Friday, March 26, 2010

Show and Tell: Förändringar, NU med UPPDATERING!!!

Happy Friday go’vänner som läser min blogg!

Idag är det Saltis sista dag som värdinna för mars månad. Tack, Saltis!
Det har varit roliga och trevliga ämnen på alla sätt och vis. Inspirerande.
När jag skriver detta har jag absolut ingen aning om vem som tar över värdinneskapet för april månad, men om ni klickar er in till Saltis så vet säkert hon, och så fort jag vet lovar jag att hojta till här på bloggen.

Fick precis mail från allas vår Taina över facebook!! Taina tar över temat i april månad, och hon ber mig vidarebefodra uppgifterna.
Here it goes:

2 april: Naglar
9 april: Vita lögner
16 april: Makt
23 april: Gud såå pinsamt

Taina har ännu inte meddelat 30 april, men då skulle ju KNUGAHUSET eller något sånt passa bra? Vårt förhållande till monarkin, sådär på KNUGENS egen födelsedag (skriver jag sarkastiskt).

Idag ska vi tala om förändringar.
Sådana finns det ju många. Både trevliga, och mindre trevliga.
Vi har faktiskt haft detta tema på tapeten en gång förut. Kolla in det inlägget här!!
Jag har inte så mycket att tillägga på det jag skrev då. Och jag skriver fortfarande under på ALLT jag skrev då...


Min egen personliga förändring (sedan förra förändringsinlägget) är att jag skalat av mig 11 kilo sedan i september 2009. Jag vill dra ner viktminskningen till jämna femton kilo, sen är jag MER än nöjd.
Denna färändring har gjort mig till en lättare, gladare och SNYGGARE människa! OCH friskare (säkert).

Det är återigen förgrymmandes kul med kläder (tjaa, fast det tyckte jag för 11 kilo sen också), men nu är det så attans kul att kunna köpa stl 6 istället för att köpa storlek tio, eller ibland 12. För ett år sen var jag min ALL time fattest.*
Det var då vi for till Karibien på kryssning, och det var då jag märkte att min kropp förändrats SÅ MYCKET. ATT jag (FASA) inte kunde ha mina size 10 klänningar längre. DÅ for jag upp till Ann Taylor och köpte fettkläder att ha med på kryssningen. Fan vad det kändes. Storlek 12 (ca 42-44).
Jäkla DEPP!!
Jag höll inte igen på THE CRUISE heller utan åt allt jag ville ha (det skulle jag nog göra om jag kryssade idag också, men vettigare skulle jag äta).
Sen kom sommaren och med den semestern, och jag åt. Det var godis, pizza, grillat, vin, drinkar, chips, bröd i massor, kakor, glass, ost, fett... I augusti visste jag att jag kommit till väggen—förändringens VÄGG!
Det var då jag började med min diet, den som itrim i Sverige använder sig av där min syster jobbar, min dietistsyster.
Jag ratade alla vita kolhydrater, men dieten jag gick in på var ingen lo carb, per se. Istället en lo cal. Och tack vare den har jag alltså gått ner alla dessa kilon.
Förändring, folks, förändring...
Färändring ENBART till det bättre.
Idag sa en granne jag inte sett på länge,
-Men GUD, smalis!!! HUR mycker har du gått ner...?? You look great!
Jag berättade, och jag sa att jag vill gå ner till 30 pounds. Härligt, och så fint med den feed-backen.


För 11 kilo sen, kanske tom mer än 11 kilo. I fjol på kryssningen...



Nu. En bild tagen nyligen precis innan Peter och jag skulle ut. Inte den bästa bilden i världen, men den enda jag har av mig själv i helfigur som är någotlunda nytagen.








Nu måste jag fråga er; om ni träffar en person som ni SER gått ner i vikt talar ni då OM det för den personen? Att ni ser att han/hon gått ner, eller håller ni tyst? Jag är nyfiken på hur ni resonerar. Jag själv talar om det, men ibland kan det vara j-gt svårt att se om någon gått ner i vikt. Min gamla dekorationschef på Lord and Taylor som ändå var kroppsfixerad till max kunde INTE se om folk gått ner i vikt, sa han. Det kanske är ett ganska vanligt fenomen?

Ha en riktigt trevlig fredag!



* Nej, det var inte min ALL time fattest. MY ALL time FATTEST var efter att jag fått Karolina. Den gången tog jag hjälp av Viktväktarna och gick ner 16-17 kilo. Innan jag fick barn hade jag inga viktproblem, men efter komplikationer som "pre-eclampsia" och ofrivilligt sängläge under sju graviditesveckor smög sig vikten på...
Av de där 16-17 tappade kilona hade då (i höstas) ca tretton kilo smugit sig på igen. SÅ kan det gå när man släpper efter. Sakta men säkert...




En annan synvinkel av före och efter...
Mitt deck...
Sommarbilden är tagen i maj 2008.
Vinterbilden i februari.



Bäcken som ligger ett stenkast från mitt hus. Bilden tagen i februari iår.
Den andra bilden är tagen i söndags.



Nilla,
Simone,
Desiree,
Annika,
Anki,
Strandmamman
Lena
Erica
Marie
Saltis
Anna
Taina
Musikanta
Under ytan
I am Annika
Maisoui
Inga-Britt
Helena
Ebba
Olgakatt
Norrsken och Stjärnfall
Anne
Sparkling
Bejla
Anne-Marie
Christel
NYA deltagare:
Jenny
Petra
Fransyskan

Är det någon annan som är med i "hemlighet" som jag inte vet av, så hojta till så länkas du UPP!!! Det är ju roligt om så många som möjligt vet att just DU är med och deltar i detta trevliga fredagstema också :-)

Ha en fin fredag!

46 comments:

Camilla said...

Jag säger definitivt till personen om jag ser att denna gått ner i vikt. Det vill väl alla höra som kämpar med sina kilon?
Jag tycker alla som går ner i vikt är jätteduktiga och att de förtjänar att höra det:)

Ha en skön helg.

Kram

Annika said...

Camilla:
DET tycker jag med!
Undrar om alla inte tycker det?
Eller är man rädd att personen blivit sjuk eller ngt sådant hehe...
Kram!!!

Anonymous said...

Wow..nu ser jag skillnaden! Good Job!

Sjävlklart säger jag något om jag ser att någon gått ner i vikt men jag ändrar nog ord från person till person.

Till en som jag vet har kämpat med vikten så säger jag garanterat - har du gått ner i vikt, du ser jättefin ut.

Till en som inte är så öppen med viktissues etc så säger jag nog kanske - åh vad du ser fin ut..har du tränat extra hårt på sistone, det har givit resultat..typ.

Till någon som INTE BEHÖVER gå ner i vikt men som rasat frågar jag nog " är allt ok" för då kanske viktminskningen inte riktigt är frivillig.

Men attans vad du har varit duktig, det syns att du gjort rätt dessutom, det har liksom skalats av dig. Tokbantar man så syns det oftast mest i ansiktet tycker jag..

Jättefin!

kalasLotta said...

Annika, det var jag som skrev det där...sorry var för snabb på tangenterna..

Annika said...

Kalaslotta:
TACK snälla!!
Ja, nog syns det. och det känns desto mera!!
Så skönt alltså!
Tokbantning är det inte, tycker inte att det gått så fort (som jag alla ggr skulle velat) men ner har det gått...
och nr gåt det.
Jag vet, just det där med viktras på ngn man inte sett på ett tag kan ju bero på sjulkdom så det är klart att man går som på äggskal där lite...
Precis, och när man är lite äldre så sätter sig gärna viktminskningen i ansiktet. Det blir lätt magert.
Tack Lotta!!

Fröken Anki said...

Wow! Annika, vilken forandring. Du ser toppen ut! Ja det gjorde du ju innan ocksa, men jag forstar att du verkligen ar nojd med detta. Sa harligt att du kanner att du mar sa bra av det ocksa.

Jag forsoker nog ocksa saga att jag ser forandringen pa de som gatt ner i vikt. Om jag nu ser det, for som sagt - det ar inte alltid man kan det. Men det ar ju alltid kul att hora att man ser bra ut och att andra bryr sig om hur man mar. Och dessutom en fantastisk uppmntran att fortsatta halla sig i form och ma bra. For det ar ju anda det viktigaste att man gor det for sitt eget valbefinnandes skull. Sen ar ju snyggheten en bonus! :)

Ha en fantastisk fredag! Jag ska skriva mitt inlagg senare, har haft ett avbrott fran datorer den har veckan. Endast svarat pa det som jag maste ha svarat pa.
kram

Sporty Spice said...

Du är ASSNYGG! Wow säger jag bara. och att du gjort detta the right way, med kost och motion som funkar långsiktigt och inte bara en quick fix.

Det här med att påpeka någons viktnedgång är jag lite försiktig med. Om det inte är en vän som jag VET försöker gå ner. Man vet ju inte varför, om det är medvetet eller om personen i fråga rasat i vikt för att hon mår dåligt. Däremot säger jag nog alltid att "gud vad snygg du är".

bettankax said...

Jag älskar före och efter bilder. Finfina sådana här idag!
Har sagt det förr och säger det mer än gärna igen, Du är så himla snygg och grattis till väl kämpat. Känslan är så härlig när man känner sig "lättare" i kroppen och när man har en uppsjö av kläder att välja mellan och inte behöver begränsa sig till att titta på XL.
Skön helg! KRAMAR
Idag har vi ca +15 och sol. Underbart!

AnnA said...

Vilken Pingla!! Grymt bra Annika så glad för din skull.
Jag säger nog bara till någon som jag vet försöker gå ner i vikt.
Även jag jobbar ju på mina överflödiga kilon....men måste ha mer tålamod bara -3 kilo hittills och jag vill ner 7 till. Man mår ju såååå mycket bättre när man har lite kondis och inte allt för många extra kilon att släpa på.
I kväll ska vi på Amerikansk Buffé på Kilafors Herrgård, spännande :-)

Kram och ha en bra helg!!

Taina said...

Ah himmelen vad snygg DU AR!!!! Snacka om forandring. Klart jag talar om nar jag ser nagon gatt ner i vikt. Alltid! Som igar till exempel till en manlig kollega som sedan gick omkring och log hela dagen. Han berattade ocksa om vad kul det var med klader nu som han tidigare inte brydde sig om alls. Harligt. Han skrattade lite at sin "fafanga".

Kolla din inbox pa fejjan....

Kramar och trevlig helg fran en snurrigare Taina ;)

Annika said...

Anki:
TUSEN TACK!!!
Jag vet att det inte alltid är lätt att se om ngn gått ner i vikt...
I know, all too well...
Men om jag ser det tydligt så frågar jag nog just om de börjat träna mer etc. och på så sätt kan man få fram det hela :-)
för visst vill man höra!!
Absolut gör man det för sn egen skull.
DET är gjutet!
Sen kommer resten som bonus. Inte dumt.
Ska kolla in din blogg senare.
Kram!!!

Sporty:
TACK snälla!!
TACK!!!
KUL att höra!
Ja, det är långsiktigt. Ingen quick fix, nej.
Snart ska jag återintroducera de vita kolisarna igen lite långsamt...
inser att jag trots allt inte kan leva utan bröd och sånt.
Det är nog lite klokt att ligga lite lågt med att kommentera en viktnedgång, man vet aldrig vad som ligger bakom. men det där "gud vad snygg du är" funkar ju alltid. Då kommer den personen att berätta!! garanterat!!
Tack, petra!!!

Bettankax:
Ah, jag blir nästan rörd idag igen.
men just detta att amn blir snyggare och "syns" mer är en sådan morot, sen att man rör sig lättare och är friskare etc är ju det bästa ändå.
kläderna är guld! ska ge bort alla fettkläder nu...
KRAM!!!

Annika said...

Anna:
TACK vännen!!
Vad kul!!!
Kämpa på, tre kilo är ju BRA!!!
Verkligen!!
Ja, det är nog många som inte vill klampa in och säga ngt vid en viktminskning, man vet aldrig. Men att säga att ngn är snygg funkar ju alltid, då brukar sanningen komma fram :-)
Aha, amerikans buffe låter kul...HOPPAS den blir god!!!
Kram!!!

Taina:
TACK!!!
GUD vad kul.
Ja detta är ju den första bilden i helfigur ni ser!!
NAJS to have you BACK; btw. You've been missed!!!
Ska kolla in FB om en stund.
KRAM!!!!

alegni said...

jeez, annika, vad snygg du är!
klart jag ger komplimanger när jag ser att folk gått ner i vikt, för jag vet ju vilket jobb som ligger bakom.
det var ganska intressant den gången jag bantade 30 kg, för då var det många som inte direkt vågade kommentera viktminskningen, utan började försiktigt med att fråga om jag mår bra. och jodå, jag mådde toppen!
ha en skön helg! kram

Annika said...

Ingela:
TACK vännen!!
TACK!!!
Ja, jag tror folk kanske är rädda att sjukdom ligger bakom ibland...
OCH så mår man liksom better than EVER!!!
Treettio kilo!! POWER, woman!!!
Kramar!!!

Annika said...

Jag berättar absolut om jag ser att någon gått ner i vikt, det är ju en komplimang! Jag ser verkligen att du gått ner, du är supersnygg, det var du i och för sig innan =) Du måste vara så stolt! Jag tycker det är svårt att bli av med mammakilona nu och den där trista degen på magen =)
Kram!!

Anonymous said...

Annika,
Bra jobbat med viktnedgången. Du är verkligen disciplinerad med dieten och förtjänar det. Jag vet att du har kämpat med kilona sen Karolina föddes. Och det är svårt när man gillar mat, vin och allt sånt som gör livet trevligt. Jag har full förståelse...

SB

Annika said...

Annika:
Visst är det en komplimang!! Att det är!!
TACK, ja jag är jätteglad!!
men jag vet också hur lätt kilon kryper på en igen...mindre kul.
Just den där "mammavikten" är svår att bli av med.
Kram!

Susanna:
Ja, du vet.
VV var underbart BRA! OCh jag har dem att tacka för mkt, men så fort man släpper efter så kommer kilona krypande saaaakta, saaakta, men de kommer.
Ja, det är svårt att hålla sträng diet när man älskar mat, godis och vin...att det är.
men jag är glad över det jag lyckats med!! SÅ glad!! Och hoppas kunna hplla i det denna ggn!!
Ja, diciplin har jag verkligendå jag sätter igång, men som tur är har jag fuskdagar också. TACK och LOV!!!
Tack, Susanna!!!

Desiree said...

Hej Annika, jag ger dig mina varmaste gratulationer till att ha lyckats gå ner hela 11 kg! Det är super. Nog syns det alla gånger, wow vilken skillnad på bilderna på dig! You look sooo great now! ÄVen om du såg bra ut innan så ser du extra fenomenal ut nu. Det du lyckats med är strong gjort. Inte så många klarar att verkligen byta livsstil så som du gjort. Det beundrar jag dig för. Jag är själv så njöd med min nya hälsosamma livsstil och att jag också lyckades omvandla mig från köttbulle till hurtbulle. Jag känner mig mycket piggare och yngre och snyggare.
Vilken skillnad på bilderna på ditt däck också. Jag hoppas du får en riktigt fin vårhelg med skönt väder.

Kraaam!

Saltistjejen said...

Alltså Annika! Det är helt OOOOTROLIGT vad SNYGG du är! Men det har jag ju alltid tyckt. Det märks så väl att du gillar kläder och att du tar hand om dig. Även när du hade dina extra kilon så tycker jag att du såg bra ut. Tycker att du alltid har någon slags tjusig utstrålning. :-)
Svårt att beskriva men vissa personer har det tycker jag, och du är just en sådan!
Sedan msåte jag ändå säga att jag är grymt imponerad av dinförmåga att ta bort dina överskottskilon! Det är strongt! Att FRÄNDRA sitt liv är ofta lite jobbigt. Även när det handlar om "mindre" sorters förändringar i sin vardag så som träning, diet etc. MEN det är sååå svårt att komma till skott och att sedan stå fast vid det nya! Haha, jag kan ju bara se mig själv som ett typexemel. Tyvärr. MEN jag försöker peppa mig att jag ska börja springa igen nu. NU är tiden. Våren är här och ska man börja ska det bli nu i april! SÅ har jag tänkt. Hoppas jag klarar av att komma igång också...
Ang det där att säga ngt om tappade kilon så tror jag att det beror på situationen och på hur mycket smalare personen blivit. Om det är ngn jag känner hyfsat väl eller träffar regelbundet (som grannar, kollegor vänner eller så) säger jag det. Om det är någon jag inte har en lika "avslappnad" relation till är det inte säkert jag säger ngt. Om det inte är väldigt uppenbart. MEN jag har även varit med om en tjej som var på ett av mina gamla labb där jag var student. Hon var MYCKET överviktig då. Verklligen. Mer som en stor överviktig amerikan i kroppen. Dock alltid sprudlande glad och positiv. En underbar person helt enkelt! Hon handledde mig en del då. Men när jag efter kanske något år eller 1,5 efter att jag slutat på det labbet mötte henne igen så kände jag inte igen henne. Hon hejade men jag kunde för mitt liv inte komma på vem det var. Hon var supersmal!! Självklart sa jag det till henne när jag insåg vem det var, MEN det sorgliga var att hon då var så smal att jag insåg att något var fel. Och när jag pratade med gemensamma bekanta senare så bekräftade de mina misstankar. Hon hade tappat enormt mycket på ett ohälsosamt sätt och helt enkelt fått problem med ätstörningar. Hon svälte sig själv. Otroligt sorgligt. En av våra gemensamma vänner berättade även att den här tjejen personlighetsförändrats.Från den glada hjälpsamma underbara personen till en med enorma humörsvängningar som mest var arg eller deprimerad. Sorgligt sorgligt. Som tur var så träffade jag henne igen ytterligare ett par år senr och då hade hon gått upp lite igen. Men var återigen glad och verkade må jättebra. Kanske strl 42 eller så skulle jag gissa. Kändes så härligt att se att hon verkat hitta tillbaka till sig själv och till en balans o harmoni i livet.
Men det här var ju ett stickspår... Sorry!
Själv är jag sen med dagens tema. Det kommer men inte på ett tag.
Hoppas ni får en riktigt bra helg!
kramar!!!!

Katarina på Filippinerna said...

Annika, grattis! Gudars vad duktig du är som lyckats gå ner så många kilon. Du var vacker i ditt gamla Annika men jag måste skriva att du är ju skitsnygg!

Jag tycker man ska uppmuntra varandra eller snarare man kan bli bättre ppå att ge varandra komplimanger.

Ha de gott! du spoorar mig nu!

Elisabeth said...

Jag är usel på att se om folk gått ner (eller för den delen upp) i vikt! Annat, som nya kläder, ny hårfärg eller ny frisyr lägger jag ofta märke till, men inte viktförändringar. Vet inte varför egentligen. MEN när du visar både före- och efterbilder syns det verkligen stor skillnad. Imponerande!!

För övrigt tycker jag att det vore mycket roligt om ni hade knugahuset som tema den 30 april!

Anonymous said...

Bra gjort Annika, 11 kg är mkt o det syns oxå. Bravo!!Jag blir alltid lika imponerad av folk som ger sig 17 på att fixa ngt, o sen gör det.
Jag tror verkligen på Itrims metod.Jag går ju där som du vet, visserligen mer av "rehabsjäl" än ngt annat,o ser alla de här människorna som fullständigt rasar i vikt. Så kul att se o jag säger i stort sett alltid ngt positivt till de som så uppenbart minskat.
Självklart ska det sägas, det är ju ngt man jobbat hårt för,eller hur?
Kramar från Anette!!

Anne said...

Wow, vilken hot brud du är!
Jag tycker dock du var jättefin på före-bilden också, du har utstrålning och den hade du även som större (sånt spelar nog inte vikten så stor roll för, vissa har karisma och utstrålning även om de är 300lg som i BL...).
Gillar förresten din outfit (på nya, smala bilden).

Knepigt det där, med om man ska säga nåt, om man ser att nån gått ner i vikt.Om jag ser nån gått ner så brukar jag nog kanske inte säga nåt om vikten, inte ge komplimanger för det. Däremot säger jag "åh, vad fräsch du ser ut, jättesnygg". Varpå personen då kanske säger tack, jo jag har gått ner en del i vikt och är så nöjd så. Då har dörren liksom öppnats upp för att man kan gå vidare och mer direkt kommentera och berömma själva viktnedgången...


En kompis som gick ner mycket i vikt och var så nöjd över den bedriften, hon fick höra oroliga av människor "vad smal du blivit, du är väl inte sjuk och har fått cancer eller nåt". DET kanske inte är en komplimang direkt, när det handlar om en viktnedgång som (i hennes fall) gjorde att hon såg helt normal ut (inte överdrivet smal alltså som kunnat misstänka att hon var sjuk).

Även omvänt kan det vara svårt veta om/vad man ska säga. Pappa gratulerade en gång en kollega på jobbet till att hon skulle få barn, grattis till graviditeten tyckte han. Varpå damen sa att nejdå, jag är inte gravid. Har bara lagt på mig en hel del det sista halvåret.... Sånt är ju bara för pinsamt.

Det där med att märka och se om nån gått ner (eller för den delen upp) i vikt, det tycker jag är jättesvårt med människor man ser dagligen eller ofta och regelbundet. Man blir hemmablind kanske, tänker inte på hur folk ser ut och märker inte förändringar. Men med människor man ser mer sällan, där det kan gå längre perioder, då tycker jag det är skitlätt märka den minsta förändring.

Trevlig helg på dig, kram!

Sara said...

Sis, du är verkligen superduktig, bra jobbat!! Jag kan själv ha lite svårt att hänga med på jobbet, när man träffar kunderna så ofta som jag gör så är det ibland svårt att se viktnedgången, men när man ser deras startvikt så häpnar man ibland. Däremot berättar de då och då om de sura och trista kommentarer som de får, som "men nu räcker det väl" (väldigt vanlig kommentar!), "man ser äldre ut när man går ned i vikt" osv. Det som var positivt i början (viktnedgången) blir surt för många när det börjar gå riktigt bra, då väcks kanske ens eget dåliga samvete.... Tycker själv att det är viktigt att berömma och uppmuntra andra när det går bra, oftast handlar det väl om en frivillig viktnedgång om man tidigare varit överviktig eller fet? Iaf, tummen upp för dig sis, du är jätteduktig!! Älskar!

Jemayá said...

11 kilo!!! Jösses!!! Du ser himla bra ut (och det brukar jag alltid säga om någon gått ner - fast jag säger nog också om någon helt enkelt ser fräsch och snygg ut, oberoende om de gått upp eller ner!)!!! Önskar jag klarade av en diet, men det tror jag inte, inte nu då jag ännu inte kan få in regelbunden motion :(. Var faktiskt och simmade i kväll efter att jag fört Daniel till hans pappa - tittade noga på mig i simhallsspegeln, brukar annars undvika det...Usch och fy, jag borde också gå ner 10 kilo och köpte faktiskt..var det nutrilets hönssoppa-paket. Borde få en rivstart, men har inte riktigt motivationen /orken, vi får se. Grattis till dig - jätteduktigt!!! kram och trevligt veckoslut!

Suzesan said...

Vad snygg du är ANNIKA. Duktigt gjort och jag tycker alla som går ner är duktiga. Oavsett hur mycket eller lite för det krävs så mycket motivation och självdiciplin. Att ta steget att börja. Grattis Annika och skitsnygga kläder.

Tycker du är fin på båda bilderna. Jag säger alltid till när jag ser att nån gått ner i vikt för de blir så glada. Ibland kan man tycka att nån gått ner även om de kanske bara bytt stil på kläder eller nåt. Om man tar fel på det så brukar ingen ta illa upp. MER KOMPLIMANGER ÅT FOLKET!

Takc för en härlig bloggvecka och trevlig helg till dig och alla andra.

Kram
/Susanne

Petra H said...

Wow, Annnika, du har verkligen lyckats med dieten! Grattis! Jag förstår att du är nöjd med dig själv!! Jag undrar om jag någonsin kommer i de kläderna jag hade när jag träffade O för snart 5 år sedan, men för tillfället är jag ändå ganska nöjd med mitt utseende - förutom i bikini, tur att vi flyttar från Karibien, ha ha. Inte lika många bikini-tillfällen i Bryssel ;-) I Bryssel hoppas jag dock komma igång med träningen igen, har en kompis som är spinning-instruktör och har min favoritpark för joggning... (kan iaf inte klaga på att det är för varmt, som här i PR)
Jag är lite tveksam till att kommentera på hur folk ser ut - man vet aldrig bakgrunden till viktnedgång och ABSOLUT aldrig att jag skulle gratta eller fråga om någon var gravid!! Förra året kände jag mig så svullen när jag var hemma i Europa att jag sa till alla att "nej, jag är INTE gravid, bara fet" bara för att förekomma folks undringar.
KRAM och trevlig helg, och än en gång, grattis till den nya figuren!

Malde said...

Jag har svårt att se viktförändringar om jag inte får se före- och efterbilder, som du nu har lagt in. Kan inte ens se på mig själv, känner det knappt på kläderna, trots alla kilon som har försvunnit. Jag är full av beundran inför din viktminskning! Du var snygg förut, men inte blev det sämre av de försvunna kilona!

Jag har skrivit lite om mina förändringar nu, och hakar på "utom tävlan".

Kram!!

♥ Hannele på Hisingen said...

Garttis! Jag säger nog inget till dem, som gått upp heller.. MEN jag berömmer hår och kläder (råkade nyss fråga en ung kvinna, om hon väntar sitt andra barn? NEJ!! pinsamt)

alegni said...

fast nu i efterhand när jag ser foton från tiden efter att jag gick ner 30 kg kan jag förstå att folk trodde att jag var sjuk, för jag ser faktiskt lite utsvulten ut - som en väninna till mig så: jag var bara näsa och hals (underförstått en stor näsa och en lång hals)!

Anna said...

Hej Annika! Jag tittar fortfarande in på din blogg lite då och då, oftare sen du gick med i facebook ;). Ville bara säga att du är jättefin! 11 kg är verkligen duktigt. Jag behöver också gå ner i vikt.
Om jag är helt säker på att någon har gått ner i vikt så visst kommenterar jag det. Men om det inte handlar om mycket vikt så tycker jag ofta det är svårt att se och då säger jag hellre inget.

Kram!

HeLena said...

Wow!! Elva kilo!! Du är jättesnygg!! Bra jobbat!
Jag har ingen våg men jag har faktiskt börjat trampa på motionscykeln. Mitt mål är inte att gå ner i vikt utan bränna fett och få mer muskler (framför allt på magen då'rå;S). Jag SKA OCKSÅ LYCKAS!!
Fina bilder och ett härligt inlägg! Fin fin förändring!!
KRAMAR!!

Grekland nu said...

Alltid roligt med före-efter bilder (i alla fall när de går åt rätt håll så att säga...). Kan tänka mej att du är nöjd och känner det som en förändring. Det där med att kommentera folks viktnedgång är jag försiktig med, men jag gör det gärna när jag vet att personen ifråga skulle bli glad att höra att jag lagt märke till det. Här i Grekland är man rätt snabb med att kommentera tvärtom också: "Du har gått upp i vikt" - med DET skulle jag aldrig säga till nån annan.

Musikanta said...

Det är verkligen en härlig förändring när man går ner i vikt (om man inte gör det p.g.a. sjukdom förstås. Därför är jag lite försiktig att kommentera viktminskning om jag inte är säker på att personen är frisk...

Det värsta är att hålla vikten, inte att gå ner. Har man väl bestämt sig går det bra - men sen är det ju så härligt när man väl har uppnått sin idealvikt att unna sig lite extra, och så är man där igen...

Jag har i alla fall övergett LCHFdieten - helt socialt omöjlig, i synnerhet när man är gift med en vegetarian som inte äter kött eller fisk...

Jag tänker försöka äta som du LC och lite, lite fett, små portioner, mycket frukt och grönsaker. Få se om det blir något resultat - jag har börjat idag efter att ha sett några foton av mig själv, tagna vid tårtbordet igår, haha! (För femtioelfte gången)
Många kramar!!!

Sara said...

Amazed and just a bit jealous of your unbelievable will power! Great job!

Annika said...

Desiree:
TACK!!
Ja, det är härligt detta!!
Tycker verkligen att det är skillnad på allt.
Grattis själv också eftersom du bytt från köttbulle till hurtbulle :-)
SÅ himla BRA!!!
Kramar!!

Saltis.
ÅÅÅ, tack du, min största supporter!!
Dina ord är så fina att jag rodnar!
TACK, Saltis!!
Gulligt att du även tyckte så före. TACK!!!
Visst, det är klart att det varit uppoffringar i form av maten och drycken, men det har ändå inte varit så farligt.
Mest saknar jag nog bröd. Men jag ska återinföra kolisarna sen lite sakta.
Ätstörningar ja, det är ju faktiskt väldigt vanligt.
Och, jag tror att en diet faktiskt ka nframkalla sådana. man kanske tänker: lite till, bart ngt kilo till...
Räknar kalorier in absurdum etc. Svårt är det ju att ta sig ur den cirkeln också. Usch...
Jag är glad att din kompis tog sig ur det hela. Anorexi är ju en allvarlig sjukdom.
Kramar!!!

Katarina:
STORT TACK!
GUD vad glad jag blir!!!
TACK!!
Ja, der är verkligen härligt att ha gjort sig av med den här övervikten.
Kram!

Annika said...

Elisabeth:
Ja, jag tycker också att dert kan vara svårt att se just vikten.
Men inte ny frisyr eller kläder etc.
Blit tyvärr inte knugahuset...men, om jag tar över ST ngn ggn framöver kan du lita på att det bli ett ämne, hehehe!!!

Anette:
TACK vännen!!
Jo, jag gav mig fan på det och sen gjrode jag det :-)
Gör det.
Det är underbart att ha gått ner- Så skönt.
Just det, du går ju på itrims gym. KUL!!
Roligt också att du get lite uppmuntrande ord till de som går där för viktens skull!!
KRAM!!!

Anne:
TACK, min vän!!
SÅ fina ord!!
TACK!!
Du har ju själv gjort den här resan så du vet vad det vill säga.
Exakt, precis, just att ge komplimanger för ngt annat är en perfekt inkörsport om man vill veta om personen gått ner i vikt.
Skitbra att börja så!
Ofta tror jag att det ligger en del avundsjuka bakom, som det som drabbade din kompis då hon gick ner i vikt.
Tvi vale för att få höra sånt. DÅ är det bättre att inget säga alls.
Jag har också trampat i klaveret med att gratta ngn som jag trodde var gravid. Så gränslöst pinsamt sånt är!!
USCH!!!
Kramar i massor och KUL att ha dig tillbaks, kära Anne!!

Annika said...

Sara:
TACK!!
Det här har ju gått bra!
metoden hjälper ju verkligen!
Och jag kan inte påstå att det varit överdrivet tufft heller. fast ibland saknar jag bröd...
Kan tro att just de kommentarerna du skriver om är vanliga. SÅ trist alltså.
Nog är det så, det är det egna dåliga samvetet som talar...
Kramar och älskar och TACK!!!

Jemaya:
TACK för dina genomsnälla ord!!!
Det är allt mkt skönare just nu...
Förstår att det är svårt för dig med motion och diet. Det är ju svårare när man har småbarn.
Simning är ju strålande bra träning!!
Bytt ut ngn måltid om dagen mot nutrilett så ska du se att det ger resultat!
Lycka till!!!
KRAMAR!!


Suz:
ALLTID Lika gullig är DU!!
TACK!!!
Ja, de är verkligen skönt att ha skalat av sig den här vikten...och mer ska det bli!!
Mer komplimanger åt folket ÄR rätt!!!
Stora kramar!!

Annika said...

Petra H:
TACK!!
TACK!!
Det är verkligen härligt att ha gjort sig av med den här vikten "för den var inte jag".
JAG är glad att du är nöjd med ditt utseende! OCH är man det finns det ingen anledning alls att gå ner i vikt. Så skit i det, Petra!!!
Usch, en ggn fick jag också frågan om jag var gravid. DET var hemskt...
Och jag har själv ställt frågan. Ridå. Hon var inte gravid. Sen dess har jag aldrig ställt den frågan.
Så ofint av mig..blä...
Skäms fortfarande...
Tack, gullPetra!!

Malde:
TACK!!
Vad snäll du är!
Du har u själv rasat en massa i vikt också!!
Underbart, och så bra jobbat av dig.
jag tycker också det är svårt att se på sig själv. det märks mest på kläderna, men även där kan det vara svårare.
Så visst förstår man folk som inte ser...
kramar!!


Hannele:
TACK!
Nej aldrig att man säger till ngn att personen gått upp i vikt. Finns inte på kartan för ngn tror jag...
Men, ja...jag har också kommenterat en kvinna jag trodde var gravid. DET var hn inte.
MAJOR blunder!!
Kram!

Annika said...

Ingela:
Really ;-)
Ja, för smal är ju faktiskt itne snyggt. Uffe larsson var en perfekt bild på hur fel det kan bli att gå ne för mkt i vikt...

Anna:
Hej, jag är inte helt säker på vem du är..Är det Anna F-C? Tycker inte att det ser ut som du bilden.
Tala gärna om vem du är så blir jag superglad (datorn fryser då jag klickjar på din länk, både på min PC och min iphone då jag testar)
Så, who are you????? ;-)
Men TACK!!!!
Det är underbart att gå ner i vikt. På alla plan!
Och fortsätt läsa bloggen ;-) jag är bra mycket aktivare här än på Fejjan...
Kram!

Helena:
TACKAR!!
Ja, detta är odelat härligt!!!
Så glad att jag vet tag i det i höstas.
Rätt skönt att leva utan våg. Braller och annat kan ju vara bra måttstockar.
Lycka till, Helena!!!
Kram!!

Annika said...

I-B:
Tack, ja jag är supernöjd. men lite till vill jag ner.
Jag hade en frissa från Iran en ggn som jag gillade, men när hon påpekade att jag gått UPP i vikt blev jag så stött att jag inte gick tillbaks igen...Hon sa det på ett ganska otrevligt sätt (plus att hon hade börjat klippa sämre) så då var saken klar...jag bytte.
Ingen vill höra att man gått upp i vikt, för det är man smärtsamt medveten av iallafall. Så, nej ,det säger man ju inte :-) men i vissa kulturer verkar det vara helt legitimt.

Musikanta:
TAck!
Absolut är det värsta att hålla vikten. det är då elddopet börjar egentlgien. Då ska det planas ut och man ska hålla vikten. det är så problemen hopar sig.
I know, all too well...
LCHF är nog lite svår i sociala sammanhang, men det är det mpånga dieter som är, puuuust!!!
Sen ska man ju plana ut det hela, oich då kommer som sagt det svåra i alla viktminskningsprogram.
Jag gillar faktiskt den hör LC dieten, funkar för mig. Mkt tack vare att frukt och alla grönsaker är tillåtna (ja inte pot o majs, men...)
Lycka till!!!
Kram!!!

Annika said...

Sara:
THANK you so much!!
Yes, it feels so great now. I am not done, I have a little more to lose.
YOu can do this, too!
Have fun at the beach!!!

Anna said...

Ja det är Anna F-C :). Bilden är lite drygt 1 år gammal, har klippt mig sen dess så inte speciellt likt min bild på facebook. Kanske dags att uppdatera.
Jag kommer fortsätta kolla in din blogg och ska även försöka bli bättre på att kommentera. Jag älskar att se alla dina bilder från VA, saknar det! Roligt också att läsa om hur ni har det.
Kram!

Annika said...

Anna:
Jag könner inte igen dig på den lilla bilden, stupid me...
Men KUL att det
är DU!!!!
Så glad jag blir!!!
O, jag blir så glad över att du gillar bloggen. Verkligen!!
Glad att du läser!
Bilder gillar jg att visa, då det är roligt att du gillar dem!!
Kramar!!!

isflaket said...

Bra jobbat och inspirerande (jag har också sett det på diverse foton under "ikappläsandets" gång, men viste att detta inlägg skulle komma, så väntade med att skriva något)!! :-)

Jag hör till kategorin som har lite svårt för att se viktskillnader. tycker det är lättare att se helheten - om en människa liksom ser gladare/sundare ut. Då brukar jag säga något, men borde egentligen bli bättre, då jag ju vet hur glad man blir när man blir uppmärksammad. Dock skulle du aldrig få mig att säga motsatsen - att någon ser tjockare ut - eller fråga om någon är gravid...

Anna, Fair and True said...

En mycket positiv förändring! Bra jobbat! Jag är dock ganska dålig på att se sådant, som du skrev om, särskilt om man ser personen relativt ofta men även annars. Och har svårt att kommentera sådant, är ganska dålig på att ge komplimanger i allmänhet, borde bli bättre på det.

Jag har själv gått ner 5-6 kg på sistone (men har väl gått upp 1 kg och sedan stannat där) så jag är också storlek 6 nu oftast (dvs 36) medan jag förut var 38 (och ibland 40). Så endast en storlek mindre men ändå en förändring folk verkar se.