10 dagar senare.

Godmorgon onsdag!


Igår började skolorna här där jag bor.
Sommarlovet är slut. Under 13 år började min flicka också skolan tisdagen efter Labor Day. ALLTID!
Jag erkänner att det kändes skumt igår. Ingen lunchlåda skulle göras, ingen flicka skulle väckas, ingen flicka skulle köras.
Huset lugnt och tyst och mörkt vid klockan 6. OCH ja, det var vid 6 vi gick upp. Då, då det begav sig. Egendomligt.
Den nya tidens gång.
Jag är OUT OF THE LOOP! PÅ gott och på ont.


Många har frågat hur det går för Karolina på Elon. Det går bra. Efter några svajiga dagar hittade hon vänner och likar.
Teaterungarna, de andra BFA-elverna, är nog de som står henne närmast. De är en väl sammansvetsad grupp, 12 personer. BFA-Acting klasser är alltid små. Det är därför det är så otroligt svårt att komma in på de stora teaterskolorna.
BFA-Acting samarbetar mycket med BFA-Musical Theatre eleverna. De samarbetar också hela tiden med de äldre eleverna. Alltså blir det ofta en väldigt tight grupp med teaterungar.


Även i studenthemmet har Karolina träffat flera vänner.
PÅ fredag kan man börja anmäla sig till alla de olika klubbar och föreningar som finns på campus. Spännande.


Hur känns det då för oss Empty Nesters?
Jodå, det knallar och går.
Peter och jag har aldrig haft svårt att hitta på saker. Vi kör på med vårt.
Det underliga är att huset är så tyst. Karolinas rum är mörkt, och STÄDAT!!!
Hennes badrum upplockat och prydligt, haha!
Eftersom Karolina är petig med maten så har middagarna blivit lättare att laga för mig.
Oron för henne har lättats också. Hon är ju så långt borta att jag inte kan ha kontroll över henne längre.
Jag slipper ligga vaken tills hon kommer hem på helgerna. Varken Peter eller jag kunde somna förrän vi hörde att hon var hemma.

Men, det är så konstigt att inte höra hennes skratt,  inte se hennes glittrande ögon,  inte se henne vid datorn, inte prata med henne. Kort sagt, att hon inte är under samma tak som vi!
Tomt och tyst.
Det är jättekonstigt att gå förbi Karolinas gamla High School.
Det hade känts SÅ rätt att hon också skulle gå där nu.


Jag var aldrig en av de där mammorna som LÄNGTADE mig sönder och samman tills skolan skulle börja. Jag satt inte och räknade dagarna till höstterminen. Aldrig. Jag älskade när Karolina hade skollov. Det var enbart mysigt och trevligt.
Samma sak med snödagar, jag svor aldrig över dem (jag kanske tyckte det var töntigt ibland, men jag var glad för Karolinas skull).
Jag tog dem som en gåva från ovan, bokstavligt talat. Älskade dem lika mycket som Karolina. Jag blev aldrig less under julloven. Never, ever.
Nej, jag älskade samtliga ledigheter då Karolina var ledig.
Kanske för att hon haft en väldigt krävande grund och gymnasieskola. Vad vet jag? Men, massor med läxor och uppgifter och sena kvällar har kantat hennes väg. Så all ledighet var alltid så välkommen. Det gav henne en chans att få den återhämtning hon så väl behövde.
Skolan är ju sådan här. Men, det vet ni redan eftersom de flesta av er följt mig länge.
Men, låt mig säga att det kändes i hjärtat igår när alla skolor i Fairfax County drog igång inför hösten igen.

Jag kan egentligen inte säga att det känns lättare nu än för 10 dagar sedan. På ett sätt gör det det, på ett annat inte.
Nåväl, vi ska alla landa.  OCH vi kommer alla att sätta oss stadigt i myllan mycket snart.  DET vet jag!!

Vi har fruktansvärt varmt här. Jag var och fixade håret igår. Good bye gray strands!!
OCH imorrn åker Peter och jag till beachen över helgen. THAT will be nice!!


Ha en bra onsdag!