Wednesday, September 07, 2011

I vilken Annika begrundar det faktum att hon har en tiondeklassare...

Det är ju bra att det är en kort vecka iallafall nu när vardagen rullat in igen.
Jag gillar vardagen. Jag tycker om när rutinerna går som de ska.
Det enda jag inte gillar är jag måste ur sängen redan före klockan 6. DET är inte kul, men för mig går det väl bra. Det är värre för Karolina som är så sanlöst morgontrött.

• Igår var det galet många bilar vid skolan i ”kiss and ride” kön. Första skoldagen och allt. HÄLLREGN därtill. Kiss and Ride betyder att man släpper av någon, men åker vidare själv. Jag tillämpar mig av Kiss and ride varje dag. Varenda morgon. Karolina går oftast hem efters skolan så jag slipper hämta då.

• OCH så inser jag att nästa år vid den här tiden har Karolina körkort (frågan är om hon har BIL??? I THINK NOT!!!). Tanken svindlar då jag inser att hon får börja övningsköra den 17 december. INSER också att Peter kommer att vara en bättre, och framförallt lugnare, person att övningsköra med.

• Jodå, man tar körteorilektionerna på skolan, och de lektionerna varar i ett halvår. Eleverna tar dem under sin ”health and life” education. Om alla tar dem? Ja, det tror jag. Jag är övertygad om det.

• Tycker jag att det känns otroligt märkligt att vara mamma till en tiondeklassare, en sophomore i high school. Time flies...DET var inte länge sen JAG lade fram hennes kläder varje morgon innan hon skulle till skolan. Karolina var helt nöjd med mina val hela vägen upp till 7-8 klass, tror jag. ”Uniformen” var densamma dag ut och dag in; skinny jeans, t-shirt, hood-jacka och converse. NU är det inte lika lätt längre. Det tog lång tid för Karolina att börja intressera sig för kläder (konstigt eftersom jag är hennes mamma). MEN nu är det ett stort intresse, och jag får vara smakråd än här och än där. Smycken ska matchas, skor ska stämma. Listan kan göras lååång.

• FATTAR jag att det snart är dags att börja kolla in olika universitet med Karolina. Det är snart dags för ”college tours”. Det första universitet Karolina vill kolla in är New York University. Det är där hon vill gå mest av allt. Skolorna i Virginia (som är SÅÅÅ BRA) vill hon inte ens tänka på. Nej, det är typ; NYUor BUST för henne. Juilliard är hon fortsatt sugen på också. Betyder det att jag kommer att ha en college-student på Manhattan om tre år? OKAY, den tanken svindlar massor...Lilla Karolina på Manhattan, ensam...OMG!!

• Mina granner, vägg i vägg, sitter för första gången på 26 år ensamma i sitt hus. Deras yngsta tös började på college nu i augusti. Deras två äldre töser är utflugna. Jag undrar hur det känns? Att bara vara två? Såsom man började sitt förhållande en gång.

• När man, som jag, bara har ett barn går alla barndomens kapitel så snabbt.
Lekgrupper. Check.
Lekis. Check.
Kindergarten. Check.
Elementary schol, klass 1-6. Check.
Middle school. Check.

Har man fler än ett barn så dras allting ut lite längre eftersom man har andra barn som ska gå igenom, eller har gått igenom, dessa kapitel redan. Med bara ett enda barn går en endaste liten barndom i racerfart. Så är det.

• Den här tiden på året får jag alltid en sång i huvudet...Slipping thru my fingers med ABBA. När jag hör den så börjar halsen värka av tårar och blicken blir suddig. Älskar den texten. ÄLSKAR den så. Dessutom sjunger Agnetha den med sådan feelng. Alla föräldrar vet precis vad jag talar om...



• Hmmmm...det är nog nödvändigt, tänker Yours Truly, att hon får skriva ett sådant här inlägg varje höst. Det blir som terapi för hennes själ.

• NU väntar en höst full med roliga skolupptåg på Karolina. Pep-rallies, homecoming-vecka, homecoming dance, teater, föreställningar, fotbollsmatcher kalla fredagtskvällar vid skolan med alla kompisar. Halloween, med en stilla undran till mig: KAN jag gå ”trick or treata” iår? ELLER är jag för gammal?
Mamman vet inte riktigt vad hon ska svara...

• OCH så kan jag berätta att vi har hittat homecoming klänningen!! Yippey, de tog inte slut ;-)

• Yours Truly själv kickar igång hösten med att klippa pch slinga sig! Idag.

Ha en fin onsdag, finaste läsare!!



Karolina igårmorse. Första dagen som sophomore--tiondeklassare.

34 comments:

Miss Marie said...

Aaaahh, det måste vara så svårt att se ens barn växa upp! Och att inse att man inte kan skydda dom mot allt ont hela livet. Tycker Alfred kan vara bebis hela livet.... ;)

Annika said...

Marie:
Svårt och härligt på samma gång.
Det är just det där att det inte går att skydda dem som gör det lite jobbigt.
Peter sa detsamma igår, Karolina ska vara "toddler" hela livet, fniss...
Nej, men faktum är att barndomen går så fort.

Charlie sa ... said...

Å, det känns i mitt mammahjärta, allt du skriver.

Racerfart är bara förnamnet, även med tre barn.

Vill stanna tiden ibland
Ofta
Slippin' through my fingers...så sant!
Vad fin den är, den tar tag i mig lika mycket varje gång jag hör den.

BTW...min man har blandannat en MBA från NYU...en toppskola helt klart. Hamnar hon där kan tant Lotta finnas här och hålla ett getöga ;)

Men nu är nu: njut av din söta, härliga, sprudlande sophomore och att det är en bit kvar till "she's leaving home..."

Kramar!!!

Sara said...

Uj uj vilken snygg klädsel, ge henne en stor puss o kram från mig! Det är ruskigt tidiga morgnar för er, Annika och SÅ skönt med kort vecka. Det är tur att man kommer in i lunken ganska fort och ja, visst är det skönt med vardagsrutiner!? Älskar!

Äventyret framtiden said...

Och jag kan späda på med att det går aldrig om:). Inte ens fastän barnen är vuxna...det blir bara litet lättare att hantera när man måste ta till sig att de faktiskt klarar sig utan moderskapet. I och för sig väldigt skönt också....
Men man bär dem alltid under sitt hjärta, alltid...

kramar!

Erica Pettersson said...

Kan förstå att det känns som om tiden springer iväg extra snabbt när man har barn.
Jag själv känner ju lite nu och då att det inte skulle vara så dumt att kunna bromsa tiden, och jag har inte ens barn än...

Kan även förstå att det känns som om det går extra fort när man bara har ett barn.
I min familj är vi fyra syskon (4 med mig), och det är bara den yngsta som bor kvar hemma. Hon är 21år, så jag kan förstå att det säkert kommer kännas konstigt för mina föräldrar när även hon flyttar hemifrån. Från att ha haft huset fullt, till att bara vara två igen...

Jag gillar också den där ABBA-låten, och förstår mycket väl att texten känns extra "träffande" när man har egna barn. Kommer säkert att vara så för mig också en dag ;)

Hoppas att du får en bra fortsatt onsdag!
MVH /Erica

Annika said...

Lotta:
O, ja...
Det är verkligen mkt egendomligt detta.
Visst är slipping through my fingers så vacker!!
Texten så talande. Man kan inte låta BLI att bli tårögd...
NYU ja, den skolan står högt på listan. SÅ högt.
Det vore ju mkt billigare för oss om hon gick in-state, men hon verkar ha siktet inställt, så...
Tack, tant Lotta...LÅTER bra att du finns i närheten OM det blir den skolan.
BRA är den, ja!!!!
Pust, som tur är tre år kvar i high school!!!!
Kram!!!

Sara:
TACK!!
Ja, den var noga utvald, den klänningen!!!
Idag var det också en noga vald outfit.
Tidiga morgnar, men för mig går det väl an. det är värre för K-tjejen.
Vardagen är skön!!
Kram och älskar!!

Karin:
OOO, jag förstår det!!!
ATT det aldrig går över!
AT det bara antar lite andra nyanser...
Stor kram!!

Annika said...

Erica:
Visst flyger tiden.
SÅ fort, så fort.
Och extra mkt flyger den sedan man får barn.
DÅ går det fort.
Ja, hur känns det att bli ensam igen efter att alla barn flugit ut? Måste vara både bra och hemskt på samma ggn...
Visst är ABBA-låten så vacker!!
SÅ bra och så talande!!
Kram!!

alegni said...

jag vet precis vad du skriver om, annika. även om vi har två barn, har allt gått nästan lika fort här eftersom våra grabbar är så nära varandra i ålder (födda 91 och 92, med knappt 1,5 års åldersskillnad). jag fattar inte att båda är flygfärdiga nu. den äldre flyttade hemifrån i vintras och gör sin civiltjänst nu och den yngre ska in i militären i januari. den äldre har studieplats i åbo och åker dit nästa höst för att plugga historia. den yngre kom inte in till den skola han ville till, så han får söka igen, men faktum kvarstår att vi bara är två kvar i huset efter årsskiftet. suck.
å andra sidan är det ju inte heller meningen att vuxna människor ska bo kvar hos sina föräldrar i all evighet, så det är bara att gilla läget. och det gör vi ju, mer vissa dagar än andra ;)
KRAM

Annika said...

Ingela:
Exakt, håller med. Vuxna barna ska inte bo hemma. Nej, det blir fel.
Jag tror ni kommer att tackla livet bra sedan.
men underligt känns det säkert.
Men visst är det svårt att fatta att ens barn är stora. dina är ju verkligen det!!
Stora och redo att flyga ut!!
Stora kramar!!!

anna of sweden said...

Vilket fint inlägg, Annika. Jag känner igen mig så mycket. Och även om jag har tre barn så är de så nära varandra i ålder att varje fas går snabbt här också.

Jag har sagt till mina barn att om någon av dem vill flytta utomlands så får de bara flytta till New York. :D Fast helst vill jag ha dem nära.

Ja, det är många tankar dagar som dessa.

Varma huggies!

Annika said...

Anna:
Tack, ja det är ju så det känns. Faserna går så fort.
HAHA, till NYC ja!!
Ja, då kanske vi får barn i NYC bägge två, haha!!
Ja, helst vill jag ha K nära också, men...
Japp, dessa terminens första dagar funderar jag mkt...
Stora huggies!!

Millan said...

Wow vad fin Karolina ar nar hon gar till skolan! Det ar annat an uniformerna i det har landet minsann!

Ja det ar lurigt det dar med att se barnen vaxa upp. Man har ju sa delade kanslor... Det ar ju underbart att kunna umgas med dem pa ett annat satt men samtidigt vill man ju ha kvar dem som barn sa lange som mojligt. Jag har ocksa funderat mycket pa hur det kan tankas kannas nar barnen ar utflugna ... En ny era borjar da helt klart!!

Kram!

Suzesan said...

Åhhh jag gråter när jag läser det fina inlägget och ser Karolina. Har ju gått igenom allt det där. TVÅ gånger. Jag längtar alltid efter mina barn och numera mest efter Amélie mitt barnbarn. Jag är nog kär i den lilla. har bilden framför mig nu i söndags när lillan satt med händerna under hakan och såg mysig ut för att jag mormor var där.

Vill att de ska vara stora men ändå SMÅ. Nån gång kan de väl vara små. Tiden går så fort.

Så fin bild på K. När jag börajde läsa hos dig Annika så var hon bara en liten plutt. Så söt.

Var stolt mamma vilken fin tös du har uppfostrat.

Det är banne mig inte alltid så himmelens lätt att vara förälder.

Kram
/Susanne

Annika said...

Millan:
TACK!!
Idag hade hon en genomtänkt outfit igen :-)
Viktiga grejjer.
Tycker iofs att skoluniform är rätt klokt. Här har privatskolorna sådana.

Ja, det är kluvet det där. På ett sätt vill man att de ska vara små, på ett annat så vill man ju se dem växa upp. Konstigt vore det annars.
Men visst känns det.
Visst börjar en ny era då de är utflugna.

Kram!!

SUZ:
Aaww, nej då...
Men det känns allt lite i hjärtat. Vänta bara tills hon är i college, eller då hon går ut HS. Då kommer det gråtmilda inlägg, det tror jag...
Ja, alltid fldrer.
OCH jag förstår ju att det där med barnbarn ÄR livets efterrätt. SÅ fint!!
Ja, K var nio år när jag började skriva här. Otroligt!!!
OCH nej, det är inte lätt att vara fldrer alla ggr.
Kram!!!

Dakota Quinn Diamond said...

Alltid lika kul och intressant att läsa om din vardag och se alla fina bilder! :)

Jättefin bild på Karolina - gorgeous outfit! :)

och ang. trick or treat - klart hon ska gå
om hon fortfarande tycker det är kul! :)

Loppan flyttar västerut... said...

Åh Annika! Fint skrivet, blir rörd, känner tårsvid. Stor tjej, välklädd! Fin dotter, brås på sin mor antar jag?
Blir lite skrämd samtidigt, inser att jag är mitt upp i det du skriver som svischat förbi. Lucas gick just till bussen, ryggsäck som är större än hela han. 6th grade, virrig, stor, liten, funderingar, tjejer o läxor. Cajs kommer alltid vara lillan, men 4th grade? Örhängen, olika varje dag, drömmar om klackskor. Hjälp, idag vill jag stanna tiden. Du fick mej att tänka till.
Men skönt med vardag ju, rutiner gillas! Skönt med frissabesök. Jag unnar mej lunchdate med fina flickor.
Bäst dag till dig Annika o kram från eftertänksam Å

Annika said...

Dakota:
TACK, det var roligt att höra...
OCH ja, den outfiten låg det mkt tänk bakom, hihi!!
Vi får se angående Halloween, vi får se....
Svårt det där.

Åsa:
TACK!!
Ja, visst du befinner dig mitt i det där nu. Det är väl det där med att fånga dagen som gäller. Det är inte så lätt, alla ggr.
OCh dina barn är både små och inte små...
Enjoy them!
TACK för K-berömmet, och A-berömet, hihi!!
Hennes klädintresse kom sent, kan jag säga.
Roligt med tjejlunch!!
Stora kramar!!

Petchie75 said...

Jag kan tänka mig att du tycker att tiden har sprungit iväg, det tycker tom jag när jag ser bilderna på Karolina och tänker på hur ung hon var när jag började läsa din blogg, och när vi sågs i DC och PR!!
Men samtidigt måste det vara spännande att kolla in universitet och lära henne köra bil (även om det blir Peters uppgift). Ska ni följa med henne på college turerna eller gör hon det själv (med kompisar kanske)?
Kiss and ride-systemet har de på flygplatsen i Bryssel och nåde den som stannar för länge, då kommer polisen och snabbar på...
KRAM!

Desiree said...

Bilden på Karolina är jättefin. Tänk att hon blivit så stor plötsligt men vilken snygging. Jag förstår att det känns som det gått otroligt fort sista åren. När vi var hos er så var hon fortfarande mer barn än ung kvinna så nog har det hänt en hel del bara på denna korta tid. Jag tycker det låter toppen att de ser till att baka in teori undervisning för körkort i skolundervisningen. Det är ju så viktigt med bil i USA. Har man bil så öppnar sig en helt annan frihet. Våran grannes dotter fick en bil då hon tagit sitt körkort och fyllt 16. Men hon fick alltid messa sina föräldrar och tala om vart hon skulle åka och när hon skulle komma hem för att hålla koll. Hon fick inte åka någonstans utan att först ha fått ok från någon av sina föräldrar.
Jag kan mycket väl tänka mig att Karolina vill iväg till NY för collage. Det är ett typiskt scenario att barnen vill iväg längre bort. De vill gå på collage out of state som de kommer från. Jag tror att det hör till.
Kram!

Annika i torkhuven hos frissan said...

Petra;
ja hon var nio år då jag började skriva. Och hon var en liten nioåring sas. Tiden flyger, you'll see!!! Men det är en fin resa, som du kommer att märka ockå. Collegeturerna gör man oftast med sina fldrar. Det ska bli riktigt kul. Går hon in-state blir det en mkt billigare summa för oss, men går hon out of state blir det dyrare. Jaja, nyu är nog det uni hon verkligen vill till.
Stora kramar

Desirée
ja, visst var hon liten då ni var här. Just under de här åren händer det massor!!!
Tack, ka jag tycker oxå hon var fin igår. Och det slår även mig hur vuxen hon ser ut.
Précis, helt normalt att kiddsen inte vill bo hemma under collegeåren. Vi får se om det blir nyc eller va.
Kram

Christina said...

Jättefint inlägg! Jag blir tårögd av den sången med fast jag inte har några barn :-) Kram!

Anonymous said...

Men vad hände??? Min kommentar bara försvann??? För 1/2 timme sedan var den fortfarande där...konstigt!
- blir alltid tarögd när jag hör "Slipping through my fingers"
- fin Karolina, hon är en ung dam nu
- hoppas du blev nöjd hos frissan!
Kramar, Lisa

Elisabeth said...

Haha, till och med jag tycker att Slipping through my fingers är vemodig, för det känns som att den kan handla om hur fort tiden går i största allmänhet också.

När ni börjar med "college tours" får du skriva om det här! Sådant finns väl inte i samma utsträckning i Sverige, eller fanns inte när jag skulle börja på Uni i alla fall. Öppet hus och liknande fanns/finns såklart, men SÄKERT är det mycket större i USA. (Som allt annat!)

Hoppas att det blev bra hos frisören!

Saltistjejen said...

Ja du Annika, åren rusar verkligen fram. Tycker t o m jag som ännu endast har en rätt liten tjej.... Jag både vill och inte vill att hon ska bli större. ;-)
Så Karolina vill till NYU!! Där ser man. Varför om jag får fråga?? Har de bra skådespelarutbildning där? Trodde det var det hon helst ville satsa på? Jag har noll koll på NYU förutom lite om deras science då eftersom vi känner folk där men de har antingen varit doktorander, post-docs eller som nu har vi en av våra bästa vänner som PI där (gruppledare för eget labb). Mn visst NYC är ju en otroligt coll stad för Karolina att leva i om hon skulle komma in! Juillard känns dock kanske än mer coool med tanke på hennes talanger??? Fast jag gissar att konkurrensen att komma in där är benhård?
Varmaste kramen!
Ps jag har köpt The Hunger Games och började läsa igårkväll med resultat att jag läste till nästan halv fyra i morse!! hahaha!!!!! SÅÅÅ BRA! Men det blir inte mycket läst på dagarna nu eftersom E är hemma idag och på fredag. Och dagisinskolningen är ju inte fulla dagar heller. Nästa vecka blir det kanske mer läst. Fast jag gissar att jag inte kan hålla mig utan använder nätterna.... ;-) Så brukar det bli när jag satt tänderna i bra böcker!

Anne said...

Bra inlägg Annika, gillar!
Det har varit körigt på sistone så har inte hunnit kommentera men har förstås hängt här ändå. Så var det sagt :)
Jo, men visst måste det vara märkligt och svårt att efter 26 år plötsligt vara ensamma igen. Som dina grannar du nämnde. Jag tror det är en väldig omställning när ens barn flyger ur boet. Även om man förstås kommer träffas, umgås och fortfarande har varann så är det ju ofrånkomligt att när ungen flyttar så är det "för gott" och det är för alltid förändrat. Så är det ju och jag tror nog det är riktigt tufft faktiskt. En omställningen för alla inblandade. Just nu är ju vi i fasen att försöka vänja oss vid att vi inte bara är ett par, att vi är en familj på tre och det tycker jag nog varit en riktig omställning också. Speciellt då vi varit vana bara vara vi två så länge och många år. MEn vips, så kommer jag stå där med en stor flicka också, på väg ut och dags för den stora omställningen att vänja sig vid att inte vara tre utan två igen.
Du säger det så bra, det här med att det är nog annorlunda för de med fler barn, de går igenom det mer gradvis och kanske kanske det kan kännas lite skönt när sista ungen flyger ut medan vi med bara ett barn nog känner betydligt annorlunda, det känns bara ledsamt och inte alls skönt. KRAM

Kalaslotta said...

Åh det känns så långt borta för mig men jag vet...tiden rusar förbi!

Jag håller med Karolina, NYC tycker jag låter toppen...då kommer ju mamma och hälsar på och vips så har vi bloggträff!

Haha..

Anne-Marie said...

Vilken härlig dotter du har Annika! :) Hon ser alltid ut att "have such a good time" - löjligt att skriva på engelska men ibland känns det som om jag måste ta till de engelska orden för att verkligen få fram det jag vill. Eftersom jag inte har egna barn är det svårt att verkligen förstå alla känslor man har som förälder men det måste kännas både litet skrämmande och samtidigt spännande att se K växa och bli stor. Kramar!

cecilia/svengland said...

MIn dotter flyttar hemifrån och börjar på Univesitetet nästa vecka - snacka om svindlande!!! Och jag är inte ens 40 än!!!! Nu tycker jag det var ett himla bra beslut att ha ett andra barn, annars hade vi varit helt själv också!

Annika said...

Christina:
Tack!
Ja, den sången får verkligen tårar att rinna...
Kram!!

Lisa:
DET var märkligt!!
Fattar NOLL.
SÅ trist.
Ja, jag vet, den låten är så fin.
Visst är K så mkt mer vuxen nu, suck...
Jag blev nöjd hos frissan men regnet förstörde mitt hår sen. Det fullkomligt vräkte ner från himlen då jag skulle till bilen....
Jaja...
Kramar!

Elisabeth:
Ja, jag förstår det. Den är ju så fin, och det tyckte jag också innan jag fick barn. Så vacker!

Ja, nästan alla jag känner har åkt iväg och kollat in framtida unis med sina barn. Lite kul, för alla, tror jag.
På en weekend hinner man kanske med 3-4 skolor, då sover familjen oftast kvar på ngt hotell och känner även av atmosfären i stan.
Jag kommer att skriva om det sen. Vasnligast är nog att man tar dessa turer under barnets junior year på HS, dvs nästa år för oss.

Annika said...

Saltis:
Ja, åren går. vänta du,snart sitter du också med en 15-åring och du fattar NOLL vart tiden gått... :-)
NUY, ja...
Jo, de har en stor dramaskola de också, och den är K inspetsad på. Visst, hon vill bli skådis, you bet.
Juilliard står nog kvar den också, men en är ju såååå svår att komma in på, de tar 7% av alla som söker. Bra med en back-up. Sen ska hon ju ha en under-grad i ngt ämne.
Sen har vi ju VA-skolorna då....Hmmmm...inte lätt inte.
Men, K vill till NYC...Vi får se...
ÅÅÅÅÅÅÅÅ, jag älskar att du är så tagen av Hungerspelen!!
VISST är den SÅ sanslöst BRA!
Jag kan inte heller sluta läsa. Tycker författaren har sådant enormt FLYT i pennan. Jag visste att du skulle gilla boken, det var en äkta-Saltis!!!
KRAMAR!!!

Anne:
VET du, jag drömde om dig inatt. Ja, faktiskt. Att vi sågs, att du bodde i närheten. Väldigt verklig dröm...
SYND att den inte är sann...
Ah, jo jag kan förstå att det är mkt emellanåt, jag vet ju att det är så!!!
KUL att du gillae inlägget!
Ja, jag måste prata mer med våra grannar om det där. Men, grannfrun är nog rätt deppig över detta faktum fastän hon förberett sig mentalt så länge. Men, hur mkt kan man förbereda sig???
Just nu märker jag att hon mest och helst håller sig för sig själv så jag frågar inte än på ngn vecka. Förstår ju att det tar tid att landa i det där.
JA, och amen, det var en stor inställning från att gå från två till tre också, visst var det DET!!! Jättesvårt.
Det är inte lätt att bli mamma, och bli en familj. Men, sen är det som om det aldrig existerat ett annat liv.
OCH ja...
Det är annorlunda för oss som bara har ett barn. Allt går så fort, så fort...DU kommer att märka det (om du inte skaffar fler barn, såklart), men även då kommer tiden att rinna...
Stor kram till dig!!!!

Kalaslotta:
O, jag förstår det!
men, ja, tiden rusar ju iväg!! Skönt att du har tre iaf, det dämpar fallen lite.
NYU är hon inställd på, och det går nog bra. Då lär vi väl ränna upp till NYC stup i kvarten...
HIHI!!
Kramar!!

Annika said...

AM:
TACK!!
Alltså, det är ju så att hon nästan alltid har det.
Jag har ju fått lyckan att bli mamma åt ett ovanligt glatt barn, tror jag...
Underbart!
Ja, tiden ser man verkligen i sina barn. Men, även i annat...förstås, förstås...
Kramar i massor!!

Cecilia:
JA!!
Jag förstår det!!
SVINDLANDE TANKE!!!! Men det ska nog gå bra. OM du bara vet att hon har det BRA kan du koppla av mer.
Skönt att du har "en till" sas...
Det dämpar fallat lite.
ja, ngt andra barn kommer jag aldrig att kunna skaka fram. Men, jag förstår att det känns skööönt!!!!

eastcoastmom said...

Visst känns det bitterljuvt att barnen blir större. Slipping through my fingers big time...

Varje stora steg de tar känns mycket. Som när Sonen började middle school. Då blev han superstor på stört.

Kramar från Madrid

Annika said...

eastcoast:
Jamenvisst gör det DET!!
MS är stort, det är det verkligen. Det är liksom första steget till tonårslivet.
KRAM!!!