Wednesday, January 20, 2016

Nostalgi-Annika kommer tillbaka!

Godmorgon alla onsdagsläsare!


NU när det är kallt ute njuter jag.
DET kommer inte som en överraskning för någon av er att jag tycker om kyla på vintern.
Ni känner mig vid det här laget.
Som sagt, det enda jag saknar nu är snö. Men det kanske kommer? Vem vet…
We shall wait. And, we shall see…


När jag växte upp i Stockholm på 60-70 och 80-talen kändes det som om vintrarna var ganska stränga överlag.
Visst, jag minns förstås också att det kunde komma en massa snö som sen ganska snart töade bort igen. Så kunde det fortsätta en hel vinter.
Jag kommer även ihåg jular helt utan snö.
Precis på samma sätt som jag faktiskt minns somrar som inte alls var varma och soliga.
Men, ja, på det hela taget tror jag att vintrarna var rätt “bra” på den tiden.

Ljud jag minns är när snöplogarna under tidiga morgnar, och sena kvällar, plogade gatan utanför mitt sovrumsfönster. Det fullkomligt skränade, men ett skönt ljud. trots allt. Vinterljud.
OCH att gå till skolan med knarrande snö under läderstövlarna i sträng kyla.  Vinterljud--knarrande snö...
Att stänga skolan var det ju aldrig någonsin tal om därhemma. OCH det är det ju inte idag heller, hemmavid.

Varje eftermiddag åkte vi pulka, om det var gott om snö— eller ja— det känns idag som om det vi ägnade oss åt pulkåkning varje eftermiddag. Men, så var det säkert inte om man verkligen tänker efter.
På baksidan av mitt hus fanns en brant backe där ungar åkte pulka hela eftermiddagar och kvällar. Undrar om dagens kiddos åker pulka/snowracer?
Skulle vilja veta…
Någon?

Men det vi främst ägnade oss åt (jag och mina kompisar) var skridskoåkning.
Alltså, vi älskade det.
Var det kallt och var det is så åkte vi skridskor. Oftast i parken, där det fanns en spolad isbana.
Vi kunde åka i timmar.
Skridskorna satte vi på oss hemma i lägenheten, sen gick vi till parken på de blåa skridskoskydden i trä. Ni minns dem va?
Någon gång hade jag skridskoskydd gjorda av gummi också, men det är just de där blåa träskydden jag minns bäst. MINNS att man skruvade fast dem. Vissa sorter iallafall, andra hade en fjäder man spände bakpå meden.
Sen stapplade vi till parken, och åkte och åkte och åkte.
SÅ roligt. Ofta då man kom hem igen var fötterna totalt stelfrusna. Japp, trots dubbla sockor.
Jag minns dessa skridskodagar/kvällar med stor glädje.


PÅ helgerna brukade vi åka in till stan och åka skridskor i Rålambshovsparken.  Där hade man spolat upp en jättestor “åtta” eller någon annan rundbana. Så himla KUL det också!

Skridskorna så!
Av någon anledning var skridskostorleken alltid ett par nummer större än skostorleken, “så att man får plats med sockor”. Vet inte hur bra DET var egentligen…
Men så var det. Det var väl kanske mer en anledning att slippa köpa nya skridskor varje år.
Dock, så var det för alla. Skrillerna var lite för stora. Men det kunde man då alltså motverka med sockor.  Raggisar bland annat.
Mina finaste skridskor någonsin var RÖDA!! I lack!
Alltså, de var så fina, och SÅ ovanliga. Jag var den enda som hade såna skridskor, tror jag. Jag älskade dem.
Annars var det finaste märket man kunde ha på sina skridskor “Princess Lyx”. Alla som hade såna fick längtande blickar från oss som inte hade dem.
Ett annat stort märke var Jofa.
Men “Princess Lyx” var något alldeles särskilt åtråvärt.
Mitt sista par skridskor var ett par som gick under märket “Marika”. De var också himla snygga, ganska spetsiga i tårna och med ganska “hög klack”. Jag gillade dem.
Tror inte de finns kvar i gömmorna längre.
OCH jo, vi åkte enbart på konståkningsskridskor.  Dumt? Kanske det, men så var det på den tiden.  När jag senare försökte åka på hockeyrör höll det på att gå galet.  JAG,  och så många andra med mig, var ju vana vid taggarna.  Så konståkningsskridskor var det till 100%.



När skridskorna var nyslipade fick man nästan vänja om sig igen. De var så hala att åka på då, haha.
Slipades gjorde skrillorna, eller grillerna som vi sa, på en liten cykelaffär som låg i gaveln på ett bostadshus. Tror varenda unge i hela Blackeberg var där sina skridskor.


Skridskor fick man ibland åka på skolans gympatimmar också. Alltid kul.
Man kunde välja skridskoåkning på idrottsdagarna på vintern, det gjorde alltid vi.
HAR man idrottsdag på skolorna längre???


Kommer ni ihåg de här skydden?


För tio år sen ungefär åkte jag skridskor för sista gången. Eller jag vet inte om det var sista gången, men det KÄNDES så då.
Jag hade så ont i fötter, och ben, att jag trodde att jag skulle börja gråta.
Det kändes som om jag tappat alla “skills”.
Jag har ingen lust att prova igen, och om jag mot förmodan skulle prova så skulle jag vilja åka i sådana skridskor jag en gång hade.


Vad älskade du att göra på vintern då du växte upp?
Tycker du att vintrarna var strängare förr?
Åker du skridskor idag?
Ägnar sig dagens barn åt vinteraktiviteter “bara för att det är kul” på eftermiddagar/kvällar och helger?


Samtliga bilder idag från nätet.

32 comments:

Antje said...

Oj vad du väcker nostalgin i mig! Då jag växte upp hade vi också stränga snörika vintrar. Vi åkte pulka och längdskidor hela tiden. Fantastiska minnen�� Att åka skridskor lärde jag mig dock aldrig, det var helt enkelt inte så poppis där jag kommer ifrån. Nu i Göteborg är det ju lite sådär med snön �� Men igår fick vi hur mycket som helst och barnen åker pulka på dagis hela tiden och på helgerna med oss. Måste ju ta tillvara det innan det regnar igen �� de ska också lära sig att åka skridskor men än så länge har intresset inte funnits. Och jag ser faktiskt inga barn ute, det är mest träning i ishallar och sådant. Men ja, i Göteborg är det inte så lätt med is ute.... Hoppas ni får lite snö snart också!

Nettan said...

Åh vad jag känner igen mig i dina vinteraktiviteter. Vi hade dessutom två slalombackar med då fungerande liftar, så vi åkte slalom ofta när jag växte upp. Jag är ju uppvuxen med skridskoskola via friluftsfrämjandet så jag åkte både vanliga skridskor och sen i tonåren långfärdsskridskor ute på sjösystemen i Bergslagen, något jag slutade med när jag flyttade hemifrån dumt nog.
Om vintrarna var strängare förr? Minns bara en vinter utan snö, och det var 77 eller 78, resten är snörika vintrar. Men i Skåne de sista 15 åren har det varit vinter några gånger men inte som vintrarna 09 och 10, nu har vi haft snö och minusgrader i drygt en vecka och det är underbart. Barnen är ute mycket mer, åker pulka och snowkick. Skridskor åker de på idrottsdag med skolan, de har inte samma känsla för det som vad en annan har. Senast jag åkte skridskor var med dem på just en sådan dag när de gick i tvåan tror jag.

Härligt med ditt nostalgi-inlägg!

Kram
Nettan

Eva i Dalarna said...

Det kunde nästan ha varit jag som skrivit ditt inlägg i dag! Med undantag av att jag bodde på landet, så skridskobanan blev en hockeysarg på skolgården eller nån liten plogad plätt på sjön.
Minns mycket väl de blå skydden, fast de sista jag hade var av gummi. Blå förstås. Hittade just igår mina gamla skridskor, med taggar förstås. Men åkt på dem har jag inte gjort på omkring 15 år. Nu åker de i soporna, fattar inte att de fortfarande finns kvar. Jag minns sista åket, tog mig knappt av isen, så ont gjorde det.
Har funderat ibland på att börja åka långfärdsskridskor men det har inte blivit mer än en fundering!
Minus 14 gr kallt här idag och snön ligger vit på taken....

Evas blogg said...

Igenkännande, ja. Jag åkte också mycket skridskor, nästan varje ledig vinterdag. Jag var med i Östersunds konståkningsklubb under några år. Jag blev ingen stjärna men det var roligt. Sen åkte vi mycket skidor, mina första sju år bodde vi nära skidspår och små kullar, på den tiden gjorde vi nog inget annat än att kajka runt på skidor. Jo kanske vi åkte tefat också. minns du dem? De runda i plåt. Jodå, friluftsdagar finns det fortfarande. Vår yngsta är lärare och det åker till fjälls en gång varje vinter med eleverna. Här är det en strålande vinterdag idag. Snökarr under skorna, en strålande sol och minus 10 grader.

Steel City Anna said...

Jag tyckte val att pulka var ok men annars ville jag helst sitta inne och mysa och lasa bocker nar jag var liten pa vintern, ungefar som nu :) mest minns jag fasan av att standigt ha is i haret. Av nan anledning simmade vi en massa aven pa vintern och jag hade langt, langt har ner till hofterna. Det hann aldrig torka. Jag ar verkligen ingen vintermanniska. Sol, bla himmel och tio plusgrader har idag och jag ar sa nojd :)

Ingela said...

Jag minns också att det var snö alla vintrar, hela tiden. På den tiden hade jag inte så mycket emot vintern. Man har väl inte så mycket åsikter i sådana frågor som barn. Vi grävde tunnlar i snön och åkte en hel del pulka, men det var samma för mig - att åka skridskor var det allra bästa. Vi behövde inte ens is, utan åkte ofta på gatorna där vi bodde. Föräldrarna gillade det inte, men när han ungar brytt sig om sådant? ;)
Våra grabbar har också skrinnat mycket, inte minst den äldre som spelade hockey i många, långa år, men jo, den yngre också. Och än i dag kan han åka ut till en is med sin klubba och kolla om där finns villiga motspelare.
Kramar!

Katarina P said...

Älskar också vinterljuden. Knarrande snö i många minus och snöplogar. Så mysigt! Är riktigt glad att det är kallt i Stockholm nu. Så mycket bättre än töväder. Förutom töväder i mars då. :)

Lärde mig åka i konstskridskor, men pappa (som nog hellre sett att jag haft hockeyrör) slipade bort taggarna. Skulle nog inte kunna åka konståkningsskridskor idag haha. Har nog inte åkt sedan gymnasiet förresten, så skulle nog inte gå så bra oavsett skridskor! ;)

brysselkakan said...

Minns också skridskoåkning men mer som en plåga... Vi åkte ofta på skoltid och vi fick gå långt, man blev frusen och så skulle man sitta utomhus och snöra på iskalla skridskor. Givetvis frös man direkt om fötterna.
En stor skoaffär i stan jag bodde hade ett bra system för att byta in beg skridskor så man kunde plocka ut andra som passade när de förra blivit för små.
En vinter spolade min pappa bana i vår trädgård, gräset var så dåligt där under och det skulle göras om så han gjorde isbana till oss.
Kan meddela att den annars så ensamma tjejen (jag då) den vintern var rätt poppis!
Annars var just skridskoåkning inget jag gillade alls. Minns också att vi åkte skidor på skoltid, alla skulle åka och det var kallt och trist det med.
Gillade inte vinter redan då ;-)

Annika said...

Antje:
Tack! Så roligt att höra.
Dessa nostalgiinlägg brukar väcka tankar.
Jag blir också påmind om sådant jag glömt då.
Ja, just detta med allt man gjorde utomhus på vintern var roligt. För det mesta :-)
Åkte inte skidor speciellt ofta, nästan aldrig. Vet egentligen inte varför vi inte gjorde det. Men det var mest skridskor.
Samma här, då det snöar är det bara att njuta av det. Det försvinner lika snabbt igen.
Ja, precis. All träning och sådant sker ju i ishallar. Men, åker ngn skridskor, skidor och pulka bara för att det är enbart roligt? Antagligen inte.
Tack Antje, så roligt med din kommentar idag :-)

Annika said...

Nettan:
Förstår att du har liknande minnen.
Kul.
Slalom, nej inget sånt hos oss, men jag förstår ju verkligen att om man hade backar hade vi säkert åkt. Vi hade Johannelundstoppen, men aldrig att jag åkte där. Hammarbybacken också, för långt dock.
Så det blev allt det andra istället.
Exakt ja, det fanns skridskoskolor. OCH de ägde alltid rum utomhus. SANT!!!
Tack för lite info om aktiviteter bland barnen också. KUL att de faktiskt är ute och åker då det är snö.
Snow Kick, måste googla det :-)
TACK, så roligt att du tycker om det är här inlägget!!
Kramar!!

Annika said...

Eva:
ÅÅÅ vad KUL att vi har liknande minnen.
Just det där med skridskoåkning var ju så roligt.
OCH de blå skydden ja...klassiker. Hade också ett par i gummi, men jag vet inte vilka som var bättre?
KUL att du har kvar dina gamla skridskor. Kan du inte spara dem och hänga upp nånstans som dekoration?
Långfärds måste vara HELT underbart. Prova!! Alltså, det är ngn jag verkligen skulle vilja göra. Det ser ju så otroligt underbart ut.
-9 här, ingen snö!

Annika said...

Eva i Östersund:
Visst var det roligt med skridskor.
OCH vad KUL med konståkningen för dig. Du plockade säkert upp en hel del skills där, kan jag tänka mig. Härligt!!
Skidor, det kan jag verkligen tänka mig att ni åkte hos er!!!
UNDERBART!!!
Roligt att idrottsdagar finns än idag! Blir glad av det!!
Tefat! JA! Men jag minns inga i plåt. Våra var i plast. Jag hade ett sådant, men tyckte nog inte om det så mkt. Fina var de!!
ÅH vilken härlig vinter ni har!!
NJUT!!!

Annika said...

Anna:
Tro mig, jag var också en innekatt. Älskade att leka inomhus.
Men även ute, så jag var väl lite av varje...som idag. Precis som du!!
Men att sitta inne och rita, läsa etc var min grej till stor del också :-)
OCH att leka med kompisar inne.
JA! Just det, det där med istappar i håret minns jag. Var med i ngt som kallades träningsgrupper då jag gick i mellanstadiet, och minns då man gick hem fr simningen att håret frös till is. HUA!!
Du har bar väder hos dig idag :-))
Fast jag har mitt väder. -9. Love it.

Annika said...

Ingela:
Kan tro att ni verkligen hade snö varje vinter. Verkligen.
HAHA, nej, du gillade säkert vintern bättre på den tiden ;-)
Kul med alla snötunnlar och sådant. Minns att vi gjorde såna de vintrar det kom MYCKET snö.
AHa, så ni åkte på gatan. Nej, det gjorde inte vi!
Det hade inte gått. Men jag kan tänka mig att det funkar på en mindre väg.
Ja, roligt det där med hockey. Kan tänka mig att de ränderna aldrig går ur för dina killar.
Kramar!!

Annika said...

Katarina.
Ja vinterljuden ÄR härliga!!
DET tycker jag också. Snöplogar och det där tysta "ljudet" som uppstår i snöfall.
Härligt.
OCH knarr!!!
Nej, jag skulle inte heller kunna åka skridskor idag, tror jag. Oj oj...
Kramar!

Annika said...

Brysselkakan:
Lite annorlunda minnen :-)
Men, ja, om man fick gå långt fattar jag att du inte gillade det så mkt. Vi hade bana precis vid skolan. MEN visst minns även jag att man ofta fick sitta på en snövall och ta av och på skridskor...
Oj oj...
Vad roligt att din pappa spolade upp en bana i trädgården. Härligt.
OCH jo, jag kan tro att ungar kom då :-)
Precis, jag tror att om man en gång börjat älska, eller ogilla, vintern så fortsätter det så.

Monica said...

Har mycket minnen som du, de senaste par skridskorna har jag kvar och passar än om jag skulle komma på tanken..., älskade att åka skridskor och skidor, efter skolan, och på gymnastiken under vintrarna, vi hade vanliga längdskidor men byggde gupp i backar så det skulle bli mer fart och var där i timmar. Måste varit lugnare förr, vi hjälptes åt och aldrig hände något farligt fast det var bara vi barn. Inga vuxna men de tog hand om oss hemma sen. Sett statistik på vinterkyla nu i år och inte bara krigsvintrar skriver de om, var tydligen ruskigt kalla vintrar på både 60-tal och 70-tal men jag har absolut inget minne av det, vi gick till skolan som vanligt och var ute med. Kanske det var bättre kläder förr, minns man hade så bra läderstövlar eller kängor med varma fårskinnssulor i och ullstrumpor. Bra jackor, byxor och tröjor eller också klädde vi oss förståndigare:-). Tur vi inte hade simhall för jag minns här när Anna simmade sig igenom vintrarna, man kan ju undra varför, Anna gick i simskola som småbarn och kunde simma långt innan skolan men tror nu att det var någon "lag" för barn att skolan ansvarade för simkunnigheten, undrar hur det är idag med allt som förändrats så otroligt här i skolorna.
Blivit lite ljusare dagar här nu med att solen skiner ibland. Blåser det inte går kylan an, än så länge:-)

Anonymous said...

Har precis köpt nya skridskor, och ett par till dottern. Hon ska lära sig - vi är ju svenskar trots allt. Lite ovant att åka igen. det blev konståkningsskridskor åt mig och barnskridskor till dottern, det fanns inte konståknings i storlek 26 här i Tyskland. Men jag undrar lite hur man lär sig åka? Inte så lätt tycker jag att lära ett barn, jag trodde att det skulle vara lättare.

Kram¨
Jane

Annika said...

Monica:
Kan tänka mig att vi har många liknande minnen.
Kul att du har dina kvar. ÖNSKAR mina fanns kvar, då hade jag nog kunnat tänka mig att testa igen.
Jag vet, det känns som om det var "snällare" förr överlag.
Ja, det var nog det...kallt...men jag minns inte att det var externt på ngt sätt. ÄVEN om jag minns ngn vinter på 80-talet då jag tror att det gick ner mot-30 i Sthlm.
Ja, jag gillade ju det, såklart :-)
Kläderna vi hade ja...minns ju även lovikkavantar som blev dyblöta, jeans som blev blöta...haha. Men bra stövlar hade vi!!
Och bra vinterkläder fö, sant som du säger. Allt blir ju blött om man är i snön länge nog.
Jag förstår att det är ljusare nu. Samma här, det märks verkligen.
Kallt här...Love it.

Annika said...

Jane:
KUL!!
Ja, hur lär man sig. Hur lärde jag mig?
Tror det var min pappa som lärde mig?
Vi lärde oss iaf.
Ingen lätt uppgift det där att lära ngn åka skridskor. Karolina gick på skridskoskola här, på en inomhusrink. Kanske finns hos er också?

marianne.dahl3 said...

Minnen! Jag har aldrig varit särskilt bra på skridskor eller intresserad.
Men med skolan åkte vi, hade en stor damm nära där vi bodde. Vår lärare i klass 6-8 tyckte vi var värda få gå dit och åka mest varje eftermiddag, hmmmm. De som gick i parallellklassen var mycket avundsjuka, de hade en strängare magister!
Pappa åkte till stan och skulle köpa skridskor till mej, mamma och pappa tyckte jag kunde få begagnade och det var väl inget fel i sej. Fanns en affär i Göteborg som sålde och köpte begagnade. Jag hade sett framemot ett par vita fina, men han kom hem med ett par brun/svarta, fint skick annars. Men så besviken jag var............... gjorde ju inte sitt till att tycka det var kul åka heller. Fick ngr år senare ett par vita........
Mina barn och barnbarn åker mycket skridskor, ibland är jag med och tar en promenad under tiden, kommer tillbaka lagom till fikat! De är duktiga på att åka allesammans och det ser väldigt kul ut, kanske inte för sent hihi??!!
Ser mycket barn som åker pulka och släde här där jag bor, vi har mycket backar. Mina barnbarn i Stockholm som är 1, 4&4 (tvillingar) och 7 år åker också mycket med föräldrarna, de bor nära Hagaparken.
Min pappa hade tillverkat en släde till mej, med ratt och snabb som bara den, det var jättekul minns jag.
Jättemycket snö har vi i Göteborg, väldigt vackert och 8 grader kallt nu på em.
Hoppas snön hittar till dej också!
Kram
Marianne D.

Annika said...

Marianne:
Visst är det härligt att minnas tillbaka!
Det gillar jag. OCH speciellt när jag skriver här, och får alla andras minnen på kuppen också.
ÅÅÅÅ, jag förstår din besvikelse över att inte få vita skridskor. Jag hade också blivit så besviken, det vet jag.
Tur att det kom ett par vita sen!
Nej, du kan ge dig ut med barn och barnbarn, tycker jag. MEN jag vet å andra sidan hur ONT jag fick för tio år sen då jag åkte sist. OCH då var jag bara 39 ;-)
Fika efteråt låter säkrare :-)
Ja, vad glad jag blir över att alla fortfarande åker pulka. Underbart!!
Härligt med er snö också.
Jo, jag tror nog att snön kommer till oss...har det på mkt god känn nu....
Kramar!!

Ylva Baldwin said...

Ojoj Annika vilka minnen det väcker - skridskoåkning. Javisst åkte man när man var liten, men nu.... oj kan inte komma ihåg när jag åkte sist... Har nog inte gjort det i mina vuxna år, men det ser väldigt lockande ut då jag ser någon som gör/gjort det. Får nog se till att försöka komma iväg med L och prova :) Sist måste varit på nån friluftsdag.
Håller med om att det känns som om vintrarna var strängare förr - då hade man "alltid" snö på vintern att leka i och åka pulka/snowracer. Oj vad vi åkte i backen som var mellan våra hus där jag växte upp! Hela gatan var liksom engagerad, byggdes gupp mm. Sen så kom jag ihåg att vi byggde snökojor i alla snövallar som snöplogen la upp. Så roligt vi hade!! Minns också hur jag avskydde att klä på mig alla kläder och sen stå och vänta på att mamma eller någon skulle smörja in oss med något (kommer ej ihåg vad, var det nivea?) för att skydda mot kylan..??? varm och svettig blev man innan man kom ut.
Hoppas att du har en riktigt härlig onsdag!
kram ylva

Annika said...

Ylva:
TACK! KUL att det väcker minnen!!
Testa och se vad du tycker idag. Du är ju yngre än jag, och har säkert bättre ben och fötter, haha. Men jag var 39 då sist jag testade. Skulle nog kunna tänka mig att testa igen, men med RÄTT skridskor, och inte ett par vidriga hyrskridskor som den gången...
Eller hur, vintrarna kändes strängare förr. Visst var det kul med all pulkaåkning. SÅ himla roligt var det. Tror att vi är sååå många hemifrån som har liknande minnen.
JA! NIVEA!!! SÅKLART!!! Visst, man blev insmörjd md Nivea. Ja, för att skydda mot kylan, antar jag?? Att man inte skulle bli förr torr. TACK för att du nämnde detta. Jag ska genast skriva en punkt om Nivea imorrn!
En riktigt fin onsdagkväll önskar jag DIG!!!
Kramar i massor!!

Miss Marie said...

Visst känns det som att det var strängare vintrar helt klart, men man kanske har ett selektivt minne när det gäller sånt? Vi var ute jämt, pulka, skridskor, skidåkning... så härligt!

Anonymous said...

"På MIN tid" var skidor och spark transportmedel. Inte många ägde bil,
så det var aldrig ett problem. Snöfästningar med snöbollskrig (näsblod ibland).
Jag åkte skidor till skolan och var med i skidtävligar; har fortfarande min
första buckla, ett jättesött litet skrin av hamrat tenn, där det står:
"3:e pris, 1 km, 1936". Jag var 8 år. Var med på alla skidtävlingar som
fanns. Tyvärr var det två andra flickor som byttes om med att komma in 1:a och 2:a. Jag var den eviga trean.
Alldeles bakom realskolan låg Kasttjärn som plogades ren för skridskoåkning.
Hade aldrig skoskridskor, utan man satte på dom på pjäxorna med läderremmar.
Men, vad jag gillade bäst, var att vara ute på en heldagstur på skidor. I tonåren blev det också månskensturer - med pojkvännen (puss på kalla läppar - najs).

Vintern vi bodde i Alaska spelade jag ishockey med 12-årige sonen. Han
började inte skolan förrän 12:30, så vi hade våra mornar fria. Född i Kalifornien, hade han inte haft tillfälle att åka skridskor. Det dröjde inte
länge, förrän han åkte cirklar omkring mej, men det var kul för den här, då
46 år gamla mamman, att spela hockey med sonen. Det var sista ggn jag begagnade skridskor.
Vintrarna i Bergslagen var underbara - åtminstone som jag kommer ihåg dem.
Kul att läsa om andras "kom-ihåg" inlägg.

Ruth i Virginia

Annika said...

Marie:
Det är nog så att till viss det ÄR det selektivt. Som sagt, jag minns ju hur det kunde gå upp och ner med snön i Sthlm på vintrarna. Och jular utan snö minns jag också. Absolut.
Men jag minns också -30 grader, och snö i massor.
JA; visst var det HÄRLIGT!! Allt vi gjorde. Tänk om man fick en liten tidsresa tillbaka till den tiden!!

Annika said...

Ruth;
Ja, så var det nog för många, att skidor var ett transportmedel. För min mormor var det ju när hon skulle till skolan på vintern, samma för min mamma och moster. Det var skidor som gällde för dem också på vintern när de skulle till skolan och när de skulle uträtta andra ärenden.
Inte för mig, jag bodde nära och knatade. Minns inte ngn som direkt skidade i den förort där jag växte upp, underligt nog.
Dina minnen är härliga, Ruth! Tack för dem. Kan nästan se det framför mig!
Och vintern i Alaska och hockeyn, vad härligt!
Ja, det är kul med nostalgi för vi minns alla så mkt!!
Ha en fin kväll nu!!!

Anne-Marie said...

Du och jag tycks skriva liknande inlägg på sista tiden - vilket är helt okej och KUL! :)
Visst var vintrarna på 60-talet i alla fall mer snörika. Jag har (eller hade innan mamma gick bort) fotobevis att det faktiskt var så. Inte bara det där att "allt var bättre förr" utan riktiga bevis. ;)
På 70-talet var det fler gröna vintrar och de kändes helt fel.
Som jag skrev hos mig nyss var vi också utomhus mycket och åkte skidor och pulka osv. Det jag glömde att skriva var att jag också tyckte mycket om att åka skridskor.
Jag hade konståkningsskridskor men bara vita - inga röda, häftiga som du hade. :)
Och visst var de för stora och jag hade minst ett par raggsockor. De där skydden var alltid i plast som jag hade. Hade inte i trä.
För det mesta åkte jag skridskor i Enebyberg eller Danderyd. Men ibland var jag inne i Kungsträdgården. De spolar fortfarande där. Och om det var riktigt kallt plogade man en bana på Rösjön (mellan Enebyberg och Sollentuna) och det var också roligt.
Kul att tänka tillbaka på barndomsminnen ibland.
Och det där att inte ta sig till skolan pga snö var och är väl otänkbart i Sverige. Min mamma brukade skjutsa mig på spark ibland.
Kramar!!

Annika said...

AM:
Ja, det är lite komiskt faktiskt. Great minds...;-)
Jomen, det var nog så...det finns det ju klar statistik på också. Men på 70-talet minna jag många såna där vintrar då det gick fram och tillbaka hela tiden. Snö, tö, snö, tö, barmark, snö...
Det var ju så himla kul att åka skridskor. Kungsan ja, tror den är konstfrusen då där kan man åka hela vintern. Problemet är att det är så mkt folk, men så var det nog inte på 70-talet. Tror vi åkte därinne ngn enstaka ggn.
Underbart att åka på sjöar. Vi åkte på Mälaren då och då när det var sådan is där. Oftast var det ju så mycket snö på isen.
HELT otänkbart att skolan skulle stänga hemma. Det hände EN gång för mig, när värmen pajade. OCH det förstår man ju.
Annars? aldrig.
Spark, vad mysigt att ni hade en sån. Det hade inte gått hos oss. Alla trottoarer så sandade.
Älskar spark!
Kramar!!

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

Hej!
NU är jag tillbaka ;-)
Tänkte att jag börjar med detta inlägg och sedan "kommenterar mig uppåt".
Vill nämligen inte bara kommentera senaste inlägget, då jag såg att det finns flera inlägg jag gärna vill skriva några rader till :-)

DETTA är ett av dem!
Jag älskade också att åka skridskor när jag växte upp.
Egentligen brukade jag väl inte åka särskilt mycket på fritiden, då jag tyvärr var ett inomhusbarn. Valde alltid att vara inne för att typ rita/skriva istället för att gå ut. Har alltid önskat i efterhand att jag varit mer av ett utomhusbarn...
Men i skolan valde jag ALLTID skridskor om vi hade utegympa och fick välja.
Å andra sidan var andra valet skidor, och jag har alltid HATAT att åka skidor!
Önskade alltid (faktiskt) att jag skulle vara sjuk varje år Norrbyskolan hade det årliga Lilla Vasaloppet... ;-P

Men skridskor gillade jag!
Hade också konståkningsskridskor, eller "tjejskridskor" som man alltid sa (jag ryser verkligen vid tanken på det namnet, men det är en debatt jag lämnar just nu ;-))
Jag hade skitsvårt att lära mig åka skridskor, just på grund av de där förbannade taggarna. Tyckte alltid att de "stappade" fast i isen när man skulle ta ett skär.
Det var inte förrän jag provade hockeyskridskor jag lärde mig åka, och sedan dess har jag aldrig satt på mig ett par konståknings.

Det där med kalla fötter känner jag verkligen igen!
Att åka skridskor VAR sannerligen en KALL syssla för fötterna; även om man hade typ dubbla tjocksockar!

Skydden vi hade till konståkningsskridskorna var av plast, och jag avskydde dem då de inte gick att gå i (på väg till isen).
https://www.google.se/search?hl=sv&site=imghp&tbm=isch&source=hp&biw=1920&bih=943&q=skridskoskydd+plast&oq=skridskoskydd+plast&gs_l=img.3...5294.11229.0.11438.24.14.2.8.5.0.229.1345.8j3j1.12.0....0...1ac.1.64.img..2.17.1185.SNctBU90Bi4#imgrc=eDFJYJ8t661E0M%3A.
Även här var hockeyskridskor bättre; skydden var betydligt bredare och gick att gå i.
https://www.google.se/search?hl=sv&site=imghp&tbm=isch&source=hp&biw=1920&bih=943&q=skridskoskydd+plast&oq=skridskoskydd+plast&gs_l=img.3...5294.11229.0.11438.24.14.2.8.5.0.229.1345.8j3j1.12.0....0...1ac.1.64.img..2.17.1185.SNctBU90Bi4#imgrc=SPFEZE9159ilOM%3A.

Har ingen aning om barn idag åker skridskor, eller vinteraktiviteter, för skojs skull på kvällarna. Det är väl kanske inom ramen för hockeyträning, konståkning och sådant. Dagens alla träningar och diverse liknande äter väl förmodligen upp all fritid dagens barnfamiljer kan tänkas ha...
Och resten av tiden sitter väl kidsen framför sina datorer och surfplattor.
Okej, lite cynisk är jag nog ;-) Är inte säkert att det är så, men det är en känsla jag fått.

En vinteraktivitet jag faktiskt kan bli lite sugen på fortfarande; är skoteråkning.
Att åka ut någonstans, typ till stugan, vara ute hela dagen och där åka skoter på isen blandat med korv -och pinnbrödsgrillning :-)

Ooops... Märks att jag haft abstinens från din blogg... börjar med en mastodontkommentar ;-)

MVH /Erica

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

Hej!
NU är jag tillbaka ;-)
Tänkte att jag börjar med detta inlägg och sedan "kommenterar mig uppåt".
Vill nämligen inte bara kommentera senaste inlägget, då jag såg att det finns flera inlägg jag gärna vill skriva några rader till :-)

DETTA är ett av dem!
Jag älskade också att åka skridskor när jag växte upp.
Egentligen brukade jag väl inte åka särskilt mycket på fritiden, då jag tyvärr var ett inomhusbarn. Valde alltid att vara inne för att typ rita/skriva istället för att gå ut. Har alltid önskat i efterhand att jag varit mer av ett utomhusbarn...
Men i skolan valde jag ALLTID skridskor om vi hade utegympa och fick välja.
Å andra sidan var andra valet skidor, och jag har alltid HATAT att åka skidor!
Önskade alltid (faktiskt) att jag skulle vara sjuk varje år Norrbyskolan hade det årliga Lilla Vasaloppet... ;-P

Men skridskor gillade jag!
Hade också konståkningsskridskor, eller "tjejskridskor" som man alltid sa (jag ryser verkligen vid tanken på det namnet, men det är en debatt jag lämnar just nu ;-))
Jag hade skitsvårt att lära mig åka skridskor, just på grund av de där förbannade taggarna. Tyckte alltid att de "stappade" fast i isen när man skulle ta ett skär.
Det var inte förrän jag provade hockeyskridskor jag lärde mig åka, och sedan dess har jag aldrig satt på mig ett par konståknings.

Det där med kalla fötter känner jag verkligen igen!
Att åka skridskor VAR sannerligen en KALL syssla för fötterna; även om man hade typ dubbla tjocksockar!

Skydden vi hade till konståkningsskridskorna var av plast, och jag avskydde dem då de inte gick att gå i (på väg till isen).
https://www.google.se/search?hl=sv&site=imghp&tbm=isch&source=hp&biw=1920&bih=943&q=skridskoskydd+plast&oq=skridskoskydd+plast&gs_l=img.3...5294.11229.0.11438.24.14.2.8.5.0.229.1345.8j3j1.12.0....0...1ac.1.64.img..2.17.1185.SNctBU90Bi4#imgrc=eDFJYJ8t661E0M%3A.
Även här var hockeyskridskor bättre; skydden var betydligt bredare och gick att gå i.
https://www.google.se/search?hl=sv&site=imghp&tbm=isch&source=hp&biw=1920&bih=943&q=skridskoskydd+plast&oq=skridskoskydd+plast&gs_l=img.3...5294.11229.0.11438.24.14.2.8.5.0.229.1345.8j3j1.12.0....0...1ac.1.64.img..2.17.1185.SNctBU90Bi4#imgrc=SPFEZE9159ilOM%3A.

Har ingen aning om barn idag åker skridskor, eller vinteraktiviteter, för skojs skull på kvällarna. Det är väl kanske inom ramen för hockeyträning, konståkning och sådant. Dagens alla träningar och diverse liknande äter väl förmodligen upp all fritid dagens barnfamiljer kan tänkas ha...
Och resten av tiden sitter väl kidsen framför sina datorer och surfplattor.
Okej, lite cynisk är jag nog ;-) Är inte säkert att det är så, men det är en känsla jag fått.

En vinteraktivitet jag faktiskt kan bli lite sugen på fortfarande; är skoteråkning.
Att åka ut någonstans, typ till stugan, vara ute hela dagen och där åka skoter på isen blandat med korv -och pinnbrödsgrillning :-)

Ooops... Märks att jag haft abstinens från din blogg... börjar med en mastodontkommentar ;-)

MVH /Erica