Något som är skönt att SLIPPA...

...Är brännboll! Hela uppväxten och dess pic-nicar och skolavslutningar präglades HÅRT av denna sport. Fy attan vad jag HATADE det. Ibland övervägde jag att skita i att gå på klass C's Drottningholmsutflykt bara för att jag visste att detta hemska spel skulle spelas. Vi for ALLTID till Drottningholmsparken innan skolavslutningen. Hela klassen och nästan alla föräldar och syskon hängde på. Alla hade med egen matsäck. Egentligen var det nog ganska trevligt, om det INTE hade förmörkats av den J-A brännbollen. Sen kan man ju fråga sig varför vi ALLTID åkte till Drottningholm, och aldrig, aldrig någon annanstans? Konstigt egentligen. Iallafall, när det drog ihop sig till BRÄNNBOLL samlades alla ihop och sen skulle man dela in i lag. För en person som jag var det här mardrömmen, bara det att nästan alltid bli vald närapå, om inte, sist--ÅNGEST!!! Jaha, och sen då'rå så skulle man slå ut den gröna tennisbollen LÅÅNGT. Kunde jag det? Nä, såklart INTE. Jag tog dasslocket, och hela klassen steg fram flera meter, för jag kunde ju inte slå ut, OOOOO NEEEEJ. Och likadant var det om man var i utelaget, då skulle man ta LYRA. Herregud vilken PRESS!!! DESSUTOM räckte det ju inte med att man skulle brännboll på den årliga pic-nicen, nej då, man skulle spela brännboll i skolan också. Asså, gud så skönt det är att slippa BRÄNNBOLLEN. Ett klart PLUS med att bo utomlands! P.S, ibland "rymde" jag och MLS och Aless...vi liksom bara försvann när det var brännbollsdags för att sedan dyka upp till korvgrillningen. DET var bra gjort av oss!!!

Bild från IK-Pallas