Wednesday, April 13, 2011

Telefontankar...

Godmorgon!

Onsdag idag. Vi börjar ana ljuset! Helgen är inte så långt borta, och heller inte påsklovet!
Äntligen får barnen sitt påsklov, och det är de SÅ värda!
Vårterminen är lång, och förutom en långhelg i slutet av januari/början av februari har skolbarnen inte haft någon ledighet alls. SÅ, needless to SAY, alla gläder sig!!

Häromdagen satt jag och mina svenska vänner och talade om hur det var när vi var tonåringar. Vi jämförde våra egna barn mot hur det var då vi växte upp.
Numera har jag inte så stor koll på vem som kontaktar Karolina, vem som ringer henne, och vilka hon ringer till.
Numera har ju varenda unge en egen mobil. Eftersom jag litar på henne till 100% så känner jag att jag inte behöver bevaka hennes samtal, och skulle jag vilja veta står ju alla samtal på mobilräkningen sen.

Då jag var i tonåren, och då mina kompisar var i tonåren, hade vi bara en enda telefon hemma, och den skulle ju hela famiiljen dela på. Så var det ju. För alla.
Telefonen stod i hallen, och vi hade ingen förlängningssladd till den heller, utan man fick vackert sitta i inre hallen och tala i telefonen. Med lite god vilja kunde man dra den till en annan hall, men då drog man den långt. Då jag var runt 18 fick vi ett extrajack inne i mitt och min systers rum, och det kändes som rena,rama lyxen.

Detta skedde på den tiden då ingen ens hört talas om nummerpresentatörer. DÅ, på the olden days, var det inte precis så att man sållade bland samtalen. Nej, det gick inte. Eftersom vi inte visste vem det var som ringde var det bara att vackert plocka upp luren, svara med efternamnet, och hoppas på det bästa. Det kunde vara allt från en kompis till mina föräldrar som skulle prata lite artigt först med mig innan jag kunde lämna över luren. Jobbigt, tyckte jag då.
Med lite tur var det en kompis till mig som ringde.
Ibland hölls det maratonsamtal med någon, men på den tiden tutade det ju upptaget så ingen annan kunde komma fram. Oftast då man suttit ett tag kom någon och väste; LÄGG på, andra behöver komma fram också.
Hemma hos var vi fyra barn, telefonen ringde ofta kan jag säga. Det var alltid så jobbigt då man väntade ett speciellt samtal och någon ANNAN satt där och snackade. DÅ kunde det bli en hel del hårda ord emellan syskonen.




Våra föräldrar hade ju koll på vem som ringde, och vilka vi pratade med. Idag kan jag lova er att vi föräldrar inte har hälften så mycket koll. Ingen, absolut ingen, av Karolinas vänner ringer på vår fasta telefon. Hennes mobil ligger och piper och vibrerar på kvällarna. Det är SMS och samtal som gäller. Numera behöver ju inte dagens barn precis heller vara rädda för att de inte kan föra privata samtal. De kan ju gå till vilket rum som helst i huset och snacka. Eller, för all del sätta sig i en garderob om de så skulle vilja.




Jag är uppvuxen med en telefon med nummerskiva, och jag minns då jag var i de senare tonåren när AXE-telefonerna kom med sina knappar. Jag minns att jag tyckte det var så coolt. WOW, en knapptelefon! OCH, med den kunde man utföra en massa tjänster. SNYGG var den också. WOW, man kunde ju välja mellan en massa färger. På de gamla telefonerna var det svart, vitt eller grått som gällde. Ja, vissa hade ju kobratelefoner, men det hade inte vi. Kobratelefonerna kunde ibland vara röda! Idag skulle det vara bra coolt att ha en kobratelefon i huset.





Det är bara att konstatera att det är stor skillnad på att vara 14 år anno 2011 mot hur det var att vara 14 år anno 1980

Alla bilder från nätet idag...

38 comments:

Pettas said...

Roliga telefonminnen!:D
En kobra är bra mycket vackrare än våra små handtelefoner som vi håller oss med nu....och vilken lyx det var när knapptelefonen kom...
den första telefonen jag minns hemma i mitt barndomshem var av backelit, svart och tung...12367 var numret,haha...sedan blev de lättare och mindre, plastigare och mera och mera...
Kramar!

Annika said...

Karin:
KUL att du tyckte det :-)
Kobror ÄR coola!!
DET tycker jag verkligen!
Knapptelefonerna kändes verkligen som ren lyx då de kom!
Backelit ja...det hade min mormor och morfar till en början.
Numera är ju de fasta lurarna lika små som mobilerna...
Kramar!!

Lotta said...

Så roligt att du skriver om telefoner Annika!! "tuta upptaget" - det var så länge sedan! Precis som du skriver
1) varenda en har mobil
2) skulle personen inte svara så skickar dem ett SMS
3) blir det ingen respons där så går dem via FB/mail eller något annat instant chat program
Jag gör aldrig om misstaget att inte ha "Unlimited text messages" i vår family plan. En gång hade yngsta dottern lyckats skicka 5000 text meddelanden till ordinarie pris. Då var inte mamman glad!

Tillbaka till telefonerna. Gamla goda snurrplattan. Och man lämnade in dem till Televerket. Jag minns hur ställd jag blev när det i början av 80-talet var dax att köpa sin telefon med knappar och man fick dessutom välja färg.

Hos min farmor delade flera hushåll på en linje. Då hade man tur om man kom ut på linjen. På samma ställe stod man också ;) inte tal om att ens vara i ett annat rum om man inte hade förlängningssladd.

Telefonminnen - så kul! Kram!!

Annika said...

Lotta:
HAHA. kul att du gillade dagens inlägg.
Det känns så avlägset med det där, allting.
Upptaget, ingen nummerpresentatör, ingenting...
OCH en enda tfn som vi hade.
Televerket ja, jag minns också mina fösta tfn därifrån :-)
OCH hur man fick välja nummer...
Those were the days.
Unlimited text messages är ett måste.
JAG fattar att du inte var glad den ggn du fick betala för alla de SMS:en!!
PUST!!
Flera hushåll p åen linje!! DET är tufft,
Tänk om det skulle vara så idag!!
KRAM!!!

Taina said...

Hahahaha, vilket roligt inlägg för precis så är det. Vem ringer på den fast telefonen idag egentligen? Jag tror den håller på att försvinna från hemmen helt.

Ungdomar och mobiler är ett kapitel för sig. Bellas mobil durrar konstant och det tycks mest vara sms. De pratar sällan med varandra. Jo via skype då. Ibland känns det som om det var mindre stressigt förr. Nu kan man ju inte gå någonstans utan att alltid vara anträffbar. På gott och ont.

Ha en fin dag!! Här blir det kallt och regnigt.

KRAMAR!

Loppan flyttar västerut... said...

O det värsta var att sladden krullade sej. Men vi tjyvringde också Heta linjen när mamma o pappa var på jobbet. Massa människor som kopplades ihop i en stor mass-prat-session. Snuskgubbar o pojkar o flickor som pratade i munnen på varandra. Dåtidens Lunarstorm kanske...

Kram

Annika said...

Taina:
KUL att du gillade dagens inlägg!!
Ja, exakt, vem ringer på den fasta linjen idag?
INTE många, bara säljare, haha!!
Tror också de fasta linjerna är på väg att försvinna.
Ja, visst durrar och surrar det på kvällarna från mobilen...
Mest sms är det ju. Visst finns det stora nackdelar med att alltid vara anträffbar. På ngt sätt kändes det lugnare förr...
På gott och ont, ja...
regn och tio grader här, brrr....
KRAM!!

Åsa:
JUST det, sladden krullade ngt enormt ja!!
FNISS!!!
HETA LINJEN ringde vi också till!!!
OCH skrek och hoppades att vi skulle få kontakt med ngn.
en ggn gick jag på en dejt via heta linjen, det blev dock bara en enda dejt, hehe...
Precis, det var vår Lunarstorm.
KRAM!!

Desiree said...

Underbart inlägg! Oj vad jag känner igen mig. Precis så var det hemma hos oss också. Det är helt offatbart hur mycket tekniken har moderniserats på så kort tid. Dessa telefoner måste vara rena stenåldern för Karolina att se. Det är dock himla smidigt med egen mobil. Ha ha jag antar att du också kommer ihåg hur det var då man ringde heta linjen.

Ha en bra dag.
Kram!

Musikanta said...

Här hemma ringer man alltid på fasta telefonen eftersom mobilen saknar täckning!!! Mycket irriterande för våra hantverkare när vi byggde om köket. Skulle de ringa fick de gå ut utanför på trappan. Där är det täckning, haha!

Har svaga minnen av telefonen i min barndom på landet när man vevade runt och BEGÄRDE nummer av en telefonist! Under hela min uppväxt var det väldigt dyrt att ringa riks, som det hette utanför sin egen region, och då fick man beställa samtalet och vänta tills det kom.

När man tänker på vilken fantastisk utveckling tekniken har haft bara de senaste tjugo åren blir man förstummad. I en bok som skrevs i början på 90-talet sitter folk fortfarande hemma och väntar på telefonsamtal från sin älskling...
Kul inlägg!
Kramar från Ingrid

olgakatt said...

Ja, du milde, vad tekniken hunnit med på den kafferast det är sen en annan var ung, haha!
Jag har t o m jobbat i telfonväxel som sommarjobb och suttit och tryckt i lösa proppar i små hål.
Och en gammal blå kobra med petmoj i botten har vi!

Anna - Swaussie said...

Vilka roliga minnen! Kan meddela att det var ungefär likadant att vara 14 anno 1994 också, förutom att vi iofs hade två telefoner...men sladdlösa det var de minsann inte och min första mobil fick jag först när jag var 18. :)

Annika said...

Desiree:
TACK!!!
Vad glad jag blir!!
HAHA, alla vi som är "lite äldre" ver precis hur det var!
Heta Linjen ja, fniss...dit ringde man och skrek.
KUL var det!!
Men ja, visst är det skönt att det gått framåt inom området även om det finns fördelar med hur det var också.
KRAM!!

Ingrid:
HAHA, kan TRO att era hantisar tyckte det var irriterande, fniss..
I ert fall måste ni ju ha fast linje.
Riks ja, det minns jag också!! HUr dyyyyrt det alltid sades att det var. Nu ringde jag mest inom 08-området, men ibland skulle man ju ringa riks, och då fick det gå snabbt.
FÖR att inte säga hur DYYYRRT det var att ringa till och freån utlandet förr...
DÅ minns jag också telefonist från då jag var mindre...
Vilken utveckling det skett!!
Just det, i början av 90-talet satt man absolut vid sin fasta tfn och väntade på det där samtalet från den personen. DET minns jag så tydligt som vore det igår :-)
KUL att du gillade dagens inlägg!!
KRAM!!!

Annika said...

Olgakatt:
Ja, visst HAR det!!
Otroligt!!
PÅ en kafferast, ja :-) Gillar den liknelsen!
OCH telefonväxlar, de tillhör väl mer och mer det förflutna.
Glad att det gått framåt allting.

Anna-Swaussie:
HIHI, ja sådär var det :-)
Inte så annorlunda 94 säger du. nej mobilerna hade väl inte hunnit slå igenom ännu då.
jag fick min första mobil då jag var 31 :-)

Malin said...

Kul inlägg! Tänk så mycket som har hänt sedan vi var barn!
Det var alltid diskussion kring telefonen hemma hos oss... jag fick en telefon på mitt rum under tonåren - LYCKA!! men jag var ändå avundsjuk på min kompis som hade en helt egen linje med eget nummer. Hon kunde ju prata hur mycket som helst utan att någon annan blev irriterad :)

Härligt att Karolina äntligen får skollov! Här har vi hunnit ha både midwinter break och spring break... däremot har vi inget påsklov (förutom långfredagen, men bara efter lunch), vi har ledigt på måndag också för Passover.

Kram

alegni said...

det är verkligen milsvid skillnad!
vi skaffade inte telefon förrän i början av 70-talet, så innan dess måste vi gå till grannen eller till butiken om vi prompt måste ringa någon.
kram!

brysselkakan said...

Ja, jösses vad det hänt saker på detta området! När maken och jag träffades -86 var det vanlig telefon som gällde. Vi bodde i ett nytt hus och hade telefonjack i alla rum och jag hade en lååång förlängningssladd till min. Dock var det lite gruff ang räkningarna... Maken och jag bodde ju 10 mil från varandra och det var rikssamtal...

Humlan said...

Ja, precis så var det! :-)
Och kobratelefonerna är fortfarande snygga, men tunga att hålla i.

Kram

Anonymous said...

Vilket kul inlägg! Kommer ocksa ihag telefoner med nummerskiva (vi hade en gra!) och sen hur mysigt det var att fa knapptelefon...tror det blev en vinröd...och heta linjen ja...kan inte tänka mig ett liv utan mobil fast det har sina nackdelar!

Härligt för Karolina med pasklov! Hur länge är hon ledig?

Här blaser det kallt!

Ha en bra dag!

Huggies Lisa

Anne said...

Hihi, vilket kul inlägg. 100% igenkänningsfaktor. Känner igen precis allt, så var det hos oss också. Just det där med att ha telefonen i hallen, med kort liten sladd och helt utan möjlighet att föra privata samtal. Man var ju tvungen att gilla läget bara, så det var, men tror just det (bristande möjlighet vara privat) så här efteråt, när man tänker på det, egentligen var rätt drygt... men som sagt, det var vad som gällde. Telefonen var som sagt oftast i hallen, nån central plats. Vi fick senare ett till jack i köket och det tyckte man ju var coolt, att ha TVÅ telefoner hemma i alla fall...
Som du säger, nån nummerpresentatör fanns ju inte heller. Hemska tanke!!! SKulle aldrig kunna klara mig utan den idag, sållar alla samtal (vet du också gör det). Tack och lov för den.
Those were the days.
KRAM

Elisabeth said...

Hemma hos min familj fanns det, så vitt jag minns det, från början två telefoner; en på nedervåningen och en på övervåningen, båda telefonerna med nummerskiva. Jag kan fortfarande minnas det där nummerskiveljudet, och att det tog evigheter för snurrplattan att snurra tillbaka när man slagit höga siffror. Och ja, de där sladdarna trasslade alltid ihop sig, som andra redan skrivit. Sedan skaffa vi naturligtvis knapptelefon, vilket var en smärre sensation. Då fick jag en av de gamla telefonerna in i mitt rum, roligt värre! Julen i sjuan fick jag en ALLDELES EGEN knapptelefon, som jag vårdade ömt. ;) Bland annat tyckte jag att det var mycket spännande att det gick att spara fem (ja, FEM!) nummer så att man bara behövde trycka på en enda knapp för att ringa dessa.

Ja, du hör... Även för mig var det annorlunda med telefonerna när jag växte upp än det är nu.

Marianne said...

Ja nog var det skillnad! Vi hade en röd kobra, och där ser man att man ska inte kasta ALLT. Fast jag har å andra sidan för mig att det var Telefonverket som ÄGDE telefonerna på den tiden, så när man skulle ha en ny fick man vackert lämna tillbaka den gamla. Synd! De har ju tagit fram nya kobror, men de är rätt fula tycker jag.

Men visst är det ändå rätt skönt med mobilerna, så slipper jag springa och svara om det är till Klas och vice versa. Fast vi ska ha en fast telefon också, det vill jag. Får väl se om någon ringer på den : D

Kramar!

Marie said...

Älskar kobran! Så snygg!

Och visst var det annorlunda förr i tiden! Vi hade ju lite fler telefoner i huset, men det var ju fortfarande upptaget om jag pratade o nån annan ville prata. Mamma berättar gärna om hur det var i hennes barndom, att de fick ringa växeln o be dom koppla vidare till andra telefoner, o växeltelefonisten tjuvlyssnade gärna! DET var verkligen andra tider! :)

Vform said...

Hej!
Vilket trevligt inlägg!
En sån sak som telefon förr och nu tänker man inte så ofta på!
Kobran var inte så vanlig här ... men däremot telefonen med snurrskivan :)
Nu har vi ingen "fast" telefon mera, utan bara varsin mobiltelefon!
Nu är det natt snart ... så Go´natt :)
Kram V.

Jess said...

Vilket roligt inlägg! Vi hade också sånadär vita fula med skivan. Även en som hängde på väggen.

Man kunde ju göra mycket med de telfonerna. Istället för att dra på skivan siffran 2 så kunde man trycka på klykan 3 ggr och få samma effekt! :) Alltså, vi satt och ringde hela telefon nr på det sättet ibland. Måste haft lite att göra...ha,ha..
Minns ni att man kunde lägga folie i microfonen så man lät full. Vet dock inte om detta verkligen fungerade men så gick ryktet. :)

Pappa hade nog lite dille ang telefonjack för i deras lilla hus finns det i VARJE rum, bortsett från toaletterna! :)

Här hos oss kör vi bara med mobiler efter att vi insåg att den fasta kostnaden för telefonen var det enda vi betalade för.

Dagens unga kan nog inte förstå hur det var förr. De har verkligen missat nått.. På gott och ont! :)

KRAM!

Anonymous said...

Underbar telefonnostalgi!

Måste bara skryta lite, jag var en av de första i Sverige med att skicka SMS. Fast inte från en mobiltelefon utan med hjälp av dator och modem. Då 1993 (eller var det 1994) så trodde Televerket att det var en tjänst som företag skulle använda för att skicka textmeddelande till servicetekniker och liknande, om att de skulle ringa kontoret eller hem.

De kunde aldrig gissa att det var tonårstjejer som 20 år senare skulle skicka enorma mängder med SMS från sina mobiltelefoner.
Tysta C

bettankax said...

Återigen ett kul inlägg som väcker minnen. Kommer ihåg min mormor och morfars telefon med vev, jo så pass!! Och hon svarade mycket tydligt 254.
Minns också i början av 70-talet en mycket fräsig gul väggtelefon. Den var jag så mallig över:)
KRAMAR!!

Katarina said...

Detta med telefoner, ett roligt inlägg!

Vi som nyligen just besökte Malaysia telekom museum, det var så spännande och många,, kommer ni ihåg, uttryck kom på sin plats!

magdalena said...

Har en liten telefonsamling hemma med betoning på liten. Innehåller en både röd Kobra precis som på bilden och de första med snurrskiva. Ser kommentarerna om att sladden snurrade, precis så var det och jag hade helt glömt bort det. Minns också första knapptelefonerna. Det var STORT. Tänk vad annorlunda det var mot idag och sökarna som pep som "viktiga" hade. Kram

Anne-Marie said...

Ja du, det var tider det med snurrande nummerskiva. Att sladden snurrade har jag inget minne av alls. Vi hade faktiskt TVÅ kobratelefoner när jag växte upp. :) Minns att de var tunga att hålla om man pratade länge. Vi hade nog rätt många telefoner i mitt barndomshem så det gick att prata avskilt. Kul med dessa gamla telefonminnen. :) Kramar!

Livet enligt Jenny said...

Åh jag kommer ihåg ljudet när man ringde med. När man drog nummer skivan till det nummer man ville ha och sen när den åkte tillbaks.. Ibland undrar jag om jag ska lämna min mobil hemma men det är svårt, för tänk om nåt händer och jag inte har den med mig bara för att poäntera en principsak... Näää man får bara acceptera och anpassa sig. Sen tror jag att det här med mobilvett är en HELT annan fråga...
Kramen

Annika said...

Malin:
TACK!
Ja, massor har verkligen hänt sen vi var barn!
Otroligt vilket steg tekniken har tagit på minre än 20 år!
Vilken lyx att ha en helt egen telefonlinje som din kompis hade!!
Underbart!
Ja, det är verkligen dags för påsklov nu. HÄRLIGT för er med mid-winter break också. Önskar att vi också hade det!
KRAM!!


Ingela:
VISST är det milsvid skillnad!!
OCH tänk att dina fldrar skaffade telefon så sent som i början av 70-talet.
Ja, man kan verkligen prata om teknikens under!
KRAM!!

Brysselkakan:
OTROLIGT vilken utveckling det skett inom detta område!
Jack i varje rum låter som rena tama lyxen :-)
Det där med rikssamtal ja...JO; det minns jag också :-)
Klart det blev gruff :-)

Annika said...

Humlan:
Tack, ja så var det då.
Kobrorna är snygga, men jag har förstått att de var tunga.
Kram!!

Lisa:
Ja, those were the days. Ringa med nummerskiva.
Knapptelefonerna kändes som rena lyxen då de kom!!
Jag skulle absolut inte vilja vara utan min mobil heller idag!!
ALDRIG!!!

Karolina är ledig i en vecka.

Hoppas vinden mojnat.

KRAM!!

Anne:
TACK!!
KUL att du gillade inlägget!
OCH att du känner igen dig.
Just det, att ha telefonen i hallen verkar som att jsut det var en klassiker.
Nej, absolut inget privatliv. DET var bara att digga läget och sitta och snacka så att alla kunde höra, hehe...
Caller-ID är ett måste i mitt hus!!
GUD vad jag sållar samtalen!
Plockar aldrig upp ett 800, 866 eller private caller nummer.
Lycka till till alla dem som försöker nå mig så ;-)
KUL att du också är sträng med det!!!
KRAM!!!

Annika said...

Elisabeth:
ja, det var annorlunda när du växte upp också. Det är nog bara de som är födda på 90-talet och senare som inte förstår detta:)
Hur antikt vi hade det, hahaha!!
Vilken otrolig lyx för dig att få en egen knapptfn i ditt sovrum!! Förstår att du var överlycklig!!
Ja, ljudet som uppstod när ma slog på nummerskivan, ja...
Jag minns det tydligt...
Och sladden som blev som en korv...
Vilka minnen :-)

Marianne:
Visst var det skillnad.
De röda kobrorna var så himla fina!
Ja, televerket ägde tfnerna. Det stämmer att man fick lämna tillbaka den gamla då man skulle ha en ny!
De nya kobrorna är mest fusk. Det ska vara de gamla klassikerna.

Ja, jag vill inte byta bort mobilerna vför allt smör i Småland ;-).
Att ha fast linje hemma vill jag också ha, så jag förstår att du också vill det. Det känns tryggare på ngt knäppt sätt.
Kram!!

Marie:
Kobran är så cool!!

Ja, stor skilland på nu och då.
Ni hade fler tfn än vad vi hade hemma, men visst, det var ju samma linje...
Japp, jag har också hört det där om växeltelefonisterna. Min mamma har berättat liknande historier. telefonisterna visste verkligen allt. Scary!!

Annika said...

Vivan:
TACK!!
Jag kommer ju ihåg mormors telefon som satt på väggen, svart bakelit, innan de bytte till knapptelefon...
Skillnad idag.
Ja, nu behöver man egenrligen ingen fast linje längre, det räcker med mobilerna...
Kram!!

Jess:
TACK, vad kul att du gillade det hela!!
Ja, väggtelefonen minns jag, en sån hade min mormor.

OCH ja, jag minns det du skriver, att man kunde trycka just s¨där!! DET gjore vi med ibland. Ryktet gick att det skulle vara gratis då :-) Att man lurade televerket, fniss...

Ja, stor skilland idag!
OCH ja, alla som är födda på 90-talet och senare kan aldrig förstå hur det var...

KRAM!!!

Tysta C:
Välkommen HIT!!
KUL minne det där att du skickade SMS från en dator så tidigt som 93-94. Blir lite fascinerad av det!!
Nej, inte skulle de ngnsin kunnat drömma om att jordens tonåringar skulle bli de som verkligen anväder sig av SMS in absurdum.
OCH, vi andra också!
Bästa uppfinningen på länge!!!
Varmt välkommen tillbaka!!

Annika said...

Bettankax:
TACK!!
Härliga minnen det där!!!
Mormors tfn och allt med vev!!
"Ringa av" hette det va?
OCH ja, väggtfner minns jag också...
Snacka om skillnad idag.
KRAM!!!

Katta:
TACK!!!
KUL att ni besökte telekommuseet. Förstår att det väckte mkt minnen. Roligt.
Kram!!

Magdalena:
Ja, jösses vilket kliv tekniken tagit här!!!
PÅ mindre än 20 år!
KUL att du faktiskt har en kobra och en gammal tfn hemma.
Personsökarna ja...OMG!!!
KRAM!!

Annika said...

A-M:
TACK!!
Ja, det var tider det!
LYX med två tfner! Det fick inte vi förrän långt senare!
Du fick lite privatliv då du skulle prata :-)
Kobrorna var tunga, förstår jag :-)
KRAM!!!

Jenny:
JAG med!!
Just det ljudet kan jag höra inne i hjärnan nu :-)
OCH se sladden snurra sig och allt det där.
Mobilen skulle jag inte vilja vara utan ngnstans idag...
Men mobilvett är verkligen et kapitel för sig.
Håller med!
KRAM!!

Anna, Fair and True said...

Ja, det har hänt en del. Jag var dock aldrig telefontjej så jag ockuperade inte linjen så ofta. Fast hade telefon på rummet från jagvar 13 eller om det var tidigare. Antar att man som förälder kan ha koll om man vill genom att ha specificerad telefonräkning. Men då kan man ju inte ha kontantkort. Och vissa nr på räkningen kanske är olistade så...

Man kan köpa nyproducerade kobratelefoner! Skulle gärna vilja ha en!

Annika said...

Anna:
Ja,det har hänt mkt.
Skönt att du inte lade beslag på telefonlinjen då du var tonåring :-)
Dina fldrsar uppskattade säkert det.
Karolinas mobil ligger under våra konton, hon har inget kontantkort alltså.
lätt att hplla koll så om man nu känner att man skule vilja det.
Kobrorna är så tuffa!!!