Wednesday, October 21, 2015

I södern? I The North East? Nää, varkendera...

Jag må bo i den första sydstaten i brytningen mellan nord och syd. Virginia räknas ju till södern i USA.  Så blev det efter inbördeskriget mellan nord och sydstaterna, i det krig som tog slut 1865.
Frågan är, hur mycket södern är det där jag bor?
Inte speciellt, skulle jag vilja säga. Varken klimatmässigt eller mentalt. Faktiskt inte på något plan.
Man talar ofta om The Mid-Atlantic states, och det tycker jag är en beskrivning som är mitt i prick. Jag bor i The Mid-Atlantic, varken i nordöstra USA eller i södra USA utan verkligen mitt på östkusten.
Till the Mid-Atlantic hör; Virginia, Maryland, DC,  West Virginia, Delaware och Pennsylvania.



Jag bor i den del av Virginia som går under namnet Northern Virginia. Alltså den allra nordligaste delen av delstaten, och den del av delstaten som räknas in i Metropolitan Washington DC. Jag bor i den del av Virginia som är förorter till Washington.


Här är det helt annorlunda än i många andra delar av Virginia.
Det är hetsigt.  Kommunerna i Northern Virginia tillhör de allra rikaste i hela USA (det är både bra och dåligt, tro mig).   Tempot är väldigt högt, och folk förväntar sig att saker och ting ska ske på studs,  helst igår.
Folk är välutbildade, kraven är skyhöga på så gott som ALLT.  Ibland är det SÅ tröttande, även om jag vant mig med åren.   Utbudet är enormt.
Precis som resten av Washington DC är Northern Virginia en smältdegel. Här finns folk från jordens alla hörn.
Man kan säga så här, det är bra att vara invandrare här. Man är inte ensam, så att säga. DET gillar jag.  DET har jag alltid uppskattat enormt mycket.
Gillar också att toleransen är hög, och så gillar jag verkligen mångfalden. DEN berikar stort.
I Karolinas high school var (ÄR) det en enorm spännvidd över nationaliteterna.
När Karolina kom till Elon blev det lite av en kulturchock för henne i början. Hon var ju van vid SÅ stor mångfald från HS, och Elon är en ganska strömlinjeformad skola, om man säger så.  Det är de allra flesta 4-åriga universitet, men privata universitet är det i SYNNERHET.



Här hos mig hör du ingen sydstatsdialekt. Du fattar inte att du faktiskt, rent geografiskt, är i södern  överhuvudtaget.
Här är det ingen som kallar dig för “Sweetie, honey, pumpkin eller darling” då du är i mataffären, andra affärer eller på restaurang.  Här hör du inte söderndialekt ALLS.  The southern drawl is nowhere to be found...
Är man däremot nere i Elon, med omnejd, är det standard att bli kallad så av äldre damer framförallt.
Om jag gillar att bli kallad Sweetie och Honey av okända äldre damer? Ja, faktiskt, jag tycker att det är jättegulligt! Och på något sätt blir jag glad av det! OCH the southern drawl? Jodå, den dialekten  hör man i North Carolina, och i övriga södern, förstås. Ju längre söderut man kommer desto tydligare, och bredare,  blir sydstatsdialekten.  Speciellt i den djupa södern, the deep south--South Carolina, Georgia, Alabama, Mississippi och Louisiana.


När vi kollade in två universitet i Connecticut (Hartford University och University of Connecticut) blev jag varse om att det är väldigt vänligt där också, så det är inte bara så kallad “Southern Hospitality” det handlar om.   Det kanske har mer att göra med var i USA man befinner sig?   I stora städer, förorter till storstäderna, mellanstora städer, småstäder eller rena, rama landsbygden.
Folk här är absolut inte otrevliga heller, men jag skulle inte kalla människorna här överdrivet trevliga heller.
De är vad de är, och det är helt OK.

Jag tycker att folk i DC och NYC är väldigt lika. Man blir bemött ungefär på samma sätt i de två städerna.
Trevligt och korrekt, men ingen översvallande vänlighet, för det allra mesta (undantag finnes givetvis både här och där.  Hela tiden).

När vi var nere på The Florida Keys tyckte jag att det rådde smältdegel till viss del där också. Fast av annan sort. Dit kommer de som “checked out of life”. De bor som de känner för, klär sig som de vill, they don’t give a damn about how they look and act. De flesta kommer från nordliga stater, och de som jobbade på restauranger och affärer körde också mycket med; “honey, sweetie” etc.
Många av dessa sköna själar är sådana som pensionerat sig i Florida, men som ändå har ett jobb på sidan om.


Det roliga är att man kan åka ungefär en 30-45 minuter utanför Northern Virginia så möter man en helt annan värld. Då är man på landet, och tempot och snacket och mentaliteten är helt annorlunda. DÅ är man LÅNGT borta från högpresterande DC fast ändå SÅ nära.


Lustigt hur det funkar. OCH hur olika det kan vara inom samma stat. Nu är ju Virginia en hyfsat stor stat.  Det tar nästan 6 timmar att färdas från norr till söder, så självklart är det stor spännvid på folk, mentalitet, livstil och inte minst natur!  I väster berg och dalar, i öster stränder, hav och ganska platt landskap.



Det är ett stort land. Ofantligt stort. Större än man tror, och mer olika än man tror. Från norr till söder. Från öst till väst. OCH även inom den egna staten. Milsvida skillnader.

Önskar er alla en fin onsdag!

28 comments:

FREEDOMtravel said...

Intressant att läsa om! Jag förstår att det är stora skillnader i ett så enormt land som USA!

Desiree said...

Jag skulle nog saga att dina trakter ar Yankytrakter som de I den djupa Sodern skulle saga. I Alabama var det mycket bade sweetie och honey och drawldialekt. Kul att Karolina far chansen att uppleva lite av den akta sodern. North och South Carolina samt Georgia ar nagra av mina favorit stater I sodern.
Kramar!

Nettan said...

Tycker så mycket om dina inlägg som handlar om kontraster vännen, för de är så stora och påtagliga precis som du skriver redan inom delstaterna kan det skilja från storstad till småstad, från norr till söder och öster till väster. Minns så väl en film vi såg mannen och jag för några år sen Beasts of the Southern Wild som berörde mig mycket och som verkligen visade kontrasterna.

Jag minns att för några år sedan fanns det en platsannons i vårdförbundets tidning där de gick ut och sökte svenska distriktsjuksköterskor/barnsjuksköterskor till sk egna mottagningar till några bergssamhällen i West Virginia, samt uppe i Kanada ute på Prince Edwards Island och New Foundland, förmodligen områden som är svåra att få personal till, vet dock inte hur det gick för dem som sökte dessa tjänster men lite nyfiken blev jag för det var intressanta beskrivningar på arbetsuppdraget.Men jag sökte aldrig även om det lockade.

Du bor verkligen i ett fantastiskt område Annika men tänk så mycket det finns att upptäcka i alla olika delstater.

Kramar
Nettan

Annika said...

Helena:
Tack!
Ja, det är därför det aldrig går att säga "att i USA är det si och så...". Det är för stort för det.


Desiree:
Det förstår jag att en södernbo skulle säga, och lite av yankeeland är det. MER yankee än södern, det är helt gjutet.
Karolina ja...ja, Elon är som en skola tagen ut en notdsstat som blivit placerad i södern. Det stora flertalet av eleverna kommer fr NE USA, ffa Mass. Ganska lustigt egentligen.
Men hon är glad över att gå i skola i södern, inte minst för klimatets skull :-)
Kramar!!

Annika said...

Nettan:
Oh tack snälla du!!
VAD glad du gör mig!
På onsdagarna försöker jag ju skriva lite mer matigt sas. ROLIGT att du gillar det.
JA, det skiljer sig så otroligt enormt mellan platser i detta land. Inom samma stat tom.
Man kan därför aldrig säga "I USA ÄR det på det sättet" för det stämmer inte.
The Beast of the Southern Wild var verkligen en film som berörde!! Håller med!
WVA är en fattig stat, en av USAs allra fattigaste, och så är den granne till VA som är en välmående stat. I WVA är det bergigt, otillgängligt, mkt fattigdom, folk arbetar i gruvorna under förmodligen väldigt tuffa förhållanden. Staten är vacker som en pärla. För en svensk ssk är det nog mkt av en kulturchock att komma dit. Men säkert mkt intressant. Jag har inte varit inne i hjärtat av WVA, mest i de delar som gränsar till VA. Skulle gärna se mer av WVA, naturen där är inget annat än helt otroligt vacker!!!
Kramar!!

stockholmsbo said...

Dina texter på onsdagarna är så bra.
Det här är inget undantag. Du skriver bra och intressant. Tack.
Vet hur stora skillnader det är i det stora landet i väster.
Intressant att se det du skriver om din flickas universitet och hur det kändes för henne.
Annika, keep up good work!

Ingela said...

Du borde faktiskt få in dessa inlägg om USA i någon större tidning med stor spridning för de är så allmänbildande för folk som tror sig veta något om USA, men som egentligen inte har en aning. Det är så lätt hänt att man tror att allt är som i Hollywood eller NY, men det är ju bara en mikroskopisk del av landet.
Vi har släktingar i Georgia och när de var här för tio år sedan ungefär kallade de mig och mamma för miss + förnamnet. Det tyckte jag var gulligt. :)
Hälsningar från grådasket!
Kram!

Annika said...

Stockholmsbo:
Stort TACK!! OCH välkommen hit.
Ja, jag försöker göra mina onsdagsinlägg lite bredare än de jag kör under veckan i övrigt. Blitt glad över att du uppskattar dem.
Tack för fina ord. Varmt välkommen tillbaka!!

Annika said...

Ingela:
Men TACK! Dina ord värmer.
Skulle gärna, gärna, gärna skriva för ngn tidning hemma, eller i svenskfinland, tro mig!!!
Exakt, landet är enormt!!
Skillnaderna milsvida, även inom samma stat.
Ja, där har du också en stor kulturell skillnad, att kalla ngn äldre för Miss och förnamn. Absolut.
Det är respekt för dem.
Kramar och tack för dina fina ord.

Miss Marie said...

USA är ju verkligen så stort, så det är ju inte konstigt att det skiljer sig åt mellan de olika staterna, men fascinerande är det! Här i England är det också mycket "snack" om Northeners och Southeners, men för mig som utlänning fattar jag inte riktigt grejen, England är ganska likt vart man än kommer, men så är det ju ett litet land.

Pettas said...

Väldigt intressant att läsa allt detta, Annika!
Jag håller med Ingela här ovan om spridningen av ditt inlägg. Det är så bra och så informativt.

Kramar!

Annika said...

Marie.
Ja, det är en helt kontinent. Så det skiljer sig stort åt, även inom samma stat.
Det kan nog vara lite svårt att förstå det ibland, tror jag.
Här är det djupt rotat med nord och syd sen inbördeskriget. Men den djupa södern är ju inte som hos mig etc etc.
Precis, England är ju lite mindre. Mer överskådligt på så sätt.


Karin:
TACK Karin!! Uppskattar din kommentar massor.
Som sagt, jag skulle gärna skriva för någon tidning hemma, eller i svenskfinland. Gärna, gärna, gärna!!
Stora kramar!!!

Annika said...

Jag har nog alltid buntat ihop Virginia med North och South Carolina. Inte den Djupa Södern, men Södern. De hörde ju hursomhelst till Konfederationen under inbördeskriget och var en slavstat. Men du har absolut rätt i att Northern Virginia är mycket med Mid-Atlantic och DC och storstad.

Jag har hellre aldrig haft något emot att kallas Sweetie, Honey, och Darlin på det där sättet. Ma'am gillar jag också. Det beror nog på att jag har en rätt rejäl sydstatsnostalgi. Men jag vet inte om jag skulle kunna tänka mig att bo någon annanstans än i Upper South, i en av de större städerna eller i the triangle area. Och å andra sidan tycker jag också att det är befriande att vara i en större stad där man blir mer lämnad ifred - det kan bli lite väl mycket med att behöva dras in i artiga samtal, ta ögonkontakt, le och vara vänlig hela tiden på mindre orter.

Ha en bra Hump Day! Kram.

Monica said...

Roligt att läsa om detta Annika! Och det är väldigt nyttigt att vidga vyerna lite (mycket) som alla svenskar måste göra som bosätter sig utomlands, vore bra för alla tror jag:-). Få perspektiv och se mer av livet, både positivt och negativt och minska ängsligheten lite kanske:-). USA är ju så stort så det finns allt, både av natur och olika människor och olika levnadsförhållanden, fattigdom och rikedom och mycket annat. Även här är det olika i vårt avlånga land, bara det där fjanteriet om nollåttor i Norrland, känns bara konstigt. Minns att även i Göteborg när jag var där tjatade de om Stockholm hela tiden och jag tänkte inte alls på det att det skulle vara något "bättre" men som om det finns komplex att inte vara största staden, kändes bara helt knäppt och inget jag tänkte på överhuvudtaget.

Kul med Sweetie, Honey, Darling och ännu fler fina ord:-), minns första gången hos Anna att jag måste kolla om jag hört rätt, haha, att komma från Stockholm och någon sa så när jag handlade frukt på torget kunde få en att svimma av förvåning:-), nu är jag van, bara av att lämna plats till någon på bussen så strömmar varma ord mot en och inte bara från äldre damer, lika ofta från både äldre och yngre gentlemän. Tänker på att det ger leenden och en varm känsla som sprider sig, är fantastiskt med vänlighet.

Och visst finns vänlighet även i Stockholm och nu retar jag säkert upp en del svenskar;-), men när vi är i välkända kvarter som på Östermalm, Vasastan, Kungsholmen, på Söder så kan gamla infödda stockholmare vara fantastiska och hjälpsamma, stanna upp och prata och säga att vi hörde vad ni frågade efter och vi kan hjälpa till. Säger dock inget om de som kallar sig infödda efter 14 dar i Stockholm;-)

Och än en gång, intressant att läsa när du berättar om hur det är där du bor.

Anonymous said...

Jag gillar att bo i Virginia! Det verkligen en stat som har lite av allting. Storstad, kust, berg, skog, ja och alla årstider. Man borde ju åka runt mer inom sin stat och upptäcka. Till exempel den södra delen mot Tennesse till. Skulle vara spännande tycker jag.

SB

marianne.dahl3 said...

Jätteintressant att läsa! Förstår det skiljer sej åt i en så stor kontinent, men både inom delstater och platser. Onsdagsinläggen är mycket lärorika och intressanta att läsa!!
Här i Sverige finns skillnader, men inte lika påtagliga, men som någon kommenterade så finns Stockholms avundsjukan ganska starkt här i Göteborg.
Förstår det inte riktigt, men nu är jag ofta i Stockholm hos vår dotter m familj, så jag håller "stockholmare om ryggen" hihi!
Kram, Marianne i Göteborg, en bra stad!

Annika said...

Annika:
Ja, det här är verkligen det sanna Mid-Atlantic där jag bor. Södern är det inte (jo geografiskt förstås), även om det är den första sydstaten norrifrån. Men söderkänsla? Södernsnack? Icke.
Inte i NoVa.
Det är milsvid skillnad mellan tex Nova och Burlington NC där Elon ligger. Som natt och dag, på alla plan egentligen. Fast, å andra sidan behöver man inte åka långt från Nova för att det ska vara totalt annorlunda. en tredjedel av hela stora Virginias befolkning bor i Nova, det säger en del om hur otroligt mkt folk det finns i den del av VA som är Nova. Starka krafter vill ju att Northern VA ska bryta sig ut och bli egen stat.
Jag gillar verkligen The Triangle i NC. Tycker det området känns mer som det gör här hos mig, jag skulle känna mig hemma där. Liberalt och framåttänkande.
Jag tror inte jag skulle palla att bo i den djupa södern. Inte på ngt plan. Inte minst klimatmässigt, men även vad gäller mkt annat.
Gillar att jag bor på en sådan plats där det finns mångfald, och att det är så accepterat.
Ja, jag tycker det är väldigt gulligt då man blir tilltalad med sweetie, jag blir lite varm inombords av det, även om jag vet att det är en fras..
Förstår så väl att du har varma känslor för the upper south, verkligen. Skulle du vilja flytta tillbaka? Tex undervisa på ngn av unisarna i NC? Duke. UNC, Elon, Wake Forest, NC state?? Nyfiken i en strut är jag :-)
Du som själv är gammal UNCCH alumni.
Stor kram!!!

Annika said...

Monica:
OOOO tusen tack för att du gillar det här inlägget. Roligt.
Visst är det nyttigt att vidga vyerna. Jag har själv bara bott här, ända sedan jag flyttade till US. Ingenannanstans. Nova sen hit jag kom. Skulle behöva flytta, haha!!
Jag blir lite hemmablind, och det är lätt att inbilla sig att hela USA blir som den plats man bor på. OCH så är det JU INTE! Landet är en hel kontinent.
GISSA om jag avskyr det där med NOLL-ÅTTOR också, och att buntas ihop med alla Stockholmare. Som om vi var en enda klump som alla tänker och tycker lika. USCH!!
Less på det.
Jag har aldrig nånsin inbillat mig att jag varit bättre för att jag kommer fr Sthlm. Aldrig. SÅ det är ledsamt och tröttsamt då man får sådana kommentarer fr andra svenskar.
Ja, I England är de ju också väldigt vänliga och använder de där orden också. Visst, jag tycker också det är väldigt gulligt. Man blir glad av dem.
Japp, visst kan folk vara vänliga i Sthlm. Håller med.
Min moster blev ganska rörelsehindrad efter en stor rygg-op för många år sen. OCH gissa om hon får ta del av denna vänlighet varje dag, på bussen, i t-banan i övrigt. Folk hjälper henne så gärna.
DET värmer.
TACK och TACK för att du gillade detta inlägg, blir så glad!!!!

Annika said...

Susanna:
JAG MED!!
Den har liksom allt. Storgillar det.
Storslagen natur, städer, gulliga småstäder, havet. Jag är glad ändå att bo i NoVA. Men jag tycke det är väldigt skönt att åka härifrån ibland också.
I helgen ska jag vandra på Appalachian Trail. DET ska bli så roligt.
Ja, vi bor bra, Susanna!!!


Marianne:
TACK!
Så himla glad över att mina onsdagsinlägg gillas. Det tar absolut längst tid att skriva dem av alla de inlägg jag skriver under veckan. SÅ tack!!!!
Det värmer.
Ja, det är ett stort, stort land. Olika som natt och dag från ställe till ställe.
Det är därför man aldrig kan säga "I Usa är det si och så", för det stämmer inte.
Ja, jag vet...
Jag är skittrött på det där att med Noll-ÅTTA och Stockholmssjukan som verkar finnas över Sverige. Jag undrar...varför?? De flesta som kommer fr Sthlm jag känner är de minst skrytsamma jag känner.
Tvärtom, de är de som ofta är mest intresserade av andra, och andra delar i Sverige. Det är mina 2 cents :-)
Jag gillar alla jag känner fr GBG dessutom, så mysiga!!
Stor kram och TACK!!

Lisa said...

Fint inlägg. Känner väl igen att mycket skiljer sig mellan olika regioner. Jag har bott i djupaste södern - Alabama, mid west - Cleveland, och New England - Boston.
Min tolkning är att Bostonborna som anses vara kyliga och otrevliga, är de som mest liknar oss svenskar. Sydstaterna är mjuka och vänliga men utövar en stark social kontroll och en obehaglig dubbelmoral och ytlighet. Mina favoriter är faktiskt mid west
Genuin vänlighet utan att vara påträngande. Lagom helt enkelt. Synd att Cleveland ligger så fel....

Annika said...

Lisa:
Tusen tack, så roligt att du gillade det.
The mid-west, kan faktiskt tro det. Det bästa av två världar på ngt sätt.
Ja, jag skulle som sagt inte fixa att bo i den djupa södern, på så många plan.
Bostonfolket gillade jag då jag var där. Men det är väl det där storstadsfenomenet som slår igen längs de stora städerna runt östkusten.

Eva i Dalarnas said...

Mycket intressant läsning!

Annika said...

Eva:
Det tackar jag för! Mycket roligt för mig att höra!

Steel City Anna said...

Instämmer, väldigt intressant inlägg! Har aldrig tänkt på Virginia som södern.

Jag kallar numera själv folk för sweetie, love och darling nästan dagligen :)

Annika said...

Annika:
Tusen tack, Anna. Blir så glad!
Nej, speciellt inte norra VA. Men det är den första sydstaten. Trodde knappt det var sant då jag först kom hit :-)
Men, lite kunde man ju innan, mest tack vare serien Nord och Syd med Patrick Swayzwe :-))
Komiskt men sant.
Ja, jag gillar det där med sweetie och love. GULLIGT!!!!

Anonymous said...

Jag kom först till Massachussetts, som var ganska likt Sverige,
och dialekten var mer liknande the Queen´s English, som vi lärde oss
i skolan. Fick följa med paret jag jobbade för till St. Petersburg, Florida,
flera veckor. Detta var 1952. Första chocken var att se "COLORED" och
"WHITES" vid vattenfontäner och toaletter. I förorten där vi bodde, var
COLOREDS inte tillåtna efter solnedgången. Det var OK för dom att komma och
jobba på dagen. :( - Det var på en drugstore i Florida, som jag upptäckte
alla underbara glassrätter; ville prova allting. Givetvis blev jag callad Honey, Sweetie etc.

När jag började jobba på kontor i San Francisco, blev jag förvånad över att
bli kallad "Ruth". Under de fyra år jag jobbade på samma kontor i Sthlm,
kallades jag alltid fröken Nyman. SF var stylish. Kvinnsen hade dräkt, hatt och handskar. Alltid.
Bodde i Palo Alto, suburb till San Francisco. Mycket akademiskt - Stanford
Universitetet. Silicon Valley var inte ens i idéstadiet. Laid back -
"Come on over after you´re done with your yardwork" hörde man ofta under
veckändarna. Inga dialekter hördes.

Som geolog fick maken ge sej ut på "field work" under sommaren.
Vi tillbringade fyra somrar i Lovelock, Nevada, ett samhälle på ca 1000
personer 90 miles NÖ om Reno och 90 miles SW om Winnemucka och ingenting
däremellan. Tala om annorlunda! Prostitution är legal i Nevada, och Lovelock
hade sitt eget "hore house", ett gulligt litet vitt hus med vitt staket.
På veckändarna kom cowboys in från rancherna runtomkring, och då tjänades
det pengar.

Invånarna i Lovelock var en blandning; hade t.o.m. en Indian Town,
där Paiute indianerna bodde. En sommar hade vi en grannfamilj med två småpojkar, som brukade komma till var köksdörr och titta på oss, när vi
åt. Frågade modern, som jobbade som bartender, hur hon råkade hamna i
Lovelock. "Well - Our trailer broke down and we couldn´t afford to fix it."
Mycket fattigdom i de små ökenbyarna.

Lite över ett år i Anchorage, Alaska,just när konstruktion började på
Alaska pipeline. Arbetare kom från många olika stater, ett stort antal
från Oklahoma och Texas. Många dialekter hördes. Inga många infödda
Alaskans i Anchorage; guldgrävare och oljesökare hade dragits. dit.

Och så kom vi hit. Virginia 1975 var culture shock efter California och
Alaska. Som att bli förflyttad 50 år tillbaka i tiden. Förändringen
under de 40 år jag bott här, är otrolig. Trivs jättebra här, precis som
du, Annika. - URSÄKTA LÄNGDEN !

Ruth i Virginia

Saltistjejen said...

Lite likt beskrivningen av NYC jämfört med NY, alltså om man tar sig utanför själva staden. Då är det väldigt annorlunda. Man måste inte så långt ut för att upptäcka det. Antar att det är som hos er med stad och landsbygd. DC och NYC är nog rätt lika. fast jag tycker ändå att DC kände så otroligt mycket mer "fint". liksom städat. Strukturerat. och RENT. NYC är så mycket mer skitigt, bullrigt och lite kaotiskt. Med allt vad det innebär (både positivt och negativt). DC känns mycket mer stillsamt hahaha! :-) Iallafall tyckte jag det de ggr jag var i DC.
Kram!

Annika said...

Ruth:
Ja du har verkligen sett, och ffa bott i, olika delar av USA.
Mycket intressant.
Förstår att du sett så många olika sorts mentaliteter och natur under alla dina år här.
Du kan verkligen skriva under på att man aldrig kan säga "I USA är det si...I USA är det så...".
Det går inte att säga det.
Landet är en kontinent.
Under dina år här i USA måste du ha sett en sådan otrolig utveckling, och inte minst i Herndon!! Tänk att du tyckte det var så gammeldags då du kom hit!
Intressant.
Tack för intressant kommentar Ruth!!!


Saltis:
Precis, men mentaliteten tycker jag är väldigt lik, inget översvallande. Vänlighet? Visst.
Sen att allt ska gå så fort.
Ja, jag håller med om att DC känns mindre än NYC. och det är den ju. OCH mindre rörigt. PÅ gott och på ONT!!!
DC har sin makt, och jag antar att det måste hållas ngn slags ordning runt den, hahaha!! Sen har NYC allt det där andra som inte finns här, det son är så coolt och New Yorkigt och det som är NYC.
Jag är så förortsbenägen att jag kanske är i DC högst en ggn i månaden, if even...
Kramar!!!