Vilket HATobjekt det är. OCH, saken är DEN att jetlagen bara blir värre med åren. Egendomligt nog blir resan i västerled värre än den i österled. SÅ borde det inte vara, men så är det för mig...
Ingenmansland befinner jag mig i också. Vill helst inte träffa någon jag känner då jag är ute på "stan", fånigt va?
Det känns som om jag inte riktigt orkar med det ännu. I sinom tid, i sinom tid...
Jag drog iallafall till Reston Town Center igår. Och---ähum---jag gick in på Anthropologie och kom ut med två koftor en stund senare.
The FLESH is WEAK!!!
The flesh is fleshy, too!
Ställde mig på vågen och såg att jag gått upp drygt två kilo i sommar. Deppad? HELL NO!!!
Nu ska jag bli av med dem och lite till. Men jag ångrar INTE att jag njöt av BRÖD (finskt bröd: to DIE for) och GOD ost, Korv och sötsaker i somras. Jag ångrar inte ett enda vinglas, inte en chokladbit.
Jag har njutit, och så ska det vara.
Jag räknar med att dessa dryga två kilon är borta inom två veckor. BACK to counting calories, calories...
Back to Power walks and running.
Så är det...
Som jag skrev igår var sommaren den finaste fina...
Och med det finaste fina finns min familj!
Tänkte att jag skulle visa lite bilder på dem idag. Sommar i stugan betyder sommar med familjen. Stugan har 17 sängplatser, utspridda i storstugan, sidorummet och en gästkåk. Det är sällan och aldrig vi alla är där ALLA tillsammans, men en helg fick vi ihop iår.
Häng med!!
Sara och Erik på däcket i kvällssolen...
Sara och jag i Kristinestad.
Karolina och min moster Lisbeth på Junkarsgrund.
Yngsta kusin David.
Ella Bella Bus kusinen...
Finaste Karolina och Ebba.
Kusinerna samlade: Erik, Anton, Ebba, David, Karolina, Ella och Edvin.
Staffan och Peter hänger på nya soldäcket nere vid stranden.
Grabbarna Grus: Peter, Staffan, Gunnar och Håkan.
Min svägerska Lisa.
Moster Lisbeth och min mormor Signhild.
Pappa Hugo, Ebba, mamma Ann-Mari och Karolina firar mammas födelsedag lite i efterskott på Linds Kök,
Bästa Ebba i kvällsljuset.
Sara och Håkan.
Nästan hela familjen samlad utanför Linds Kök i Bäckliden. Staffan med David, Lisa, Börje, min pappa Hugo med Ella, moster Lisbeth, mamma Ann-Mari, mormor Signhild, jag med Peter på mobilen, Karolina, Ebba, Sara, Håkan och Erik.
Min svägerska Kinn och Anton.
Comments
Jag gick upp 3½ kg under lika många veckor... Katastrof! Massa finskt bröd och ost och korv för min del också :-). Plus godis och bulla och lite diverse skräpmat... Har varit hemma två veckor nu men inte gått ner ett endaste gram av de extra kilon jag drog på mej... Jaja. Jag räknar med att de försvinner när jag börjar jobba igen (nästa vecka).
Kram!
Vilka bilder, Annika! I just love them! Så roligt att ni fick till en helg med nästan alla samlade. Kul att Peter fick vara med på gruppbilden. Hahahahaah! Du är för rolig du!
Jaa du,finskt bröd och korv är något jag aldrig kommer att tacka nej till. Världsgott helt enkelt!
Nu ska jag boka tid hos farbror doktorn. Armhelvetet har börjat strejka. En gammal skada som tycks spöka igen...Sov typ 2 timmar inatt. Suck.
Kramar!!
Stor kram till dig i ingemanslandet (sjalv sitter jag och gar igenom brollopsfoton med en stor klump i halsen - ar det verkligen over redan?)
Ja, det är härligt!
Och roligt att vi fick till en helg tillsammans allihopa.
Jadu, jag klagar inte över dryga två kilo, inte alls. Jag njööööt av allt.
Fikabröd också, säger bara: grisar och krafsor...Mmmmmmmmmmmmmmm...
Aja, nu ska skiten bort :-).
Lycka till med din diet. Det komemr att funka.
Kram!!
Taina:
Nej, det tycker inte jag heller. Det var det värt!
SÅ värt. Man ska faktiskt kunna släppa sin diet och få äta vad man vill. Annars kan man ju faktikst inte leva riktigt.
TACK! KUL att du gillade bilderna.
JAPP, Peter ringde sp påpassligt precis då vi tog bilderna, så han fick vara med han också ;-)
Lycka till hos dr idag! Fasiken var jobbigt, Taina!
Tänker på dig!
KRAM!!!
Millan:
Nej, 2 kilo är ingen biggie. Och dessutom lätta att ta bort nu när det normala liver drar igång igen.
HAHA, jag hör att du känner till det där med att vara mkt folk :-)
KAOS, kul, skratt och stök...Tur att det inte är så länge alla är ihop, trots allt ;-)
Men under två dagar kan man njuta av det fullt ut!
Ja, millan, jag förstår att det känns vemodigt att ditt bröllop är över.
You looked like a queen!! SÅ fin!!
KRAM!!
OCH vad gullig DU är. TACK!!!
Stor kram!
Du och din syster var jättelika på en av de första bilderna i serien och Karolina och din moster Lisbeth var väldigt lika på en annan!
2 kg är ju ingenting! Det var helt rätt att njuta!
TACK!!
Ja, jag och Sara blir mer lika för vartenda år. Karolina och moster är också lika, håller med!
Nej, 2 kilo upp sörjer jag inte...DET var det så värt!!
Härliga bilder från en fin sommar!
Kram!
TACK!!
Visst, meningen med livet är ju att kunna njuta av god mat och att inte TÄNKA på vad man stoppar i sig precis HELA tiden.
Detta går jag lätt ner igen.
DU MED!!
Bilderna ja...DET är verkligen LÄTT!!
Här är länken till tjejen jag lärde mig av, via Marie i Munchen.
http://awomanalifeablog.blogspot.com/2009/09/hur-man-forstorar-bilder.html
Kram och LYCKA TILL!!!
Pettas:
TACK!!
Ja, nu får vi se om jag har problem. Märkligt nog var det lätt som en plätt i Sthlm. Nu när jag är i bloggers hemland kanske det blir andra bullar ;-)
Kram!!
Petra-Sporty:
TACK, kul att du tycker det.
BRA också att du inte tycker 2 kilo är ngn biggie.
Jag vet ju precis hur jag ska göra nu.
JAPP, springandet har blivit en del av PW-biten. TACK Petra, det var nog du som inspirerade till det!!
:-)
2 kilo på flera veckor. Här har man nog gått upp det under första veckan.
Man blir liksom lite matgalen när man kommer hit. Det har som tur var lugnat sig nu och jag har t o m börjat motionera lite lätt... :)
Ser framemot att läsa din dagliga blogg igen.
KRAM!
Vi har snart varit tillbaka i en vecka och jag är fortfarande i det där Ingenmanslandet. Blä!
Här har barnen sommarlov i nästan tre veckor till. Hur är det hos er?
Huggies grande!
TACK!
Ja, nog var det en fin sommar som jag ser tillbaka på med värme!!
HAHA, man blir matgalen då man kommer hem, men det är OK tycker jag.
KUL att du hänger med bloggen igen!
KRAM!!
Anna:
TACK ska du ha, vad glad jag blir!
Usch ja, det där Ingenmanslandet är INGET kul att vistas i. Jag vet...
Jag vill inte träffa ngn. Sjukt.
Skolan drar igen den 7 sept igen.
Stora huggies!!
SB
Och jag belv väldigt nyfiken på koftorna... Dom tycker jag du ska ta o visa upp! :)
Här regnar det nu efter en dag som började med regn och sen gick över i sol och värme och nu regn igen alltså. Är ensam hemma en stund till innan H kommer från jobbet och E från en kompis. Älskar!!!
`Åh hoppas du kommer över jetlagen snart, för det är ju ett helsike att gå runt med så länge det varar. Jag är iallfall glad att du hittat två snygga nya höstkoftor att trösta dig med så länge. Shopping is therapy ;-)
Inte gör det något att du gått upp två kilo. Det är ju ingen match för dig att bli av med ska du se när vardagen infinner sig igen. Det syns inte ett dugg på dig iallfall. De marginalerna hade du som sagt sedan du gått ner så mycket.
Stor kram vännen och simma lungt.
Min sambo och din pappa Hugo har likadana tröjor.
Vilket underbart kvällsljus du lyckades fånga på Ebba.
Vilka vackra minnen du kan leva på hela ruggiga vintern.
Jag håller med dig; Det finns vissa saker som man bara måste njuta av när man har chansen och finskt bröd och korv hör till dem!
Visst är det konstigt att vissa saker blir värre när man blir äldre, man tycker ju att man borde ha vant sig och att kroppen borde lärt sig hur den ska göra för att man ska komma i takt med sin omgivning. Själv har jag i sommar, för första gången, mått dåligt av värme. Jag som alltid har älskat värme och nu mår jag bara dåligt, är yr, mår illa, svettas och är alldeles darrig, jag som alltid har njutit av värme... hoppas detta var den enda sommaren och att det nu går tillbaka till "normalläget" igen.
Hoppas att du kommer ur din bubbla och landar snart!
KRAM!
Jag tycker du gjorde helt rätt som njöt av bröd och ost och godis och vin och allt annat gott under sommaren. Vardag är vardag och sommar är sommar. Så är det och man ska njuta lite emellanåt också. Och du är så himla duktig med dina kilon så du behöver verkligen inte oroa dig!
KRAAAM!
KRAM
Själv är jag ju fortfarande i Sverige men längtar hem nu.
Hoppas du snart känner dig lite mer hemma i USA igen!
KRAAAM!
Ja, det är sant. Jetlagen blir värre med åren. Speciellt på resan västerut. Imorse vaknade jag 4:45. HAT!!!
Sen är det hela den mentala biten också.
DET ska iaf bli jättekul att ses hemma hos dig ikväll!!!
OCH ja, prisa kameran!!!
Marie:
TACK! Ja, det är sommarbilder från svenskfinland :-)
Roligt att träffa alla, minsann!
Koftorna lovar jag att visa upp i nästa vecka :-)
Sara:
Jajamän, hoppas det var OK att jag använde ngra av dina fina bilder också!
TACK Sara, jo jag är inte deppat över att de där kilona. Jag vet att jag skalar av dem snabbt igen.
Tyckte vi åt så gott och mkt hela tiden.
Underbart!!
ÄLSKAR!!!
Vad märkligt! Ska skicka över instruktionerna via FB!!!
Gör det så snart jag hinner!!
Lena:
Ja, det var allt riktigt härligt. Och det är så skönt med den där samhörigheten.
Malou:
TACK! Ja, det var en fin sommar. Synd att det inte var lika fint längre västerut.
USCH!! SLOG åskan ner!!
TVI VALE!! Det hände här en ggn också, minns att det slog ut internet.
Aja, nu sticker ni ju hem snart och då ska internet upp där istället.
Ja, sommaren var underbar!!
Som jag har haft det skönt.
Precis, sörjer inte alls de 2 kilona jag gått upp. Jag tar lätt bort dem.
Kram och njut av sista helgen i US för denna ggn.
Moster M:
TACK å min mosters vägnar. Hon lusletar efter vackra saker hela tiden, går på antikmässor etc. Den lampan kommer från en sådan mässa.
Ja, härliga minnen att suga på i vinter.
Marianne:
TACK!! Kul att du gillade bilderna.
Vad gäller vikten anser jag att man måste få unna sig, och släppa vikttänket under vissa veckor. Det är ju inte så att man precis går upp fem kilo av det.
Så det har du helt rätt i!!
Stora kramar!!
Absolut!! Det slår det svenska brödet med råge!!
Godast i världen? Kanske.
Det går inte att få tag på bröd som inte är gott i Finland.
Monika:
TACK!!
KUL att du gillade bilderna!
Mormor är enorm!! Fyller 92 o är i sanning en krutgumma!!!
Ja, vikten ja...Äsch, man måste kunna släppa på det där, annars kan man ju inte leva.
Japp, jag PW:ar och springer lite om vartannat. Mest PW, dock.
KRAAAM!!
Saltis:
HEEEEJ!!!
Ja, min jetlag är mest mental, men även fysisk. Just nu känner jag mig mest som i en bubbla. Det går över efter ngn vecka.
SÅÅ du vill tillbaks, jag kan ju förstå det eftersom ni åker land och rike runt.
HA det SÅ fint!!!
BAMSEKRAMAR!!!!