Wednesday, December 16, 2015

Funderar på det här med paketkalendrar...

Godmorgon onsdagen den 16 december


Visst var det något alldeles speciellt att öppna sin julkalender/julkalendrar då man var liten?
Lika roligt varje morgon.
Det fastän det för det mesta inte var något speciellt spännande i luckan.
SVTs kalender var ju förstås rolig eftersom den öppnades i samband med programmet. Fast, jag tror jag öppnade min SVT-kalender redan på morgonen.

Som jag skrivit tidigare, jag växte upp endast med papperskalendrar. Chokladkalendrar fanns säkert, men vi hade dem inte. Tror inte det var många i min ålder som hade sådana. Nej, istället var det glitterkalendrar,  och  dem vi var SÅ svaga för.

Idag slår det mig vilken press det blivit även med julkalendrarna för föräldrar med mindre barn. Numera verkar det som att det liksom bara SKA vara paketkalendrar.  I alla familjer.  Både här i US och i Sverige.
När blev det så?
På 80-talet?
Senare?
Visst, vi hade såklart älskat att öppna ett paket varje dag, vilken dröm!!
Men, eftersom vi inte visste att de ens existerade så var det heller inget vi saknade.


Redan i oktober börjar föräldrar bekymra sig för vad de ska lägga i sina barns paketkalendrar. Vad ska man köpa? Hur mycket får det kosta?
Kan man ge godis i dessa kalendrar?

Visst, jag höll också på med detta då Karolina var yngre. Jag köpte en “kalender” som ser ut som ett hus med luckor på. Huskalendern köptes på Target för länge sen.
Numera har vi slutat med just den sortens kalender. Men, vad jag brukade lägga i luckorna var just godis vissa dagar, hårspännen, kanske ett par vantar, ett litet julhalsband. Sånt.
Jag brukade köpa sakerna på Target, för det mesta. Det var absolut inget märkvärdigt med grejerna i den kalendern.



Numera verkar det som om det är mer krav på de små klapparna, eller har jag fel?
Allt ska slås in vackert, det ska hänga snyggt. Det verkar mest vara vackert inslagna paket som hänger på något sätt numera.
Tänk om man har fyra barn, som vi var då jag växte upp. Det betyder 96 paket. NITTIOSEX som alla ska slås in, och som det ska vara någon tanke bakom.
Inte konstigt att somliga bränner ut sig i juletid.
OCH faktiskt, små paket varje dag är inte billigt det heller.
Vad gäller julkalendrar av detta slag önskar jag att man skulle kunna ta ett steg tillbaka. Ett barn “behöver” inte en klapp varje dag i 24 dagar.
Julkapparna kommer iallafall i parti och minut när julafton nalkas.
Tycker mest att dessa paketkalendrar verkar skapa stress. Ja, och framförallt då i de familjer där det finns flera barn.
Klart att kraven ökar också eftersom “alla andra” också  har paketkalendrar…OCH jag förstår givetvis att det är svårt att bryta en tradition och ett mönster. Såklart. Men, jag tycker det verkar vara nästan en tävling i vem som har finaste paketkalendern nuförtiden.
Svårt det där. Svårt.




När Karolina var riktigt liten så körde jag inte med paketkalender. Jag ritade istället kalendrar åt Karolina varje år fram tills att hon var 4-5 år gammal.
Bakom varje lucka antingen ritade jag något, eller hade ett foto av någon familjemedlem. Jag skrev alltid något på insidan av luckan också.
DET var jätteroligt, men såklart också tidskrävande. Nu har ju jag endast haft ett barn, så tiden har funnits till detta.




Vad tycker du om paketkalendrar?
Hade du en sådan då du växte upp?
Vad är rimligt att lägga i dessa?

40 comments:

FREEDOMtravel said...

Låter superjobbigt och kravfyllt. Hade ingen när jag växte upp och saknade det inte eftersom nästan ingen annan hade det heller. Men om "alla andra" har blir det förstås skillnad... Allt är ju relativt. Men jag gillar inte iden egentligen. Det är ju så mycket konsumtion och prylar på julen i alla fall... Tror dock inte att det är lika vanligt i Sverige? Jag kan ha fel, men har inte hört att mina brorsöner har eller har haft t.ex men de är kanske lite för gamla nu? Andra som har barn i rätt ålder vet säkert bättre...

Nettan said...

Paketkalender, aldrig någonsin! Chokladkalender i början av 80-talet. TV kalender alltid som barn och mina barn har haft det alltid tills i år. Vi har en annan tradition som vi började med när barnen var sådär runt tre år och det är att varje adventssöndag lägga något litet i deras strumpa, i år har det text bestått av godis (1:a advent), Örngott (hemmatryckta, 2:a advent) hörlurar till sonen och en necessär till dottern nu den tredje advent och på söndag har jag inte klurat ut något ännu, men det är oftast något vardagsbetonat som jag vet att de behöver eller har glädje av och absolut inget dyrt och påkostat.

Men att hålla på med paketkalender, aldrig i livet, jag skulle ha varit gråhårig över tvillingars rättvisediskussioner. Tycker det är nog med köphysteri kring julklappar, julen är vacker som den är utan att man ska stressa ut sig innan man ens hunnit dit.

Kram
Nettan

Pettas said...

Paketkalendrarna kom redan i slutet av sjuttiotalet/i början av åttiotalet. Mina barns farmor broderade en och gjorde 48 paket som hängde i den. Sen var det bara att fortsätta åren efter det. Men det var nötter, russin, lite godis och liknande i paketen. Ingen sak. Nu har det blivit "värre". Kraven har blivit högre....kanske inte från det lilla barnet, men föräldrarna ställer till det själva, skulle jag våga påstå och också föräldraföräldrarna.
Kanske det också handlar om dåligt samvete och att man kompenserar med saker istället för tid och närhet?
En vanlig företeelse.
Sedan kan man fundera på vad man lär sina barn med att det alltid finns gåvor?
Jag minns att en bild i luckan var hur spännande som helst.

Kramar!

Therese Engelbrektsson said...

Jag hade inte någon paketkalender (född -93) och det är inget som jag vill ha till framtida barn heller.
Min kalender bestod av bilder, och någon gång hade jag en chockladkalender. Fungerar alldeles utmärkt.

Jag tycker inte att julen ska handla om paket, utan att få vara med familjen. Äta god mat och umgås. Sedan är ett paket alltid uppskattat, såklart.
Men den köphysterin som är idag... huaa!

Blir alldeles SLUT av att tänka på hur många föräldrar som TAR LÅN för att köpa dyra julklappar åt sina barn.
Såg en artikel i Daily Mail för några dagar sedan, en mamma som hade köpt så många julklappar åt sitt barn, så högen med paket var nästan i höjd med julgranen!!!

Nej, en/ett par genomtänkta julklappar slår jag ett slag för.

Kram Therese.

Sahra said...

Paketkalender är tradition i vår familj. Ända sedan jag var liten. Ett tag hade jag tre barn i kalenderåldern och det var jobbigt. Dyrt men framförallt svårt med fantasin. Nu har jag bara molly. Mycket enkelt. Hårsnoddar hårspännen trosor strumpor pysselgrejor godis. Men dyrt är det. My god
Kram

Eva i Dalarna said...

Jag minns inte att jag nånsin har haft nån julkalender, absolut ingen med choklad i alla fall. Mina barn fick chokladkalender och svtkalendern, ingen paketkalender. Mina barnbarn får paketkalender,i alla fall de som har en julgalen mamma,men bara småsaker,hårspänne,godis,boll etc.
Jag läste om en mamma som hade 9 barn och alla gick paketkalender! Vilket jobb!
Men var och en blir salig på sitt vis!

Desiree said...

Nar jag vaxte upp hade jag bara papperskalendrar men aldrig nagon paket kalender. Oj vilket jobb det maste vara att fixa en sadan har paketkalender speciellt om man har flera barn. Har man gjort det ett ar far man nog fortsatta att gora det flera ar eftersom barnen tycker det ar toppen kan jag tanka mig. Maste bli mycket for foraldrar I USA om barnen ska ha bade paketkalender och stockings och sedan paket under granen ocksa.
Visst ar de fina men mycket jobb bakom en paket kalender.

Annika said...

Helena:
Skulle nästan säga att det är vanligare hemma än här, men what the heck vet jag egentligen? Känner inga småbarnsfamiljer hemma längre, känns det som. Som du skriver, hoppas de som har barn i rätt ålder skriver här och berättar.
Tänker mest på vad jag läser på nätet, och ser i bloggar.
Men, ja...jag tycker också det är jätteonödigt egentligen med en klapp varje dag fram till jul.
Men det är svårt det där om "alla andra" får och har...

Annika said...

Nettan:
Men du!! Vilken BRA ide, och vilket vettigt alternativ till dessa paketkalenderar. Så smart, och roligt, med en liten gåva varje adventssöndag.
Ja, vilken stress det måste vara med dessa paketkalendrar, tänker jag.
Så bra att ni inte hoppat på det tåget.
Som du säger, köphysterin är enorm runt julen iaf.
Kramar!!

Steel City Anna said...

Jag skulle älska att göra en liten paketkalender om jag hade barn, men så är jag också en pysslig människa. Däremot känns det lite onödigt att köpa 'krafs' bara för att det ska vara nåt. Stora hyllor i affärerna här med små plastgrejer till stocking fillers och paketkalendrar, mycket känns som typiska kinderegggrejer som går sönder på en minut och slängs. Jag fick paketkalendrar när jag var liten och även chokladkalendrar, allra roligast tyckte jag det var att pyssla en kalender med rim eller verser i till mina föräldrar och kolla när de öppnade :)

Man köper verkligen hysteriskt med klappar i England jämfört med Sverige, eller jag tror man köper säkert mycket dyrare klappar i Sverige för att man tjänar mer men man skäms lite över det så det är en annan dubbelmoral. Här är det bara in your face kolla mitt julklappsberg! Lite befriande på sätt och vis.

Min man fick aldrig nånting när han växte upp, knappt julklappar och verkligen inte paketkalendrar. Han blir väldigt glad för en chokladkalender nu nästan 40 år gammal, öppnar alla på en gång och stänger försiktigt så jag inte ska märka nåt :) det ger lite perspektiv att jämföra våra barndomar, jag hade det väldigt bra. Och lite småkrafs i plast är kanske himmelriket för ett barn. Det beror ju på hur mycket man är van att få annars.

Annika said...

Karin;
Som jag trodde, 80-talet.
Det var ju då det börjades trissas upp allting.
Låter som vettiga grejer i dina barns kalendrar. Idag har det verkligen eskalerat, och jag tycker synd om flädrarna som måste ha detta över sig också. OCH det är ju så svårt när barnen börjar jämföra med kompisar etc. OCH som du säger, föräldrarna själva "tävlar" lite mot sina vänner som i sin tur är flädrar. Inte lätt.
Du har så rätt i det du skriver. Klokt.
Kramar!!

Annika said...

Therese:
Bra, bra...
Jag tycker du gör klokt som tänker så om framtida barn och kalendrar. Det blir en sådan enorm hysteri omkring det hela.
Oj, ja...att ta lång för klappar är verkligen sorgligt och galet. Men förmodligen mkt vanligare än man tror.
Så synd att det blivit som det blivit.
Visst, vi fick också alltid en massa klappar då jag var liten. Men OOO vad vi uppskattade dem, gick omkring med dem i korgar hela jularna. Vi fick inte så mkt under året, så det vi fick till jul och fölsisar uppskattades SÅ otroligt mkt.
Ser stor skillnad där på Karolina, kusinerna och alla hennes vänner. De har fått saker hela livet, när de velat (i princip). Julen kan har förlorat lite av sin magi just pga det.
OCH det är ju mitt fel, och alla andra i min generations.
Tusen tack för kloka ord!
Kram!!

Annika said...

Sahra:
JUST det!!
Jag minns att du berättat om det. Att du hade då du var liten. Vi är ju i samma ålder. ÅÅÅÅ om jag hade vetat det hade jag blivit sååå avis :-)
Men ute i the burbs fanns inget sånt :-)
Förstår att det är dyrt, och tidskrävande.
Körde ju så ngra år med min dotter. Minns att det inte var lätt. Men jag slog aldrig in prylarna, antar att du gör det.
Stora kramar!!

Annika said...

Eva:
jag tror paketkalendrarna är nya melodin för många.
Och vilket jobb som ligger bakom om man har många barn. Läste att många Familjen Annorlunda kör sådana, OMG!!
Orkar knappt tänka tanken ut...haha.
Men som du säger, orkar man med det så go for it...

Annika said...

Desiree:
Samma här, aldrig en paketkalender. Visste inte ens att de fanns då jag var liten. Tur det, haha.
Ja, vilket jobb det ligger bakom dessa.
Tror att de är vanligare hemma än här, faktiskt. Åtminstone om jag går efter vad jag läser online.
Exakt, har man börjat med dessa ett år så är det bara att löpa linan ut sen i många, herrans år.
SÅ, bäst att aldrig börja :-)
Kramar!!

Annika said...

Anna:
Jag vet, det är liksom så mkt skräp som ligger i dessa. Egentligen är det väl mer för själva öppnandets skulle jag tro.
Men vad roligt att du pysslade ihop kalendrar till dina flädrar då du var liten. ÅÅÅ vad de måste ja gillat det!!
Ja, nog är det mkt som är orättvist runt jul, och nog har vi olika uppväxter.
När jag kom till Peters familj svimmade jag nästan över julklappsberget. SÅ mkt, och sen julstrumpor också. Minns då Peter sa, Yeah, you know in the Christmas stocking we just throw dinky little things, like a CD och a VHS-tape or something...
I min värld var det STORA presenter. Så nog har vi alla olika utgångspunkter vad gäller julen. Så sant.
OCH som du säger, små plastsaker kan vara himmelriket för ett barn, men bara blaj för ett annat.

Evas blogg said...

Det fanns varken choklad eller paketkalendrar när jag växte upp. När vår äldsta var tre år gjorde jag en paketkalender av filt. La in små saker typ en guldtia, ett hårspänne....när vi sedan hade tre barn då fick de sitt paket var tredje dag. Inga som helst problem. Att ge tre paket per dag det var på tok för mycket jobb och stor kostnad.

Annika said...

Eva:
Nej, inte choklad för oss heller. No way.
Smart lösning där för dina barn, var tredje dag. Gillar!

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

När jag var liten hade vi (jag och mina syskon) varsin SVT-kalender samt varsin chokladkalender. Inget mera, men det dög så utomordentligt bra!

Såg att någon här ovanför skrev om paketkalendrar från 70-80-talet.
Jag hade dock gissat att det var mer ett 2000-talspåhitt; möjligen sent 90-tal ;-)
Jag kan inte komma ihåg att jag visste någon som hade paketkalender då jag växte upp (är ju född -84).
Den enda paketkalender jag minns är den vi hade på "Fritte" (Fritids), där alla barn på samlingen varje dag i december fick turas om att öppna ett paket.
Annars har jag inga minnen av paketkalendrar förutom alla jag sett nu som vuxen.
Men det kan ju hända att det sett olika ut i olika delar av Sverige... Här uppe kommer ju allting så himla långt efter det kommit i södra delarna av landet... ;-)

På ett sätt kan jag tycka det är kul med paketkalendrar. Och det ger ju onekligen tillfälle att få vara kreativ.
MEN jag kan också tycka att det blivit lite väl hysteriskt!
Som du skriver så tycker jag också det känns som om det ska vara så mycket krav och tankar bakom varenda en av de där småklapparna. Speciellt om de är till mindre barn...
Fattar inte hur föräldrar orkar; speciellt inte de som har flera barn!
Precis som du säger: Inte så konstigt att julstressen gör att många bränner ut sig.

Och precis; varför måste det vara just ett paket per dag? 24 st.
Jag fick en paketkalender av min syster i år (så otroligt gulligt gjort!), och det var inte 24 klappar i den (hade ju blivit åt skogen för dyrt). Men jag har öppnat en varje advent, alltså en gång i veckan.
Kan man inte ha så istället?
Att paketkalendrarna öppnas varje adventsöndag, och så har man en vanlig pappers-/choklad eller liknande-kalender för vardagarna...

Jag tror dock att sociala medier är en stor bov i dramat när det gäller den här paketkalenderhysterin. I och med att det nu för tiden är så lätt att få ett litet fönster in i hur andra familjer gör i och med sociala medier, så tror jag det blir som en tävling mellan dagens föräldrar...
Vem kan ge sina barn de allra bästa kalenderpresenterna?
Vem kan ge sina barn de allra kreativaste paketkalendrarna?
Helt enkelt; "Vem är den Bästa Föräldern på [valfri social media]?"
Egentligen känns det inte som om det handlar så mycket om barnen, utan som sagt mer om föräldrarna och vem som kan ge sina barn mest.
Viktigt! Nu drar jag naturligtvis inte alla över samma kant, utan det är mer generellt hur jag tycker det känns :-)

Men jag kan ändå tycka det är ganska mysigt med sådana, och innehållet behöver ju absolut inte vara något speciellt pretentiöst (hoppas jag använde rätt ord). Det kan vara allt från någon liten godis, till hårsnodd/hårspänne, till en penna & ett figursuddgummi o.s.v.
Jag tycker det låter som jättebra saker du brukade lägga i Karolinas kalender :-)

Oj, det här var visst ett ämne jag kunde skriva hur mycket som helst om ;-)

Hoppas du får en fin fortsatt onsdag!
MVH /Erica

Monica said...

Jag skrattar när jag läser Annas kommentar för just så, Anna älskade att teckna och måla och också att skriva så vi fick riktiga humorkalendrar där vi spelade huvudrollen och huvud på spiken, jag låg dubbelvikt av skratt, maken mera: hmm, gör jag så, hmm:-), vi har sparat dem:-). Broderade en kalender när Anna var liten och gjorde små paket och det var bara roligt, inte så betungande till ett barn. Numera har det hänt att jag gjort små paket till både Anna och mågen och lagt i en julkorg ett per dag och det har varit lite kul, och uppskattat av mågen särskilt som växte upp i ett land där i princip julen inte var tillåten fast de firade väl ändå lite grand så gott de kunde, mycket finns att lära hur det var i ett kommunistiskt land och idag har jag ju vänner här med likadan uppväxt, flera läkare t.ex. Allt var inte dåligt, tvärtom, begåvade barn fick den absolut bästa skolundervisningen m.m. Men torftigt på många andra områden, det mesta var förbjudet. Många av dem flyttade till andra länder när de kunde.

Själv hade jag papperskalendrar, älskade dem med glitter och det var en högtidsstund när man fick en kalender i mataffären:-) och det var mer lika mellan barnen förr. Hade herrgårdsflickor och andra rika barn runt omkring mig men vi hade samma papperskalendrar, ja jag finare ibland för mamma var så duktig med att fixa och ordna. Det var enklare förr för alla tjejer hade ungefär samma sorts kläder, jackor, byxor och klänningar m.m. Minns inte att vi jämförde alls. Vi var nöjda ändå och det var skönt faktiskt. Nu är det tuffare att vara förälder och på tal om kalendrar så ser jag stora hus med dyra saker i varje låda. Det blir mer orättvisor, inte så kul då att bara sitta med en papperskalender från COOP kanske. Orättvisorna ökar ju och det blir större avstånd mer och mer, är en tråkig utveckling.

Här har vi en chokladkalender nu:-), maken får chokladen, de är ju så fina så kul att ha en tycker jag:-)

brysselkakan said...

Minns de där glitterkalendrarna och minns också att jag inte ens öppnade dem för de var så fina och jag ville inte förstöra dem... Mina barn har haft chokladkalender men aldrig paketkalender, tror det kom när de inte brydde sig om sånt längre.
Hörde på radion igår om en mamma som lagt bild på Insta med sina tre döttrar framför granen och de 300 (!!!) julklapparna de skulle få... Helt sjuk ju. Vem hinner öppna så många ens?

Anne said...

Intressant ämne det här och observation, jag har tänkt på det själv en del (inte bara julkalendrar utan generellt om pakethets, julstress osv - har ett inlägg på g endera dagen) och det är ju som du säger en press och hets bland vissa (många?) föräldrar. Jag tycker så här, i rätt omfattning och på rätt nivå är det jättekul med julkalender. Jag gör det själv och tycker det varit ett väldigt roligt inslag i decembervardagen. MEN det ska vara på lagom nivå. Jag har en påse där paketen läggs, slafsigt inslagna och inget magasinsnyggt. Sen hänger en kalender på väggen där S flyttar en pinne för varje dag och i kassen letar hon fram dagens "lucka"/nummer. Grejerna är saker från Dollar Store och Target, typ klistermärken, godis (ja, jag är inte emot godis i en kalender), nåt julpyssel osv. Som du säger, med ett barn blir det ju andra förutsättningar. Jag vet inte om jag gjort det här om vi haft flera barn men med ett funkar det ju bra och jag tyckte det var roligt sätta ihop kalendern också. En kompis beklagade sig över hur hon ansträngt sig göra den perfekta julkalendern och sen hade ungen vid flera lucköppningar fått utbrott och sagt neeeej, jag vill inte ha X eller Y i min lucka, jag vill det och det istället. Men hallå, då har det ju gått för långt. Ännu värre var kanske att den här mamman kände dåligt samvete över att sonen reagerde som han gjorde och sa well, jag får väl köpa det och det och packa on några luckor då. Vad säger man??? Jag sa ingenting men tänkte desto mer.
Jag tror mycket handlar om förväntan vad gäller barn och jul, på vår tid var det förväntan öppna en papperskalender, titta vad för bild deet var bakom luckan. Väntan, förväntningarna i december. Det är lika idag bara att idag har det blivit mycket mer materiellt och hur förväntningarna handlar mycket mer om materiella saker och hur föräldrar tror det är så. En annan mamma i moms club sa att de kände sån stress köpa mycket julklappar och i år är det en ansträngd finansiell situation i familjen som gör de inte kan och det här skapade enormt dåligt samvete. Hon hade haft en diskussion med sin far som sagt att det här har eskalerat för varje generation. När jag var liten, som pappan sa så var det kanske en julklapp per barn. När du var liten och växte upp slutet av 70-talet och början av 80-talet så var det 6/barn kanske. Idag ger föräldrarna, alltså du till dina barn kanske 10-20 julklappar per barn och ser det som självklart att det ska vara vara så. Ju mer, desto bättre.
Han har ju en poäng, julens konsumtionsfokus har ökat sen kanske 80-talet och framåt. Helt ärligt, när jag ser vissa människor stressa sig sönder och samman i december så undrar jag om det verkligen är värt det. Det låter klyschigt men det är ju faktiskt inte det som julen handlar om. Mina bästa minnen från barndomen är inte gåvor eller presenter utan det är upplebelser, och då menar jag inte dyra resor eller sånt (det fanns inte) utan jag menar upplevelser i bemärkelsen vi var tillsammans, spelade spel, kort, drack varm choklad utomhus. VAR MED VARANN unedr vad jag upplevde som rätt stressfritt. Visst var det mycket julklappar, som enda barn var det så. Men det fanns ingen ta för givet inställning i mig, som jag tror barn idag verkar ha.
Kramar!

Anne-Marie said...

Visste inte ens om att paketkalendrar var en stor grej.
Hade absolut ingen som barn utan det var bara papperskalendern som gällde. Tyckte den var tillräckligt spännande. :)
Läste Annes kommentar och det låter rätt stressigt och ansträngt hur barn och föräldrar tycks ha det numera.
Tycker nog att det gått alldeles för långt med konsumtionshetsen faktiskt.
Jag fick en hel del julklappar på julafton eftersom jag var enda barnet och min farmors enda barnbarn men jag fick absolut ingenting annat innan jul.
Man undrar om föräldrar numera försöker kompensera ett dåligt samvete med klappar och saker?
Kramar!!

Lisa said...

Klokt inlägg. Jag blir trött av bara tanken att ordna med 24 små presenter till varje barn. Ja hjälp ett sånt engagemang. Väggen, hej!
Jag tror generellt att det är tuffare och mer kravfyllt att vara förälder nu för tiden. Man följer med på sociala media och ser alla dessa perfekta hem, detta pyssel folk hinner med, ser deras söta barn och alla fina kläder och saker och inredningsdetaljer de har.
Nej, det kräver en hel del kraft att stå emot.

Sen det där med chokladkalender, finns det verkligen någon med god choklad? De jag har råkat på (aldrig köpt någon men fått någon enstaka gång) har bestått av riktigt läskig billig ljus choklad...

Jenny said...

Jag och min bror hade en gemensam kalender som våra föräldrar gjort och på den hängde små inpackade godisbitar, alldeles lagomt. Saknade inte paket. Till mina syskonbarn köpte jag för länge sedan jättefina tygkalendrar med små fickor som jag fyllt med små godisbitar varje år, de har inte heller några kalendrar med större paket och det verkar inte gå någon nöd på dem. :-)

Malin said...

Vi hade en paketkalender när vi växte upp, som vi delade 3 syskon (så vi fick öppna ett paket var tredje dag). Det var små godisbitar, pennor, lite finare minitvålar, den typen av saken. Inget dyrt med andra ord. Jag tycker de kan vara mysiga men tycker inte varje syskon behöver en kalender var och det ska inte vara dyra saker...

marianne.dahl3 said...

Jag hade ingen paketkalender, var ingen som visste något om sånt i början av 1950-talet! Däremot en glitterkalender, som jag älskade, fanns inte att köpa på landet där vi bodde, pappa fick åka till Göteborg, bara det, att få en kalender från Göteborg.........
Till våra egna barn gjorde jag en paketkalender, som du la jag i småsaker, inga större eller dyrare. Vi hade den några år, men de verkade inte sakna den när chokladkalendrarna dök upp. Blev dock ett litet trauma första året, vår son som är äldst fick sin kalender länsad av sin yngre syster, hon kröp längst in under sin säng och åt upp all choklad första dagen (i hans alltså!).
Han var inte glad när han kom från skolan........... phu! Han fick en ny och hon gjorde inte om det, hon var 4 år då.
Barnbarnen här i Göteborg har cokladkalendrar, får av sina föräldrar, mormor, farmor (jag) så vår svärdotter tyckte till sist det blev för mycket choklad mitt i veckan, nu lägger vi ihop till en á 10 kr!
Vår dotter i Stockholm vill ej att hennes barn äter choklad varje dag, så de har paketkalender istället.
Men det jag vänder mej mot nu är alla kalendrar som kommer nya varje år, som kostar jättemycket och det ska vara färdiga saker i, t ex Lego, kalendrar för vuxna på Body Shop som kostar cirka 900 kr........... osv.
Nä, fram med en glitterkalender! Jag har en, vågar jag säga det, jag är 68 år och öppnar en lucka varje morgon i min glitterkalender! Barnbarnen tycker det är jätteroligt att jag har en! Tur det!
Kramar
Marianne D i Götet

eastcoastmom said...

Erkänner att jag gjorde paketkalendrar några år till barnen, men det slutade jag med. De får istället de där vanliga chokladkalendrarna, en liten chokladbit varje dag. De är glada och jag slipper en del stress!

Malin said...

Jag hade paketkalender som liten (född -80). Min mamma och min moster turades om att göra kalendrar till mig och min kusin, de gjorde varannat år till oss båda. det var inga stora grejer. Lite hårspännen, någon penna, luktsuddisar, filmisar osv. Godis på lördagarna.
Jag gjorde paketkalender till min dotter ett år, men nu har vi kört pixibokskalendern istället. Väldigt uppskattat både av henne och oss föräldrar. Det blir ju en ny godnattsaga varje dag. Jag tycker egentligen det är ganska kul att fixa paketkalender, men tycker inte det ska vara så stora grejer i. Vet många som även gjort upplevelsekalendrar till barnen, med lappar där det till exempel står "Idag ska vi baka pepparkakor" eller "Idag ska vi gå till skogen och titta på myrstacken" eller andra aktiviteter som passar barnets ålder.

Annika said...

Erica:
Precis, det funkade perfekt för er. Kan tro det. Det räcker ju så, kan man tycka. Men tiderna ändras hela tiden, ibland inte till det bättre. Tycker att stressen verkar så stor för småbarnsfldrar och julen idag.
Åh, och jag hade gissat att paketkalendrarna kom just 80-talet. Det var då hela konsumtionssamhället small till. Jag jobbade på dagis ngra år på 80-talet hemma, men jag minns inget om dessa kalendrar, men jag jobbade i en rik del av Sthlm, så de måste ha förekommit bland de barnen.
Tycker det är ganska onödigt faktiskt. Ja, ffa om man har flera barn. Smart dock att låta barnen öppna var tredje dag etc beroende på barnaskarans stl.
EXAKT så himla smart att öppna ett paket vid varje adventssöndag. DET är en paketkalender jag kan "köpa". Verkar så vettigt.
Precis som den gulliga din syster gjort för dig.
ÅÅÅ, du har SÅ rätt, det är bloggars, instagrams, Pinterests fel att det blivit som det blivit i stressen och pressen.
Alla tävlar mot varandra, medvetet och omedvetet. Gud så jobbigt...
OCH ja, presenterna i paketen ska vara enkla, tycker jag...
Bäst så för alla.
Tack för klok kommentar, bästa Erica!!

Annika said...

Monica:
GUD vad roligt det måste ha varit för er!!
Antar att du sparat dem alla!
Så kreativt. Precis som alla de sagor och serier K hittade på. Det är så himla härligt med ett barn med fantasi.
Nej, som du säger ÄR det inte betungande då man bara har ett barn, att fixa kalender, köpa julklappar till etc.
Det är flerbarnsfamiljerna som har det lite kämpigare. OCH jag tycker att hetsen är för stor.
Gulligt att du kör vidare med Anna och hennes man.
Ja, jag förstår att det var annorlunda för honom.
Själv kastades jag in i en storkonsumtion vid julen som jag inte var van vid då Peter kom in i mitt liv.
Ska skriva om det, kanske...Vi får se...
Precis, klyftorna har ökat idag bland alla. Sociala medier blåser under, det är mer press än då vi var små- Det var mer jämlikt då.
Tack för din kommentar, klokt.

Annika said...

Brysselkakan:
ÅÅÅÅ, du ville inte ens öppna. Jag hör dig idag. Men Annika anno 1975 hade tänkt helt annorlunda och tjuvkikat och öppnat med besked :-)
Chokladkalendrarnas choklad är ju bedrövligt dålig, haha. Fattar inte att ngn vill ha dem.
SJUKT så in i helvete med den bilden på tre barn och 300 klappar. DET är sånt som skapar ångest, tamejfasen...

Annika said...

Anne:
TACK vännen!
Ju längre jag kommer från småbarnsåren desto mer tänker jag på dem som är där nu.
Inte lätt, inte lätt.
FFA för dem som har fler än ett barn. För såna som dig och mig, Anne, kan vi alltid ro stora projekt i hamn eftersom vi endast har ett barn. men tänk om du har fyra barn, eller tre...
Som jag sa, jag hade också paketkalender för K under x-antal år.
Men inget inslaget.
Det värsta är när det blir tävling. När K var liten fanns inte sociala medier på det sätt som det gör idag. Tur för mig, på ett sätt. Jag hade säkert blivit stressad av det.
OCH sen som din kompis, med bortskämda ungar som kräver mer i en kalender...orkar inte, orkar inte...
SUCK!!!
Den där fadern hade helt rätt i sitt resonemang, det ändras från generation. Du ska se att det kommer att taggas ner framöver. Det verkar ju slå alla rekord i köphets nu.
Men, våra barns generation kan ändra på det, och gå mer back to basics.
Precis, mina finaste minnen är också det andra som hör julen till. Hur vi spelade spel sent på kvällarna medan brasan brann. Hur vi alla satt och åt frulle o kollade julmorgon, promenader, fika på em, att äta i vid matsalsbordet i vardagsrummet. SÅNT!!
Klapparna uppskattades ngt enormt av oss också. Vi hade dem i korgar hela jularna.
Ska kanske skriva om detta lite.
Kramar och tack för klok kommentar!!

Annika said...

AM:
Visst är det knepigt hur det blivit.
Tycker synd om dagens småbarnsfldrar, och jag skylle på sociala medier. Absolut deras fel i mångt och mkt.
Precis, papperskelender räckte för oss, och det var härligt nog.
Nej, innan jul fick man baske mig inget, man fick på julafton. Punkt slut.
Tyckte vi hade sköna jular förr! Fast de har nog dagens småbarnsfldrar också, ska vi tro och HOPPAS.
Kramar!!!

Annika said...

Lisa:
Eller hur!?
Tänk om man har fyra barn, eller för all del bara 2. Snacka om att det ska kämpas med paket INNAN jul. OCH sen julklappar till råga på det!
Blir trött. OCH ja, HEJ VÄGGEN!!
Sociala medier har en stor, stor roll i detta!! OJ oj...
Jag följer ngra småbarnsfldrar på insta, det kan inte vara lätt alltså. Alla krav!! Allt man ser att "alla andra" gör.
Chokladkalendrarnas choklad är verkligen bedrövlig. Men vet du, en gång hittade jag kalendrar med Mozartkulor. Skitdyra. Köpte en till mig, och en till min goda vän. DET var gott!!

Annika said...

Jenny:
Klokt som det var förr, tycker jag. Att man kunde dela kalendern.
Lite vettigare faktiskt.
Du är en snäll faster, och jag tycker att godis är utmärkt i kalendrarna.
Klokt!!

Annika said...

Malin:
SÅ bra att göra som man gjorde då du var liten. Var tredje dag är det ju utmärkt att öppna ett paket.
Gillar det!

Annika said...

Marianne:
Jag förstår det, kalendrar med paket kan inte ens ha varit påtänkta då. Så bra alltså.
Och jag förstår att det var ytterst speciellt och fint att få en glitterkalender från GBG. Stort och fint.
HAHA, syskon alltså...ja de kan verkligen vara sådär tjyviga. Sådan var säkert jag också ibland ;-)
Typiskt syskon alltså. Peter har berättat att hans systrar brukade äta upp hans godis också.
JA; just det, jag har sett att det finns legokalendrar och sånt. Då är det ju mer EN sak egentligen och kan vara klokt.
FÖ förstår jag att man som mormor och farmor verkligen vill ge. DET kommer jag också att göra den dagen jag får barnbarn.
Det går ju inte att låta bli.
Jamen ja, så sant, det finns ju kalendrar för oss vuxna också, som den på Body Shop och de på Starbucks. Vill bara säga, tagga ner.
Tycker vi ska ta det tillbaka till klokheten, tillbaka till vackra, snöiga glitterkalendrar.
Stora kramar!!!

Annika said...

AM:
KLOKT!!
Jag slutade också med paketen till K ngn ggn i HS.
Kändes mest som det var onödigt.
Ja, och vi slipper stress på det sättet. Win-win!!

Annika said...

Malin:
Låter mysigt.
Mysigt med pixiebokkalender, kan jag tycka. Inte så stort.
Sen är det också bra om man kan dela kalendern med syskon.
Klokt också att din mamma och moster gjorde kalender tillsammans åt dig då du var liten,
Jag är säker på att på 80-talet skedde en stor omvälvning i jul och kalendrar hemma. Då började hela uppsvinget sas. Eller nersvinget...beronde på hur man ser det ;-)
Men en pixieklander låter mysigt, erkänner det rakt av.
Kram!