Friday, January 24, 2020

Berätta om hur din dotter har det!




Hej fredagsmänniskor!!



Japp, då var det dags för den DÄR fredagskänslan igen. Härligt.
Snart är det måndag, men det ska vi inte tänka på nu. Lev här och nu.
OCH idag ÄR det fredag!


Några, ganska många faktiskt som läser här, har undrat över Karolinas väl och ve. Hur hon mår, vad hon gör, hur hon lever sitt nya liv i Los Angeles.
Idag ska jag vika HELA inlägget åt Karolina. Nu ska jag berätta lite om Karolinas liv därute i den stora staden på västkusten.


Det har snart gått ett år sedan vi körde Karolina, och hennes Nissan Altima, till Los Angeles. Närmare bestämt var det den 15 februari som hon lämnade Reston och östkusten. Bilresan tog elva dagar.
Karolina flyttade då in i en lägenhet på första våningen i ett tvåvåningshyrsehus i West Hollywood. Där bor hon med två tjejer som hon delar fyrarummaren med. En av tjejerna lärde hon känna på Elon. Den andra tjejen är från Texas, och hon bott i LA i sju år redan. Lägenheten ligger bra till, det tar tio minuter att gå till The Sunset Strip. Där handlar hon sin mat på Trader Joe’s (matvaruaffär), där har hon sitt gym och där jobbar hon. Det är, i sig, helt fantastiskt att hon faktiskt KAN gå till sitt jobb.

När vi lämnade Karolina i Hollywood den 28 februari i fjol hade hon inget jobb alls. Men, ganska snart fick hon ett servitörsjobb på en populärt mexikanskt ställe på The Sunset Strip. Nej, ingen fast anställning. Tror knappt det existerar i restaurangvärlden. Istället tilldelas hon olika skift varje vecka. Ibland får hon många skift, ibland färre.
Det här med att gå på olika skift underlättar när man, som Karolina, går på många auditions under dagtid. Det är svårt att ha ett 9-17 jobb om man måste infinna sig på en audition mitt på dagen.
Pink Taco funkar för henne, hon gillar sitt jobb för det mesta, och hon gillar sina arbetskamrater. Många av dem hon jobbar med är andra unga tjejer och killar som liksom hon tänker sig en skådespelarkarriär. Andra är längtande musiker och sådana som vill fram inom modellbranschen.
Hollywood vimlar av dessa, just sådana som vill in “in the industry”. Karolina säger att nästan alla kallar sig skådespelare,  musiker,  manusförfattare eller modeller …
Ni fattar.
Sådana är vibbarna där. Och ja, var annars ska man vara om man vill in i dessa svåra branscher om inte i Hollywood?






Tursamt för Karolina så hade hon många, många vänner på plats redan innan hon kom till LA. Många äro de Elon BFA-elever som flyttat dit efter examen.
Karolina har även en vän från Reston därute, de gick på samma high school och tog examen samma år. De var aldrig nära vänner på South Lakes High School, men nu är de tighta. Denna tjej vill göra film, och just nu går hon på filmskola på USC (University of Southern California) där hon tar en masters degree in film making. När hon tog sin bachelor-examen var det i något helt annat från UVA (University of Virginia).
Det här med att Karolina redan från början hade vänner därute underlättade STORT, både för henne och för oss. Fler vänner har tillkommit längs vägen.
Det jag verkligen tycker om är att de gamla Elon-eleverna kallar sig för The Elon Family, och att de ses ofta.

Karolina fick också ganska omgående jobb på en cateringfirma i  Hollywood. Det är ett jobb hon tar då tid finnes.
Som jag skrev, nyligen var den firman inkallad för The SAG-Aftra Awards. Karolina kommer även att jobba på Oscarsgalan. OCH hörni, hur coolt är inte DET?
Hon har jobbat en del för denna firma under året som gått, det har blivit en del VIP-event. På VIP- event är det många regler som gäller, ingen får ha på sig sin telefon, inga bilder får under några omständigheter tas av stjärnorna. Personalen får skriva på att inget förs vidare under dessa evenemang.
Mycket spännande, och mycket annorlunda.







Karolina sitter—i mån om tid—som publik likaså. Visste ni att de betalar delar av publiken i många TV-program? DET visste inte jag förrän Karolina berättade om detta för oss. Betald publik är sådana som sitter långt fram och som ofta syns i rutan. Karolina har varit betald publik i The Doctors, MasterChef och i The Masked Singer. Idag fredag ska hon göra ett publikjobb igen men hon visste inte riktigt var, och för vilket program, då jag pratade med henne häromdagen.

Jag kan också berätta att Karolina fått en reklamagent. Alltså en agent som förmedlar reklamfilmsjobb.
Det är inte lätt att få varken reklamagent, eller en film och TV-agent. INTE alls.
Så det är ett stort plus att hon fått en agent för reklamjobb. Karolinas mål för 2020 är att få en film och tv-agent. Utan en agent står man sig ganska slätt i den värld Karolina vill in i. Utan agent kan man inte söka till stora produktioner, eller roller i tv-serier och dylikt. Allt sådant sköts via agent.
Det en skådespelare utan agent kan göra är indie-movies, independent movies. Men, inget annat. DET är bland annat därför det är svårt att få en agent.  Agenterna väljer ut vilka de vill representera.
Men allt tar sin tid.

Något Karolina också ägnar sig åt hela tiden är kurser. Dramakurser (master classes), improvisation mm.
Skådespeleri är en konstart som måste underhållas konstant. Dessa kurser är dyra dessutom, men Karolina anser dem nödvändiga.


Hur gillar hon att bo i Los Angeles?
Det går upp och ner. MEN ett kan jag säga, hon HATAR trafiken. OCH jag vet ju det, trafiken därute är fullkomligt VIDRIG. Du kan sitta i bilköer som är milslånga. Att ta sig några kilometer med bil kan ibland ta timmar.
Jag vet att jag tänkt då jag besökt LA att om jag bodde där skulle jag inte ta mig någonstans på grund av trafiken. Dessutom är det ett helsike med parkering. DET är svårt att få p-plats när man ska parkera. Lite som i Stockholm. Samtidigt är bilen ett nödvändigt ont.   Det går inte att klara sig utan bil i LA.
Lokaltrafiken är närapå noll.
Karolina har sagt att hon inte förstår människor som vill bo i LA ett helt liv. Hon menar själv att hon inte kommer att orka med LA i långa loppet. Mycket på grund av trafiken, men hon tycker också att många är ganska ytliga. Hon menar också att det finns stor press i stan, och det har jag ju sett med egna ögon. Jag tror inte jag varit i någon annan stad där folk är så vackra som på gatorna i och runt Hollywood. Press, som sagt.   Utseende och stil spelar stor roll i den staden. Det är väl ingen som är förvånad över det. The Industry återigen.
Det är sånt som blir påfrestande i långa loppet. Karolina själv vill ju helst bo i New York, och där råder ju helt andra vibbar än i LA. LA och NYC är varandras motpoler.
Hur många år Karolina sagt att hon tänker ge Hollywood? Sju år har hon sagt.  Vi får se om det blir så.





Pojkvän finnes också med i bilden, ja. En ung producent från östkusten. Från NYC-området. Han har bott i LA sedan han gick ut college.
Nej, jag har inte träffat honom.

Kort sagt, Karolinas liv nu består av, jobb, auditions, catering, leta filmagent, kurser, publikjobb och background work (betalda statistroller inom reklam).

Karolina har gott mod, det har hon. Hon vet att det tar många, många år att “komma fram”. När Karolina serverade på SAG-awards nyligen hade hon en av storchefernas bord på sin lott. SAG-Aftra (SAG—screen actors guild—alltså en stor fackförening i vilken alla stora skådisar är med, och där alla skådisar VILL in).
Karolina slog sig i slang med folket runt bordet, och någon sa till Karolina, what are you doing down here? You should be up there (och så hade de pekat på scenen). Det tyckte Karolina var jättekul! Sen sa en kvinna vid bordet till henne, YOU are going to be up there one day.  Never give up.  It takes years.   Sedan ville kvinnan ta en selfie med Karolina Karolina sa att hon kände sig peppad och glad efter det.

SÅÅÅÅÅ, nu vet ni alla lite mer om hur min dotter har det HÄR och NU. Peter och jag kommer att åka ut till LA under våren igen. DET ser vi fram emot mycket.

Med detta önskar jag alla en fin och trevlig helg!

26 comments:

Anonymous said...

Yvonne said….
Åh så kul att läsa om Karolina och hur hon har det i LA. Verkar vara en tjej som vet vad hon vill och har båda fötterna på jorden. Hon kommer säkert att lyckas.

LA är nog en tuff stad på många sätt så det gäller att inte ge upp sin dröm för lätt, men man förstår om någon gör det också.

Kul att hon har så mycket vänner där och en pojkvän där. Trist att trafiken är så hemsk, låter ju förfärligt att det är så svårt att ta sig någon kilometer och behöva ödsla så mycket tid på det.

Hon är så vacker er dotter, så modell skulle nog inte vara svårt för henne att jobba som om hon ville. Fint att hon fixar så många jobb, kommer säkert att ge utdelning vad det lider och att få servera på Oscars galan är ju verkligen häftigt.

Ha en fin fredag och helg och tack för ett intressant inlägg igen.

Stor kram från ett +5 gradigt Åkersberga som ff är snöfritt - tack och lov hälsar Yvonne

Vform said...

Ååå, så vacker och vuxen Karoline har blivit!
En riktig framtida skådespelare/filmstjärna! Önskar henne lycka till.
Kul också att hon har många vänner och har anpassat sig där.
Måste ju vara skönt för er skull också.
Jag, här i vårt lilla land/stad kan inte riktigt förstå hur livet
ska levas i storstäder som LA! Största staden jag har jobbat och levt i är Vasa ... haha! (Slutet på 60-talet)
Men jag är inte heller avundsjuk ....
Vi ska besöka Böle revyn i kväll, bara den blir en upplevelse får vi hoppas.
Ha själv en riktigt skön helg!
Kramar!

Humlan said...

Så roligt att höra lite om hur hon har det! När jag ser på bilderna så tycker jag att hon har gått från att vara en tjej till en ung kvinna, något "flickigt" har mognat till kvinna. Fina bilder!

Skönt att ha vänner när man kommer till ett nytt ställe, även om man lär känna nya så är det skönt med människor som man kände "innan". Men den där trafiken låter verkligen hemsk! Skönt ändå att kunna gå för att man bor centralt, men jag kommer ihåg att du inte tyckte det kändes tryggt på kvällarna (och det förstår jag verkligen!). Hur ska man kunna komma i tid till ett möte utan att lägga hela dagen på att ta sig dit och sedan leta parkering? (Och om man inte hittar parkering ...)

Även om jag inte har varit i någon av städerna så förstår jag verkligen varför New York är mer lockande, kanske är det din (och andras) beskrivning om att ytan är det viktigaste i LA, eller är det att NY är så mycket mer än nöjesindustri?
Men oavsett var hon bor, så hoppas jag verkligen att Karolina får in sin fot och kan utöva sitt yrke på det sätt hon vill.

Ha en bra fredag och en skön helg!
Kramar!

Karin Eklund said...

Tack för Karolina! Det är roligt att veta hur det går för henne.
Önskar henne all tänkbar framgång och lycka på vägen hon har valt att vandra!
Trevlig helg!

Sara said...

Klixo! Fina, fina Klixo! Tänk att hon bor i LA nu. Trafiken låter verkligen hemsk. Undrar hur jag skulle ta mig fram där, jag som inte alls gillar att köra. Hua.. Kommer ihåg en gång för längesedan när H sa till henne att det är bra att hon drömmer om att bo i NY, att han hoppas att det händer. Hon svarare med: "Det är ingen dröm, det kommer att hända, det har jag bestämt mig för". Den mentaliteten!

Klixen är så framåt, helt orädd. Det är häftigt. Hon pratar med alla. Kul med cateringjobben också. Undrar om hon också såg Brad och Jen hålla handen på SAG? Och Oscars?! Hur coolt är inte det?

Må det lösa sig med agent, eftersom det ju faktiskt inte går att slå sig fram utan.

Bilderna är fantastiska! Hon är så vacker!
PoK, ha en riktigt sin fredag, sis

bettan said...

Åh vilket härligt inlägg om Karolina. Så roligt att höra om hur hon har det. Vilket driv hon har. Jag är så imponerad.

Även ni föräldrar ska ha en stor eloge. Genom alla år har ni funnits där, peppat, stöttat, engagerade, intresserade, jag skulle kunna fortsätta. Man kan tycka det ingår i föräldraskapet men vi vet att så är långt ifrån alla barn som har det.
Poängen med föräldraskapet är ju till syvende och sist ett uppdrag att vara sin unge behjälplig i att växa upp till en självständig person, med sunda värderingar och att kunna ta vara på sig själv. Där kan ni föräldrar nu håva in MVG ;)

På tal om föräldraskap så tar det ju som bekant inte slut. Fick i jul ett kort från min Mor där hon inleder med, "min kära lilla tös". Det känns fint eftersom hon i vår relation, behandlar mig som vuxen jämbördig.

Önskar dig en fin helg.
KRAMAR!!

Annika said...

Yvonne:
ÅÅÅÅÅ tack!
DET är roligt att höra att det hör inlägget uppskattas. TACK!
Du är ju en av dem som frågat ok K, och det var way overdue för mig att skriva ngt om detta.
Så jag är jätteglad att du gillade att läsa det här.
Absolut, hon vet vad hon vill. Hon är mkt målinriktad. En stor styrka som hon har.

LA, det är stenhårt. PÅ ytan så leende och soligt. MEN aj aj vad hårt det ÄR. MÅNGA ger upp. Karolina har bekanta från Elom som endast stannat ngra veckor, och sen har det dragit. Stan är inget för den som inte har vassa armbågar och stark drivkraft.
Alltså, om man ska in i det som kallas industrin. OCH det är det ju många som vill därute. Både sådana med utbildning, som K, och sådana som kommer utan ngn som helst skådisbakgrund.
Och nytt folk kommer varje dag.
Ibland när jag tänker på det sjunker jag lite ...
MEN så länge K har hopp och lust och framtidssyn så har jag det också. YAY!
Trafiken är det hemskaste jag sett. Man brukar klaga på trafiken här, men det är inget mot LA. Alltså, jag skulle bli tokig. OCH sen kör folk helt sjukt aggressivt därute också.
Tack, hon är alltför kort för att kunna ge sig in modellsvängen, tror inte hon vill det heller. Men vi ska hoppas att hon iaf kommer in i SAG och att hon får en agent. Snart.
Ja, Oscars blir COOLT!!!
Oj oj vad jag ser fram emot att få höra om den sedan.
Kramar från ett 4 tradigt halvklart Reston.
Och än en gång, TACK Yvonne!!!

Annika said...

Vivan;
TACK!!
Ja, hon har verkligen mognat, det har hon. DET märker jag också nu när hon kommer hem efter att ha varit ute i den verkliga världen ett tag. I college var det som en skyddad verkstad i mångt och mkt, så jag tyckte det mer var som en fortsättning av tonåren. MEN nu, nu har ngt hänt. Hon har blivit vuxen. det är sånt som händer då man flyttar hemifrån. PÅ riktigt. Då man lämnat plugget.
HAHA, och jag som tycker Karolina skulle söka till ngt pjäs på Vridiin ngn sommar. K brukar skratta när jag säger det, men på ett medhållande sätt. Hon menar att hon inte kan dialekten, men det kan hon till viss del :-)
VI ska verkligen hoppas att hon lyckas, men det är ju ACK och OOOOOOO så svårt.
Vivan, jag skulle inte heller vilja bo i LA. INTE!! Jag skulle bli tokig. Vasa, rätt lagom ändå, hihi.
TREVLIGT med Bölerevyn. Ni får har det riktigt fint där.
OCH tack, för dina fina ord!!
Stora kramar och trevlig helg!

Annika said...

Humlan:
Tack, vad roligt att du gillar det här inlägget. DET gör mig glad. Ni är ju några som har undrat, och jag har länge tänkt skriva om det. Nu blev det av.
Men jag håller med dig, jag tycker också det, Humlan. En stor mognad har skett.
Den sista bilden i inlägget är ett sk head shot som togs i somras. SÅ fina bilder därifrån, och jag är ju inte fotografen där, utan ett proffs har tagit den sista bilden.

Hon har ett bra läge på sin lgh. Mkt centralt och bra. MEN visst, jag är lite orolig då jag vet att hon går hem. Mitt i natten. Hon har en kompis som bor längs vägen, sp hon brukar säga att hon skulle rusa till kompisens lgh om det hände ngt ...
Eee hhh hhhh jaaa ...
Har K en auditon så måste hon räkna med LÅNG tid i bilen,även om det bara är några kilometer bort.
Så det måste hon också kalkylera in hela tiden, trafiken. Ibland tar hon en Uber, speciellt när de går ut och festar. Och det är bra.

Ja, NYC och LA är motpoler. Där LA är leende och soligt och med Stilla Havet som ständig fond är NYC smutsigt, grått och ilsket. På ytan. MEN NYC är alla ggr mer äkta, och som du säger finns det mer där än bara nöjesindustri. DET gör att också att folket blir annorlunda. Allt finns.
I LA är det hela nöjesindustrin som sätter tonen. På ett hårt sätt. Staden är svårt dessutom. Den är SÅÅÅÅÅ oändligt utspridd över berg och dalar. SÅÅÅÅÅÅÅ stor till landytan.

jag hoppas också att hon ska lyckas med det hon tagit sig för. Verkligen.
Men vi vet alla hur in i helsike svårt det är, Ja nästan omöjligt.
SÅÅÅ ...

Humlan, skickar stora kramar och önskar en god helg!!

Annika said...

Karin:
TACK Karin, så roligt att du gillade det jag skrev.
JA, vi ska verkligen hoppas att det bär.
Drivet har hon, så vi får hoppas.
Ha en fin och trevligt helg.
Kramar från mig!!

Annika said...

Sis:
JA, och att hon bott där i snart ett år. DET är ju nästan overkligt. Hon därute i väst, och vi här. Ibland känns det så konstigt.
Ja, jag minns när H sa det där till K, och jag minns Ks självklara svar.
Drivet har hon, hon har målet för ögonen, och är inte rädd. För det kan man inte vara när man ska in i branschen.
Ja, redan från tidiga år var hon ju SÅ säker på vad hon skulle ägna sitt liv åt.
Nu får vi hopppas, sis. Men tid lär det ju ta ...

Ja, visst är det Kul för henne med galorna. Hon sa att nästan alla som jobbar på dem är trängtande skådisar av alla de slag. Ibland undrar jag hur det känns ...

Agent och att komma in i SAG är nödvändigt. Och det tar tid. TIIIID! Agenterna är hårda och gallrar tufft, och hon vill ju ha en som är erkänd. Det finns måååååånga som kallar sig agenter som inte gör ett skit, och som inte har ord om sig alls inom film och tv-industrin. Så bara där gäller det att plocka rätt också. Men, jag tror K har rätt god koll där på vilka agenturer som är bra etc.

De två första bilderna har jag tagit. Den sista är ett pro-head shot. Ja du såg ju alla bilder på skären i somras.

SIS; en riktigt fin helg önskas.
Älskar!!

Annika said...

Bettan:
TACK Bettan!!
TACK!
ja, driv HAR hon, och orädd är hon.
Det där drivet och målmedvetenheten har hon alltid haft. Det i sig är en stor styrka.

TACK Bettan, tack.
Jo, vi har stöttat den här drömmen sen hon började prata om den som 7-8 åring. Vi har aldrig försökt stoppa henne. Kört henne till dramaklasser från ung ålder, sen till auditions till uni etc etc.
Nej, den drömmen kunde vi inte strypa eftersom hon var SÅ bestämd så tidigt.
Nu hoppas jag att det på ngt sätt ska bära. OCH gör det inte det, då vet jag att hon har en plan B. Men hon har ju sagt sju år, och det kommer hon säkert att hålla. OM inget oförutsägbart händer.

SANT Bettan, du är din mors lilla tös så länge hon lever.
SÅ är det ju. Det är verkligen så.
Jag älskar att det är så.

Bettan, ha en riktigt fin helg.
Stora, stora kramar!!

Erica said...

Vad kul att få läsa om Karolinas liv i LA. Det låter sannerligen som att hon har fullt upp.
Det låter också som att LA är en stad där det är hiskeligt lätt att bli utbränd. Kan mycket väl tänka mig att det är så.
Usch för all den där ytligheten dock! Jag skulle förmodligen inte palla bo där en månad ens. CRED till K!
Men hon verkar också ha massor skinn på näsan, viljestyrka och målmedvetenhet. Jag tvivlar verkligen inte på att vi kommer få se henne på bioduken om några år :-D

Kan tänka mig att de flesta (kanske t.om. kan säga nästan alla) som jobbar inom service i den staden egentligen är kreatörer av något slag. Förvånar mig inte alls, med tanke på det du berättar och det man vet om konkurrensen i Hollywood.
Återigen: Jag skulle inte palla en månad. Då hade jag också mycket hellre valt NYC!

Vad roligt att hon fått en agent. Håller tummarna för att hon når 2020-målet att få en för film och TV också.

Vad skönt också att hon har ett gäng vänner där som hon känt sedan tidigare. Måste vara skönt när man kommer nyinflyttad till en så speciell stad som LA. Det är ju en enorm trygghet!



Hoppas du får en mysig fredagskväll och en riktig toppenhelg!
Kramar /Erica

Anonymous said...

Ny på din blogg. All lycka till din dotter, vacker och driven. Perfekt för LA! ser henne gärna i filmer/serier i framtiden. En ny Maggie Gyllenhaal enligt mig. Minst!

Anne said...

Åååhh, så mycket jag tyckte om att läsa det här. Även om jag inte frågat på sistone så har jag många gånger tänkt och undrat hur det går K. Det var ett bra tag sedan du skrev, så en uppdatering känns så fint höra nu. Det är ju mer eller mindre årsjubileum sedan ni åkte också. Vi är så många fans härute, så många som hejar på henne och önskar det bästa för henne.
Som jag sagt förut, jag är helt HELT övertygad om att hon kommer nå dit hon vill en dag. Tvivlar inte på det ett dugg, hon har precis allt som krävs. Men det tar ju tid, det händer inte över en natt. Men det kommer att hända,helt säker på det. Jag tycker det är så fint höra hur hon har ett sunt perspektiv på det hela, medveten om att det tar tid och beredd ge det många år. Jag tror det är helt avgörande, med inställningen att det tar tid. Har man inte det, kommer till LA full av pepp, glöd och energi men inte förstått och mentalt ställt in sig på att det tar tid, då börjar man säkert misströsta väldigt fort, ser bakslagen istället för de små stegen framåt, blir besviken och det hela blir en ond spiral där man inte känner sig bra och säkert där det kan spåra ur för vissa till och med. Men har man inställningen att det liksom ska ta tid, att det är så det är, precis som K, ja då är allt frid och fröjd. Sedan kan man ju ha dåliga dagar då det känns piss, men så hade det ju varit även om hon varit en kemist och suttit i ett labb nånstans, ibland bara suger ens tillvaro oavsett hur bra man har det och även om man är där man vill vara i livet...

Jag tänker på allt jag läste i Jenna Fischers bok och hur K nu gör nåt liknande, de olika stegen. Lärde mig mycket via hennes bok, vikten av agent så förstår det du berättar här. Ja, tufft är ju den här branschen....skrämmande tuff men K tacklar den helt fantastiskt. Hon är helt enastående, den orädslan, drivet, modet och ja det är helt fantastiskt faktiskt. Tror absolut på det du säger och som hon sagt, om trafiken som helt vidrig och även att långsiktigt bo ett helt liv där inte skulle vara nån dröm. Inte bara för trafiken men det du säger om ytlighet och hela den biten.Nä, att leva och bo i LA är inget jag suktar efter heller och förstår att även många inom branschen inte vill bo där. Det bästa är ju att för skådisar som slagit igenom och gjort sig ett namn, de behöver ju inte bo där alls. Men nu, i fasen att slå igenom så är det så klart där man måste vara och ge sitt allt.

Det var så kul det du skrev tidigare om lite intryck från hennes serveringsjobb. Ännu roligare få mer detaljer nu. Skriva på kontrakt, inga bilder tas. Iiiiihhh, så spännande och så annan värld än den jag vistas i... Hoppas det kommer lite mer skvaller från Oscars också, för JAAA hur coolt och häftigt är det inte att hon ska jobba med att servera där. Jag menar, JAG tycker det hade varit så speciellt att få vara med där som publik eller bara vara en städare på toaletten, det hade ju varit maffigt bara vara där så verkligen coolt hon ska vara mitt i smeten.
Jag tänker också lite på det du nyss skrev, undrar hur alla de aspirerande skådisar, film makers etc känner sig när de går omkring där och serverar. Säkert dubbelbottnat, en mix av att vara lite starstruck kanske, spännande att få vara med, vara där, ta del av den världen de vill in i och ha möjligheten se alla skådisar, directors etc måste vara kittlande pirrig, men samtidigt tänker jag mig det kanske kan kännas lite ledsamt också. Du vet, påminnelsen om att vara så nära, vara mitt inne i den härligheten man vill in i. Att se den, känna den, kunna ta på den, vara där men samtidigt är man så långt utanför man bara kan komma och inte inne i den "på riktigt" (än iaf- för såna som K).

Att få betalt som publik, visste jag inte! Oj, vad mycket det finns.
Ja, nu hoppas jag att hennes delmål för 2020 blir uppfyllt och att hon blir med agent också.
Kram!

Annika said...

Erica;
TACK vännen, vad kul att du gillar att läsa om detta. Det var ju ett tag sen jag skrev ngt om K. På tiden nu.
OH ja, LA sväljer nog själar i massor utan att tugga. Det gäller att vara stark, driven och inte ta åt sig av kommentarer och nobbandet. För nobben blir det ju, oftare än det blir der minsta ja.
Så ja, det ska till goda nerver och att inte ta nobben personligt. Ofta handlar det om att vara precis rätt person som de söker. Att vara på rätt plats vid rätt tid, ja du vet.
Ytligt är det, ooooo så ytligt.
Det är det K menar med att hon inte förstår sig på folk som vill bo där för alltid. Press i stan är det ju också. Som turist kanske man inte känner av det, men man SER det. PÅ folket.
PRECIS, nästan alla som jobbar inom service i LA är kreatörer, det har du så rätt i. Antingen i form av att de vill stå framför kameran, eller bakom kameran, eller skriva för tv och film, eller hålla på med scenografi eller bli producenter, regissörer. JA du vet. Och sen då alla som vill in i musikbranschen. DE är många. OCH förstås modellerna.
Ja jösses, du vet, det blir EGON där som är stora som hus om man lägger ihop dem. HAHA.
JAG skulle inte kunna bo i LA. Dels för att ständigt se och förstå pressen, och sen är trafiken är mardröm ur mardrömmar.
Jag är så glad för hennes vänner, och de är fina tjejer och killar.
Riktigt fina.
Erica, jag önskar dig en superfin helg som ska vara lugn och skön.
KRAMAR från mig!!

Annika said...

Anonym:
Välkommen till min blogg! Så roligt med ny läsare.
VI ska HOPPAS att du får se henne. HOPPAS.
Maggie G, kul att du tycker det.
Hon brukar får höra Emma Stone ofta, och Kerri Russel som ung.
Varmt välkommen hit igen!!

Anne said...

förresten, en till sak. Har hon sagt nåt om hon ser mycket droger? Jag menar, den där världen är ju tyvärr nåt jag förknippar med en värld där mycket droger förekommer och är vanligt (rehab för miljonte gången för Ben Affleck typ...). Kan ju faktiskt förstå det, med tanke på den press, stress, konkurrens och speciella livsstil som förekommer i branschen men gäller nog att ha ett "mindset" där också vad man inte gör/gör så att man inte börjar pruta på de värderingarna heller så man hamnar på en slipper slope.

Annika said...

Anne:
MEN tack min vän!!
Så glad, glad jag blir av att läsa det su skriver.
DET var ju verkligen på tiden att jag skrev om K. Det är ju några som har undrat. Nu blev det äntligen AV!!
ÅH Anne, hoppas du har rätt. HOPPAS.
Det handlar ju så otroligt mkt om att vara på rätt plats vid exakt rätt tid. Att vara typen de söker. K hade call back nyligen för en informmercial. Hon och en tjej kvar på slutet. Den andra tjejen med rosa hår och piercings. K fick inte rollen, det fick den andra tjejen. DET var alltså typen de sökte. K hängde inte läpp för det alls. Hon menade på att de var så olika att det inte var ngt alls att hänga upp sig på.
Så bra där. Annars är det ju mkt nobb de får räkna med, hela tiden. Audition, kanske call back, och sen blir det nobben i slutändan. En ung skådis vardag ...
PRECIS, det tar tid. Nästan alla i Hollywood som är ngn idag har fått kämpa o slita i åratal. Det vet K, och det är hon beredd på. Hon har inga rosenskimrande glasögon på sig alls.
DU har så rätt i ditt resomenang, Anne. Spot ON!! Dåliga dagar kan man ha överallt, på alla jobb. Och hon är såååå förbered på branschen och dess vindlande långa gångar och återvändsgränder.

PRECIC, en etablerad skådis kan slå sig ner på östkusten, eller i Utah, eller i Nevada ...eller precis varsomhelst.
Men ska man in och är hungrig, då är det nog bara LA som gäller. MKT mer så än NYC. Till NYC ska man styra kosan om man vill in i musikalernas värld, ja du vet.
De flesta agenturer finns i LA, det är där alla casting agencies ligger sgs. SÅ det är bäst att vara på plats för en ung skådis.
Jennas bok varsååååååååååå bra. Jag läste den med största intresse. K läste den nästan som en bibel, tror jag. OJ vad hon tog intryck av den. Hon har ju gått hos Jennas acting coach också. Sen lästa K Busy Phillips bok också, och tyckte att den var helt suverän. Nästan alla som skriver om sin karriär i Hollywood har ju haft det kämpigt och slitit hund i många år innan det burit sig.

Jag vet, det är såååå spännande när hon jobbar för VIP-evenemang och får skriva på och lägga undan mobilen och allt sånt.
OCH att då sen få se stjärnorna up close and personal- Det är lätt att bli star struck.
JAAA; Oscars är ju himla ballt. Galornas gala. OCH att få vara med där. OCH se!!
VET inte exakt vad hon ska göra. Hon vet det inte själv heller.
I fjol då vi kom till LA var dagen efter Oscars . NU jobbar hon pp Oscars. Det måste vi ändå kalla PROGRESS!! HAHA.

PRECIS som du tänker jag också Anne. Det måste vara alla möjliga känslor. En känsla av WOW, star struckness och även avund. Typ, när blir det min tur? Speciellt kanske att se sådana man vet för jämngamla med en själv, eller yngre.
OCH att förmodligen alla som är där vet at nästan veranda serviceanställd själva är skådisar etc.
Ja, vilken värld va ...

Betald publik. Kan berätta att hon sitter med i publiken på The Masked singer direkt efter Super Bowl, hihi!! Så då kan du spana efter henne, hihi.

Tack Anne, ha en riktigt fin och BRA helg nu,
Kramar!!

Annika said...

ANNE.
Bra fråga, hon har inget sagt.
Men jag ska absolut fråga henne om det är ngt hon märkt av på dessa galor och vip-tillställnignar hon varit på.
Vi vet ju att de förekommer. I massor. Drogerna. USCH.

Elisabeth said...

Jätteroligt att läsa om Karolina! :-) Precis som många andra är jag imponerad över hennes driv, eller kanske ännu mer av hennes mod att VÅGA satsa och fortsätta även om det är tungt ibland. Bara att hon flyttade till LA trots att det inte var hennes drömstad tycker jag visar på just detta mod, och att hon är beredd att offra en del för att nå sin dröm.

Att hon fått en reklamagent låter som ett stort steg på väg (en mot en film-/TV-agent, och om inte annat måste det ju ge henne chans till fler reklamfilmsjobb, som i sin tur kan leda till andra filmjobb. Hoppas att hon kan få komma till New York i framtiden!

Ja, skönt med fredag idag. Jag tycker väldigt mycket om mitt jobb, men ibland kan man bli lite lätt frustrerade också. Måste bara dela med mig om följande dialog:
Jag: Nästa vecka ska ni få ÖVA inför nationella proven (*pekar på tavlan där jag skrivit just detta*)
Elev: Är det de riktiga proven nästa vecka?
Jag (suckar inombords över vad jag antar är vissa elevers selektiva hörsel): Nej, som jag sa ska ni ÖVA (*stryker under ordet "öva" på tavlan*), alltså läsa texter från nationella prov och svara på frågor till de texterna. Nationella provet är i april.
Elev: Ja, men är det samma prov som vi ska göra då?
Jamen visst ser ni, självklart ska ni få läsa texterna som kommer på det provet... Suck! Man kan uppenbarligen aldrig uttrycka sig tydligt nog!

Annika said...

Elisabeth:
ÅÅÅÅ tack!!
Gud vad glad du gör mig. DET var ju verkligen på tiden också att jag skrev ngt om henne.

K har ett väldigt inre driv, en go-getter i mångt och mkt. LA absolut ingen drömstad. Men hon inser ju att det rä där hon måste vara. OM det vore upp till henne skulle hon bo i NYC.
OCH det kommer hon säkert att göra en dag, men inte än på ett tag.
I LA händer det, där ligger de stora agenturerna, där finns chanserna.
Jag tycker också att hon är extremt modig, mkt modig och orädd.

Jättebra med reklamagent. Ett bra första steg.
Och så blir nästa en film och tv-agent. OCH sen SAG då där hon måste in.
HAHA, komiskt på skolan. Jag kan förstå att du blir trött, fniss. Som du säger, det gååååååår inte att vara för övertydlig. ÖVA!!
:-)
Komiskt också att de trodde att de ska få svaren på det riktiga provet. HOPPAS att det går bra för dem, dina elever, då de ska skriva proven. Berätta sen hur det gick.

OCH ha den bästa av helger!!!

VISST är det skönt med FREDAG!!!

Annika said...

Roligt att höra hur Karolina har det! Hon är tuff som vågat språnget ut i allt det där - osäkerheten och tempjobben m.m. De flesta (även de som älskar teater och film) hade kanske tagit det säkra före det osäkra och gjort det som en viktig hobby istället för att satsa fullt ut som hon har gjort. Håller tummarna för att det vår hela vägen och vi får se henne i de större sammanhangen! Hon vill alltså helst göra film - inte klassisk eller modern teater?
Kram

Brysselkakan said...

Tack för att du delar med dig av K:s liv! Spännande och så olika vad många andra lever för liv. Och fantastiskt att hon vill och verkligen försöker leva sin dröm, många ger upp långt långt tidigare.
Men det ena leder till det andra och en vacker dag kommer du se din dotter på film eller scen igen!
Att leva sin dröm kan vara så olika; bland kändisar i LA eller, som vår son, bland dammiga professorer på ett univ i WA! Men deras dröm är det och vi som föräldrar står häpna och stolta bredvid!

Annika said...

Annika:
KUL att du gillade att läsa detta. TACK!!
Visst är hon tuff, men hon bestämde sig redan som 7-8 åring vad hon skulle bli. Sen räknade hon ut sin väg .. Från vilka skolor som var bra, till auditions till skolorna och så nästa steg osv.
Precis, de som inte har det där drivet som behövs satsar nog inte på en BFA i Theatre Arts alls. De nöjer sig med klubbar, hobbyteater etc. Men för K var det aldrig snack om saken om ngt annat.
Sista halvåret på Elon hade de besök av agenter, casting agencies, managers nästan varenda helg. OCH det var dessa som rådde eleverna i avgångsklassen, ihop med lärarna, vilken väg de tyckte att de skulle gå. Skulle de satsa på teater i NYC eller Chicago (mfl ställen)? eller var de bättre lämpade för film och tv.? K fick rådet om att gå film och TV-vägen, och det rådet tog hon till sig. Innan dess var hon inställd på att åka till NYC. Tror att hon är på rätt plats, trots allt, nu. Men, skulle hon få chans att spela teater därute i LA skulle hon alla gånger ta det.
Kramar!

Annika said...

Brysselkakan:
TACK! Tack för att du gillar! Ja, det var ju några som frågat under en längre tid, så det här inlägget var det nog på tiden att jag skrev.
Ge upp kommer hon inte att göra på länge till. Ja, om inget händer som verkligen får henne at gå i däck. Hon sa när hon for att sju år skulle hon ge det. Så väl medveten om att det tar såååå lång till för de de allra, allra flesta. Tur att hon har den inställningen.
Drivet har hon, verkligen. Ja, vi får hoppas att vi kommer att se henne på tv eller film, eller på scenen, för den delen.
Precis, så är det! Vi fldrar står bredvid och hejar på!! OCH finns där om det blåser. Så är det, du har såååå rätt! Vi stöttar våra barns drömmar. FULLT ut. DET är så bra!