Friday, March 11, 2011

Show and Tell: Längtan

Happy Friday!!

Underbart med helg och fredag igen. Fredag är, helt klart, veckans allra bästa dag!
Fredag innebär fredagstema. Det är Ewa som håller i temat nu under mars.
Längtan är det som står på schemat.

Längtan ja...
Just det...
Längtan...
Längtan...

Som utlandssvensk längtar man nästan alltid efter något. Det behöver inte vara något stort, det räcker med att längta efter en semla på fettisdagen.




Vi längtar lätt efter godis. Tror att varenda svenne jag känner här i USA ständigt längtar lite efter svenskt smågodis.



Vi längtar efter svenska veckotidningar, och efter svenska böcker.
Ja...
Det ÄR krasst.


TV slipper vi trängtan till eftersom vi verkligen kan se allt ni ser numera. That's softish!!
Radio samma sak.
Slipper längta. Allt finns. På nätet.

Jag längtar alltid efter familjen och vänner hemmavid. Ingen akut längtan, men en närvararande längtan.
Jag längtar sällan akut efter något.
Jag har aldrig hemlängtan.
En enda gång har jag haft ordentlig hemlängtan, det var en jul för länge sen.
Men annars, nej...
Längtan? Ja. Hemlängtan? Nej. Saknad? Ja. Hemlängtan? Nej.


Eftersom jag åker hem en, eller par gånger, varje år slipper jag längta hem. Ja, jag är hemma så pass länge då jag åker att det känns helt OK att åka tillbaka till USA då en semester är över. Jag är glad, och tacksam, över att kunna ha det så i mitt liv. Vore det inte för detta så skulle jag säkerligen ha hemlängtan, tro mig.
Jag saknar det där vardagliga, såklart. Det där att fika, eller bara hälsa på.
Men, återigen, det är inget jag går och tänker på.



En solnedgång över en sjö i Reston i maj väcker klar längtan...

Jag kan längta till sommaren och semestern i Österbotten. Men, jag vet ju att den tiden kommer så jag gläds åt det. ÄR oändligt tacksam över det faktum att jag KAN vara där så mycket som jag är.

OM jag är vid havet så fylls jag av längtan. En skön, lite vemodig känsla. Det kanske är det där med öppet hav och stora oceaner som leder in i mindre hav och innanhav som föder den längtan?
Frihet och öppna vidder.
Båtar ger mig längtan. Längtan till havet och skärgården.
Stora båtar, kryssningsfartyg, lastfartyg, segelbåtar, yachter, ekor...




Så här står det broderat på en bonad i min mormors kök i stugan i Norrnäs:

Sköna hem! Där livets rosor dofta.
Sköna hem! Dit tanken flyr så ofta
Du är målet för vårt hjärtas längtan,
Och var vi än vi är till dig står all vår trängtan

När jag googlade denna vers såg jag att det är en typisk finlandssvensk bonad och vers. DET kan jag skriva under på. Min mormors bonad är precis likadan, fast på svart botten...

Ja, nu längtar jag...




Nilla,
Desiree,
Annika,
Anki,(pausar tillsvidare)
Strandmamman
Erica
Saltis
Anna (möjligtvis "mammaledig" ett tag framöver, ni får klicka er in till den nyblivna modern och se efter)
Taina (pausar tillsvidare)
Musikanta
I am Annika
Maisoui
Inga-Britt
Helena
Olgakatt
Bejla
Jenny
Pettas
Mrs Clapper
Lotta
Ewa
Victoria
Malin

44 comments:

Marie said...

Fint du skriver om längtan! Håller med om sakerna man längtar från Sverige. Det är inte de stora sakerna utan de små som man saknar! Ja, och familjen o vänner förstås!

Trevlig helg!

bettankax said...

Jättefint skrivet om längtan. Och semlorna ser fruktansvärt goda ut:)
KRAM!!

Elisabeth said...

Känner igen det där med att inte ha hemlängtan. För mig har det alltid varit likadant. Dessutom har jag lätt att snabbt känna mig hemma på nya platser, alltså så att det (vid sidan av Sverige, förstås!) blir just HEMMA ganska direkt. När jag tänker på vad jag egentligen saknat under mina perioder är det framförallt filprodukter. Alltså fil, inte yoghurt. Och så ett större utbud av yoghurt i enlitersförpackningar! Annars har det inte varit något direkt, förutom att jag ibland drabbades av en stor längtan efter kanelbullar och Delicatobollar, men det har bara varit just tillfälligt. Sedan, på ett annat plan, kunde jag sakna att prata svenska, att höra svenska överallt. När jag bodde i Österrike åkte jag tåg hem (:D) över jul, och jag kommer nog aldrig att glömma känslan av att höra högtalarutrop på svenska när jag satt på ett X2000-tåg i Köpenhamn. Det var smått surrealistiskt.

Nåväl, bäst att sluta innan detta blir en mindre roman.

Annika said...

Marie:
TACK!!
VAD roligt att du tycker det!
Ja, de är de små sakerna man saknar och de större, som familj och vänner.

Bettankax:
TACK!!
DU, semlor håller jag på att längta mig fördärvad efter. finge jag en semla idag skulle jag äta den direkt.
KRAM!!!!

Elisabeth:
Nej, hemlängtan lider jag aldrig av, vilket är väldigt skönt.
OCH, jag saknar inte så mkt annat heller, alltså, jag tänker inte på det eller grubblar över det omd u fattar...
Jag kan sakna saker som godis, olkia maträtter etc.
Men ananrs? nej. Jo, jag saknar känslor och situationer ibland som bara finns hemma, men igen, det är inget jg tänker på dagigdags.
JA!!!!! JAAA!!! DU har rätt, det där med svenskan kan jag också sakna, och det ör lika coolt varenda ggn jag sätter mig på SAS-planet, eller kommer till ARN efter månader i US.
SÅ sant.

Lotta said...

Fina bilder, fint skrivet! Jag skulle också vilja ha ditt upplägg. Helt underbart att ha mycket av båda platser och helt kunna slappna av och njuta i nuet. Bäst!!
Kramar Annika!

Annika said...

Lotta:
TACK!!!
Ja, jag är lyckligt lottad då det kommer till detta. SÅ tacksam o ödmjuk över det.
Färsöker leva här och nu, och tycker nog att jag lyckas med det. Mkt därför att jag inte längtar hela tiden, tror jag...
KRAM!!

Erica Pettersson said...

Vilket fint inlägg om längtan :)
Jag förstår att det är lätt för er som bor utomlands att längta efter "småsaker" som vi här tar för givna.

Vad skönt att du inte behöver ha så mycket hemlängtan. Jag skulle gissa att sådant skulle nog vara väldigt jobbigt i längden om man hade hela tiden.
Och vad härligt att kunna åka tillbaka varje år :D

Hoppas att du får en riktigt bra fredag!
MVH /Erica

Annika said...

Erica:
TACK!
Ja, det är mest småsakerna man saknar, och sen såklart familj och vänner.
Men, som sagt, det är inget jag går och grubblar över.
Hemlängtan på riktigt har jag haft en enda ggn, och det är snart 20 år sen. Det var inte kul.
Det är tack vare alla mina resor hem jag slipper längta. TACKSAM!!
KRAM!!

Nilla said...

Vilket fint inlägg!

AnnA said...

Hej !
Håller med dig om det du skriver!
Men kan nu säga att vi bott hemma i Sverige snart 6 år och en av sakerna jag längtade hem till var just att träffa vänner för fika en vardag. Jag kan lätt räkna på fingrarna hur många gånger detta skett sedan vi flyttade hem. Alla jobbar heltid, barn med aktiviteter, alla måsten...
Kram
Anna Å

brysselkakan said...

Håller med dig på allt! Längtar galet mycket efter svenskt lösgodis, semlor, tidningar och vänner. Men som Anna Å skriver: ingen hinner ju fika med mig ändå så inget att sukta efter!

Desiree said...

Vilket bra inlägg Annika. Superfina bilder till inlägget också. Ja det är otroligt skönt att du slipper längta hem och att du får sommrarna här varje år. Det är ju bästa tiden på året och resten är ju inte alls lika fint. Jag saknade också det vardagliga och trodde att det skulle bli mycket mer sådant men jag måste hålla med Anna här ovan att det blir ändå inte så. Man har sitt och alla andra har sitt så jag träffar egentligen inte vänner speciellt mycket oftare än om vi kommit hit bara en eller ett par gånger om året. Det var så mycket jag trodde skulle bli på ett helt annat sätt än vad det blev.
Ha en fin helg.
Kram!

anna of sweden said...

Så bra du beskriver det. Jag känner precis igen mig!

Hur mår Karolina idag?

Trevlig-helg-huggies!

Annika said...

Nilla:
TACK!!

Anna:
Så är det alltså...
JO, jag kan tro det. THANK YOU for the reality check. KAN tro att det är just så.
Så synd att du inte kommer till DC under din USA resa. DET hade varit SÅ kul att träffa dig.
Stora kramar!!!

Brysselkakan:
Japp, det är sånt man saknar. VISST är det!
OCH det där med fikan som Anna säger är nog SÅ sant...Men det tänker man inte på då man sitter här...
BRA med lite verklighetsbilder.

Annika said...

Desiree:
TACK!!
Ja, jag är så glad att jag inte har hemlängtan och att jag aldrig har det. Underbart.
Det är en ynnest med somrarna hemma. Jag tackar ödmjukast för dem, och med jularna. OCH att jag faktiskt kan dra hem egentligen när jag vill.
Längtan blir aldrig stor då.
Jag slösar aldrig tid med att längta, det är faktiskt sant.
Så bra att höra lite verklighetssnack från ER som flyttat hem. TACK. Jag tror att det är nyttigt att höra för oss här.
Stora KRAMAR till DIG!!!

Anna Swe:
TACK!!
Har precis mailat dig.
Karolina mår långsamt bättre. HOn ör i skolan., Hon var så trött då hon kom hem igår, somnade tidigt på kvällen, den lilla.
Hårda bud.
HUGGIES!!

Musikanta said...

Jag håller med alla andra om att det är ett jättefint inlägg du skrivit om längtan. Och bilden från skärgården är helt enkelt underbar!!!

Sen vet jag ju att du är väldigt förtjust i smågodis :-)))...

Annika said...

Musikanta:
TACK snälla!!
HIHI, ja jag älskar smågodis, tihi!!
KRAM!!

Grekland nu said...

Jag känner precis som du när det gäller hemlängtan. Sån har jag nästan aldrig. Får jag bara min dos av Sverige en eller två gånger om året så är jag så nöjd ändå. Sen är det en annan sak att jag önskar att man kunde träffa familj och vänner lite oftare. Men så kunde jag känna även när vi bodde i Sverige, ca 60 mil från mina föräldrar. Inte blev det så särskilt ofta då heller. Jag brukar säga att man ska vara glad att man har något eller någon att längta efter ibland, för det betyder att man har positiva minnen eller människor man tycker om även på andra platser!

Annika said...

Inga-Brit:
Då känner vi lika.
jag är så innerligt tacksam över att INTE längta hem sådär akut.
Det hade varit hemskt.
Jag är glad och ödmjuk över det liv jag lever idag i vilket jag kan åka hem 1-2 ggr om året.
JAG vill nästan alltid ha ngt att se fram emot.
SANT så sant det du säger om att längta och sakna. DET betyder så mkt.

Saltistjejen said...

Å vad fint!
Jag gillar ditt uttryck "närvarande längan" för det tycker jag man har ofta. Hela tiden lite som ett svagt brus i bakgrunden. Sedan kan jag faktiskt FÅ akut längtan också. Men inte så ofta längre.
Kram!

Anne said...

Jättefint skrivet. Jag kan känna igen mig och tycker det du skriver om närvarande längtan var ett väldigt bra sätt att uttrycka den sortens längtan (kan precis förstå vad du menar). Att behöva tampas med stark HEMlängtan måste vara väldigt jobbigt, det har jag aldrig känt faktiskt och det är helt ärligt sagt. Periodvis har jag känt missnöje med min vardag, olika grejer i mitt liv men det har aldrig haft att göra med att jag bor där jag bor utan är nog precis samma saker jag skulle ha känt och tampats med om jag bodde i Sverige. Jag tror det är viktigt att skilja på de sakerna, för många gånger tror jag man som utlandsboende tror det är hemlängtan när man bara allmänt är missnöjd med nåt i sitt liv, jobb, hem, vardag osv. Det handlar inte om att allting skulle bli perfekt om man flyttade hem utan andra grejer man måste lösa.
Tro´t eller ej, men har på gång mail till dig. Kram!

magdalena said...

Håller med alla kommentarer, ett mycket fint inlägg. Och många kloka kommentarer. Jag som har hemlängtan tänkte på det Anna skrev, det stämmer. Så mycket jag planerat och så många jag skulle träffat senast jag var hemma, men i slutändan så blev det inte så många. Förresten vet jag inte om det är hemlängtan eller bara frustration över att inte förstå allt om systemet och hur det funkar här. Jag vill kunna med en gång och tålamod är en bristvara. Men som ny här är det otroligt fint att kunna läsa alla bloggar som svenskar skriver.
Idag vaknade jag till snö...
kram från OH

Petra H said...

Ojojoj, vad sugen jag blev på fastlagsbullar nu!! Vi ska försöka få tag på sådana imorgon på det svenska caféet, OM de fortfarande gör sådana och de inte är uppätna när vi kommer dit. Annars borde jag verkligen baka själv, jag har marsipan vilket ju var det svåraste att få tag på när vi bodde i Puerto Rico (2008 var senaste gången jag bakade fastlagsbullar).
Lösgodis, mums! Jag åt precis upp mina sista godisbitar igår kväll men i slutet på månaden bär det hem över en långhelg och då ska det bunkras.
Jag har inte heller hemlängtan för det mesta. Det är ibland som man kan längta efter något speciellt - en svensk sommarkväll, eller när man inte är hemma över jul eller så. (hemlängtan har jag ibland när vi är i Spanien och det är lite kaotiskt men då är det längtan till vårt eget hem)
Kram och trevlig helg!!
PS Vilken fin bonad hos din mormor!

Anna-Maria said...

Fint inlägg och fina bilder Annika! Jag längtar också efter vänner och familj i Sverige, men hemlängtan kan jag inte säga att jag har. Här är ju hemma nu... :)
Hoppas du får en fin helg!
Kramar

magdalena said...

Blev så inspirerad av ditt längtande så jag länkade till dig. Hoppas det är ok. Det är så roligt med erat fredagstema.

Cecilia/svengland said...

Håller helt med dig! Som utlandsvensk längtar man mycket efter svensk mat! Som tur är har vi två svenska affärer här i London, varav ett är ett cafe också. Idag när vi var inne i West End hämtade vi mat därifrån till lunch och jag käkade mini-köttbullar med potatisallad och pizzasallad! Och köpte med mig ett par semlor hem som vi precis har avnjutit...de varade inte länge men gud, så gott det var! :-)

Helena Ljunggren said...

Vackert!!

Pettas said...

Jag förstår så väl all längtan som uppstår för er som bor på annat ställe i världen än där ni kommer ifrån. Hemlängtan måste ju uppstå just vid speciella helger, efter speciella maträtter osv.
Vackra ord på bonaden.
Ha en fin dag!
Kramar!

✿Ewa said...

Så fint skrivet och fina bilder. Jag flyttade ju långt bort, men inom Sveriges gränser redan som riktigt ung. Någon hemlängtan har jag nog aldrig haft. Kanske beroende på att jag precis som du skriver, kunde vara "hemma" länge och bli "mättad". Men jag har längtat efter vissa maträtter. Så det var önskemiddagar när jag kom hem förr. Mmm så gott!
Svenskt lösgodis har jag skickat till döttrarna när dom periodvis har bott utomlands. :)

Kramar och ha en fin födelsedag! :)

Anonymous said...

GRATTIS PA FÖDELSEDAGEN ANNIKA!
Hoppas att du far en underbar dag!
Kramar, Lisa

Malde said...

Grattis på födelsedagen, Annika! Jag önskar dig en alldeles underbar dag!

Stora Kramar

olgakatt said...

En stor virtuell bukett vårblommor på födelsedagen, Annika!
Kram!

Bejla said...

Sådan lyx som du har hjälper säkert på det; med både TV, radio och långa "hemmavistelser". Verkligen lyx, lyx. Fast samtidigt, jag lider heller aldrig av hemlängtan, så jag har inget att klaga på. ;-) Grattis igen! ;-)

HeLena said...

Fint inlägg!
Visst är det så att en "sak" (en grej,nåt man hör, ser eller doft)kan utlösa en känsla av saknad?! Men jag är glad att du känner som du gör, annars hade nog livet varit jobbigt för dig.
Jättefina bilder!
Bamsiga kramar!

Lotta said...

Jättefint inlägg! Och jag hade också saknat semlor och godis om jag varit utanför landets gränser.
Kram!

Annika said...

Saltis:
Det ar roligt att du gillade inlägget. Ja, det finns som et brus, men ingety störande brus. Inte för mig.
Akut längtan har jag bara haft ett fåtal ggr. tacksam för det.
KRAM!!

Anne:
SÅ sanslöst KUL att ha dig hör igen!!
DU har varit saknad, även om jag vet att du varit här varje dag. Men ändå!!
Välkommen tillbaka!!!
Just det, närvarande längtan ja. Jo, den finns sär, men den stör inte. Inte mig iaf.
Hemlängtan har jag aldrig, som tur är.
OCH ja, du har så rätt i dina funderingar. Det gäller att sålla tankarna där.
KRAM!!!

Magdalena.
ROLIGT att du gillade inlägget.
OH ja, de första åren var inte roliga för mig heller. Det tog mig alla ggr tre år att landa. Inte mindre än så. Jag fick rötter då jag fick barn, inte förrän dess.
Det är svårt att komma in i ett land, och aldrig ngnsin bemästrar man det till fullo, tror jag.
Ja, att läsa svennebloggar skrivna i USA är sååå kul, och nyttigt.
KRAM!!!

Annika said...

Petra H:
JADU semlor är nog bland det godaste man kan äta.
OJ!!
Hoppas ni fick tag på ngra igår.
Ja, att längta hem gör jag nästan aldrig, men däremot har jag en förväntan innan det är dags att åka och den är härlig, så innan jag ska åka hem längtar jag mkt. Annars inte.
Men en saknad har man ju ständigt, men det är inget jag går och grubblar på. Inte alls.
Jajo, jag vet det där om Spanien, och jag förstår DIG!!!
KRAMAR!!

Anna-Maria:
TACK!!
Jag brukar säga att jag har två hem numera, ett här och ett i sverige. Jag gillar det.
¨vill jag alltid känna.
Skönt att slippa hemlängtan.
KRAM!!!

Magdalena.
VILL du VARA med???? Säg till!!
Såklart får du länka!!!
KRAM!!

Annika said...

Cecilia:
ÅÅÅ vad lyxigt med svennsaffärer i närheten. Iwish!
Vi har IKEA och för nöja oss med det, inte det sämsta, men ändå...
Semlor!!! MUMS!

Helen L:
Välkommen HIT och TACK!!!!

Karin:
Just det längtan uppstår, och det är ganska skönt. men sällan och aldrig ren hemlängtan, inte för mig iaf.
Det beror ju enbart på att jag är hemma så mkt.
Ja, visst är bonaden fin!!!
KRAM!!!

Annika said...

Ewa:
TACK!!
Ja, absolut. Jag tror man kan känna lika även innanför sveriges gränser. maten är ju inte lik över hela landet precis.
OCH det hjälper absolut att vara hemma länge så att man blir mättad. SMÅGODIS är verkligen det godaste som finns, och det uppskattar vi att få vi svennar i utalndet!!!
KRAM!!!

Lisa:
TACK!!
Ja, jag har haft en sån fin helg.
KRAM!!

Malde_
Stort tack!!
KRAM!!!

Annika said...

Olgakatt:
Stort tack!!
KRAM!!!

Bejla:
TACK!!
Jo, jag vet, mina hemresor hjälper absolut mot hemlängtan. OCH visst hjälper tekniken massir också. Det är bra att vi inte lider av hemlängtan, Bejla!!
KRAM!!

Helena:
TACK!! Snälla!!
Abslut kan en doft, eller ett visst ljus eller ngn spng ge längtan. men aldrig hemlängtan.
Jag är så glad över att inte tampas med sådant. Jag är verkligen tillfreds med det liv jag lever.
KRAMAR!!!

Annika said...

Lotta:
Stort tack!
Japp, det är sådant där man saknar...SUCK!!
:-)
KRAM!!

magdalena said...

TACK Annika, VERKLIGEN! Det är så skönt att se att du kände så i 3 år. Jag började fundera på vad det är för fel på mig som är den enda som längtar hem. Har ju varit här till och från en del senaste 2 åren. Men så där på riktigt när mitt green card var klart och jag kunde flyga med mig hunden var i juli förra året. Jag vet inte om det har med saker att göra. Jag är väl inte supermaterialistisk. Men det är inte mycket jag har kunnat få med mig från Sverige. Egentligen bara det som jag kunnat ta i resväskor. Hittade inget bra alternativ och i och med att jag betalar för det själv och inte ett företag så var det för kostsamt. Man är ju van att ta sitt bohag och sina saker med sig annars när man flyttar. Och jag är tillräckligt gammal för att ha samlat på mig en del. Får se om jag får möjlighet att få hit mer saker senare. Återigen, tack, det kändes skönt att läsa

Annika said...

Magdalena:
Absolut och you BET!!
Innan dess satt jag nog i ett ingenmansland. Jag jämförde allt, USA kom alltid på andra plats.
SAå var det.
Men, ja...vad kan jg säga? Sen vänder det och blir mer balanserat. Idag ser jag det som så att jag har två hemma, ett här och ett i sverige.
Det bästa av två världar, alltså.
Förstår att det var skitdyrt att ta md sig allt bohag över till USA. Jag gjorde inte det, tog med mig lite då och då. De stora grejjerna gav jg bort.
Som sagt, man landar väl aldrig helt och håller i den amerikanska myllan, men det balanseras ut och blir en skön tillvaro. OCH nu kommer inte Sverige alltid på första plats, tro mig. Lite mer nyanserad har jag blivit.
KRAM!!!

Anna, Fair and True said...

Du har ju två hem nu så då kanske det vore konstigt att ha hemlängtan bara till det ena, det gamla. Där är nog saknad och längtan bättre ord som sagt.

Vad goda de där semlorna såg ut!