Torsdag!
Torsdag som är det nya fredag!
Alltid!
Men, jag skulle bara vilja känna mig lite mer pigg och nyter. Just nu känns det mest som om jag går med en yllehalsduk hårt virad runt skallen.
Jag kan inte påstå att jag är sjuk, men jag kan påstå att det känns som om jag håller på att bli det. Trösten är att det inte är svininfuensan iallafall eftersom den ju hoppar på sitt offer ganska omedelbart och knockar en direkt. Eller, åtminstone sägs det ju det. Numera vet jag inte vad jag ska tro om grisen eftersom den slår till så olika från person till person.
Men jag hoppas, jag hoppas på det bästa...
Sitter och funderar lite på det här med bloggande. För mig har bloggandet inneburit så mycket. Från att först ha funderat lite fram och tillbaka om jag skulle våga mig på att börja blogga till att ha en blogg med en trogen (TACK!!!!) läsekrets. I början fanns rädslor för att såra någon närstående i något inlägg, rädslan för att bli för privat. När jag började skriva var jag så försiktig med namn och platser. Nu bluddrar jag ut namn och platser hela tiden. Dessutom talar bilderna sitt eget tydliga språk. Man kan knappast kalla min blogg anonym (och det vill jag ju inte heller). Fast jag aldrig talat om vad jag heter i efternamn är jag säker på att många av er vet det ändå.
Jag tror att bloggfenomenet har kommit för att stanna!
För mig är det fortfarande lika fantastiskt att inse att jag fått så många vänner genom min blogg. Det är något jag aldrig hade kunnat drömma om i min vildaste fantasi då jag skrev mitt första inlägg.
Men så blev det...
OCH, hur underbart är inte det?
Lika fantastiskt glad blir jag varje gång då jag ser att folk kommenterar! Fastän nästan alla mina inlägg drar in ett visst antal kommentarer så slutar jag aldrig någonsin att glädjas över dem. Jag tror att alla mina bloggande medsystrar håller med mig (om jag har några medbröder vet jag inte eftersom detta med bloggning, iallafall vardagsbloggning, är mer kvinnligt än manligt. Iallafall tror jag att jag nästan enbart har kvinnliga läsare). Men, vi har iallafall gemensamt att vi alla vill ha kommentarer! För, hur trist vore det inte annars?
Jag vill att min blogg ska kännas som ett varmt välkomnande rum när ni kommer hit. Ett rum med tända ljus och sköna kuddar och filtar. Ett rum där vi kan prata, dricka te (eller kaffe för den som vill), eller varför inte vin?
Ibland kan vi äta lite godis. Ibland tar vi en frukt...
Vad skulle ni vilja läsa mer om på min blogg?
Är det något ni vill läsa mindre om?
Det vore jättekul med lite input!
Så här såg det ut igår, den 11 november....Dagen då jag endast var ute för att köra till skolan och hem igen. Resten av dagen fördrevs under en filt på soffan med en bunt svenska veckotidningar som nu är utlästa, te drack jag så det sprutade ur öronen, och Advil fick jag ta in var sjätte timme för att hålla huvudvärken borta...
Precis, en ganska ”blä-ig” dag på det stora hela...
Better up today---Maybe?
Önskar er alla, käraste läsare, en fin-fin torsdag...
Torsdag som är det nya fredag!
Alltid!
Men, jag skulle bara vilja känna mig lite mer pigg och nyter. Just nu känns det mest som om jag går med en yllehalsduk hårt virad runt skallen.
Jag kan inte påstå att jag är sjuk, men jag kan påstå att det känns som om jag håller på att bli det. Trösten är att det inte är svininfuensan iallafall eftersom den ju hoppar på sitt offer ganska omedelbart och knockar en direkt. Eller, åtminstone sägs det ju det. Numera vet jag inte vad jag ska tro om grisen eftersom den slår till så olika från person till person.
Men jag hoppas, jag hoppas på det bästa...
Sitter och funderar lite på det här med bloggande. För mig har bloggandet inneburit så mycket. Från att först ha funderat lite fram och tillbaka om jag skulle våga mig på att börja blogga till att ha en blogg med en trogen (TACK!!!!) läsekrets. I början fanns rädslor för att såra någon närstående i något inlägg, rädslan för att bli för privat. När jag började skriva var jag så försiktig med namn och platser. Nu bluddrar jag ut namn och platser hela tiden. Dessutom talar bilderna sitt eget tydliga språk. Man kan knappast kalla min blogg anonym (och det vill jag ju inte heller). Fast jag aldrig talat om vad jag heter i efternamn är jag säker på att många av er vet det ändå.
Jag tror att bloggfenomenet har kommit för att stanna!
För mig är det fortfarande lika fantastiskt att inse att jag fått så många vänner genom min blogg. Det är något jag aldrig hade kunnat drömma om i min vildaste fantasi då jag skrev mitt första inlägg.
Men så blev det...
OCH, hur underbart är inte det?
Lika fantastiskt glad blir jag varje gång då jag ser att folk kommenterar! Fastän nästan alla mina inlägg drar in ett visst antal kommentarer så slutar jag aldrig någonsin att glädjas över dem. Jag tror att alla mina bloggande medsystrar håller med mig (om jag har några medbröder vet jag inte eftersom detta med bloggning, iallafall vardagsbloggning, är mer kvinnligt än manligt. Iallafall tror jag att jag nästan enbart har kvinnliga läsare). Men, vi har iallafall gemensamt att vi alla vill ha kommentarer! För, hur trist vore det inte annars?
Jag vill att min blogg ska kännas som ett varmt välkomnande rum när ni kommer hit. Ett rum med tända ljus och sköna kuddar och filtar. Ett rum där vi kan prata, dricka te (eller kaffe för den som vill), eller varför inte vin?
Ibland kan vi äta lite godis. Ibland tar vi en frukt...
Vad skulle ni vilja läsa mer om på min blogg?
Är det något ni vill läsa mindre om?
Det vore jättekul med lite input!
Så här såg det ut igår, den 11 november....Dagen då jag endast var ute för att köra till skolan och hem igen. Resten av dagen fördrevs under en filt på soffan med en bunt svenska veckotidningar som nu är utlästa, te drack jag så det sprutade ur öronen, och Advil fick jag ta in var sjätte timme för att hålla huvudvärken borta...
Precis, en ganska ”blä-ig” dag på det stora hela...
Better up today---Maybe?
Önskar er alla, käraste läsare, en fin-fin torsdag...
Comments
Jag fattar inte heller var du får inspiration till att variera dig och att du får vardagliga upplevelser bli intressanta.
Du har verkligen en god berättarförmåga. Sen gör ju det hela inte sämre av din generositet med fina foton. Ibland har det hänt att jag fantiserat om att strosa på golfbanan utanför ditt deck och så där lite appropå ropa till dig, "hej Annika, det är jag bettankax som är ute på en prommis!" ;):) KRAM
Idéer: du kan t ex ha en "Veckans Amerikagrej" och skriva om typiska amerikanska saker eller företeelser, t ex allt från en bananskivare till right on red! :)
MEN det skulle vara lite kul att få se några bilder på dig från 80talet :D
Usch vilken ruggig dag hoppas att det känns bättre med huvudvärken idag. Jag tyckte också att jag hade ont i huvudet hela dagen som orkanen Ida drog fram. Det kanske är något väderrelaterat du känner av i kroppen. Lät som du gjorde det bästa av dagen med att ta det lungt och dricka te och sköta om dig själv med vila. Här är en kall morgon men strålande sol och en million barr som ligger kvar på våran gräsmatta.
Bloggens fenomen är fantastisk tycker jag också. Jag trodde aldrig att jag skulle få ut så mycket av att blogga och få så många härliga bloggvänner som dig.
Ha det bra och sköt om dig. Är det imorgon ni åker till NY?
Kramis
MEN TACK!!!
DU är ju för GULLIG!!!
Snacka om att jag blir "all waram and fuzzy" inside när jag läser vad du skriver!
KUL att du tycker det! TACK, tack och tack!!
Haha, fast jag aldrig har träffat dug, och fast du itne ens har en blogg så vet jag att vi har klickat!! OCH det är ju jättekul!!!
Ja, jag har lätt för att skriva, det har jag alltid haft. Om jag inte haft det skulle jag inte kunna blogga som jag gör. Det skulle inte gå!
ÅÅÅ, tänk om du verkligen kom i regnet på glfbanan nu!! Och ropade Annika!! DÅ skulle vi minsann ha en mysig dag inomhus!!!
Jättekram!!!
Anna FT:
Vet du, jag tror inte jag har en enda manlig läsare, jo mina bröder..., men annars icke...
Tror faktistk inte det.
Visst, det här vardagsbloggandet är så kvinnligt.
HAHA, tack för tipset! Veckans Amerikagrej!! kan bli en grej varannan vecka iallafall. Det ska jag faktiskt take to heart!! Så tack för det lilal tipset!
Right on red kan bli först ut i leken med början i nästa vecka!!
Tack, Anna!!
Leopardia:
Gullis! TACK!!
Lite mer 80-tal säger du? Bilder? HAHA, vi får väl SE!!! DET kan nog komma. Det var länge sen jag hade ett nostalgiinlägg här!!
SOM tur är det NÄSTA fredag vi drar till NYC!! ThanK GOD!!
Peter är magsjuk, och jag är hängig. Peter ska vara hemma idag, dvs han ska jobba hemifrån...
Ingen rolig dag.
Ute regnar det småspik o det är kallt. Nu har IDA dragit förbi och detta är en klassisk nor¨easter regnstorm. BLÄ!!
Känns så luddigt att vara inne en hel dag. Speciellt med TVÅ sjuklingar i huset. det är bara K som är fit for fight...
Men TACK!!!
Desiree vad GLAD jag blir!
Jag känner ju precis likdant när jag kommer till dig!!
TACK min vän!!
Och visst är bloggfenomenet helt otroligt. jag menar, hur många toppenmänniskot har man inte lärt känna på detta sätt!!!
OCH vi som har setts IRL flera ggr och verklkigen klickat. Otroligt!!!
I just love it!!
Ja, när det blir diskussion på bloggarna är det väldigt kul!!
jag tycker att det känns som om vi bloggisar är en väldigt sammansvetsad grupp!!
Stora kramar från ett otroligt trist hus!
Jag hoppas verkligen du känner dig bättre idag och att huvudvärken har försvunnit. Ibland kan en på-gång-influensa nästan vara jobbigare än influensan. Den måste bryta UT liksom. Annars blir det bara som ett vakuum eller en lång hang over.
Skönt att du hade tidningar att bläddra i.
Din blogg öppnade så många dörrar för mig och det vet du redan! Precis som du vill att det ska vara, dvs kliva in i något mysigt, så känns det. Du har en otroligt stor variation i dina inlägg och det är DET jag uppskattar. Det är ju så vi är. Den ena dagen si och den andra dagen så. Sedan är det inte bara ditt innehåll jag beundrar utan sättet du beskriver allt på. Jag bara älskar din blogg!!! I am in love, kan man säga.
Kommentarer ja, det betyder SÅ mycket. Det blir ju gensvar på det man skriver. Även om man ser att det har varit in fler och tittat och läst, så har man ju ingen aaaaning om vad de tänkte. Kommentarer är en del av näringen.
Jag tycker du ska fortsätta skriva så som du gör idag, dvs om allt möjligt. Det är vardagssnack, traditioner, hälsa, mode, barn osv. Det är det som kallas för LIVET.
STORA, STORA KRYA PÅ DIG KRAMAR FRÅN MIG!!!
En av mina största supporters!!
Jagär så glad att du hittade hit!! TACK, tack för det!!
På det sättet hittade ju jag din blogg också!!
Och en dag hoppas jag verkligen att vi ses IRL!! SYND att du inte kan komma till NYC. SYND som 17!!
Men one of these days!!
Idag är det ingen rolig dag. Det är en luddig dag...trist. Peter är sjuk, och jag är hängig...
Blä vilken hög tråkighetsfaktor...
KUL att du gillar mina inlägg och dess upplägg. Jag försöker variera, men det är inte alltid helt lätt...
Kommentarer ja, det är bloggens blod och vitaminer. utan dem, ingen blogg...
Så är det bara...
Visst, jag undrar också vad alla tänker som inte skriver ngt.
Stora bamsekramar till dig. Och jag är än en ggn så himla GLAD att du hittade hit en gång!!!
Håller med om att kommentarerna är viktiga för bloggandet. Utan kommentarer hade det inte alls varit lika kul att skriva.
Hoppas att ni kryar på er fort - såg på svaret här över att Peter också är dålig (blärk)!
Huggies! :D
TACK snälla!! Det var roligt att höra!
Visst, utan kommentarer känns det som om man skulle kunna lägga ner direkt.
OCH självklart svarar vi på våra kommentarer också, det gör de flesta av oss! Det tycker jag är lika viktigt!
Jag går alltid tillbaka o läser svaren.
Peter är sjuk, ngn magåkomma...
Usch vilken sansköst tråkig dagg. hela jag känns dammig...
ICKY!!
Huggies!!!!
Jag håller verkligen tummarna att du blir kry tills NY-resan!
Virtuell kram!
Hoppas att du inte håller på att bli sjuk. Min svininfluens kom inte pang bom utan kröp sakta men säkert fram. Tog säkert 2-3 dagar av känns sig halvrisig innan jag blev sjuk på riktigt.
Jag tycker det känns roligt och avkopplande att läsa din blogg på morgonen. Sedan är din blogg trygg eller vad jag ska kalla det för..:)Vad jag menar är att du skriver regelbundet varje dag, lättsamt och avkopplande. Jag vet att du finns där, är man en tänkare som jag och läser nyheter och annat lite jobbigt på morgonen, så lättar det upp att läsa om din vardag och liv på morgonen.
Du är så otrolig att du kan och skriver varje dag om något som alltid är roligt och intressant att läsa om. Så fortsätt blogga!
Hoppas du känner dig bättre snart, du och familjen. Vet hur jobbigt det är att känna sig hängig.
Kram!
TACK snälla!!
Vad glad jag blir.
Ja, vi ska verkligen hoppas att vi är OK tills nästa fredag. Jag är så glad att det itne är imorrn vi ska åka.
Kramar!!
Sporty-Petra:
TACK!!!
TACK; vad glad jag blir över det där med kuddrummet! SÅ vill jag att det ska vara...
Skit, Petra...usch, det kröp pådig alltså. Precis, man kan fan inte lita på den där grisen. Den gör som den vill...
Peter är magsjuk, usch vilken otroligt tråkig dag jag har idag...
Hoppas att din är tusen ggr bättre!!
Vernika:
Välkommen hit och stort tack för input!!
Jag blir så otroligt glad av dina ord!
Och jag ska fortsätta i samma bana. ja, jag skriver ju fem dagar i veckan,ser det lite som ett mkt roligt jobb...
TACK, ibland tryter inspirationen, men då får jag kolla i min bok där jag skriver upp ideer.
Jättetack för ditt tyckande och varmt välkommen tillbaka!!
Jag tycker bloggar är fantastiska. Detta att man kan läsa och hitta just dem som tilltalar en själv och ens intressen. Jag tror visserligena att män bloggar en massa de med, MEN jag tror att många kvinnor främst läser kvinnliga bloggar och vice versa. kanske för att kvinnor bloggar annorlunda än män????? På samma sätt som vi ofta kommunicerar annorlunda. Oj, nu får jag säkert en massa påhopp ;-) för jag generaliserar såklart, men i stora drag tycker jag det känns som om män och kvinnor umgås olika och det gör även att bloggandet blir annorlunda. Jag läser inte många mäns bloggar. M däremot som är väldigt politiskt och tekniskt intresserad följer flera bloggar skrivna av män. även av kvinnor såklart, men som sagt det är många män som blogggar om politik och teknik...! Inte lika många som bloggar om sin vardag tror jag...? ;-) Även om de självklart finns.
Det kan även vara en genereationsfråga. jag tror att fler unga killar bloggar om vardagssaker än vad det är män från 30 och uppåt. Unga tonåringar är så vana att "allt" sker online. Att man har youtube konton, FB, Myspace etc... och bloggar. Så kasnke kommer det förändras framåt.
Ang VAD du ska ha på din blogg så gillar jag den SOMDEN ÄR!!! Blandningen av att få följa er vardag, dina tankar och känslor om både stort o smått. Lite mode och glamour som JAG kan behöva i mitt trista och praktiska o oglamourösa liv haha!
och DU snart ses vi ju!!!
Shit jag längtar! Det ska bli såååå roligt att få träffa både dig, K och P!!!!!! :-)
Hoppas du blir riktigt frisk snart också för det är urjobbigt att dra på något som håller på att bryta ut.
Kraaaam!
jag har ju alltid rest ensam i usa och så här i efterhand kan jag tycka att det är tråkigt att inte ha någon att minnas allt trevligt med. då är det i alla fall kul när du tar upp saker som jag också upplevt där borta.
jag är jätteglad över att vi hittat varandra - och du, nästa sommar måste vi ses!
krya på er bägge två!
kraaaam
Vad fort det blivit höstlikt hos dig. Fast alla årstider verkar komma fort där... Här i Göteborg tar allt mycket längre tid, både när det gäller hösten och våren och allt väder i allmänhet. Hoppas du slipper bli sjuk, speciellt att du inte smittas av magåkomman. Huh alltså, sådant HATAR jag verkligen!
Din blogg är verkligen en typisk sitta ner och fika och läsa dina tankar och upplevelser. Keep up the good work - det finns inget jag skulle vilja ändra på, men Anna FTs idé var kul! "Right on red" är det nog inte många svenskar som har hört talas om - jag hade aldrig hört talas om det innan vi flyttade till PR (där samma regel finns).
KRAM!
PS Vet du att den enda som har nämnt mitt efternamn i bloggsammanhang är DU på din blogg!! Jag antar att du velat göra skillnad på Petra A och mig, men jag tyckte att det hade räckt med Petra H ;-)
JA; visst är det!!!
OCh vilka dörrar det har öppnat för så många av oss!
HELT otroligt!
Inte trodde vi väl det då vi satte igång med våra bloggar. nej, det är flax vi har haft!!
OCH turen att själva börja läsa en massa trevliga bloggar!!
OCh så lustigt detta att man klickar redan innan man möts. DET är jag nog mest fascinerad av allt.
Ja, visst har DU rätt!!
Män bloggar om andra saker. Jag läser inte heller en enda blogg skriven av en man, så jag ska inte säga så mkt...
Kikar in på vissa ibland, men kommenterar aldrig. OCh har jag ngn ggn kommenterat så har jag aldrig fått återbesök så då har det slutat där.
Läser silverfisken ibland. Men ja, annars är det nog så att det är olika vinklingar och intressen.
TACK saltis!!!
BLIR så glad över dina ord...
TACK sp hjärinnerligt mkt.
JA snart ses vi!!
OChg det ska bli extra kul att återigen få komma hem till dig!
KRAMAR!!!
Ingela.
TACKAR!!
Ja, som jag skrev hos dig är jag glad att jag efterlyste den svenska texten till Satumaa den där ggn!!
DÅ hittade jag till din blogg och den är verklgien MYSIG!!!
Du har rest mkt i USA. jag kan förstå att vissa saker jag skriver om ringer på minnets klockor.
OCH ja, visst ska vi ses nästa sommar!!! Absolut!
KRAMAR!!!
Elisabeth:
TACK så jättemkt!! Blir så glad!
OCH HEY!!! det där med midsommar och en massa annat har vi gemensamt! Handdukar och kungahuset...hahahahaha, mm mm mm...
Japp ,då det väl börjar bli höstigt går det fort som sjutton. Nu tror jag att naturen liknar väldeliga hemma och här, visst?
Ni har det lite kyligare och mörakre, men annars är det itne mkt som skiljer...
TACK!!
TACK för dina ord.
Det är precis så jag vill att den ska vara personlig, men inte privat.
jag har heller inget behov av bloggar som beskriver dagarn i detalj. det blir bara trist på ngt sätt.
TACK detsamma ska jag också säga!!! jag är hos dig varje dag också!
TACK Marie!!!
Petra H:
Först pch främst:
SHIT vad pinsamt. FÖRLÅT!! Det måste jag ha gjort helt omedvetet! USCH. Du skulle ha sagt till mig då så att jag kunde tagit bort det hela. Nu vet jag inte var i bloggen det ligger...
SÅKLART borde jag bara ha skrivit Petra H...
ICK, förlåt mig!
OCH den käre keith glöämde jag bort också...DAMN!! ja, han läser troget varje tisdag och så vet jag att han google översätter (stackarn) resten av dagarna...
TUR att jag har dig Petra som kan rätta mig :-) Really!!!
KILLAR är ett mysterium, är det så att de inte vågar kommentera en tjejig blogg???
MÄN!!! OM ni LÄSER HÄR SKRIV EN KOMMENTAR!!!!
TACK för att du upplever min blogg som ett mysigt fikarum. DET är ju så jag vill ha det! GLAD är jag om jag lyckas förmedla det!!
Nä, det är inte svinsien...det kan jag nästan lova. Den ahr inte Peter heller...
Tror vi är bra imorrn, så det så!!
PS, Petra, om du minns VAR ngstans jag skrev ditt namn så säg till...
En ggn för mkt länge sen var det en kompis till mig som skrev hela mitt efternamn i kommentaren...det störde mig väldeliga, minns jag...och hon meande ju inget med det...
och det gjorde inte jag heller...Jag lovar...
KRAM!!!
Jag tycker din blogg är så fin, härlig, bra och underbar precis som den är. Så min input är att du ska fortsätta med precis samma stil, sätt, inlägg, bilder som hittills!!!! Som du vet så äääääälskar jag din blogg, jag kan inte tänka mig hur tomt, trist och eländigt det skulle vara om inte din blogg fanns.
Och jaaa, jag tror precis som du att bloggefenomenet är här för att stanna. Det är inte längre nån ny bubbla utan börjar ju bli ett riktigt inarbetat fenomen.
Kramar i stora lass!
Tråkigt att du coh Peter inte känner er bra men jag hoppas det snabbt går över så ni är fit for fight när ni skall till NYC och äta pretzels... ;)
Sköt om er Kramen
Jag sitter och myser i ditt krypin, men te och dillchips, en helt vanlig torsdagskäll!
I alla fall tycker jag att din blogg kanns varm och valkomnande och jag hoppas verkligen att du kommer fortsatta blogga lange an om dig sjalv och din fina familj!
For mig som utlandssvensk sa kanner jag ju igen mig i sa mycket av det du skriver och bara det kanns ju lite som en trygghet. Att man inte ar sjalv med sin hemlangtan, tankar om sverige och funderingar som man kanske inte har om man inte bor langt ifran sitt fosterland.
Kram!!
Precis som Bettankax kan jag se mig själv gå och promenera där ute på golfbanan och vinka till dig...
Du skriver på ett sånt sätt Annika att man verkligen känner att man är med...
Har lärt mig massor om USA i vardagen genom den här bloggen och skulle aldrig ha gjort det utan dig.
Fortsätt precis som du gör Annika vad du än skriver om är läsvärt!
Jag hade heller aldrig kunnat ana vad det här bloggandet skulle föra med sig när jag började. Så många kontakter man fått och så många vänner!!! :-) Visst är det härligt!
Sen har det ju varit fantastiskt att träffa bloggare som man har läst hos och som har läst ens blogg och upptäcka att man har massor att tala om i verkligheten också!!!
Helt otroligt att vi finns här och skapar alla dessa kontaktnät över hela världen faktiskt. :-)
Här på din blogg känner jag mig så hemma Annika och du har en stor förmåga att skriva så att man känner sig välkommen och slå sig ner här en stund!
Ha en bra fredag!!
KRAMAR i massor!
KRAM!!!
TACK!
TACK så hjärtinnerligt mkt!
Vad roligt att du tycker så!!!
Ja, du vet att det är ömsesidigt!!!
YOu BET!!
Kramar i massor!!
Annika:
Tack!! Så himla glad du gör mig!!
Det känns ju bra att köra i den takt jag gör nu! Så jag fortsätter så!!
Jättekram!
Jenny:
TACK!
jag är s¨glad att du hittade hit en ggn för länge sen!!
KUL att du börjat blogga också!
jag vet, det tar tid att bygga upp en läsekrets, och man måste vara aktiv. Det tar liksom tid att komma in bloggvärlden. Men du har en bra start!! You go!
Kram!
STORT tack för dina urgulliga och snälla ord!!
Och mums vad gott med chips!! I wish, I wish!!!
Millan:
TACK!!
OH, det är ju precis så jag vill att det ska vara!
OCH så säger du att det är det så!!
TACK!!
Nej, jag vill inte vara för privat. No way.
Som sagt, vartenda gräl eller varenda hick-up är det ingen som blir glad över att läsa. Hag tycker själv sånt är jobbigt. Jobbigt när grejjer blir för privata.
JA; jag har ju också läört mig så mkt genom att läsa din blogg!! Vi kan alla relatera som bor i utlandet. Det är så kul att det är en så stor grupp utlandssvenskor som bloggar.
Visst kommer denna blogg att finnas länge till, om jag får bestämma...
TACK för dina urgulliga ord. jag blir så glad!!
Bamsekramar!!
Londongirl:
ÅH; stort tack!!
TACK!
GUD så glad jag blir över dina snälla ord!
Ja, det är så jag vill att det ska vara när ni klickar er in. TACK!!
Jag säger detsamma, tänk om du kom gående häruanför en vacker dag. VAD roligt det skulle vara!!!
Wow!
OCH tack själv för den SANNA Stockholmsbloggen!!! jag älskar den! DU förmedlar staden som ingen annan, med stor värme och de bästa bilderna!! OCh sådana talande texter!!
Jättekramar!!
PS, idag ska jag ut på PW, mår nog OK...
Fortsätt som du gör det är bra blandning. BRA! KUL och INTRESSANT! Härligt. Jaja jag vet att jag är sen MEN ha en trevlig helg. Tack för en bra bloggvecka.
Jag har inte hunnit skriva det förrän NU. Har haft fullt upp med mitt BarnBARN. Gullungen och sötaste dottern min.
Krya på er. Jag är lite småkrasslig jag med. Men bara lite. Inte undra på när jag har så många ungar runt mig varje dag.
Innan jag vänjer mig vid deras bakterieflora.
STOR KRAM
/Susanne
Kram
/Susanne
Jaha, jag skrev massor då, men nu kommer jag inte ihåg allt. Det viktiga var att jag älskar din blogg! Du behöver inte ändra någonting! Det känns verkligen som att sätta sig ner och ta en kopp när man kommer "hem" till dig!
Sen skrev jag mer men jag minns inte nu och Klas håller på att ladda Män som hatar kvinnor så jag får nöja mig med det.
KRAMAR!
Tack för dina jätterara ord. Jag sitter nästan här och rodnar.
Ja, precis så vill jag att det ska vara, ett mysigt vardagsrum för besökarna!!
KUL att du tycker att det är så då!
OCH du har haft Amelie hos dig!
JAG ska komma och kolla, såklart!!
Hoppas din helg var underbar!!
KRAM!!
Jemaya:
TACK vännen!!!
TACK!!
Ja, detta med avsaknaden av män är märkligt. Man skulle nog fråga rätt ut i et inlägg OM det finns ngn enda man som läser...
Och sen analyseringen du skriver om; ja, jag håller nog med dig. Intressant analys hos Marianne, men samtidigt lite dragen till sin spets. Håller med om att det är annorlunda om man skriver för ngn tidning, men...
Så ja, det är nog bäst om man fortsätter i gamla invanda spår som passar en själv.
TACK igen, Jemaya.
Ja, foton är A och O!!! Alltid!!
Stora jättekramar!!
Marianne:
Meh!
Märkligt!
Kommentarer som försvinner ÄR skumt...
Men nu är du här, och TACK!!!
vad glad jag blir!!
Speciellt över att det känns så som jag vill att det ska kännas. Glädjande.
AHA, en filmkväll----den filmen har jag sett?? Undrar just vad DU tyckte?
KRAMAR i massor!!!