Monday, September 21, 2015

Efter begravningen...

Hej och godmorgon!

Nu känns det som om det var väldigt länge sedan jag skrev här, och det var det ju också.
Jag hoppas att det från och med idag ska bli lite mer rutiner på skrivandet, och det bör det bli när saker och ting nu faller på plats igen.

Jag har alltså varit i Sverige, och i Finland för att begrava min fina, fina mormor som nästan hann bli 97 år gammal.
Vad kan jag då säga?
JO, att jag är så innerligt glad och tacksam över att jag kunde vara med på begravningen.
Begravningen kändes som ett sådant fint avsked av hennes rika liv. Det var helt enkelt en mycket, mycket, mycket vacker stund. En stund som jag verkligen för alltid kommer att bära med mig i hjärtat.

Högtidligt, mäktigt och sorgligt. Psalmer, och övrig musik, som min mamma och moster valt var så, så fina.
Prästen talade så vackert om min mormor.
Det var SÅ mycket folk i kyrkan och på minnesstunden, och det känns så bra att så många kom dit för att följa min mormor till hennes sista vila, mycket speciellt.
Hon hade verkligen trogna vänner fastän hon var så gammal och skröplig när hon slog igen sina ögon. MEN, så har hon också varit en mycket fin vän och bekant själv också genom hela sitt liv.
Sorgligt var det, men kanske inte lika svart som jag hade föreställt mig innan jag for till Närpes. Jag inser att vi alla bearbetat detta under två års tid. Vi har varit förberedda på denna begravning sedan 2013.
NU får hon vila i familjegraven på Närpes kyrkogård och det känns så fint. Det tycker vi alla.

Jag visar några bilder nedan. De allra flesta är tagna med min iPhone. Faktum är att  bilderna i detta inlägg är helt oredigerade. Jag har inte jobbat med dem ett enda dugg. Jag vill inte jobba med just dessa bilder. Just så här var det den 28 augusti.





Jag uppskattade verkligen den vackra musiken, och de psalmer,  som min mamma och moster valt.  




Tycker det är så fint med verserna man väljer ut för sin bukett, och som sedan läses upp under Blomsterhyllningen.  Den här versen valde jag och min syster till vår bukett.


Min och Saras bukett


Jag uppskattar också att vi anhöriga fick komma in i kyrkan och se kista och blommor innan övriga begravningsgäster kom.  En stor, mäktig och lätt övervälvande stund för oss alla i familjen.





PÅ väg mot graven på Närpes kyrkogård.  Men, denna bild tog jag den 30 augusti innan högmässan, alltså två dagar efter begravningen.  Bilderna nedan är tagna med min Canon.




Gravkullen.










Min mamma och min svåger Håkan klipper bort verserna från buketterna.

Jag och mina syskon innan begravningen den 28 augusti.



Sorgen och glädjen vandrade tillsammans under dagarna i Närpes. Vi hann även vara med på Villaavslutningen/Veneziaden, eller stugsistan som det kallas i Sverige. DET var en fin och rolig kväll. Men, mer om den i ett senare inlägg.

Jag ska snart skriva mer om reflektioner, händelser och annat, men detta inlägg får inleda bloggåret 2015-2016.

Ha en fin måndag!

37 comments:

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

Hej och varmt välkommen tillbaka!!
Jag har saknat dig här i bloggvärlden; men jag förstår att det varit skönt med uppehåll när det är en sådan sak som en begravning man åker tillbaka till.
Bilderna är jättefina! Mycket känsla i dem.
Jag minns hur det kändes på min morfars begravning; många känslor i omlopp. Det känns dock väldigt roligt när man ser hur omtyckt personen var; när det är så mycket människor på begravningen/minnesstunden.

Så vackert det är med alla blommor på dina bilder.

Kramar /Erica

Hemma på Sjuan said...

Alltid jobbigt med begravningar, även om det är äldre. Så fin bild på dig och dina syskon. Tvillingbröder eller? Ha en bra start på veckan, kram Suss

Anonymous said...

Välkommen tillbaka! Jag har saknat att läsa din blogg varje vardagsmorgon som ju är min rutin! Vilket fint avsked ni fick av er mormor, så mycket vackra blommor och musik. Förstår att du är tacksam över att kunna närvara vid denna stund.

Kram Elaine/ lajnus74

Nettan said...

Hej! Så kul att ha dig tillbaka i bloggvärlden! Så fint avskedet blev för en älskad mormor, skönt med sånt bra avslut. Bilden på dig och dina syskon är så fin.
Nu hoppas jag att du haft en skön helg att jet lag inte blir för tuff.
Många kramar
Nettan

Ingela said...

Välkommen tillbaka! (känns avigt att säga så när du är tillbaka i USA, långt ifrån oss här i Österbotten)
Vilket fint avsked ni fick, och det var nog bra för dig att du hade möjlighet att närvara.
Din syskonskara, ja hela familjen, ser ut att stå så nära varandra. Det värmer hjärtat att se, samtidigt är jag så avundsjuk på det.
Stor kram!

Katarina P said...

Vilket fint farväl din mormor fick. Och vad fint att du kunde vara med, inte alltid så lätt när man bor långt borta.

Insåg när du poppade upp i mitt feed hur jag saknat dina blogginlägg! Men förstår att det varit en välbehövlig paus.

Desiree said...

Valkommen tillbaka. Sa glad att din mormor fick en sadan fin och stamningsfull begravning. Forstar att det kandes valdigt viktigt for dig att kunna vara med. En valdigt fin bild pa er fyra syskon. Stor kram och varmt valkommen tillbaka till bloggen och USA med en skon och lang vacker host som vantar pa dig.
Kramar

Monica said...

Det var ett väldigt vackert farväl! Tycker om att minnas mina käras så också! Och så väldigt bra att du återvände och har dessa minnen med dig och tillsammans med dina andra kära. Så fint med verserna på blombuketterna och vad mycket liv det är i allt, tänker på de vackra träden du fotat. Skönt att allt gått bra också med resor och annat. Nu kommer hösten och den är så fin så här i början, hoppas du får fina höstdagar med!

Anna, Fair and True said...

Vilken mysig kyrka! Och vilket blomhav! Fint att ni kunde ta ett så fint farväl. Kram!

bettan said...

Så fina bilder och så vackra blommor. Tycker mycket om din och Saras vers.
Jag tycker begravningar är vackra och högtidliga. Sorgliga naturligtvis. Men betydelsefullt med avslut och samvaro. Förstår din tacksamhet att du kunde vara där.

Inte utan jag är glad över att du är tillbaka i ditt hem och att bloggen är igång :)
Största KRAMEN!!

Annika said...

Erica:
TACK!
Nej, jag hade ju redan innan jag rest hem bestämt mig för att ligga lågt med bloggen. Var däremot mer aktiv på instagram.
Nu känns det bra att vara igång igen.
TACK för att du gillar bilderna. Ja, visst är det fint att se uppslupningen med människor på en begravning, det värmer verkligen.
Ja, det var så mycket fina blommor.
Kramar!!


Suss:
Ja, både jobbigt och vackert på samma gång.
Ja, mina bröder är tvillingar :-)
Ha en fin vecka.
Kram!

Annika said...

Elaine:
Tusen tack, det värmer!!
Nu ska det väl bli lite rutin igen :-)
JA, jag är så tacksam över att jag kunde vara med. Allt annat hade känts SÅ fel!!
OCH ja, det var verkligen så enastående vackert i kyrkan.
Kramar!!


Nettan:
Tusen tack!!!
Det känns fint att vara tillbaka igen. Det gör det verkligen.
Ja, begravningen blev så vacker, så fin.
TACK för bildberöm.
Kramar!!

Miss Marie said...

Visst är det sorgligt med begravningar, men också fint att få säga hej då till en människa man älskat, tillsammans med andra människor som också älskat den. Skönt att du kunde åka till begravningen, det är ju inte alltid det funkar när man bor utomlands! Hoppas det känns skönt att vara hemma igen!

Annika said...

Ingela:
Å tack snälla!!! Ja, jag är så otroligt glad och tacksam och faktiskt lycklig över att jag kunde åka hem så snabbt igen. Det var så vackert allting.
Tack för dina fina ord. Jo, vi står nära varandra i min familj, jag vet att det inte är alla som gör det :-(
Stora, varma kramar från mig!!


Katarina P:
TACK snälla!!
Ja, hon fick ett sådant fint avsked.
Nej jag vet, jag är sååå glad att jag for hem för detta. Det är ju inte heller alla förunnat. Tackasm.
Ja, jag hade bestämt redan innan jag for att ta ett långt uppehåll från bloggen då jag var hemma/Österbotten. Tog inte ens med mig datorn.
Tack, roligt att vara saknad.
Stora kramar!!

Annika said...

Desiree:
TACK!!
Ja, jag är också så tacksam över det. Att hennes begravningen blev SÅ fin.
Tack för att du gillar den bilden.
Desiree, jag uppskattar dina snälla ord SÅ mkt.
Kramar i massor!!


Monica:
DET var det verkligen! SÅ innerligt och otroligt glad att jag for hem (tvekade iofs aldrig en sekund även fast resorna gick slag i slag)
Min mormor fick ett så vackert och fint avsked.
TACK för dina fina ord!!

Pernilla said...

Så många fina blommor till din mormors kista/grav. Känslan som går igenom är att det var en ljus och fin begravning och det man ser av kyrkan så verkar den vara ofantligt vacker! Och även kyrkogården.
Det är jobbigt med begravningar även om personen som begravs är gammal, men skönt att läsa att du ändå upplevde den mer ljus/"lätt" än vad du trodde innan.
Minns min pappas begravning tre månader innan Niels föddes som ljus och lätt trots all sorg som fanns såklart. Ett fint minne som jag bär med mig och lätt plockar fram när jag tänker på honom.

I övrigt är det kul att du är tillbaka på bloggen igen, ser fram emot nya bloggåret. =)

Ha en fin dag från ett mulet och lite ruggigt Göteborg

Annika said...

Anna:
Ja, Närpes Kyrka och kyrkogård är så fina!!
Det var så mkt folk, och så mkt blommor. Underbart fint.
TACK och kram!!!


Bettan:
TACK!!
Visst, begravningar är verkligen ALLT, sorgliga, mäktiga, vackra, hemska...och så kistan...ja...
Det var så mkt folk och sååå mkt blommor. Underbart glad att jag var med på denna begravning, men beslutet att åka hem till denna begravning har jag nog haft så länge jag bott i USA. Det var liksom aldrig ngt snack om saken.
Så glad att det är över nu för henne.
TACK för att du gillade versen vi valt.
OCH det köns skönt att veta att du gillar att jag är tillbaka igen, TACK Bettan! DET värmer!
Kramar!!

Annika said...

Pernilla:
TUSEN tack!
Ja Närpes Kyrka och kyrkogård är SÅ vacker!!!
Kyrkan är ganska stor, en korskyrka. Kyrkogården så välskött och vacker!
Visst är det jobbigt med begravning även om personen är gammal. Det är ju ett definitivt avsked som sker. DET är hårt, men jag tyckte inte det blev lika svart som jag befarade innan jag for. Det var ju SÅÅÅ vackert allting.
OCH din pappa dog så tätt innan du fick Nils. Sorgligt. Men det är verkligen fint med dessa ljusa begravningar, bra att vi faktiskt även har dem att tänka tillbaka på + alla minnen från åren då de levde.
OCH tack, roligt att vara tillbaka igen när jag får så mkt boost. Känns underbart fint. TACK!
Kramar!!!


Marie:
Precis, det är liksom känslor över hela spektrat på en begravning. OCH en begravning är nödvändig, tycker jag. Nödvändig för de efterlevande. Det blir så fint med avsked. Även om många stunder är tunga under akten.
Ja, jag är sååå tacksam över att jag for hem. Så innerligt tacksam att jag har den möjligheten. Som du säger är det verkligen inte skrivet i sten att kunna åka så då man bor i ett annat land.

Carin Cullen said...

Åh vilket fint farväl hon fick, din finfina mormor. Kyrkan, blommorna, och hennes nära och kära där. Så skönt att du kunde vara där för henne, även om du i stort sett vände på klacken så fort du kom hem efter sommaren.

Kul för oss att du är tillbaka här också. Har saknat dina inlägg.

Andra året i Hjo said...

97 år är en aktningsvärd ålder. Min mor fyller 97 i november!
Vacker kyrkogård.

Pettas said...

Välkommen tillbaka Annika!
Så rullar livet på igen men blir aldrig sig riktigt likt
nu när förändringens vind har dragit in över er fina stora familj
troligen mera sammansvetsade än någonsin förr. Så brukar det bli
när man har varandra.
Ser framemot ditt inlägg från villa-avslutningen.
Tack för vackra bilder

Kram

Annika said...

Carin:
TACK snälla du!!!
Ja, det fick hon verkligen, ett fint avslut. OCH jag är så glad att jag kunde vara med, glad också att jag kunde stanna så pass länge efteråt. Uppskattar det så enormt mkt.
OCH tack för dina fina ord till mig.
Kramar!!


Hans:
Ja, det är det verkligen. Stort at få leva så länge.
Kyrkogården är så vacker.

Annika said...

Karin:
TACK!!
Och så sant! Livet rullar på. Vi minns henne med glädje och pratar mkt om henne. Så fin hon var.
Men, som du säger blir det sig inte riktigt likt igen, och det slog mig redan på resan över med Silja. Jag åkte ffg utan, VI åkte, utan att mormor fanns där då vi kom fram.
Absolut, snart ska jag skriva om villavslutningen. Så fin den var!!
Tack Karin!!
Kramar!!!

Musikanta said...

Välkommen tillbaka till bloggossfären! Skönt för dig att du kunde komma iväg och vara med på begravningen. Det blir ett fint minne för livet för dig. Stilren agenda också och fantastiska blommor. Roligt att se foto på dina syskon också.
Kram från Ingrid

Annika said...

Ingrid:
TACKAR!! Ja, jag är verkligen glad att jag var med, inte för att jag nånsin tvekat, men ändå.
Ja, en fin stund. Blommor och musik/psalmval var så top of the line. Otroligt vackert.
Tack Ingrid.
Kramar!!

Anonymous said...

Fina bilder allhopa men den ned för gången till graven var nog extra vacker.... så stämningfull.
Frank tyckte om den också....som man inte ser då man går där alla dagar i jobbet säger han.
Hon var ju också en speciell kvinna din mormor...alltid så glad och hade glimten i ögat.
Bra att du kunde komma hem till begravningen.
Ha de nu så bra å nu blir det ordning på bloggen.
Kram Margaretha

Vform said...

ÅÅÅ, så många vackra buketter med fina blommor vid din kära Signhilds grav! Tror hon ser ned från sin himmel på er alla och det
måste kännas skönt att ni alla kunde närvara!
Dock, ett avsked är ett avsked ...
Du har så rätt, 'såndet' ÄR jättevackert :) Vet att våra vänner trivs ypperligt, precis som ni ;)
Trevligt att ha dig tillbaka i denna kanal!!
Stor KRAM ♥

Steel City Anna said...

Jag far instamma med alla ovriga. Vackra blommor och musik. Tycker den dar forsta stunden ar allra varst nar man ser kistan. Det ar absolut skont att fa smalta det lite ifred.

Kul att du ar tillbaka och bloggar! Har saknat dina inlagg.

Annika said...

Margaretha:
TACK!! Den bilden tog jag på söndagen, innan vi for till Övermarks kyrka på högmässan. Kunde inte ta den sortens bilder på begravningen.
Roligt att Frank tyckte om den också. Han ser ju en del i sitt jobb, tänker jag.
ja, hon var en mkt speciell kvinna, som du säger alltid glimten i ögat. Omtyckt. Det var så fint att se det med all gäster som kom trots hennes höga ålder och sjukdomen de två senaste åren.
Det känns vackert och fint.
Ja, det fanns inte en chans att jag skulle missa denna begravning. Redan innan jag for efter sommarsemestern sa jag att jag skulle vända om direkt om det blev så, och så blev det ju...
Men ja, nu blir det bloggordning igen :-)
Kram och tack!!!


Vivan:
TACK Vivan! Vi ska tro att hon såg allt. Jag tror det :-) Från sitt moln i himlen.
Kändes SÅ rätt att vara med på denna begravning. Allt annat hade varit fel.
Men visst, det är ett avsked. Ett absolut slut. DET är sorgligt. Aldrig mer. Aldrig mer.
Såndet ja, det är grejer det :-)
Tack för supersnälla ord.
Stora kramar!!

Annika said...

Anna:
TACK!!!
Ja, gud, när vi steg över tröskeln in i kyrkan och såg kistan och alla blommor KÄNDES det verkligen. Så ofattbart.
Den stunden är värst, håller med.
TACK för dina fina ord, det känns fint att vara tillbaka!!!

Eva i Dalarna said...

Gammal fäbodpsalm - så vacker.
Välkommen tillbaka till bloggen!

Annika said...

Eva:
Ja det är den.
Tusen tack!

Anonymous said...

Hej och välkommen tillbaka! Det är både vackert och sorgligt när man ska ta farväl. Vilket vackert blomsterhav! Jag tänkte på min pappas begravning nu när jag såg alla blommorna! Han jobbade med det under många år och arrangerade själv vilka blommor han skulle ha på sin begravning! Jättefint foto på er syskon. Ha det så bra! Kram/Anita

Therese Engelbrektsson said...

Begravningar är jobbiga, hur förberedd man än är. Din mormor fick en väldigt vacker begravning med alla fina blommor och musik. Det är ett bra minne att bära med sig.

Skönt att ha dig tillbaka i bloggvärlden igen, man har saknat dina inlägg!
Kram / Therese

marianne.dahl3 said...

Saknat dina blogginlägg! Välkommen tillbaka!
Så vacker begravning med alla fina blommor och musiken.
Sorgligt att ta farväl men så nödvändigt tror jag.
Tog farväl förra året av min stora kärlek i 50 år - min man.
Jag var 17 år när vi träffades och nu 67 år.
Men avskedet tillsammans med familj och vänner var ovärderligt
även om jag kände det som jag skule gå sönder. Efteråt är det
dock ett fint minne, hur konstigt det än låter, och en stor
hjälp i bearbetning av sorgen.
Så skönt att du också kunde stanna kvar några veckor i Närpes/Stockholm
med dina föräldrar och syskon.
Allt gott till dej!
Kram
Mrianne Dahl i Göteborg

Annika said...

Anita:
TACK Anita!!
Ja, det är både vackert, svårt och sorgligt när man ska adjö av ngn vid en begravning.
SÅ fint att kunna planera vilka blommor, och hur de ska se ut, till sin begravning. STARKT!!
Stor kram!!


Therese:SÅ sant!!
OCH tack för dina fina ord.
Kram!

Annika said...

Marianne:
TACK, vad glad du gör mig!!
Absolut, nödvändigt med begravningar. TÄNK om man inte skulle ha dem? SÅ tomt och fel det skulle kännas även om de är jobbiga, men de är ju också så vackra och mäktiga.
Ja, din man ja...jag vet att du berättat om honom förr. SÅ sorgligt och jag beklagar verkligen. Förstår att det måste ha varit övertungt.
Ja, jag är så glad över att jag kunde tillbringa ganska lång tid då jag for. Men det hade jag planerat innan också.
Stor kram till dig Marianne!!