Wednesday, May 16, 2012

Tankar om skolan. Återigen...

Med risk för att vara tjatig:
Men GODE TID vad jag ser fram emot att styra kosan till hemlandets stränder snart.
Jag känner att det ska bli extremt skönt att komma ifrån Northern Virginia ett tag nu. Ett måste.
Inte så mycket för min skull kanske, men för Karolinas.
Det är sådana krav på hennes skolgång hela tiden. Jag, och HON, och Peter känner pressen och stressen hela tiden: att PRESTERA!!
Prestera, vara bäst, få bra betyg, kämpa ännu mer, få toppresultat på SOL (standard of learning = nationella prov). Lärarnas krav, elevernas egna krav och sedan föräldrarnas krav.
Att bo i ett högpresterande område kommer hela tiden med ett pris. Ett högt pris. KÄMPA på tills du ligger ner, och när du ligger ner ska du kämpa ännu lite till.
IN på den bästa skolan, satsa på de bästa universiteten, börja plugga för högskoleprovet REDAN NU!!






Lärarna bryr sig bara om sina egna lektioner, och de reslutaten elverna kommer att få på JUST DERAS PROV! Att eleverna sedan har läxor som tynger dem till knäna i övriga ämnen är det inget som tas hänsyn till.
OCH vi har hittills endast en tionde-klassare, en sophomore. Jag vågar knappt tänka på vad junior-året (DET viktigaste) ska föra med sig. Jag tror att det blir från askan in i elden i höst. God help us...
Det gäller att tanka frihet och sol och att få vara befriad från skoltankar i sommar.
Helt befriade är de ju dock inte, det är sommarläsning och uppsatskrivning som gäller även över sommarlovet. SÅ har det varit sedan de var små. Sommarläsning har alltid varit ett måste.





Igår, tisdag, hade Karolina ett jätteprov i samhällskunskap, eller i AP-GOV som det heter. Provet gav till och med högskolepoäng och det rättas av ett “college board”. GISSA om det är prestige. Egentligen vet jag inte för vem? Mest för skolan, tror jag. Eller för läraren själv.
Detta prov har varit upphaussat i flera veckor. Karolinas AP-GOV lärare har råpluggat med eleverna kvällstid under flera kvällar och eftermiddagar. Eleverna själva har pluggat sig blå. Igår var det alltså dags. De skulle infinna sig klockan 7:05 i klassrummet. Där bjöd fröken på te/kaffe/juice, bagels och donuts innan provet. Sedan satte de sig ner för att skriva klockan 7:20. ON THE DOT! Om eleven råkade komma en minut försent så fick han/hon inte komma in i skrivsalen. De enda ursäkterna som godtogs för frånvaro var sjukdom av det värre slaget, familjetragedier etc.
Japp, det är att stressa eleverna det.
Efter provet fick de gå hem. Men de fick inte lämna klassrummet förrän tiden var ute. De skrev i två och en halv timme.

Karolina tror att det gick bra, men det vet vi egentligen inte förrän vi får svart på vitt.

Det enda som räknas är AP (advanced placement)-klasser, Honors (hög nivå)-klasser och pre-IB (international baccalaureate) klasser (IB nästa år).
Det finns så många olika nivåer på varje ämne. Jag kan inte ens på rak arm säga HUR många nivåer det finns i de akademiska ämnena. Det är allt från det lättaste till det som läses på universitetsnivåer redan på gymasiet.
Ju högre nivå desto högre tempo.





Många är de utländska ungdomar som varit utbytesstudenter i USA. De allra flesta av dem kommer hem och säger att året var lätt!
OCH vet ni varför? Jo, därför att alla utbytesstudenter som kommer till en amerikansk high school tar de lättaste nivåerna i de akademiska ämnena. OCH det är verkligen INTE konstigt, det förstår jag ju. HELT normalt. Ett måste för någon som kommer ny och som inte behärskar språket till fullo.
Sedan ska vi då ha i åtanke att det finns sådär en fem nivåer till ovanför “the basics”.
Som sagt, detta är nästan rena rama grekiskan för mig också. Det är faktiskt så att jag knappt kan bena ut det själv.
Det är eleverna själva som har järnkoll på nivåer och klasser.
Men, att läsa på helfart på en amerikansk high school är ingen pick-nick, det kan jag lova er.
Peter säger att det inte alls var så här då han gick i high school. Likaså säger andra amerikaner jag känner.
Kraven HAR blivit mycket högre sedan 80-talet (då de i min ålder gick på HS). NU läser man alltså rena universistetsklasser redan i gymnasiet. Varför? JO, för att kunna komma in på ett SÅ bra college som bara är möjigt sedan. För att redan då man börjar (uni) kunna tillgodogöra sig poäng.





JAG är jätteglad, och SÅ tacksam, att Karolina går i skolan här. Verkligen. JAG skulle inte vilja ha det på annat sätt.
Men, ibland skulle jag verkligen vilja TAGGA ner kraven ett par nivåer.
Alltför ofta snurrar karusellen lite VÄL fort.
Ibland skrivs slutprover till och med på avslutningsdagen. Betygen skickas hem ett par veckor senare.

Klagar Karolina?
Nej.
Det är jag som tycker det är så hårt. Peter också.
Men så länge HON inte klagar ser vi till mestadels gömma våra oroliga tankar.

38 comments:

Lotta said...

Känner med er och Karolina!
Det här med att prestera och prestera ännu mer, fortsätter sedan i arbetslivet. Jag har aldrig arbetat så intensivt och lagt så mycket tid på mitt arbete som här.
Mycket ska hända på dygnets timmar och INGET stannar i princip upp. Folk tar max två veckor ledigt och det finns som du vet ingen industrisemester. Det rullar på årets alla dagar. Man tar kollegors jobb när de är på max 3-4 månaders mammaledighet.

SÅ tempot och konkurrensen drar igång redan på HS. För de som behöver hjälp eller inte har stöd hemifrån är det urtufft. När vi var i TN besökte vi en skola som har program som min organisation implementerar och driver med hjälp av partners och träning av lärare. 85% av familjerna i Cocke County, TN lever under fattigdomsnivån. Många av de här barnen går aldrig vidare till college. Förutsättningarna skiljer sig enormt över landet och till och med i olika kommuner i varje stat.


Jag hoppas allt har gått bra för Karolina igår! Hon är så duktig och har ju bästa stöd och support hemifrån. Hon har många möjlighete! Det blir underbart att få komma till Sverige och ha ett skönt sommarlov!!

Kramar!

Annika said...

Lotta:
Jag vet!
Jag vet...
SÅ är det även i arbetslivet. SÅ sant som det är sagt, och jag antar att skolan är som en slags träning inför det.
Visst.
Nej, ingen lång semester hör inte, och Peter tar högst två veckor på raken fastän han har nästan fem veckors ledighet, men dem kan han absolut inte ta i ett svep. DET skulle aldrig gå.
Temport är ashögt här...
OCH vi vet ju alla att utvärderingarna fortsätter med jobbsamtal och löneförhöjningar och bonusar (om man har tur och har jobbat hårt)

Som du säger, skillnaderna ÄR enorma. Här i Nova går flertalet till college, det är liksom bara sjlvklart. och sedan behöver vi bara ta oss en bit utanför Nova så är situationen en helt annan.
Fldrarna här satsar så på sina barn, och det märks. På gott och på ont.
Som du säger skiljer det från kommun till kommun också.

K tror det gick bra, men vi får inte veta förrän i juli hur det gått.
Ja, vi längtar verkligen till sommarlovet nu.
Ska bli skönt att bara sticka härifrån ett tag.

KRAMAR!!!!

Taina said...

Annika, ojojoj så jag känner igen det! Bella pluggade som ett gris heeeela tiden hon bodde här. Hon var så slut efter skolan vissa dagar. Att sitta med läxor 3 timmar per kväll var inget ovanligt. Hon pluggade jämt. Men vet du vad, nu tycker hon att det var bra för nu har hon bra studievana och det är piece of cake att sitta och plugga nu när hon är i Sverige.

Så skönt för er att se fram emot sommaren och semester. För det behövs inte bara för Karolina utan NI behöver den så väl också. JAG blev också stressad av Bellas skolgång. Jag tycker att sista året som senior lättade något vad gäller läxor men allt annat som kom då. Våren med prom och gud vet allt! NY STRESS!

Skönt i alla fall att K inte klagar...

KRAMAR!!

Katarina said...

Ja, usch denna press och stress som de unga redan känner i ung ålder, inte nog med att de ska fixa sina betyg de ska också veta vad de vill bli. Men jag tror när man är inne i det är det annorlunda så länge man är motiverad, stressen måste vara än större på de som inte alls orkar sig igenom.

Vad skönt att K. inte klagar men jag förstår er oro.
Vi pratade om precis deta förra veckan då L´s borsdotter var klar med sin examen vid Berkely. Det är stenhårt där och flera läser många fler kurser och eleverna är motiverade. Likaså den andra tjejen som också pluggar medicin där. Föräldrarna säger att de sällan ser flickortna eftersom de ständigt är resultat orienterade.

Hursomhelst,nu ska ni snart iväg till Virgina och sedan blir det Norden. skönt va?? Jag reser hem den 18 juni ska bli skönt med 8 veckors Sverige sommar.

Fina blommor du låter oss njuta av.

Kram

Millan said...

Usch det later verkligen lite val hektiskt. Man vill ju att barnen ska ga pa en sa bra skola som mojligt, men det ar klart att gor det de sa blir kraven ocksa hogre. Jag ar ocksa lite forvanad over kvaliten pa skolan har i england for jag hade fatt for mig att det inte var sa tufft. men det ar en helt annan grej an nar jag gick i skolan. Nasta vecka ska Nils och alla de andra i hans ar (som ar mellan 6-7 ar) ha sitt forsta nationella prov och jag forstar inte riktigt hur det ska ga till. Vi fick ett 'testprov' att kolla igenom forra veckan och josses... jag undrar om Nils ens kommer kunna lasa sig till vad de vill ha svar pa. Ja vi far sa ...

Det blir skont for er att komma hem till sverige i sommar och i alla fall fa en paus fran den varsta stressen.

Hoppas att det gick bra for Karolina pa provet ocksa!

Kram

Lisa said...

Hoppas det gick bra för Karolina!!! Men det gjorde det säkert. Hon verkar väldigt malmedveten & duktig. Skönt att hon inte klagar. Ibland kan det vara bra med högt tempo & lite krav. Tycker det kan vara lite väl slappt här ibland. För mycket ledigt ocksa. Eleverna kommer aldrig in i skolarbetet ordentligt.
Förstar att du längtar till Sverige/Finland nu. Sommarstället är ju alldeles underbart.
Kramar, Lisa

eastcoastmom said...

Det börjar ju redan på Middle School, när barnen är 11 år, i många amerikanska skolor... och jag kan rapportera att det verkar tufft på brittiska skolor också... i varje fall på den privata barnen går på.

Ja barnen behöver lov, ett långt lov utan för många måsten.

Annika said...

Taina:
JÖSSES jag förstår att du känner igen allt jag skriver. Bella gick ju verkligen igenom det.
Ja, nog får de plugga hårt. OCH vad avancerade saker de lär sig.
Herregud!!
Kan tro att Bella har fin studieteknik nu när hon pluggar hemma.
Men stress och press är det verkligen här, på så många plan.
K klagar inte, så jag ligger lågt inför henne med att säga vad jag tycker, men ibland KAN man inte låta bli att klaga.
SOM IMORRN; då har hennes AP-gov lärare lagt ett PROV igen, två dagar efter det stora AP-GOV provet. Hur tänker man då??? Jag blir faktiskt en aning pissed...

Jag förstår att senior-året är lite lättare än junior-året.
Taina, jag bävar inför nästa år...snacka om KRAV!!!!
Men det ska gå det med. Ett steg i taget...

KRAMAR!!!

Katta:
SÅ sant som det är sagt. För dessa unga finns det inget annat än det här. De är så vana vid läxor sedan Kindergarten att detta inte är ngt de direkt klagar över. Fast nog 17 har de anledning att klaga, det tycker jag.
DET körs enormt h¨rt med dem, och BRA resultat ska det vara.
Ofta bara för skplan, för statistiken.

PÅ college kan jag tänka mig att det fortsätter. O speciellt om man som din brorsdotter läser medicin. PÅ en ivy-league skola.
Japp, kämpet slutar aldrig egentligen...
NOG kostar det på
Jag nu lämnar vi snar NoVA och beger oss hem, den 24 juni.
Ska bli sköööönt!!!!
Men innan dessa har vi att göra i princip hela tiden...
KRAMAR!!!

Millan.
Det är hektiskt. OCH ja, visst vill man att ens barn ska gå i bra skolor. OCH de skolor som är bra ligger ju ofta i just högpresterande områden.
Lite av en ond cirkel.
JAG förstår att skolan i england är annorlunda mot den hemma.
Oss emellan är jag bara glad att K inte går på skola hemma...
Faktiskt.
Jag är glad att hon går här, trots allt. Svenska skolan har ju inte precis det bästa ryktet i världen.
Så ,ja jag kan tro att ni har det tufft och med KRAV i England också.
Vad jag fascineras av är hur barnen klarar det...OCH det kommer Nils också att göra. Attans vad de klarar sina krav...
På gott och på ont.
Stora kramar!!!

Taina said...

Men vad är det för FEL på mig?? Som ETT gris???? Gaaaah! JAG skulle behöva gå om skolan om någon...

Annika said...

Lisa:
VI får se.
HON började blöda näsblod i början av provet, men fick inte gå ut. SÅ det var att sitta där och hålla emot.
HOPPAS att det inte vållade för mkt problem för koncentrationen. K själv kunde inte tro att det var sant då hon började blöda...
Jadå, jag är innerst inne mest nöjd med att hon går i skolan här. Skolorna är bra, inget snack om saken.
Jag tycker också det är för slappt hemma. Läskigt.
JA, jösses, nu är vi redo att DRA!!!
Kramar!!!

Eastcoast.
Absolut är det så!
men i jämförelse känns åren på Middle School som en mild västanfläkt när jag jämför med HS. OCH JR-året vill jag helst inte ens tänka på...
OH well.
Kan tro att brittiska skolor är tuffa.
Sommarlov ska vara låååånga....
Här är det ju stress och press då också för många, swim teams, dive teams, summer camps, sommarskolor etc...
SÅ skönt det är att bara DRA!!!

Annika said...

Taina:
HAHAHHAA,,,,underbart!!!
OCh finska skolan som är bäst i världen, haha!!
Love you!!!

Cari said...

Min dotter läser också IB, fast i Sverige, det är ju samma utbildning över hela världen. Hon tar studenten om en månad och nu har de haft sina avslutnings exams, minst två prov i alla sex ämnen de läser under två veckor. Vissa dagar 2-3 prov. Och alla dessa rättas centralt/internationellt. Det kommer Karolina att märka om två år.
Det bästa med IB är ju att de inte läser så många ämnen, 6 olika, och så är de "bara" i två nivåer: standard level och higher level.
Hoppas att allt går bra för Karolina.

Annika said...

Cari:
Det kommer K att märka nästa läsår. DÅ börjar det fullt ut med IB. Nu har det varit pre ib och AP, honors för hela slanten. Men JR året är det tuffaste-
IB är tufft, och hon kommer INTE att kunna ta a full IB-diploma eftersom hon inte grejjar matten, har vi märkt. SÅ vi måste gå ner ett steg där.
Hon kommer dock att ta ett IB-cert då hon går ut HS 2014. kuL att din flicka läser IB.

Desiree said...

Karolina verkar hur duktig som helst. Guldstjärna till henne som orkar kämpa på i detta tempo utan att ens klaga. Jag minns också att det var mycket högre krav då jag gick på Amerikanska skolan i Nicaragua. Jag har aldrig pluggat så mycket som då men å andra sidan var det en mycket bättre skola. Tycker att jag lärde mig mycket mer där. Skönt att det är sommarlov snart så att Karolina får chansen att ta igen sig lite även om det innebär en del läsning och skrivande. Men annars tycker jag att tempot i södern var ganska slow. Visst var det inte mycket semester. Folk var på jobbet mycket men det var långt ifrån alltid som de jobbade. Många gånger handlade det om att sitta och bevaka sin plats eller om att ge rätt intryck. Tycker att jobbet var långt ifrån effektivt alla gånger. Jag känner att jag jobbar mycket mer här i Sverige på det jobb jag har nu än vad jag någonsin gjorde i Alabama.
Ser fram emot att ni snart kommer över till denna sida om Atlanten. Det är så vackert nu. Allt bara väntar på att ni ska komma Annika.
Kram!

Annika said...

Desiree:
ja, et är krav.
Men det funkar ju eftersom den lilla faktiskt inte klagar.
Skolan är bra, och jag är så glad att hon trots allt gpår i skolan här.
Ja, det är lite dubbelt det där...
Livet i södern låter rätt skönt.
Jag ser ju på Peter hur mkt han jobbar, trots att han jobbar hemifrån. Ingen rast och ingen ro där inte...
Jag tycker nog att folk jobbar mer här än jag sett hemma. Tempo och stress.
Men det är såklart OLIKA över landet, det förstår jag. Verkligen.
Desiree, jag längtar hem nu. Det ska bli såååå underbart!!!
Kramar!!!

Saltistjejen said...

Ja du Annika. Som du vet är det just skolgången och alla de krav och den prestationshetsen som jag känner mig oroad för redan nu. Huhu! Hur ska man kunna guida och stötta utan att det ska bli alltför hektiskt press på sitt barn? Jag tycker det känns skitsvårt!! Nu vet vi itne var vi kommer befinna oss när det är skolstart för E men jag kan säga att här på Manhattan är det STOOR hysteri vad gäller just skolgången! Vänner som numer abor i Philly men som bodde här många år och vars barn gick hela vägen upp till HS här (inte t o m HS, utan just fram till) sa att redan då (trots att barnen ju var SMÅ då, hade prov i ditten och datten hela tiden. Och de pluggade enormt mycket och gjorde extra prov inför proven,gick på olika extraklasser och jag vet att föräldrarna (våra vänner) lade ner supermycket tid med barnen vad gäller just skolarbetet på kvällar o helger. De klassas och poängsätts och sedan handlar allt om att komma in på rätt skolor redan på säg mellandstadienivå! Jag tycker det låter helt sjukt! Faktiskt. Dessutom var åtminstoone deras äldsta kille engagerad i the swim team, och som f d simmare vet jag hur mycket träning som krävs för det också! Jag simmade ju själv 7-8 ggr/vecka i åldern 12-15 år!!! Så ja, jag tycker det är alldeles för hetsigt. Tyvärr. Men som jag såg att Lotta skrev så är detta ett högprestationssamhälle rakt igenom. Gäller ju arbetslivet också. Vilket är ngt jag erfar nu när jag söker jobb och inser att de amerikaner som jag "konkurrerar" mot alla har gjort hur mycket saker som helst (utbildnings- och volontärsmässigt) sedan väldigt unga år. Herregud vi HAR ju knappt ens saker som "Awards" och sådant i svensk skolgång. HÄR kan man få det redan på Kindergarten!! ;-) Jag är väldigt kluven till detta med högprestation. Jag tycker det är fantastiskt att möjligheten finns för alla som HAR läshuvud, ork och intresse. Lust. Men för alla andra. Hur fångar man upp dem? Eller GÖR man inte det? Dessutom är det sjukt att skolgången är så hård redan i så tidig ålder tycker jag. Vad händer om man går igenom en jobbig period i livet? Tonåren kan vara hur svårt som helst för vissa och det utan att man är "onormal". Att inte orka kämpa på det viset i skolan då är ju rätt naturligt. OCH det finns många jag vet i Sverige som har gått jättelångt och ä superduktiga som vuxna, men som hade ett eller två år i kanske högstadiet då de skolkade eller inte riktigt orkade med skolan. Plus att vi mognar så olika också. Vissa är mogna redan som 12-åringar medan andra mognar senare.
Ja, du. Jag vet inte. Det är tufft. När jag satt i The admission committee för Rockefellers sommarprogram fick jag ju hicka då jag såga allas CVn! De flesta hade åstadkommit mycket mer än JAG gjort trots att de var undergraduates! Herregud! Vissa satt med låååånga publicaion lists, hohors OCH olika patent!!!!! Ofta på väldigt prestigefyllda universtiet också. Vissa Harvard och Columbia.... Vid en ålder av ja vad är man här då man just börjat universtitet? 20+??? Otroligt!
Kram!!!!

Saltistjejen said...

Sorry Annika, men måste fortsätta här på min redan lååånga kommentar innan.
Du fick defintivt igång hig här haha! ;-)

Vad jag ville säga fortsättningsvis var att någonstans vill jag ju lära min dotter att hennes egenvärde INTE ligger i just prestation. Utan i att vara en BRA PERSON, och i att HON är HON! Att hon inser och tar vara på sina starka sidor, och jobbar med sina svagare. Men utan att känna hets. DET känns som om det kan bli svårt i en kultur som hela tiden hyllar just prestation. Inom forskningen är detta tydligt också eftersom allt är baserat på anslag. OCH jag kan äga dig att jag träffat åtskilliga forskare som är HUR brighta som helst med enormt intressant forskning och superresultat, men som är riktiga A-joles för att tala klarspråk. Men det "gör ju inget" eftersom de är så fantastiskt smarta och drar in hur mycket anslag som helst. OCH det är DET som räknas. Visst, till viss del kan jag hålla med och förstå eftersom det ÄR det de SKA göra. MEN jag tycker att det ibland kunde vara bra ifall kollegor eller andra de arbetar med kunde ge de liiiite kritik ibland för sina säg inte-så-vidare-värst-trevliga-sätt. Men det är enbart resultaten som räknas. Pengar och kändisskap. Money and Fame.
Jaja, nog om detta.
Jag tycker iallafall att K är SUPER som orkar och klarar allt detta så bra! Och du och Peter är ju fantastiska som kan stötta henne så bra på alla plan! Om vi blir kvar här i Amerikat framöver så lär jag säkert höra av mig till dig och "venta" om detta senare hahaha!!
:-)
KRAMAR!!

brysselkakan said...

Jo du... Jag vet mer än väl hur det är, J har kämpat i tre år nu men idag gjorde han sin sista AP-exam i Math Stats. Det gick bra, han räknar med alla rätt men så har han enormt lätt för allt som är logiskt och väldigt lätt för allt annat också.
Men jag hör ju hur de andra pluggat dygnet runt näst intill inför alla slutexamens...
På J:s skola har de både IB och AP kurser och J har haft en mix av dem i sina exams.
Men nu är det över!!!! Jag hoppas det går bra för din tös också!

Christina said...

Ja jag har förstått att det är tufft och höga krav. Det kostar ju dessutom så mycket om man ska "plugga vidare" så det är ju den pressen också kan jag tänka mig. Föräldrarna har sparat Och så är det stora skillnader också som med mycket här, många som aldrig får möjlighet att få en collage utbildning. Pluggade med en kille nu som hade fått stipendie för att han hade så bra betyg och kom från en riktigt fattig skola till en fancy inne i San Francisco och han sa att det var ju en milsvid skillnad. Han var otroligt tacksam för att han fått den chansen att komma vidare i livet.
Som flera säger här, den här pressen och tempot och kraven på prestation finns ju i hela amerikanska samhället och fortsätter i arbetslivet. Kommer ihåg hu avundsjuka mina amerikanska kollegor var på vår semester i Sverige ;-)
Hoppas det går bra för Karolina och att hon får andas lite i sommar. Hon är fantastisk! Att dessutom repa och köra föreställningar. Hatten av för henne säger jag bara!
Kram!

alegni said...

Ja jisses, det låter onekligen kämpigt, det där, och precis som du säger, har man ju en helt annan bild av high school efter allt som utbytesstudenterna berättat. De har helt enkelt inte berättat hela sanningen...
Hoppas Karolina klarar av att koppla av under sommarlovet. Hon lär behöva all ny energi hon kan samla på sig under sommaren när skolan kör igång igen i höst!
KRAM

Vform said...

OJ, vilket prestationskrav det ställs på ungdomen!
Tur att Karolina tycker det är ok!
Säkert klarar hon det, verkar vara en tjej som vet vad hon vill :O)

Tack, tack Annika ... ;O)
Jo butiken är säkert värt ett besök, för att inte tala om Lillstugan!! ... och museét i andra delen :)
Ha det bra!
♥-kramen

Pettas said...

Tredje gången gillt! Jag har varit in är tidigare och försökt läsa igenom allt men blivit avbruten av det ena eller det andra. Nu har jag läst!:)
Det är inte lätt för ungdomarna som skall bli plugghästar på det sätt som du skriver. Tur att Karolina är den hon är:) och att hon har förstående föräldrar. Ett låååångt skönt sommmarlov hägrar

Kramar
Karin

HeLena said...

Det kommer att gå bra för Karolina. Och hon vet ju inget annat. Men det är hårdare här också numera på gymnasiet. J har mycket plugg varje dag... fast det är ändå annorlunda mot hur det var när vi pluggade.

Förstår att du längtar till Sverige nu. Jag hoppas vi hinner med att ses... jag mailar dig.
Många kramar!

pennysdagar said...

Alltså, varför i hela fridens namn är det tillåtet för high school att köra college-kurser?! Att det samlas poäng redan där fick mig att tappa hakan! Det hade jag ingen aning om! På high school skall det vara just d e n nivån & ingen annan, annars kan man ju lika så gott slopa high school & gå direkt till college & spara sig några år från skolbänken!

När min brorsa & hans familj flyttade till Detroit fick tjejerna gå i den franska skolan, en filial som drivs av den statliga franska skolan. Där var det också stenhårt, med läxor varje dag redan på förskolenivå! Och om de kom en minut försent på morgonen så var klassrummet stängt & låst och man fick gå till rektorn & förklara sig för att få dem insläppta i klassrummet. Jag höll på att få en hjärtinfarkt av stress nästan varje morgon då jag hade dem! Och likaså på kvällen då jag inte kunde hjälpa dem med läxorna, jag kan inte franska på den nivån... Nu går de i den vanliga amerikanska skolan, så nu vet jag inte om det är lika tufft. Har ju bara varit där då de haft skollov.

Visst, svenska skolan hamnar längre & längre ned på rankningslistorna över världens bästa skolor, vilket ju inte heller är bra. Men det måste ju finnas någon slags "gyllene medelväg". De är ju bara barn... Inte några slags supermänniskor som orkar hålla omänskligt tempo i all framtid!

Lisa said...

Stackars Karolina som började blöda näsblod & inte fick ga ut. Maste ha varit hemskt! Vad tapper hon är din flicka! Ge henne en extra kram. Snart sa kan hon njuta av sommaren!!!
Kramar, Lisa

Annika said...

Saltis:
Fast, egentligen vill jag inte skrämma dig med det här inlägget. DU vet ju att jag har varit NÖJD med skolan här för det mesta. Jag har varit nöjd sgs hela tiden, men med vissa undantag.
SOM just pressen och stressen...
Men, ungarna verkar fixa det, så ja...
Jag vet. det är lätt att fixera på just prestation eftersom det är det samhället gör hela tiden.
OCH ju mer högpresterande område desto mer stress och press. Det är tyvärr så.
Awards hade vi icke i svenska skolan då vi gick där. Det enda jag minns är att ngra få fick stipendium sista dagen i nian. De var tre stycken.
Det är de enda awrds jag kan minnas.
Awards är verkligen på gott och ont. OCH ja, det börjar redan på KG.
saltis, det värsta är att jag inte kan svara på vad som händer med dem som inte orkar. I ES fångades de upp och fick en massa exrtra hjälp och stöd, men jag vet inte vad som händer på HS.
Antar att de tar de allra lättaste spåret, det som oftast inte kan leda till så mkt :-(
Jag förstår att duser mkt av det här i din branch också, Saltis. Det finns nog överallt.
TACK, ja man gör det man kan för sitt barn. Fösöker hänga med och stötta på de sätt som går.
Ja, jag kommer att skriva mkt om det här framöver. OCH du får fråga vad du vill!!!

Högpresterande områden, som på Manhattan, här och många andra ställen finns det gott om. OCH här är ju hetsen större, och prestationerna basuneras ut.
Allt kommer med ett pris.
Det är att hela tiden väga det goda mot det onda.

OCH jag kan mkt väl föreställa sig mig de CV:n du sett hos unga undergrads. DET är verkligen så det är här, i vissa områden. I de flesta områden runt de stora städerna på denna kust.

TACK för lång och klok kommentar!!!

Kramar!!!!


Brysselkakan:
Ja, jag vet att du varit inne i detta också, och sett det med egna ögon.
Det är bra att din pojke har så lätt för sig. I matte måste K nu gå ner ett steg, och det är den som mest ställer till det för henne. I övriga ämnen går det fint.
AP och IB kan man tycka olika om, och det tål att diskuteras.DET kommer med ett pris.
SÅ skönt att det är över för J!!

Christina:
Ja, det är verkligen det!
OCH ja, det kostar mkt att läsa vidare på college efter HS, och ofta är det fldrarna som betalar det. SÅ visst pressar vi också på från vårt håll.
Det är inte lätt att vara tonåring.
Stipendier är stooort här, och många DUKTIGA får ju "free rides". Det är de som inte är så duktiga som faller bort, och det är läskigt.
Men, hela det amerikanska samhället bygger ju på prestatio. Det jobbas hårt här. KRAVEN är höga. Be the best that you can be!
Ja, vår semester hemma låter som rena rama utopin för dem...
OCH här borde de verkligen ha mer semester.
Kram!!!

Annika said...

Ingela:
DET är det.
Utbytes går ju på det lättaste spåret. OCH så måste det vara. De kan inte hoppa in på de högre eftersom språket sätter P för det. Och även kunskapen.
Men, ett lätt spår på HS är nog verkligen lätt också, det tror jag. OCH det är det som alla som varit här vittnar om.
Men även de vet ju att det finns sådan nivåskillnader i alla klasser, allt från basic till AP/IB.
Ka ska koppla av!!!
YOU bet!!
Kram!

Vivan:
DET är minsann krav.
K fixar det, men visst tudan får hon plugga. Men det får hennes vänner också.
DET ska bli så KUL att se Lillstugan och Cornelias i sommar.
Härligt!!!
Kramar!!

Karin:
HAHA, ibland kan det bli så.
Nej, lätt är det inte. Men de flesta tonåringar jag känner är så drivna och vet att de måste för att sedan komma in där de vill.
Men det kostar en hel del i stress, press och prestation.
Sommarlovet ska bli guld värt!!
Kram!!

Annika said...

Helena:
Det är hårt.
Men jag förstår mkt väl att det är stor skillnad hemma nu också mot hur det var då vi gick i skolan.
Jag vill också ses!!!
Stora kramar!!!


Penny.
BRA fråga, men så är det...
Hets och press och in på det bästa, och det svåraste. Ju svårare klass desto högre prestige. Men i de flesta klasser på hög fart ges det inga college credits, men på en del. OCH det här provet ger credits...
OFTA nog bara för SKOLAN de går på nu, och ofta för läraren.
Ett annorlunda system, på gott och på ont.

Det var krav minsann på franska skolan dina brorsbarn gick på.
PUST.
Ja. det är många ggr jag varit lite småskraj i skolan också då jag hört vissa lärare och vissa regler.
men ungarna verkar greja det där.
Jag tror inte att kraven är lika höga på den skola dina barn går på nu.
Höga, men inte sååå stränga som på franska skolan.

Världens bästa skolor lär ligga i Finland. Där har de fått fram en sådan otroligt BRA balans.
heja dem!!

Lisa:
JA, hon kunde inte tro att det var sant då hon började blöda. Hon fick sitta och hålla emot med sin jacka...lillgumman. Hon hade inga pappersnäsdukar...
:-(
Vi får se i juli hur det gick på provet. GULP!!
Snart är SOL-proven klara och då kan de ta det lite lugnare i skolan.
Kram!!

Saltistjejen said...

Haha skönt att du inte vill skrämma mig Annika! ;-) Men jag känner verkligen att just denna hets är ngt jag ÄR lite orolig för. Hur ska ens barn klara det? och OM hon inte gör det, VAD gör man då?
Det är en tuff värld och jag tror barn och ungdomar har det mycket stressigare nu än när jag själv var ung. På ett annat plan.
Jag lär återkomma med frågor senare var så säker.
Kram!!

Anne said...

Oj, vilket bra inlägg. Vi diskuterad det faktiskt här hemma igår, ville skriva nåt redan då men har varit så intensivt och taskigt med sömn så tiden har inte funnits. Nu har ju mycket klokt sagts redan och jag ska inte fastna här men som du och andra sagt så är det väl egentligen en inledning på det som väntar i arbetslivet, dvs allt det här med utvärderingar, press, hårt jobb osv. För K och de andra kidsen här så känner de ju inte till nåt annat, det är så här verkligheten här och kanske därför de inte klagar heller. Jag hör sällan amerikaner klaga över korta semestrar, det är så det är och det enda de känner till. För att ta ett annat exempel på det här fenomenet "det man inte känner till kan vara annorludna klagar man heller inte över för det enda man vet är ens verklighet". Ja, du vet ju....
Er tjej har ju fantastiskt stöd hemifrån, lever i en trygg och harmonisk familj. Jag tror att har man de förutsättningarna kan man hantera krav och press på ett helt annat sätt, hon ahr en grundtrygghet i sig själv som alltid kommer bära henne genom livet. Men tänk på de kids som förvisso kommer från välbärgade hem och går i bra skolor de med men som hemma kanske har två arbetande föräldrar som aldrig har tid, där det inte finns trygghet och där barnen inte har den där grundtryggheten och familjekänslan med sig. Tror det är jättejobbigt för de barnen att sen hantera press och stress från skolan.

Sen tror jag det är så super för K som har sina sommarlov utanför den här världen och hetsen, som verkligen bokstavligt talat får miljöombyte. Som får komma ifrån till en avslappnad, kravfri sommar. Grönbete med skratt, glädje och ingen press. Tror det ger otroligt mycket i form av distans, ladda batterierna än om man varit kvar hemma. Kanske bra att faktiskt få komma ifrån sina skolkamrater (även om det är trist också) och liksom helt vara ifrån allt som påminner om skola.
Många verkar ju dessutom i tidig ålder, riktigt tidig åder, skicka kidsen på diverse camps. Vissa camps verkar ju vara mer som kurser än roligt. Jag förstår när man är 16-17, att man kanske går i "sommarskola" på det sättet som K vill nästa år. Jämföra med hur det var på min tid, hur många åkte på språkskola till England. Nu är säkert sommarskolan K tänker sig nästa år betydligt seriösare men ändå, själva grejen att med äldre barn vilja göra nåt mer lärorikt somamrtid, typ sommarkurser. Det är helt ok tycker jag. Men dessa camps i tidiga åldrar med en massa program på schemat, nä det är jag rätt tveksam till.

Som sagt, jättebra att K kämpar på utan tårar, klagan och gnäll. Det är ju inte så mycket man kan göra, det är som det är så bra med hennes fantastiskta attiyd. visst, alla måste ju få "bryta ihop" emellanåt för det är tufft men hon verkar ha ett fantastiskt "go" i sig, humör och glöd. Som du sa, ni vuxna som känner mer och blir upprörda men det är väl som du säger bara att försöka dölja de känslorna.

Oj, nu blev det lång kommentar. Sorry min kommentar kom en dag för sent.
KRAMAR

olgakatt said...

Det låter som om de asiatiska principerna tillämpas i Karolinas skola, dvs alla ska vara bäst. Tur att du och din man i alla fall inte är som den asiatiska mamman som var på tapeten för ett tag sedan. Och säkert guld värt för hela familjen med den nordiska sommarsemestern!

Visserligen är det 100 år sedan jag gick ett år i amerikansk skola i ett 'rikt' område i Kalifornien men inte gick jag lätta spåret, inte! Det fanns nivåindelning då också och man hade satt mig i lätt engelska - klass just för att jag var utlänning. Men efter tre dagar blev jag flyttad till högsta även där.
Ändå var det knappast så tufft som i mitt svenska gymnasium där jag tog den "riktiga" studentexamen med skrivningar och munta med censorer. Men, som sagt, det är 100 år sedan och säkert preskriberat för länge sedan.

Anonymous said...

Hej Annika!
Det här var Elin igen (med den amerikanske pojkvännen), ville bara säga att jag gillade ditt inlägg, som alltid! :) Det är helt sjukt vilken press som skolan sätter på barn och ungdomar!! Ungdomarna är ju vår framtid och hur ska de orka om de pressas redan från tidig ålder att prestera? Det viktigaste i livet är ju att må bra och vara lycklig och handlar inte bara om att prestera. Jag önskade att skolorna och lärarna förstod detta och istället uppmuntrade andra värderingar, som t.ex. att vara en fin medmänniska.
Din dotter kan vara lycklig som har föräldrar som stöttar och inte sätter ännu mer press och ger möjlighet att få ha en hel sommar utan krav!
Man blir ju inte lyckligare bara för att man har ett fint jobb. När jag har höga krav på mig själv och är stressad säger min pappa alltid till mig: "Det spelar ingen roll om du sopar gatorna här utanför eller är stans bästa advokat,det viktigaste är att jag ser dig komma hem lycklig med ett leende på läpparna". Det tycker jag är kärlek och hur fler borde se på livet! :)

Kram från Elin

Annika said...

Saltis:
DET kommer att gå bra!!!
DET gör det.
Lovar.
Jag tycker ju ändå att skolan är bra, och jag tyckte, då i ES, att de SÅG till ALLA.
Det finns så mkt extra resurser här. Men jag vet ärligt talat inte vad som händer i HS md de som trillar igenom sas. Jag kan inte svara på det.
Det finns ju en del som lägger av, som du vet. high school drop outs. OCH de har det tufft.
Verkligt tufft.
Men jag kännet inte en enda en.
Det är annorlunda än hemma, Saltis. Mkt är sämre här, men kom ihpg att mkt är tusen ggr bättre också- JAG är trots allt glad att K har gått i skolan här. ATT hon går i skolan här.
Det kommer att gå fint för Ella.
Kramar!!

Anne:
TACK!
Vad kul att du tycker det.
Ja, det lär ju bli många fler inlägg av det hör slaget, det vet jag.
Precis, skolan är ju hård och det är arbetslivet också.
Det är lite av en do or die värld. Visst är det det.
ABSOLUT är det s¨att K och hennes kompisar inte klagar just för att de inte vet om ngt annat. SÅ här är det i deras värld, och de diggar läget.
Men visst kan de gnälla över sin tunga börda, men det är så övergående.
Nej, jag har heller aldrig hört ngn amris klaga över kort semester. DET är då man berättar om hur det är i sve som de tappar hakan och inte kan fatta att det är sant...VA!! FEM veckors semester!! SOM kan bli till 12 veckor!! WOA!!!
Jo, lite så är det ju, fldrastödet måste finnas, och jag vet inte hur det är med det överallt.
DET finns ju en uppsjö av tutors också, som du vet. I alla ämnen.
OCH man får egentligen bara hoppas på att ens barn har viljan och drivet att vilja plugga. ATT ens telning har siktet inställt på uni.
Sommarlovet för K är GULD!
OCH det känns som en lättnad då vi styr kosan mot sve och fin.
Det blir ett helt annat liv, bokstavligen!
OCH ett liv som hon behöver!!
Sommarcamps gick jag in på igår, och det är en stress i sig det också.
PUST!
Det är liksom en evig rundgång.
Karolinas glada lynne har absolut hjälpt henne många, många ggr.
TACK för din kloka kommentar.
Stora kramar!!

Olgakatt:
Ja, riktigt så illa ÄR det nog inte. Men visst pressas det.
Ju mer högpresterande ett område är desto mer högpresterande blir skolorna.
Nej, som ngn Tigermamma är vi inte. Jag höll på att baxna då hon ryade som värst...
USCH!!
Men visst, hon är en ganska sann typ.

Ja, du gick i skolan här ja...
HAHA, jag är inte ett DUGG förvånad att du blev flyttad till mer avancerade klasser.
Kan tro att du verkligen var duktig under året här.
HS har blivit mer avancerad. Peters och hans kompisar ,och Karolinas vänners fldrar känner inte alls igen sig. De gick alla i HS på 80-talet.
OCH ja, på den tiden du gick i svenskt gymnasium förstår jag OCKSÅ att det var tufft. Då när det verkligen fanns en riktigt studentexamen.

Annika said...

Elin:
KUL at ha dig här igen!!
TACK, roligt att tyckte om inlägget.
Visst är det hets och press. Men de flesta grejar det, trots allt.
DE vet ju inget annat.
OCH hela amerikanska samhället är ju egentligen byggt på det här sättet.
ATT prestera.
Men visst är det överdrivet mkt på HS, och jag vet att detta året inte var ngt alls i jämförelse med vad som komma skall nästa år då de blir juniorer.
Respekten är viktig i skolan också, det har den alltid varit. Både mot lärare och kompisar.
Trots allt gillar jag skolan här, och är glad att K går i skolan här. Jag skulle inte vilja ha det på annat sätt.
ÅHHH vad jag gillar din pappas KLOKA och FINA ord!! Verkligen!!
Blir varm i hjärtat av dem!!
KRAMAR!!!

olgakatt said...

Måste berätta att jag i går pratade med en kalifornisk vän som är pensionerad lärare. Hon var mycket upprörd över att skolorna i deras stad nu har tredagarsvecka sista månaden inför sommarlovet för att SPARA PENGAR!
Så lärarna får lägre lön och eleverna mindre undervisning.
Som tur är är deras bekanta med skolbarn kapabla föräldrar som själva fyller i med undervisning hemma och min väninna och hennes man ställer också upp gratis och ger extralektioner i bland.
Men dom tycker det är skandal och fel ände att spara i.

Annika said...

Olgakatt:
BEDRÖVLGT
Jag har hört om att vissa kommuner i vissa stater sparar in. OCH att de har online-unervisning etc.
OCH att fldrarna ÄR upprörda. DET förstår jag.
HELT FEL ände att spara i.
Under all kritik.

Channal said...

Låt barn få vara barn! Tänk känslan att var 15 16 år och känna att man är misslyckad! Vidrigt! Det är att sparka på barnen! Det kan kosta sedan när de är unga vuxna i 20 årsåldern! Tonårstiden är den viktigaste tiden i uppväxten! Det viktigaste är att veta att man är inte mer än människa, finns inga supermänniskor! Vi är unika och duger som vi är! Känner igen kraven även här hemma! Pressen är hemsk! Tänker på er, livet har viktigare saker än att vara på toppen! KRAMAR!! Anna

Annika said...

Channal:
ja, visst...
På ett sätt.
Nej, jag tror inte meningen är att ngn ska känna sig misslyckad.
Som jag skriver så finns det massor av olika spår att ta. Ngt finns som passar alla.
men det är stora krav och hårda bud för de som tar avancerade klasser.
Tycker nog att karolina och hennes vänner har en väldigt sund syn på hela tillvaron. Tack och lov. Kloka UNGAR och FINA ungar, och artiga.
Som sagt, vi tar det onda med det goda. OCH innerst inne är jag glad över att hon går i skolan här.
Kramar!!