Monday, August 24, 2015

Mot Skandinavien!

Godmorgon!

För exakt två veckor sedan idag klev jag av SAS-planet på Dulles Airport efter min årliga sommarsemester till Sverige och i Finland.
Nöjd och glad med den sommar som varit. Nöjd och glad över att vara tillbaka på den amerikanska östkusten igen.

Idag sätter jag mig återigen på SAS-planet och gör samma resa tillbaka till den Höga Nord igen.
NU ska jag göra den där resan jag SÅ många gånger har tänkt på, och vetat att den kommer. NU är det dags. Jag ska ta farväl av min högt älskade mormor.
För första gången åker jag härifrån för att gå på begravning.

Som alltid hoppas jag, och nu mer än någonsin, att det ska gå smärtfritt och bra.
Jag kommer till Arlanda imorgonbitti.
På onsdagkväll åker jag, min syster Sara, hennes man Håkan, min systerson Erik, min bror Staffan, min svägerska Lisa och mina brorsbarn Ella och David till Finland. Min bror Gunnar och hans fru Kinn kommer från Umeå sent torsdag kväll.
PÅ fredag är det begravning. På lördag är det "villaavslutning", i Sverige heter det "stugsista". Man firar "sommarens sista helg" i sin sommarstuga. En trevlig festkväll.
Vet inte hur mycket vi kommer att fira just villaavslutningen iår,  men lite blir det nog.
PÅ söndag ska vi återigen gå i kyrkan och ta ett allra sista farväl av mormor under högmässan.
Söndagen den 30 augusti skulle min mormor ha fyllt 97 år!
Mina syskon med familjer åker hem på söndageftermiddag igen. Jag stannar kvar i Närpes ett tag till med mina föräldrar. Vi tre åker sedan tillbaka till Stockholm tillsammans.


Visst, det är jobbigt- rent fysiskt- att göra denna långa, jobbiga resa igen.
Jag har knappt kommit över jetlagen från förra resan. Nu ska jag börja om på ruta ett igen.
Inget roligt. Tror den biten blir asjobbig.
Jag är samtidigt så innerligt tacksam över att jag KAN resa hem. ATT jag KAN VARA MED! Jag hade mått SÅ dåligt om jag inte kunnat deltaga  på denna begravning.

Så, gott folk. Det blir tyst på min blogg nu ett bra tag framöver. Jag tar inte ens med mig min dator hem denna gång. Life in the Suburb återväcker jag igen i slutet av september.
Jag kommer att vara aktiv på Instagram, jag heter skandigirl där. Säkert kommer jag också att göra vissa inlägg på Facebook. Dock, bloggen får vila igen. Det är bäst så, känner jag.


Vi hörs här igen runt den 21 september.


Avslutar med lite bilder av älskad mormor. De bilderna kan få möta er, och mig, när vi klickar oss in här. Det känns bra för mig.

Kram och tack för allt stöd!!!




På det här fotot är min mormor nästan 92 år.  Lika glad och pigg som alltid.


Min mamma och mormor i kortspelartagen!  2010


PÅ Karolinas dop 1996.  Mormor, 78 år!


Mormor och Erik runt 2001.


Dags att spela kort igen!


Fjortis-pose för en 14 åring och en 93-åring.


Älskade mommen med Ebba och Karolina i Kristinestad.


Sommaren 2012, nästan 94 år. Mormor med sina döttrar, min mamma Ann-Mari och min moster Lisbeth.  Tänk att de fick behålla sin mamma tills de var 75 resp 73 år gamla.  Mäktigt.  Jag fick ha min mormor i livet tills jag blev 49 år.  Min pappa fick ha sin kära svärmor tills han blev 82.  Nog är det fantastiskt iallafall!!

Gitermål 1939, 20 år gammal.



Mars 1969.  Mormor 50 år.  Jag var  tre år, och min lillasyster nyfödd.  Vi sjunger, förstås.  Kan tro att det är "Tryggare kan ingen vara" vi övar på inför Saras dop.


Så är glad var min mormor, ja nästan alltid.  Fotot från 1994.

23 comments:

Ingela said...

Fina bilder och vackra minnen som du får spara i ditt hjärta för alltid.
Välkommen hit igen, hoppas ni får det gott trots allt.
Varmaste kramar!

Nettan said...

Wow, tänk så mycket ni har fått dela med er mormor, både barn och barnbarn, och barnbarnsbarn, ett aktivt liv med mycket glädje av bilderna att döma. Jag hoppas att du får en fin resa tillbaka hit till norden och att du landar mjukt vännen, ingen obehaglig jetleg, utan fin indiansommar och varma sköna dagar önskar jag dig!

Kramar

Nettan

Desiree said...

Ha en bra resa Annika och hoppas allt gar smidigt med resa och jetlag. Ma din fina mormor fa en riktigt fin begravning.
Varma kramar!

Cari said...

Önskar dig en bra resa. Och en fin begravning.
Tack för de fina bilderna du delar med dig av. Så mycket kärlek i dem.

Humlan said...

Jag har väldigt ojämn tillgång till dator/uppkoppling just nu och har inte läst din blogg sedan du började skriva igen, men jag har ju följt dig på FB och Instagram, så jag visste ju vad som har hänt. Jag ska läsa ikapp när jag får en stund över, men jag vill bara önska dig en bra resa och att det blir ett fint farväl. För mig har just det att kunna ta farväl varit väldigt viktigt, så jag förstår att du är lättad över att kunna vara med på begravningen och vara tillsammans med familjen.
Varma kramar!

Annika said...

Ingela:
Tack!
För alltid sparade.
Det känns BRA att komma tillbaka nu, det gör verkligen det. Trots allt. Jag hade inte velat ha det på annat sätt just nu.
Varma kramar!!


Nettan:
Ja, det har vi verkligen. En sann rikedom. Så glad över att vi fick ha henne pigg och frisk i nästan 95 år.
De sista två åren har varit annorlunda. Skönt att få vila för henne.
Ser fram emot att resa hem, trots allt.
Ja, hon var verkligen så otroligt aktiv.
TACK, i ska hoppas att alla resor går bra. HOPPAS. OCH ja, jag hoppas på skön indiansommar då jag kommer.
Stora kramar!!

Annika said...

Desiree:
TACK!!!
Ja, jag tror det blir en fin begravning. Det tror jag. Jobbigt, men vackert.
Tusen tack!!
Kramar!!


Cari:
TACK!!
Så roligt att du gillar att se dessa bilder. Och jo, det är kärlek. Det är det verkligen.
Tusen tack igen Cari!!

Annika said...

Humlan:
Ja, det känns väldigt bra att kunna åka hem nu.
Om jag inte hade varit med på fredag hade det känts så otroligt tomt, och fel.
trots den långa resan hem känns det bra iaf.
Jag kommer att fortsätta att vara arkiv på insta och FB, men bloggen får vila under denna tid.
Stort tack för fina ord.
Kramar!

Miss Marie said...

Önskar dig en så bra resa som möjligt! Det är aldrig lätt med avsked, men fint att du o alla i Sverige kan samlas och fira er mormors fina minnen. Kram!

Annika said...

Marie:
TACK snälla. Nej, avsked är inte lätt. Jag är dock så glad att jag kan åka. Så glad att vi alla kan åka till Österbotten och vara med om begravningen.
Kramar!!

Trillingnöten said...

En sån vacker mormor! Vilket leende! Sorgligt att åka just för begravning men SÅ bra att du KAN åka! Det är min största skräck om någon skulle gå ur tiden när jag nu bor här...som tur är tar det ju lite tid i Sverige att begrava, inte som här när det kan ske dagen efter typ...Då har man ju lite tid att fixa resa och annat!Hoppas du får en fin resa i alla fall och att ni får en fin begravning. Fira mormors liv! Kram

Annika said...

Trillingnöten:
JA, det var hon. SÅ söt!! SÅ glad! Alla påpekade det, alltid. Jag vet, jag är så otroligt glad att jag KAN åka, att jag har den möjligheten. Känns så bra, trots allt. Hon begravs i Österbotten i Finland, inte i Sverige. Men det är samma där, det tar tid med begravningar.
Ja, jag har haft tid att planera denna resa nu. Nu är jag färdigpackad och klar och kan dra i em :-)
Tack för fina ord. Du gör mig glad. Jag tror det blir en vacker begravning.
Stora kramar!!

Sahra said...

Hon ser otroligt mysig och go ut. Vilken glädje hon utstrålar. Hoppas allt kommer gå bra. Tänker på dig och din familj. Stor kram

Annika said...

Sahra:
TACK! Det var hon också. Lika go som hon ser ut på bilderna var hon i verkliga livet.
Tack Sahra, tror nog allt ska gå bra.
Stora kramar!!

Pettas said...

Så rik du måste känna dig som har haft en så härlig mormor.
Att du har fått vara med om henne kommer att bära dig nu när avskedets stund är inne.
Styrkekramar!
Lycklig resa!

Lisa said...

Underbara lyckliga bilder du lägger upp. Hoppas du kan bevara den bilden av din mormor som ser så härlig ut.
Jag önskar dig en bra resa trots det jobbiga som väntar. Jag förstår att det måste vara skönt att ha denna möjlighet. Positivt i det ledsamma.

Annika said...

Karin:
Det gör jag. Det gör jag. Rik och tacksam.
Det är just så här jag minns henne. Visst är jag så glad att jag nu kan åka, trots allt.
Stora kramar och tack!!

Lisa:
TACK! du gör mig glad. Hon var lika härlig som bilderna visar.
TACK, ja det känns bra att kunna åka hem nu. Lite positivt i det som är ledsamt, absolut.

Anne-Marie said...

Vilka fina bilder på din mormor! Hon ser så glad och mysig ut.
Tänker på dig inför denna resa och att ni nu måste ta ett farväl av henne.
Hoppas att resan går bra trots jetlag. Och jag skickar dig tankar och god energi inför begravningen.
Stor kram fina Annika!!

Charlie sa ... said...

Underbara bilder på din vackra mormor! Så fin. Hennes glada humör och värme lyser genom bilderna. Tänk att ni fick ha varandra så länge!



Kära Annika, det är tufft att åka hem nu. Jag förstår det så väl.
Mina tankar är med dig och familjen.

Varm kram

HeLena said...

Härliga bilder!
Bilden på Mormor, A-M och Lisbeth är jättefin!
Mina tankar finns hos Er!
Allt kommer att bli fint, sorgligt förstås, men fint!
Varm, stor kram!!

Anonymous said...

Vilka fina bilder pa din mormor!
Mina tankar finns hos dig och familjen.
Varma kramar, Lisa

Eva i Dalarna said...

Tänker på dig!
Kram!

ullrika said...

Snart är du tillbaka! Saknas ♡

Krams!