Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.
Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.
Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.
Harry Martinsson
Ni har sett denna dikt här på min blogg förr. Jag tycker det passar bra att publicera de underbara orden i början av juni. Alltid.
Önskar jag kunde översätta den till engelska, men att översätta poesi måste vara det svåraste som finns. Hur får man det rätt? Hur får man stämningen, och känslan, att komma fram via översatta dikter?
Att översätta är svårt överhuvudtaget, lost in translation är något som ringer mycket sant.
Jag har läst böcker där översättningen varit urdålig.
Det är därför jag egentligen bara vill läsa böcker på originalspråk. Ja, jag kan ju inte så många språk, tyvärr. Men svenska böcker vill jag läsa på svenska, och engelska på engelska. Jag håller hårt på den regeln. Böcker på andra språk måste jag läsa översatta, förstås. Men jag undrar alltid hur mycket man missar då man läser en bok som översatts?
Att översätta är verkligen en KONST! Jag tycker till och med att det är svårt att översätta mina egna texter till engelska respektive svenska. OCH då är det jag själv som skrivit dem.
Läste i ett forum--där jag är medlem på facebook-- att siffror sitter inpräntade i hjärnbalken via modersmålet. Att det är många som har stora problem då de hör just siffror rabblas på ett annat språk än tex svenska (i vårt fall).
Jag kan säga att jag har NOLL problem med just siffror på engelska, jag skriver LÄTT ner dem även om de rabblas fort. Det kan tyckas konstigt eftersom jag inte är någon matteperson.
Däremot är jag en språkperson, och jag har problem att få ord uppstavade för mig på engelska. ÄN idag har jag svårt att skilja på vokaler som a, e och i. Om någon stavar upp något för mig får jag oftast be dem repetera igen, och verkligen TÄNKA efter vad det var de sa. VAR det ett a? eller var det ett e? OCH jag har svårt att skilja konsonanterna G och J åt på engelska också.
Ett handikapp, japp! Tror att detta är MYCKET vanligt för oss som bor utanför Sverige hur bra vi än behärskar vårt nya språk.
När jag jobbade som Assistant Director på en Montessori-skola i Arlington, VA för många år sedan fick jag ta emot många, många telefonsamtal, och det var alltid med viss skräck jag svarade.
Det var extremt jobbigt då personen kanske började rabbla upp sitt namn, barnets namn och adressen.
Jag kände mig som en idiot då jag fick be personen upprepa det hen just sagt.
En god vän till mig—som är från ett annat europeiskt land—har bott i USA i över 25 år. Vännen har problemet jag har med bokstäver, och under en kort period jobbade min vän på ett försäkringsbolag. Där hade hen piskan över sig. Ett visst antal samtal skulle ringas varje timme, alla samtal var kollade av chefen. De människor min vän ringde upp var ofta väldigt korta i tonen, irriterade och ofta arga. Min vän fick fråga efter namn, adress etc och det mesta fick hon uppstavat för sig. Vännen orkade med jobbet i tre veckor, och sen fick hon sparken, och hon VILLE inte vara kvar. Hens chef sa att hen varit för långsam, bett att få saker och ting uppstuvade (och upprepade) alltför ofta, missat bokstäver då också.
Ack ja, det var en lättnad den dagen min vän lämnade det där vidriga jobbet.
Jag skulle INTE ha klarat av det ens i en vecka.
Ni jobbar min vän på en kommunal skola, hen sitter på skolans reception, och min vän stortrivs. Härligt!!
Vi som bott här länge, vi talar flytande engelska, gör oss förstådda överallt, det bara rullar på…
MEN, vi har tuvor som stjälper våra lass då och då. ETT aber!
Vissa dagar är “dåliga engelskadagar” på ungefär samma sätt som man kan ha en dålig hårdag.
Så är det.
Du som bor i ett annat land än ditt hemland, vad tycker du är jobbigast att behärska på det språk som inte är ditt modersmål?
Siffror? Bokstäver? Eller “dåliga språkdagar”?
Något annat?
Comments
Även samma som mls73 här i kommentarerna, postnummer måste ut på engelska annars måste jag skriva ner dem för att kunna översätta till svenska.
Det hela börjar vid sjuttio som heter soixantedix, dvs sextio plus tio. Sjuttiosju heter alltså soixantedixsept, dvs sextio sjutton.
Här i Frankrike säger också 17.30 istället för halv sex. Jag får alltid skriva ner alla tider, annars blandar jag ihop dem. Jag är ingen siffermänniska alls, kanske är det därför det här är svårt. Annars tycker jag det är underbart att behärska ett främmande språk nästan flytande även om jag håller med om att man också har dåliga språkdagar. Undrar varför?
Ja det dar med daliga sprakdagar kanner jag igen och jag blir alltid lika forvanad over hur dalig min engelska blir sa fort jag befinner mig i Sverige. Till och med Ben brukar marka att jag plotsligen andrar dialect och later mycket mer svensk, tappar ord och sa vidare. Jag undrar om det beror pa att jag da tanker mer pa svenska?!
Annars ar det faktiskt sa for mig att just nummer ar mer naturligt pa svenska. Jag jobbar ju med nummer och fortfarande ar det oftast sa att jag raknar pa svenska. Jag har markt att min Tjeckiska kollega raknar pa sitt sprak ocksa. Lustigt det dar!
Kram
Att översätta poesi måste vara supersvårt och ofta bli en tolkning mera än översättning.
Räkneord är ett roligt kapitel på olika språk. Danskan räknar ju i antal x tjugo och hälften av nästa tjugotal, typ halvfems, dvs fem gånger tjugo minus tio är lika med nittio. Att sen hundra heter hundra och inte fems är ju rart.
Franska är om möjligt ännu värre som påpekas ovan;)
Jag är rätt bra på att räkna på danska vilket alltid imponerar på svenska kompisar jag är tillsammans med i Danmark men numera säger ofta expediterna priset på svenska eftersom de vet hur förvirrade svenskar brukar bli.
I övrigt tycker jag även det var ett mycket intressant inlägg om språk. Jag tycker alltid det är så roligt att läsa om just språk skrivet av er som bor utomlands. Hur det är att bo någonstans där man använder något annat än sitt modersmål :-D
As you know that´s a dream of mine :-D
Jag tror det handlar mycket om att jag AVSKYR mitt eget engelska uttal! Visst, jag tror att jag skulle klara mig hyfsat bra i ett engelskspråkigt land. Jag inbillar mig det i alla fall ;-) MEN jag låter som... jag vet inte... "hej-kom-och-hjälp-mig" när jag pratar språket (uttalet). Tyvärr.
Kanske jag vågar mig på att göra en vlogg på engelska någon gång, för att visa ;-)
Och angående bokstäver/alfabetet så förstår jag absolut vad du menar. Trots att jag inte bor utomlands, så brukar jag också vara tvungen att tänka efter lite extra när jag hör något bokstaveras på engelska.
Framförallt e och i... samt t.ex. A och R.
Vad jobbigt med din väns jobb på försäkringsbolaget. Kan inte vara roligt att ha ett pressande arbete på ett språk som inte är modersmålet. Skönt att hen trivs bra på det nuvarande jobbet i alla fall :-D
Och angående översättning så förstår jag PRECIS!
Jag läser också helst böcker på originalspråket (om det är engelska eller svenska, förståss. Som du skriver) då översättningarna alltid brukar vara så dåliga! Dock brukar jag även vara rätt lat ändå och oftast läsa på svenska ;-)
Men exempel på sådant jag läst på originalspråket är Harry Potter-böckerna. De fyra sista har jag inte läst ens en gång på svenska, utan endast på engelska.
Dock, böcker kan jag i och för sig tycka är en sak... men översättning av filmer och serier!! Usch, finns inget sämre, i mitt tycke!
Jag AVSKYR verkligen subtitles, och har i princip aldrig sådant (om jag inte måste, typ på bio eller nedladdat). Tycker alltid att de missar typ hälften av allt som sägs, och ibland missar de t.o.m. "poängen" (t.ex. i komedier)...
Därför stänger jag alltid av subtitles om det går och bara lyssnar på vad de säger!
En liten parentes: Det sjuka är dock att filmer jag faktiskt behöver undertexter till är oftast SVENSKA filmer... Tycker alltid att det pratas så "mumlande", och dessutom med en massa musik eller annat ljud i bakgrunden som överröstar skådespelarna. Nej, svenska filmer är INTE min favoritgenre... (Förutom Beck-filmerna då).
Och dubbning ska jag väl egentligen inte prata om. Bortsett från Disneyfilmer, så blir dubbning ALDRIG bra! Jag har ALDRIG förstått varför man väljer att dubba en spelfilm. Då är det till och med bättre med subtitles.
Och tyvärr verkar det som om Sverige är enda landet i Europa som INTE dubbar alla filmer och program.
Exempel: När min syster var i Paris med franskagruppen hade de hunnit med att se ett avsnitt av Våra bästa år (Days of our lives) på fransk TV... DUBBAT till franska!!
*ryser igen*
Uppenbarligen verkar översättning vara ett ämne jag kan analysera hur mycket som helst (I´m back med mina utsvävande mastodontkommentarer ;-P) så jag tror jag avrundar här :-)
Hoppas du får en fin onsdag!
MVH /Erica
Nej, inte alls dumt. Jag förstår. Man är ju totalt van att rabbla sådan på engelska.
Om jag ska ge min adress till ngn på svenska får jag nog också tänka till lite :-)
Mrs C:
Intressant att engelska är ditt första språk. Ja, där ser vi, det stämmer! Just siffror och bokstäver är sp inristat i oss från början.
Precis, om jag ska rabbla min adress på svenska måste jag också tänka till. Samma med telefonnummer, sådant man endast är van att säga på engelska.
Välkommen tillbaka!
Det är det där med modersmålet som sitter så djupt i vissa fall. Speciellt med siffror och bokstäver.
OCH att man på franska svänger om siffrorna gör det inte lättare, på engelska går det ju i samma rytm som på svenskan.
Jag är inte heller ngn siffermänniska, men underligt nog har jag ofta lättare med siffror än med bokstäver.
Dåliga språkdagar? JA, de kommer som brev på posten. Jag undrar också varför?
Millan:
TACK!!
Ja, the prom var fantastiskt fint. Det kändes som om det blev "alla rätt" där!
Men visst är det vemodigt och melankoliskt nu, samtidigt som det är härligt!!
Dåliga språkdagar ja...de är verkligen så irriterande. USCH!!
OCh ja, det är nog samma med mig, då jag kommer till Sbe blir min engelska nog sämre. Jag tänker ju helt på svenska då, och pratar svenska etc.
Ja, jösses vilken röra i hjärnan.
Det där med siffror, det är nog SÅÅÅ sant, det sitter som inpräntat i oss från barndomen.
Otroligt.
Kramar!!
Jag vet, jag med!
Jag har också undrat det då jag läst böcker översatta till svenska från engelska. Bäst att läsa böcker på originalspråk, om man kan.
Ja, räkningen ja...på engelska är ju rytmen, och ipplägget, detsamma som på eng.
Gud vilket problem jag skulle ha över att tänka om från franska, tycka etc.
OCH DANSKA!! Snacka om svårt!! Det är nog klokt att expiditerna tar det på svenska där för svenska turister!!
TACK!!!
Vad kul att du tycker det. Den har ngt år på nacken. OCH jag tog den med ett stjärnfilter, som du kan se :-)
TACK; kul att du gillar dagens inlägg.
Ja, språket är ju ngt vi lever nära här. Vårt andra språk.
NEJ, jag tror inte alls ditt engelska uttal suger!
Du skulle klara dig SÅÅÅ bra om du flyttade ut. Absolut.
Det är inget problem alls. Sen börjar man slipa av sin brytning, i den mån MAN KAN!!!
Det finns ingen, egentligen, som flyttat på äldre dagar, efter 14 års ålder, som talar det nya språket utan brytning. Men, det får man ta...
Menar du???
JAG ÄLSKAR TEXTEN!!! OCH ser jag en film på engelska på dvd tar jag alltid fram textspåret. OOOO, det stör mig inte ALLS!!
Önskar att jag hade det jämt, tex i Game of Thrones etc.
Tycker jag missar mkt om jag inte har det. OCH även på svenska.
Du ser så olika vi är :-)
Jag hatar däremot DUBBAT!!!
Tror inte ngt nordiskt land dubbar filmer. TACK och LOV!! Iaf görs det inte i Finland, tex.
DET är vidrigt med dubbning. Vidrigt, om det inte är för barn.
HAHA.
Ha en fin dag!!
Sen tycker jag att jag ibland hamnar nånstans mitt emellan am eng och eng eng när det gäller stavning, jag var superbra på att stava på eng eng förut, nu är jag osäker och vill såklart stava på am eng när vi bor här. Ofta frågar jag barnen, de är superbra språkpoliser och kan dessutom brittisk grammatik efter 2.5 år på brittisk skola i Madrid!
Jag läser också helst böcker på originalspråk (svenska o engelska) då jag så ofta stör mig på dåliga översättningar.
Sonen fick Diary of a wimpy kid på svenska (första delen) och den var helt förskräckligt dålig. Tack och lov fastnade han för boken så nu har han plöjt igenom resten av serien på engelska.
Och jag läser Harry Potter som kvällslektyr för honom - initialt på svenska, men nu på engelska. Så mycket bättre!
Jag räknar också helst på svenska men f.ö. funkar det bra med engelskan. Ibland kan jag ha lite svårt att finna rätt ord (när jag pratar svenska), men är ordet lite ovanligt kommer det ofta, konstigt nog, först på engelska. Egendomligt.
Äsch!! Ibland är det väl ett jättebra ord att ta till.
Gubbkärring eller inte.
Jag får allt mindre och mindre svårt för ordet ordet!
Så jag lär nog använda det mer här på bloggen :-)
AM:
Jamevisst är det!
Precis, telefonnummer är ngt man så lätt kan rabbla på engelska, liksom adresser.
Jag vill också ta det på engelska, även för svenskar.
Jag har helt gått ifrån den brittiska engelskan, och stavningen där. Kör nog sgs enbart på amerikans engelska.
VAD roligt att höra!
Jag blir glad!!
Absolut, visst vill man läsa böcker på originalspråk då det går.
Jag undrar nästan alltid vad jag missar då jag läser översatta böcker.
BRA att ni kör Harry Potter på eng!
Visst är det konstigt hur hjärnan funkar! Just det där att svenskan hela tiden ligger så nära under ytan, och att engelskan ibland poppar upp före svenskan.
Jag avskyr att prata engelska eller tyska i telefon, nu hör jag ju lite sämre, men även förr när jag oftare fick såna samtal. Jag känner mig säkrare när jag ser på ansiktsuttrycket hos den jag talar med, om jag blivit förstådd eller ej.
Nu pratar jag så sällan utrikiska att jag glömt massor.
Jag ids inte läsa böcker på engelska, men känner ju några översättare via blogg och fb, och deras översättningar har varit bra. Helst läser jag svenska böcker... tycker också att mycket går förlorat när jag inte känner till fenomen som det skojas om.
DET kan jag tro. Det ligger så djupt.
Vet du, jag hatar än idag att tala engelska på telefon. ALLA svåra samtal lämnar jag till min man :-)
Som till myndigheter etc.
Jo, jag känner ju också ngra fina översättare i bloglandia. Men eftersom jag inte läser engelska översätta böcker får jag lita på att de är BRA ;-)
Peter, däremot, han läser med glädje nordiska deckare, och de är ju alla översatta. Han älskar dem!!
du har en hell of a blog.
Stor igenkänningsfaktor igen i det du skriver om att bo utomlands. Jag läser också helst böcker på originalspråket. I min engelska bokklubb valde en av engelskorna en svensk bok, som jag alltså då fick läsa på engelska. Det var lite konstigt, jag grunnade mer på översättningen än handlingen! Engelska böcker köper jag alltid i England, vill absolut läsa de oöversatta.
Tillbakaflyttad till Sverige retar jag mig enormt på de dåligt översatta amerikanska och engelska tv-programmen. Grr! Men om jag tittar på amerikanska filmer och program i UK, väljer jag alltid att ha det textat, eftersom amerikansk engelska är svår att förstå för mig ibland! Lite grötig om jag får säga så. ;)
När jag först flyttade till England så tyckte jag också att det var jobbigt att prata i telefon, men det har jag vant mig vid nu. Men jag har fortfarande problem med när e och i stavas, är generellt mycket långsammare på att fatta engelsk stavning än svensk. Tänk, efter så många år att man fortfarande har problem med det!
Så tjusiga foton på studentbalen vi fick se häromdagen. Karolinas klänning var ju jättefin på henne. Roligt att se, lite annorlunda för oss som inte bor i USA.
Kram!
TACK! Så roligt att du gillar inlägget och min blogg. TACK!!
Ulrika:
TACK!!
ja, i min bokklubb läste vi också en svensk bok på engelska. Män som hatar kvinnor. Den hade jag redan läst på svenska, men eftersom Peter hade den på en så läste jag om den.
Precis som du satt jag enbart och tänkte på översättningen. Hua. Bäst att läsa böcker på originalspråk om man KAN det.
HHA, ja...JO jag har sett riktigt taskigt översatt program hemma också. Ibland undrar man hur översättaren tänkt? Helt otroligt. Filmer brukar vara bättre översatta.
JAG vill också alltid se filmer med text, om det går. Både amerikanska, engelska och svenska. Tycker jag missar så mkt annars.
OCH du får säga att amerikansk engelska är grötig :-)
Jag vet, det är så svårt att få ord uppstavade för sig. Helt otroligt svårt.
Siffror har jag inga problem med, men bokstäver. Mkt underligt eftersom jag är en språkmänniska.
TACK vad roligt att du gillade fotona från balen. Ja, det är SÅÅÅ annorlunda mot hur det är hemma, och på de flesta andra platser.
Kramar!!!
Du ser, inprogrammerat i hjärnan.
Helt klart.
Jag har fler dåliga engelskdagar än svenskdagar, blä....
Vilket språk tänker du på? Spännande det här med flerspråkighet.
KRAM!! Anna
Visst är den fin.
Jag skulle nog säga att det är på svenska jag tänker mesta delen av tiden. Drömmer på bägge språken.
OCH för jag saker jag egentligen bara gjort här, som att fixa med datorer, digitalkameror och annat blir det tänk på engelska. Men, ja, svenskan är nog dominerande. Faktiskt.
Kramar!
Så intressant att läsa alla andras kommentarer här också.
Kramar!
Jag trodde att jag alltid läste alla texter på filmer, men när vi hade en film utan text gick det upp för mig att min blick letade efter texten när det kom ord som jag inte förstod. Eller när de sa något skämt, varför pratar man fortare när man skämtar?
Förresten på tal om film, kan du inte ta upp frågan om amerikanska mustacher? Alla poliser och fångvaktare och överhuvudtaget de som ska vara grovjobbare i amerikanska filmer har otroligt fula mustacher. Är det så på riktigt också?
Och dikten är så fin, den luktar tidig sommarmorgon.
Precis som du är jag ingen matteperson men siffror är ingen konst. Även för mig är det hur lätt som helst att rabbla siffror och skriva ner/minnas när de sägs på engelska. Det är t.om. så att jag nog föredrar säga dem på engelska. Jag har ju, som du vet, mina svårigheter med den talande engelskan och jag tänker deifnitivt bara på svenska. Dock ett undantag, just siffror säger jag ofta för mig själv/tänker på engelska. T.ex. mitt telefonnummer, det kan jag utan konst rabbla på engelska men ska jag säga det på svenska måste jag tänka till. Så konstigt. Samma med motorvägar som I-5 och liknande. Även om jag pratar svenska med mannen så säger ingen av oss i (på svenska) och 5 (på svenska) utan det är alltid I FIVE (engelska alltså) eler tar du highway 26 (sagt på engelska)osv.
KRAM!!
VISST är den!
Ja, jag kan förstå att du känner så med tyskan. Allt har ju fått proportioner för dig!
Tyska vs engelska liksom...
Visst är språk en verkligen färskvara!
Alltid! OCH den måste ses över. Jag ser över min svenska, vill absolut inte tappa greppet där. Och engelskan förstås.
Böcker på originalspråk är absolut bäst.
Ja, jätteintressanta kommentarer. Love it.
Kramar!!
Boklådan:
hej igen!!
KUL att ha dig här!
Intressant det där med översättningar. Man undrar lite stilla om det finns ngra riktigt bra översättningar? Men det måste det ju göra.
Lustigt det du märkt om dåligt översatta böcker no-sve.
Jag vill alltid ha textade filmer, om det går.
Läser alltid texten, men lyssnar ju såklat, såklart, såklart på allt.
OCH är det textat på svenska fr engelska är det lätt at bli petig och språkpolis.
Vet inte, det går ju fort om man skämtar, gissar jag. Lustigt, ska tänka på det...
HAHA, mustacher...har aldrig tänkt på det i IRL.
Tror faktiskt det är mest på film man ser det, som porn stash i Orange is etc.
Tror inte jag känner en enda man med musche, men kommer ju såklart att tänka på DET nu också!!
KUL.
Ja, visst är dikten sååå vacker...
OMG, JA!!
GUD jag minns det där från när K var liten. PANIK på lekplatsen då man inte kunde klura ut vad en mamma just bokstaverat. OOO jag minns!!
Jag vet, det är SÅÅÅ jobbigt.
Nej, min väns jobb skulle jag aldrig kunnat ha haft heller, men så fixade hen det inte heller. OCH ville inte vara kvar.
Lustigt att varken du eller jag har sifferproblem. Mkt intressant.
Nej, där kan man i stort sett rabbla vilka koder som helst och jag kan skriva ner det snabbt som ögat. Mkt underligt. OCH jag är ju en såadan språkperson, så det är inte vettigt faktiskt att jag inte grejar bokstäver. men jag vet ju att de gäller de flesta av oss.
Yes, samma med mig. Vägar blir också på engelska för mig, nu tar vi I-ninetyfive. Eller nu tar vi sixtysix.
Lustigt, Anne, vi är LIKA.
KRAMAR!!!
Man skulle alltså koppla upp inkommande samtal till rummen. Jag var naturligtvis tvungen att få alla namn uppstavade för mig. Kanske inte så konstigt att jag bara fick sitta där en kväll och aldrig mer :-). Jag kommer ihåg det som ett hemskt minne!
Kram från Ingrid
USCH ja, jag förstår det. Sådant där är verkligen inte kul.
Det där med bokstäver och siffror sitter djupt inristat i våra hjärnor.
Kram!
Trillingnöten:
Ja, jag vet, jag tycke också det. Men jag talar helt inte i tfn heller, inte på svenska heller.
Mailar eller sms:ar hundra gånger hellre.
Visst är det svårt att höra somliga dialekter på telefon.
Min mans farbror och fru bor i GA, och farbrorn har bred sydstatsdialekt. När han ringer får jag skärpa mig så in i....
Vill också se ansiktsuttryck med dem jag talar med.
Den med glaset är finfin!:)
Att översätta poesi måste vara en stor konst och den människan som översätter besitter säkerligen en särskild talang för att klara det.
Jag är ju gift med en översättare men av en helt annan kaliber med särskilt tyngdpunkt på kemi och fysiktermer. Men även han brukar få djupa rynkor i pannan emellanåt..
Ha en fin dag!
kramar
Karin
Den där sangrian, den skulle vilja ha ett glas av! Får nog göra egen.