Friday, February 26, 2016

Ojämn bloggverksamhet.

Godmorgon fredag! Godmorgon bloggvänner och läsare!!


Skönt med fredag igen.
Alltid.
FRIYAY!

Nu, mina vänner, kommer det att bli oregelbunden verksamhet här i två veckor framöver.
Mitt bloggande kommer att bli sporadiskt, kanske bara något enstaka inlägg då och då. I värsta fall blir det inget skrivet alls.
Saken är den att min mamma och hennes väninna (även min väninna förresten för jag har känt henne hela mitt liv) kommer hit på söndag!
SÅ roligt.
De är här i två veckor. Det är ju så att när jag har besök, eller åker bort, lägger jag min blogg på is.
Min mamma och väninnan ska vara här och fira min stora dag, alltså dagen då jag fyller 50!
Men dit är det ännu lite mer än två veckor, hihi!
Dock, det är därför de kommer hit, och jag är jätteglad för det.

När de kommer ska vi göra det man brukar göra, åka in till DC, åka till bergen, gå på promenader, shoppa och shoppa och sen shoppa lite till. Vi ska äta och dricka gott och ha det allmänt bra.
Vi ska åka till Elon också och hälsa på Karolina.
Vädret i nästa vecka ser lovande ut, runt 15-16 grader och sol. DET blir utmärkt det, känner jag.
Jag hoppas att vi ska kunna sitta ute i solen och fika.
Kort sagt, jag hoppas att det ska bli ett bra och lyckat besök för oss alla!

Nu till något annat ...

På söndag är det 30 år sedan Olof Palme mördades.
Jag minns det hela som om det vore igår.
Jag skulle flytta hemifrån den 1 mars 1986. Till min lycka hade jag fått ett andrahandskontrakt på en fin etta i Hässelby Strand som jag skulle hyra medan ägaren skulle tillbringa ett år i USA.
Det var en jättefin lägenhet högst upp i huset med fantastisk utsikt över Mälaren.
Natten mot den första mars låg jag sömnlös.
Min mamma och mina bröder var på sportlovsresa hos min mormor och morfar. Min syrra var inte hemma denna natt. OCH min pappa var hos goda vänner. Jag var ensam hemma.
Låg och lyssnade på nattradion och tänkte på flytten nästa dag. Måste ha slumrat till för när jag vaknade lite senare spelades det bara klassisk musik. OCH jag började fundera  på varför man gått över till att spela klassisk musik …
Sen, väldigt snart,  kom det en nyhetssändning och då:
Olof Palme är död, han mördades klockan …
Helt chockad gick jag upp ur sängen. Min pappa kom hem en liten stund senare, och jag frågade honom om han hört. Nej, det hade han inte.
Vi slog på radion, och sen också TV:n, tror jag.
Efter detta chockbesked som skakade mig, och alla, djupt, var det nog ännu svårare att somna.
Men, jag flyttade nästa dag. Pappa, Sara och jag flyttade in mina få prylar i den fina möblerade lägenheten där jag sen bodde i ett år.
Jag var inne i stan när Palme begravdes, minns kistan längs kortegevägen.  Hur sorgligt och konstigt det kändes.   Jo, jag och mina kompisar var även inne vid mordplatsen och lade röda rosor där.
Än idag kan jag inte gå förbi platsen där Palme mördades utan att tänka på natten det hände och hur hemskt jag tyckte att det var. OCH är. ÄN idag!



Antar att ni också minns exakt var ni befann er när ni fick höra den nyheten?
Jag har samma glasklara minnen av 9/11.
Vissa händelser etsar sig fast för alltid.
De som var med när JFK mördades (själv var inte född då) minns ju även de exakt var de befann sig då nyheten kom.
Eller när Lady Di dog (jag var vid beachen i South Carolina då).


Nej, hörrni, nu får ni ha en fin och bra helg!
OCH så skriver jag här när jag skriver här, så att säga.
Ni får titta in ibland och se om det “hänt något”.
Jag kommer att hålla instagram kokande, så vitt jag nu kan kalla min aktivitet där kokande? Men en bild om dagen ska det väl kunna bli, alltså ungefär som vanligt.


HA det så gott ALLA NI tills vi hörs igen!!

39 comments:

Anne said...

Nämen åh vad roligt. Du ska alltså få besök. Och inte vilket besök som helst heller, ett sånt finfrämmande som mamma och väninna. Vad avis jag blir, på riktigt. Det låter helt underbart. Så speciellt få fira "riktiga" dagen med sin mamma. Nu hoppas jag vädret ska bli tipptopp under tiden den är här. hmmm, som värd vill man ju så gärna vädret ska visa sin bästa sida när man har besök och kan nästan känna sig skyldig och ansvarig när det inte gör det, även om det ju så klart är helt utanför ens makt och kontroll. Det blir vad det blir men man vill ju så gärna ha fint... Så hoppas på det för er skull nu!
Och sedan bär det av på kryssning, eller hur? Så förutom besök i två veckor är väl resten av mars rätt späckad och bokad för dig också?
Med ROLIGA saker, vilken fin månad du har på gång.
Klart du ska ta bloggen som det kommer, det blir vad det blir. Vi finns ju kvar!
Olof Palme jaaa... även om jag är lite yngre än dig så minns jag så väl allting runt dagen, när beskedet kom, reaktionerna. Som du säger, var man någorlunda i "rätt" ålder att minnas så är det här en händelse som man minns och aldrig glömmer. Just radion, ekot och nyheterna är också hur jag minns jag fick höra det. Inte så konstigt kanske, radion var ju det medium som rapporterade snabbast, inte som nu då tv direkt kör extra sändningar. Då var ju första reaktionen slå på radion för att veta mer direkt. Som sagt, mina minnen är chocken höra det på morgonradion morgonen efter det hänt. När vi vaknade på morgonen. Minns också skräcken, hur kunde en statsminister mördas, det innebar ju i så fall ingen va trygg. De kommande dagarna, veckorna. Löpsedlar, fantombilder på löpsedlarna och otryggheten överlag. Jag var ju bara barn men minns det så tydligt.
Kram!

Humlan said...

Så roligt att få besök! Jag förstår att det blir lite sporadiskt här, jag läser just nu sporadiskt också, men jag tittar in på instagram betydligt oftare, även om det inte blir uppdateringar så ofta för mig.
Hoppas ni får härliga dagar, vädret ser ju ut att vara med er också.
Kram!

Anna, Fair and True said...

Roligt med besök för stora dagen!!

Jag minns också när Palme mördades. Jag var 10 år och hade sovit över hos farmor och farfar. Vi satte på radion på morgonen och vi trodde först att det var en väldigt konstig och morbid pjäs men sedan började vi förstå att det var på riktigt. Större delen av familjen är Socialdemokrater och mamma och farmor var även aktiva så det blev kanske extra ledsamt när det är folk man träffat (dock inte honom men Lisbeth). Jag minns också var jag var när Anna Lindh mördades - jag arbetade ju med ja till euro-kampanjen som hon också var väldigt involverad i. Diana har jag tog inte exakt minne av var jag var.

Desiree said...

Åh så kul med besök. Roligt att din mamma fortfarande är så pigg att hon orkar med en långresa till USA. Klart att du ska tillbringa tid och njuta av dina besökare så får bloggen ta paus. Du får berätta om allt roligt och spännande ni hittat på efter att de åkt hem. Njut av tid med din mamma och vän och ha det toppen.
Kram!

Vform said...

Wow, måste va underbart att få besök 'hemifrån'!
Förstår att du/ni har massor med roligheter framför er!
Och att besöka Karolina måste va extra kul för din mamma, så också för K att få visa allt hon upplever i Elon! Att få rå om varandra är det bästa som finns!
OM man minns ... usch va mycket tråkigt som hänt och som man bär med sig i minnet så länge man lever! Alla de händelser du räknade upp + Estoniaolyckan ... Tjärnobyl ... allt minns man som om det hände igår!
Ta du med gott samvete pauser från bloggen ... det är förståeligt!
Njut av allt ni har framför er! Hälsa mamma :)
Kramar härifrån ♥

en annan annika said...

Men åh, så roligt med besök hemifrån!! Jag hoppas ni får det jättetrevligt!! (eller det vet jag ju att ni får)

Jag var 13 år när Palme mördades. Minns att jag vaknade tidigt (som vanligt) och slog på radion i mitt rum. Fick höra nyheten, och gick in till min mamma som låg i sin säng och fortfarande halvsov. "Olof Palme har blivit mördad", sa jag. "Va?!", sa hon och var plötsligt klarvaken. Sen lyssnade vi på nyheterna hela dagen.

9/11 minns jag faktiskt inte jättemycket av, men jag minns att vi kollade på tv:n och hur förvirrat allt var först. Jag var gravid med Ida då.

När Diana dog var vi i Canada, så vi följde nyhetssändningarna i kanadensisk tv.

Ha det nu så jättebra!!

Monica said...

Önskar er ett par toppenveckor! Hoppas din mamma har det riktigt bra och att ni kan göra massor med roliga saker och vila lite ibland kanske:-). Ja så roligt för dig att hon kommer och väldigt roligt är det för mammor också att hälsa på:-).

Ja jag minns, som igår när det hände, blev som mörkt och väldigt konstigt i Sverige då, otäckt att passera där det hände, sen Anna Lindh också, var på NK dagen före det hände och gick dit och la rosor sedan denna dag. Var en enorm manifestation på Sergels torg, som vi stannade på, jag pluggade på KI och en del tappade taget och orkade inte göra tentor ett tag. De hade haft lite kontakt med henne och var helt chockade.

Och JFK minns jag, vår fröken hade ett långt tal i skolan och skrämde upp oss, vi trodde jorden skulle gå under minst när nu han inte styrde USA längre. Hon var gravallvarlig och höll som begravningstal, vi hade nog lite svårt att förstå, hon pratade av sig allt till oss förstår man idag.

Och Diana, det sorgligaste av sorgligaste, minns lille prins Harry, åh. Vi spelade in begravningen men aldrig någonsin tittade vi igen och tänker aldrig göra det heller.

Ja önskar er alla en en fin helg och igen att din mamma med väninna får det jättefint och trevligt, så roligt också att hälsa på Karolina!

Anonymous said...

Annika - sa fantastiskt underbart att din Mamma kommer! Min mor lever inte, men det var det alla basta nar hon kom. Hon tyckete sa mycket om USA, speciellt manniskorna. Ibland stannade hon sex manader, sa mycket karlek och minnen.

Vi bodde i NYC nar Palme mordades och kom hem fran en skidhelg i Vermont!! NY Times lag vid var dorr, (vi lyssnade alltid pa Dr. Ruth pa hemvagen!!!) Det var en handelse som forandrade Sverige. Da kunde man ju inte logga in och folja vad som hant pa internet. 9/11 var den storsta chocken, vandrade med en god van i the Adirondacks. Vi kom ner fran bergen, skulle ata frukost var glada och uppspelta. De TV bilderna sitter for alltid fast i min hjarna.

Ha sa roligt med din mor och van, jag ar sa lycklig for dej!
Kramar, Ann

Christina said...

Oh Annika, så roligt att få besök av din mamma!! Och att ni får fira din stora dag tillsammans. Jag ligger ju något år före dig och kan bara säga att 50+ är toppen!!! Välkommen i klubben min vän!
Palme, ja.. otroligt att det är 30 år sedan. Minns det så väl. Precis som du satte vi på radion och reagerade över musiken. Min man sa nästan direkt att någon måste ha dött. Men statsministern... En sådan chock, på något sätt förlorade vi oskulden i Sverige då. Och 9/11, Estonia, Diana... minns exakt var jag var och hur jag fick veta. Sorgliga minnen.
Låt nu bloggen vila, vi finns kvar, och njut av ditt sällskap!!!
Stor kram och grattis i förskott!

Annika said...

Anne:
Ja, visst är det roligt!!!
Jag är jätteglad för detta besök!
OCH du har SÅ rätt, när besök kommer känner man sig skyldig om inte vädret är bra. Hur knäppt är inte det?
Det blir vad det blir.
HOPPAS det blir OK i nästa vecka. Ser lite ostadigare ut nu när jag tittar på min iPhone. Nåväl, det blir vad det blir.
Exakt, sen åker de hem, och mindre än en vecka senare åker vi på kryssning.
Mars blir en späckad månad, och lite bloggande, känner jag. Men det är vad det är det med.
Palme ja, du var 10 år. Jag var nästan 20. Men det är en dag vi alla minns. Jag tror faktist att Sverige fick en knäck då som inte läkts än idag.
Lite som 9/11 för USA. Ngt som aldrig kommer att gå över.
För det kändes lite som att det var då Sverige förändrades.
OCH så otroligt underligt det är att de än idag inte vet vem som mördade honom. Otroligt underligt.
Fantombilden ja, alla nyhetssändningar, programmen som ändrades på radio och tv veckorna efter mordet.
Jag minns det då väl!
Kramar och trevlig helg till DIG!!!

Annika said...

Humlan.
Superkul med besök.
Sporadiskt blir ordet för hela månaden mars, det kan jag säga redan nu.
Instagram ska jag försöka hålla lite mer regelbundet.
Kram och trevlig helg!

Annika said...

Anns FT:
Så kul med besök!

Precis, du var 10 år. Jag nästan 20.
Minns det som igår. SÅ underligt det var.
Precis som med din familj så var även min sossar. SÅ det var liksom ett slag, ett stort slag. Men det var det för alla, oavsett parti, tror jag.
Det var ju SÅ förfärligt att han blivit mördad på öppen gata.
Jag undrar just hur det sett ut om han får fortsätta som politiker. Han var ju så briljant.
Anna Lindh ja, då var jag i USA. Långt från Sverige. Men ja, jag följde det SÅ gott jag kunde, och jag minns att jag kollade nyheterna online direkt på morgonen och såg att hon dött. SÅ sorgligt. SÅ sorgligt. Också en så stor politiker. OCH jag förstår att det var ett stort slag för dig som jobbade med henne.

Annika said...

Desiree:
Jättekul!!
Min mamma är 75 och piggelin, väninnan är 80 och inte lika pigg. Men det ska nog gå bra ändå.
Det ska bli jätteroligt, och vi får ta aktiviteterna i den takt de vill och orkar.
Kramar och ha en fin helg!!

Annika said...

Vivan:
TACK!!
Det ska bli så roligt med besök!
Ser fram emot det.
Att verkligen få ha det mysigt. Det blir säkert ganska lugnt, men det gör inget.
Precis, gud ja...Estonia...jag var också här i US då, men jag minns det ju så väl. SÅ vidrigt hemskt det var.
USCH.
Tjernobyl samma år som Palme.
Tack Vivan, jag ska hälsa henne då hon kommer.
Stora kramar och trevlig helg!!

Annika said...

Annika:
TACK, det ska verkligen bli roligt.
Ser fram emot det mycket.
Jag tror också att det kommer att bli mysigt och trevligt. Eller, ja, jag vet :-)
Palme ja, det är verkligen en dag som vi minns, vi som var med.
SÅ otroligt konstigt det var. OCH man minns så precis hur det var.
Och nyheterna ja, som sändes hela tiden. Radion och TVn ändrade sina program.
Konstigt.
Jag var SÅ mitt i 9/11, jag kan ärligt säga att det är det som skakat om mig allra mest.
Och Diana, overkligt...
SÅ overkligt.
Tack Annika, ha en fin och trevlig helg!!

Annika said...

Monica:
TACK Monica!!
Det ska bli så roligt.
Det var tio år sen hon var här, då jag fyllde 40! OCH innan dess var de här-- både min mamma, pappa och väninnan som kommer på söndag + hennes man--1995 i två veckor. SÅ roligt!
Det är roligt för döttrar att få besök också :-)
OCH alla gånger roligt för mammor att åka även om resan är lång.
Men sen ska jag minsann ta hand om dem :-)
Anna Lindh ja, det var nog en dag som ändrade Sverige också, minsann.
USCH!
Det var så konstigt att följa det härifrån, och att det egentligen aldrig blev ngn stor nyhet på den här sidan Atlanten. Det nämndes, men inte mkt mer.
DET var verkligen underligt eftersom man visste HUR Sverige var i chock.
JFK förstår jag var ngt som skakade om hela världen. Det är ngt som folk talar om än idag. Hur alla liksom miste fotfästet.
Absolut, er lärare talade av sig OCH skrämde er samtidigt. Inte bra.
Diana ja, fy 17...
OCH begravningen, sönerna bakom kistan...SÅ sorgligt att det inte är KLOKT!!
Ha nu en riktigt fin och BRA helg!!!

Annika said...

Ann:
TACK!
Jättekul att hon ska komma. SÅ glad för det!
Jag är ju hemma ofta, så det är så roligt att få besök hemifrån!
Åh vad din mamma stannade länge då hon kom.
Har en kompis här, svensk, vars flädrar också kommer och stannar länge då de kommer. Alltid i tre månaer åt gången. Roligt.
Hur mkt rapporterades om Palme här när han mördades?
Lite nyfiken på det.
9/11 är det som skakat om mig allra mest. Jag var ju så mitt i det. Vidrigt.
Tack fina Ann. Ha en fin helg nu!!
Kramar!!

Annika said...

Christina:
TACK min vän!! Det ska verkligen bli roligt med besök!
Ser fram emot det.
OCH snart kliver jag in i femtioåringarnas skara, hihi! Om exakt två veckor och en dag, gulp. Nej, men det ska bli roligt och jag har ingen direkt ågren över det.
Tror jag ;-)
Palme ja, det var overkligt. Just musiken som de ändrade direkt på nattradion, usch.
Absolut, Sverige fick sig en knäck då som de aldrig återhämtat sig från.
OCH Estonia...jamen så vidrigt hemskt. Jag var i US då. Men minns så väl hur jag tog det.
jag låter bloggen vila för det allra mesta i mars, tror jag . Det bara blir en sån månad.
Kramar och stort tack och ha en toppenhelg!!

Miss Marie said...

Så härligt med besök, mysigt att de kommer lagom till din födelsedag!

Palme kommer jag inte ihåg, var bara två år mär han mördades, men Lady Di kommer jag ihåg ch 9/11, och Anna Lindh. Konstigt det där, hur vissa saker bara etsar sig fast i minnet...

Ha en kanonfin helg och njut med dina besökare!

Annika said...

Marie:
Ja, jätteroligt ska det verkligen BLI!!
Förstår att du inte alls kan minnas Palme.
Visst är det underligt hur vissa händelser bara etsar sig fast i minnet.
Tack Marie, ha en toppenhelg själv med de dina!

Anonymous said...

Jag minns också exakt var jag befann mig då Olof Palme blev mördad. Åt middag på ett ställe vid Odenplan, gick sedan ca en timme innan mordet förbi platsen där det skedde! Minns sen att mamma väckte mig tidigt på morgonen med DN i handen och nyheterna. Tror att hon grät en skvätt?

Hoppas ni får det mysigt med mammabesöket! Kanske vi ses någon gång under tiden om inte så ses vi på stora dagen D!

SB

Annika said...

Susanna:
Visst är det märkligt att man minns SÅ bra. Du var tom inne i stan och SÅ nära!!
Visst, jag grät också.
Tror Sverige fick en knäck där som aldrig läkts.

Tack, ja det ska bli kul med besök. Vi borde ses!
OCH den stora dagen ja,. då kommer ni hit. ROLIGT!!!!

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

Vad roligt att din mamma kommer på besök, och stannar så pass länge :-)
Förstår att det känns så roligt att hon stannar över din födelsedag; speciellt som det är en så pass speciell födelsedag :-)
Och jag förstår helt och fullt att du lägger bloggen på is under besöket!
Vårt riktiga liv Måste Alltid få förtur mot internetlivet. När det blir tvärtom, det är då man kan börja lyssna på varningsklockorna...

Vad roligt att ni även hinner med en tur ner till Elon under besöket :-)

Olof Palme ja... tänk att det gått så lång tid.
Har förstått att det är ett av de datum som finns inpräntat i alla människor som var med då (vad man gjorde och så).
Själv var jag endast 1½ år när det hände, så jag har inga minnen alls (överhuvudtaget) från den tiden ;-)
Jag hade ganska nyligen blivit storasyster för första gången vid den tiden, och mina föräldrar därmed tvåbarnsföräldrar. Min syster är född 7:e februari, så hon har därmed alldeles nyss fyllt 30 år.

Men jag kan tänka mig att det nästan var Extra stort/konstigt för alla er som faktiskt bodde i Stockholm vid den tidpunkten.

9/11 har jag nog ändå starkast minnen från, även om jag befann mig hemma i Sverige. Men jag var ju i alla fall 17 år då. Minns i alla fall att jag satt på bussen hem från skolan när jag först hörde det. Minns att jag egentligen inte reflekterade så mycket över det just i det läget, i alla fall inte att det var så pass stort.
Det var först när jag kom hem och såg alla nyhetssändningarna. Vi hade TV:n igång hela eftermiddagen och kvällen.

När Diana dog har jag inte heller några direkta minnen från. Jag var 13 år tror jag (visst var det 1997?) och det jag minns såhär i efterhand är typ att jag såg begravningen.

Estoniakatastrofen har jag också något minne av. Eller i alla fall att vi hade någon tyst minut i skolan (gick i 4:an då, så jag var bara 10 år).


Hoppas att du nu får ett par underbara veckor!
Tänk inte på bloggen, utan passa på att njut till 100% av ditt svenskbesök! :-D
Bloggen och vi läsare finns kvar till senare.

MVH /Erica

Annika said...

Erica:
Tack, ja det ska bli så roligt att få hit dem på besök.
Ser fram emot det!
Exakt, bloggvärlden får stå tillbaka mot IRL-världen, helt sant.

Precis, du var så liten då Palme dog att du inte har ngra minnen från den dagen. Jag var nästan 20, så det har printats in i mig.
Dina fldrar har säkert tydliga minnen av dagen.

9/11 ja...
Nej, även det förstår jag var svårt att förstå. Lyssnade precis på en amerikansk podcast där programledarna talade om 9/11. De var 11 och 13 då det hände, och de förstod absolut inte vad det var frågan om till en början.
Så det är nog så att man kanske ska ha uppnått en viss ålder för att det ska etsas sas.

Estonia, då var jag här, men det tog det hårt.
Hade ju åkt med den båten så många ggr då den gick under namnet Viking Sally.

Tack Erica, du får kika in här och se efter när/om jag skriver.
Kramar!!

Pettas said...

Det finns dagar och dagar!
Det mest märkliga är att man kommer ihåg dem som inte var särskilt goda.
På morgonen efter Palmes död, lade jag på tv-n för att titta på ett morgonprogram som brukade komma men istället fick jag veta att Palme var mördad. Min första tanke var att det inte var första april, så skrattade jag till högt innan jag verkligen insåg att det hade hänt. Jag trodde att det var en sjukt skämt. Så overkligt.
9/11 fick jag samtal av min bror som grät, vilket han inte gjorde särskilt ofta men han var upprörd, skärrad, allt man kan tänka sig när han berättade om vad som hade hänt. Då först slog vi på tv-n och förfärades, vilket vi gör än i denna dag.

Hoppas att du får fina, fina dagar tillsammans med din mamma och väninnan! Njut de sista ryckande veckorna innan du fyller jämna år.

Kram

marianne.dahl3 said...

Så roligt med besök av mamma m väninna! Önskar er jättefina dagar, med shopping o allt annat. Roligt ni ska till Elon så de får se hur där är o roligt för er dotter!!
Förstår att bloggen får vila!
Själv åker jag till Stockholm lördag fm till vår dotter m familj. Stannar en vecka. Ej setts sen jul. Mysigt.
Allt gott till er alla!
Kram Marianne D.

Annika said...

Karin:
Visst är det så. Vissa dagar sitter som inristade i hjärnan.
Verkligen.
Exakt, det är de stora chockdagarna man minns på det här sättet.
Vet, det var totalt otroligt konstigt då Palme mördades, och där förändrades nog Sverige.
OCh 9/11, min absolut största ristning i själen. Den dagen kan jag minns nästan minut för minut. SÅ klart sitter den i minnet.
OCH jag trodde nog det var ungefär världens undergång då.
Verkligen.
Tack Karin, jag ska ha det så fint med mitt kära besök!!
Stora stora kramar!!

Annika said...

Marianne:
Tack, jag det ska bli SÅ roligt med besök.
Kul att komma ner till Elon också. Det blir säkert enda ggn de kommer dit, så vi ska hoppas på fint väder där.
Roligt för dig med Sthlm. Jättekul. Ha så fint däruppe!
Allt gott till dig, kära Marianne,
Kramar!

FREEDOMtravel said...

Hoppas du får tvä fina veckor och en fin födelsedag! Dagar då nåt speciellt händer i landet minns man, som när Palme mördades, Estonia och 9/11. När Palme mördades var jag inte så gammal (10 år uppenbarligen). Jag minns att min mamma väckte mig på morgonen och berättade att något förskräckligt hade hänt. Mitt barnjag hade svårt att förstå det hela. Mina föräldrar tyckte extremt illa om Palme och talade alltid illa om honom. Jag uppfattade som barn honom som väldigt ond och därför förstod jag inte varför det plötsligt var så hemskt att han var mördad... Som vuxen låter ju detta knäppt, men som barn fick jag inte ihop det riktigt. Nu känns det ju fullt begripligt att mina föräldrar tyckte att det var hemskt, trots att de inte sympatiserade med hans politik ;) Men jag har tänkt på det efteråt, hur svårt det kan vara som barn att förstå hur saker och ting hänger ihop.

Anne-Marie said...

Verkligen roligt för dig att din mamma och hennes/din väninna kommer på besök. Och att du får ha din mamma där för din stora dag. Antar att Karolina också ser fram emot att träffa sin mormor.
Jag minns exakt var jag var när jag hörde om Palme. Mina föräldrar var uppe redan och jag undrade varför det bara spelades klassisk musik på radion. När de sade att Palme var död fick jag en smärre chock.
Inte alls långt innan han gick bort hade jag och mina föräldrar varit på en prisutdelning där Palme var med och min pappa (sin vana trogen :)) hade gått fram och hälsat på Palme och även introducerat mig.
JFK var litet tidigt men har ju hört från amerikaner att de vet precis vad de gjorde och var de befann sig när de hörde om mordet på honom. Lady Dis bortgång blev jag chockad av minns jag. Hon var född samma år som mig och jag tyckte att hon alltid verkat så sympatisk. Jag var i Mt Shasta (min första sommar) när jag hörde om hennes död. Och när 9/11 hände ringde faktiskt min pappa till mig (det var morgon på västkusten) och sade att det hände stora saker i NYC. Jag satte på TVn och såg på denna mycket märkliga händelse som för alltid förändrade USA i grunden. Människor som inte bodde här då tror jag inte förstår hur otroligt omvälvande denna händelse var.
Kommer givetvis att kolla ditt Instakonto! :)
Kramar!!

olgakatt said...

Kul att få fint besök när du ska fira! Grattis i förskott!
Jodå, jag minns precis var jag var och vad gjorde när jag fick nyheten om morden på JFK, (hade sett och hört honom på Vita Husets gräsmatta bara några månader dessförinnan), Olof Palme och , förstås Anna Lindh. Lady Di berörde mig mindre och där minns jag inte.

Jenny said...

Åh, mysigt med besök!:-)

Charlie sa ... said...

Å, vilka härliga inlägg Annika!! Som att öppna ett magasin med läckerheter. Vilken nostalgitripp! Minna ALLT. Skol TV var ju det enda man kunde titta på när man var sjuk och var hemma på tidigt 70-tal. Måste kolla igen, så kul att se. Tack för Netflix tips också!

Underbart att din mamma och er väninna kommer. UNDERBART!!! Härligt med bra väder också och att ni ska till Elon. Dem kommer ha det så bra hos er!

Mars är som Anne skriver, en toppenmånad med massor av roligt att se fram emot. NJUTNING maximum!!

Saknar dig! Tänk att vi satt i ditt kök för en vecka sedan!

KRAMAR och ha en jättefin helg!!!!

Bloggblad said...

Vad roligt det låter med ditt besök och med födelsedagsfirande.
Självklart minns jag också var och hur jag fick besked om de där stora händelserna. Den första för mig var Dag Hammarskiöld. En grannflicka stannade mig i trappen och berättade. "Jaha" sa jag, och hon blev så arg. "Fattar du inte?" Men jag visste ju inte ens vem han var...
Inte långt efter, i samma trapphus, fick jag veta att JFK var död. Då fattade jag, för jag var så impad aj Jaquline som var det vackraste jag hade sett.

Klimakteriehäxan said...

Grattis till första avklarade halvseklet! Och nog minns vi alla hur och var vi fick beskedet om mordet på statsministern. Precis som med Kennedy och 9/11. Tur att det finns ett och annat trevligt att tänka tillbaka på också ...

Channal said...

Kul att din mamma och hennes väninna kommer på besök. Nu får ni ha det jättetrevligt och visa allt vackert omkring där ni bor.

30 år, det inte klokt. Minns det som igår. Så fruktansvärt tragiskt! Polisens arbete var pinsamt dåligt. En stor man gick ur tiden alldeles för tidigt. Hans gamla tal är mer än aktuella idag! Skrämmande att det inte har kommit längre i politiken.

Ha det riktigt mysigt tillsammans nu! KRAMAR Anna

Anonymous said...


Ett stort grattis från Närpes. Konstaterar att skönheten består

Anonymous said...

HAPPY 50th BIRTHDAY ANNIKA!!!
Hoppas du far en alldeles alldeles underbar dag idag och att du blir ordentligt firad med manga glas champagne. Vill utbringa en stor skal för dig!
Kramar, Lisa

Annika said...

Tack ska ni alla ni som skrev lite senare här. Uppskattar så era kommentarer.
Veckorna har varit totalt underbara!
Lotta, detsamma. SAKNAR!!
Närpesbo, tack! Tror jag vet vem du är :-)
Tack for alla fina grattishälsningar.
Kramar till alla!!