Tankar från skridskobanan...

Den senaste tiden har gått i skridskornas tecken. Nu har vi varit på den lokala ishallen två helger i rad, både lördag och söndag, stöttande Karolina. Karolina har även börjat på skridskoskola nu, varje lördag fram till maj.
Karolina är en ovan skridskoåkare, trots att hon har en mor från Sverige. En mor som brukade åka skridskor varje kväll hela vintern igenom.
Nu har jag återigen fått snöra på mig skridskor (efter en herrans massa år) och ge mig ut på isen, men jag är inte den åkare jag brukade vara. Jag har aldrig varit något proffs på skridskor, men jag har absolut kunnat åka.
Som jag sagt i tidigare blogginlägg så var skridskoåkning bland det bästa vi visste när jag var i skolåldern. Varje kväll brukade jag, och min syster, träffa våra kompisar på isbanan i gamla Blackan, och det var ju då jag var som bäst på att skrinna.
Ibland tog vi också våra skridskor och gick ner till Mälaren för att åka där. DET var väldigt mysigt, men också väldigt läskigt, och säkert inte helt lättåkt i dom konståkningsskridskor som ju vi hade.


Skridskor ja...
Mina allra första skridskor var ett par vita ”konståknings” utan klack. På dom skridskorna föll jag så illa så jag bröt handleden, jag var 6 år. Mitt andra par ”griller” blev ett par röda lackskridskor, med klack! Coolast i klassen, snyggast-av-alla-skridskor, och dom for jag omkring på ett bra tag tills det var dags för ett par vita Jofa och sen blev det dags för mitt sista par, ett par begagnade väldigt snygga konståkningsskridkor av märket ”Marika”. Minns dom ännu, kritvita, ganska hög och svart klack, och rätt spetsiga i tån. Yes, det var ett par Annika-skridskor det. Vid det här laget vet ni nog hur svag jag är för högklackade och spetsiga skor och stövlar.
Jag undrar så om mina gamla ”Marikor” ligger kvar i gömmorna i Bromma? OM dom gör det tänker jag ta med dom till US.

Skridskorna man hyr här är nämligen sanna tortyrredkap. Jag vet inte vad det är för fel på dom? Men dom gör så ont att jag vill skrika och måste ta paus var tjugonde minut. Mina fötter och vader värker sönder. Jag känner att jag vill ha mina egna skridskor, men det sista jag känner för är att betala 200 dollar för ett par skrillor. Var finns ett par grillor för ungefär 50 dollar?

Något annat som slår mig på amerikanska isrinkar är att många killar, män och småpojkar åker med konståkningsskridskor. Det retar mig så att jag tycker att det ser fjantigt ut...På med hockeyrören, grabbar!! Det ser så himla fjantigt ut med män i konståkningsskridskor. Det stör mig att JAG tycker att det ser löjligt ut, so what, liksom? Så himla hjärntvättad är jag hemifrån att jag bara tycker att killar SKA ha hockeygrillor, men vad gäller oss tjejer är det så accepterat att vi ska åka omkring i vita konståkningsskridskor. Sen funderar jag över det faktum att jag tycker att en tjej som far fram över isen i hockeyrör är enbart cool. Varför kan jag inte tycka att det är coolt med konståkningskridskor på män då också??? Modigt liksom?
Förr fick vi alltid fick höra att VI TJEJER minsann borde ha lärt oss åka med hockerör för att få in tekniken, taggarna på konståkningsskridskorna var ett ofog, ja ni vet...Så sas det iallafall på 70-talet så sanningshalten i det kanske man kan ta med en nypa salt.
Varför kan INTE män åka i konståkningsskridskor? Varför tycker jag att det är fånigt? Vill inte tycka det...Men jag tycker det...Oh well...
Amrismän i för korta byxor och konståkningsskidskor...Näääeee, spare me!!

Ha en fin måndag var ni än är. Några av er kanske åker skridskor idag! isåfall, ha så kul!! Och kolla in skridskorna!!