Iallafall, denna utflykt till Nämpnäs paviljong har gjort intryck, och det var så Karolina kom att berätta om "T and his drunk gang"...K var garanterat den enda som hade med ordet "drunk" i sin berättelse... Vad säger man??? Only in the far NORTH!!!
Comments
Fortsatt KUL att Karolina är så duktig på scen/inför folk. Vad månne bliva?! :-)
Monika: Det var läskigt. Fast, jag tror att det bara var vi föräldrar som blev rädda. Ingen annan oroade sig sådär jättemkt. Vad kan hända där på landet, typ? Ja, jag undrar också vad det ska bli av Karolinas skådespeleri...Hi, hi...
Nu längtar jag hem!