Efter begravningen...

Hej och godmorgon!

Nu känns det som om det var väldigt länge sedan jag skrev här, och det var det ju också.
Jag hoppas att det från och med idag ska bli lite mer rutiner på skrivandet, och det bör det bli när saker och ting nu faller på plats igen.

Jag har alltså varit i Sverige, och i Finland för att begrava min fina, fina mormor som nästan hann bli 97 år gammal.
Vad kan jag då säga?
JO, att jag är så innerligt glad och tacksam över att jag kunde vara med på begravningen.
Begravningen kändes som ett sådant fint avsked av hennes rika liv. Det var helt enkelt en mycket, mycket, mycket vacker stund. En stund som jag verkligen för alltid kommer att bära med mig i hjärtat.

Högtidligt, mäktigt och sorgligt. Psalmer, och övrig musik, som min mamma och moster valt var så, så fina.
Prästen talade så vackert om min mormor.
Det var SÅ mycket folk i kyrkan och på minnesstunden, och det känns så bra att så många kom dit för att följa min mormor till hennes sista vila, mycket speciellt.
Hon hade verkligen trogna vänner fastän hon var så gammal och skröplig när hon slog igen sina ögon. MEN, så har hon också varit en mycket fin vän och bekant själv också genom hela sitt liv.
Sorgligt var det, men kanske inte lika svart som jag hade föreställt mig innan jag for till Närpes. Jag inser att vi alla bearbetat detta under två års tid. Vi har varit förberedda på denna begravning sedan 2013.
NU får hon vila i familjegraven på Närpes kyrkogård och det känns så fint. Det tycker vi alla.

Jag visar några bilder nedan. De allra flesta är tagna med min iPhone. Faktum är att  bilderna i detta inlägg är helt oredigerade. Jag har inte jobbat med dem ett enda dugg. Jag vill inte jobba med just dessa bilder. Just så här var det den 28 augusti.

Jag uppskattade verkligen den vackra musiken, och de psalmer,  som min mamma och moster valt.  

Tycker det är så fint med verserna man väljer ut för sin bukett, och som sedan läses upp under Blomsterhyllningen.  Den här versen valde jag och min syster till vår bukett.

Min och Saras bukett

Jag uppskattar också att vi anhöriga fick komma in i kyrkan och se kista och blommor innan övriga begravningsgäster kom.  En stor, mäktig och lätt övervälvande stund för oss alla i familjen.

PÅ väg mot graven på Närpes kyrkogård.  Men, denna bild tog jag den 30 augusti innan högmässan, alltså två dagar efter begravningen.  Bilderna nedan är tagna med min Canon.

Gravkullen.

Min mamma och min svåger Håkan klipper bort verserna från buketterna.

Jag och mina syskon innan begravningen den 28 augusti.

Sorgen och glädjen vandrade tillsammans under dagarna i Närpes. Vi hann även vara med på Villaavslutningen/Veneziaden, eller stugsistan som det kallas i Sverige. DET var en fin och rolig kväll. Men, mer om den i ett senare inlägg.

Jag ska snart skriva mer om reflektioner, händelser och annat, men detta inlägg får inleda bloggåret 2015-2016.

Ha en fin måndag!