Thursday, October 04, 2007

Dunk-DUNK-dunk,dunk-DUNK!

Det är ju ingen nyhet att det körs mycket bil i det förlovade landet USA. Alldeles FÖR mycket körs det bil. Dit man bör kunna promenera tar man oftast bilen. Inte bra, inte bra för miljön och inte bra för hälsan.
Men, trots all min tid i bilen till och från skolan, till och från affärer, till och från olika dagliga aktiviter finns det något jag fortfarande inte, efter 14 år innehavande av körkort, har vant mig vid. Vad är det?
JO, det är att tanka...Jag försöker till varje pris se till att den bilen jag kör inte behöver tankas.
-Ähumm, Peter, jag kan ta Jeepen idag...
-Jaha, så det är lite bensin i Volvon då?
-Tror det, är inte säker, du får kolla...
Då får den käre maken ta bilen och tanka på väg till, eller från jobbet. SÅ löjligt och barnsligt, men jag känner en smärre panikattack närma sig varje gång jag står vid pumpen. Hjärtat slår som en stångjärnshammare i bröstet, lite yr i huvudet och totalt svettig, för ibland har jag JU INGET VAL; jag måste tanka.
Jag fattar inte varför jag känner så här, för än så länge har ju inget, egentligen, gått fel. Jo, en gång, men då var det inte mitt fel. Det var ngt fel på kreditkortsmaskinen på pumpen, då fick jag gå in och betala, men som jag kämpade innan.


Jag tror inte jag är ensam med att ha "tank-ångest", det har jag förstått.
En gång i Närpes var Sara, min syster, och jag ute och körde deras bil. Vi såg att bensinmätaren var nere på rött, men ingen av oss ville tanka. Vi klarade oss ner till sommarstugan, och senare på kvällen skulle min svåger, min mamma och moster till en auktionskammare, H skulle köra. Han klarade sig upp till landsvägen, men sen blev det bensinstopp, och min mamma fick knata till närmsta pump, tralalala. Taskigt fall av Systrarna Sisters Tank-Ångest...

Är det flera därute som känner som jag?

Önskar er all en fin torsdag, må ni slippa tanka era bilar!


Tillägg:
Idag är det ju Kanelbullens Dag! Det såg jag i min dagbok igårkväll. Jag skriver ju dagbok, och dagboken är svensk. Utmärkt att se alla svenska "helgdagar" såsom denna...Hmmm...Undrar om man ska ta sig en kanelbulle idag då???


Bild fr. Upenn.edu
Bild av kanelbullen från Kultur.Stockholm.se

37 comments:

Panter said...

Vi har väl alla, de flesta i allafall, våra svårigheter/saker som vi egentligen kan klarar, men undviker till varje pris. Jag har inga problem med att tanka, men däremot kan jag bli oerhört stressad av att inte veta hur /vart jag ska köra eller vilken buss/t-bana jag ska ta. Jag ska till huvudstaden i december och gruvar mig redan för hur jag ska hitta rätt.

Sporty Spice said...

Vilken annorlunda "fobi". Det hade jag aldrig hört talas om. =) Kan du inte be maken fylla på en extra bensindunk som du kan ha i bakluckan, då slipper du ju tanka?

Annika said...

Panter:
Det är nog sant att vi alla har våra fobier. Tankning för mig, kollektivtrafiken i sthlm för dig.
Det är en förståelig fobi, för det är ju stressande när man inte vet hur man ska komma från A till B.

Petra:
Va? Nej, känner mig ensam nu...;-)
Jo, en extra dunk i bakluckan är det nog aldrig fel att ha.
Fast, jag måste komma över det här!!

Fia said...

Petra kommer ju med ett bra förslag, men försäkringsbolagen här i USA gillar inte att man kör omkring med extra bensin, tyvärr.

K. är ju stora damen nu...hon skulle kanske anse att 5 dollar för att tanka mammas bil var lätt förtjänta pengar. dessutom skulle det få henne att känna sig vuxen OCH förmodligen slippa ha denna känsla som du har som vuxen...

Det finns ju vissa kedjor som fortfarande har en som tankar ÅT en också. Här i Atlantaområdet är det BP men jag är säker på att du kan få all info du behöver om detta om du skickar ett par e-mail (finns ju alltid på deras hemsidor som du lätt kan Googla fram) och förklarar din situation. Eller bara säger att du inte vill gå ur bilen på kvällen eller nåt.

Jag GILLAR inte att fylla upp bilen med bensin, men det är för att jag tycker att det är förbenat tråkigt...eller också är jag lat, har inte lyckats klura ut det än.
Torsdagskram!!

Petra H said...

Annika, jag är PRECIS likadan!! Jag har aldrig haft en egen bil och när jag har lånat föräldrarnas bilar så har de alltid varit fulltankade (ja, jag ÄR bortskämd). Lite pinsamt förra sommaren när O och jag skulle tanka i Sverige och jag inte visst hur kortautomaten funkade..
Jag bävar inför bilkörning i PR, de kör som galningar, och det där amerikanska sättet att köra om till både höger och vänster - usch! Har inte ens kört i Bryssel eftersom jag inte har haft ngn bil här och Os bil fick jag inte använda eftersom det var en företagsbil och innan vi bodde tillsammans så var det ngt med försäkringen..
Ska bli intressant om jag klarar en puertoricansk uppkörning... för det lokala körkortet!

Matildas fikarum said...

Om jag bodde närmre, Annika, så skulle jag ta med dig på tankträning tills det inte kändes jobbigt längre. Det är säkert en vanesak. Jag blir lite förvirrad själv nuförtiden eftersom jag så sällan kör och de byter namn på bensinsorterna hela tiden. Här är det populärt att kalla dem för typ "V-supercool" eller "Xtra-swish". Nä, det var väl lite överdrivet, men bra nära. De sorterna du visar på bilden är det normala, som det var förr. Lätt som en plätt!

Victoria said...

Sådär kände jag också förut, PRECIS SÅ, vad jobbigt det är! Min oro bestod mest av att jag var rädd att jag skulle lyckas tanka fel bensin och att motorn då skulle gå sönder... Jag tyckte också det var jobbigt att betala för jag har inget kreditkort utan ett debitkort och vissa pumpar gillar inte det. Då får man ju gå in och betala och det var liksom pinsamt och sådär. Nu har jag lärt mig hur jag gör så nu går det jättebra. Fast jag är fortfarande paniskt rädd för att bli stående utan soppa. Så fort bensinmätaren börjar tuta om att det snart är dags att tanka, så tankar jag, fast jag skulle klarat mig länge på den bensin jag har. Kram!

Eva said...

"skratt" du är för härlig! Tänk att jag är precis likadan!! Jag tycker det är vidrigt! Jag måste juh göra det ibland, men precis som du, föreslår jag gärna att gubben tar skräpbilen min till stan när det är dags...
Kanske vi behöver mötas nånstans och peppa varandra...

Jag hade ingen aning om att kanelbullen hade en dag, men du fick mig att sukta, jag ska bannemig baka äkta svenska kanelbullar idag!!!

Mie, Absolut Guldkant said...

Klart du ska ha en kanelbulle! Ladda med en sån först så går det säkert kanon att tanka nästa gång;)
Kramar!

Desiree said...

Jag är nog inte direkt rädd för att tanka men lite orolig över att jag inte vet hur jag ska göra eftersom jag nästan aldrig tankar. Men på Costcos bensinstation brukar det alltid finnas någon person. Jag skulle nog åka dit för att kunna fråga om det behövdes. Däremot är jag rädd att köra på ställen med mycket trafik eller ställen där jag inte hittar. Atlanta som är en storstad skulle jag aldrig våga köra i känns det som. Tycker inte om när det är mer än två filer på motorvägen. Vi har alla våra oros moment och våra rädslor.

Millan said...

Ja tank-fobi har jag ofta hort talas om och har till viss del sjalv. Hemma i Sverige har jag inga problem alls med att tanka men jag har ALDRIG under mina 8 ar har tankat i England. Pinsamt egentligen... jag har ingen aning om vad det ar jag ar radd for. Kanske att det ska bli ko bakom mig och att folk ska reta sig pa att de far vanta pa mig om jag gor fel? Eller kanske ar det for att jag lyckades tanka min forra pojkvans bil med fel bensin och bilen inte madde sa bra efterrat? (pa den gamla tiden da man latt kunde tanka fel, nu gar det val knappast med de olika storlekarna pa sjalva 'tank-pipen' -vet du vad jag menar?)
Hur som helst, jag forstar dig! Men jag undrar om det inte vore en bra fobi att fa bukt med? :-D Jag ska nog forsoka tanka har nagon dag sa att jag har det ur varlden..

Ps, jag laste ut Astrid and Veronika i gar. Vilken underbar bok!

Annika said...

Fia:
Inga dunkar i bilen alltså...Synd...
Ja, det är konstig fobi det där med tankningen. Jag blir så nervös.
Ska se om det är ngn mack som har manuell service.
Man kan alltid skylla på att man inte vill gå ut bilen när dret är mörkt. Det är bra.
TACK FIA!!
Kramar!!

Petra H:
Hutter, skak vid bensinpumpen...Nä, jag skulle inte heller kunna tanka därhemma. jag har ju inte ens ett svenskt körkort!
Jo, jag kan tänka mig att dom kör galet på PR. Trafiken i storstäderna i US är ju ofta mkt aggressiv och jag försöker undvika att köra på dom största motorvägarna, finns det småvägar tar jag hellre dom...
Uppkörningen på PR, Petra, kommer du säkerligen att klara GALANT!!

Victoria:
Usch, det är jag också RÄDD för att tanka med FEL bensin, att det ska bli galet. Att ngt ska hända...USCH. Peter har en sådan där liten manick på sin nyckelknippa som man bara drar över en sensor på Exxon mackarna du vet. Men jag har ju ingen, så när jag ngn ggn tankar så måste det bli med debit eller kredit. Jösses, nu blir jag nervig...Att det är skillnad på debit och kreditkort. Jeez...Nej, usch..
Jag är som du, så fort det börjar gå ner mot rött på besninmätaren börjar jag bli jättenervig och sitter och kollar dispalyen hela tiden " 60 miles left to empty tank"...Hjäälp!!
KRAAM!!

Lia said...

Du är ju i alla fall ganska talangfull om du faktiskt KAN tanka när det krisar! Jag har em mamma som aldrig tankar bilen, och sist jag åkte med henne tänkte hon att hon skulle lära sig. Vi körde in på macken och uppenbarligen vet hon inte ens vilken sida hon har tanklocket poå, vi hamnade fel i alla fall. Mamma försökte då köra ut från pumpen, vända bilen och köra in från andra hållet, vilket blev samma resultat, locket satt ju FORTFARANDE på fel sida av bilen! Halva macken skrattade, så gjorde vi också, och mamma höll på så några vändor innan vi, men kramp i magen, hamnade rätt. jag visade henne hur man tankar, hon fixade det, och sedan dess....tankar hon ALDRIG MER, eftersom problemet inte är "tankningen, utan tanklocket". hihihihihi.

Annika said...

Matilda:
KUL att ha DIG tillbaks igen!!
Ja, Matilda, du skulle gärna, gärna få komma hit och öva med mig, så att jag kommer över den där FOBIN. Peter har inte lyckats övertyga mig ännu.
Så hos er byter dom namn på bensinen också bara för att göra det ÄNNU värre för fobidrabbade människor, som jag :-) Pust!

Eva:
Exakt..två lika ;-)
Japp, jag tar gärna skrotjeepen när det är dags för att tanka. Fan, jag måste lära mig komma över min FASA...

BRA att du ska baka äkta kanelbullar idag :-)

Mie:
YESS! Jag ska allt ha mig en! OM jag kan hitta, vill säga. Nu hör det till saken att svenska kanelbullar är GODAST!! Vem vet, med en bulle i näven blir det nog lättare att tanka :-))
KRAM!!

Annika said...

Millan:
DÄR ser man! Du har aldrig tankat under dina 8 år i england...NOW we're talking!!! Ha, ha..
Men du har så RÄTT, vi måste komma över dom här löjliga fobierna. Jsag vet inte heller vad jag är rädd för...Jag vet inte, att göra fel, att spilla bensin, att inte kunna få bensin ur pumpen..Fy sjutton VILKET handikapp. Nä, Millan, bättring för OSS!

Vad roligt att du tyckte om boken, ja visst var den vackert skriven!!

Lia:
OMG!!
Jag känner med och FÖR din mamma. Fan, skulle nog inte kunna tanka efter en sådan grej! Tur att man kan skratta iallafall. Jag fnissade när jag läste din kommentar...
Jag vet inte heller på rak arm var tanklocket sitter...Gulp! Just det,det kan ju vara en konst att få upp det också...
Damn, I have GOT to get with the program here!!

Eva said...

"Skratt" jag får fedexa upp några kanelbullar åt dig när jag bakat ;)

(Jag länkade till din blogg på min, hoppas det är ok :)

Louise said...

Nej vad skönt att höra att jag inte är världens enda "tankiofob".

Här på Grönland känner jag mig dock trygg, eftersom alla tankstationer har personal som tankar åt en. Undantaget är om kvällar, nätter & helger, då huvudstadens (där jag bor) ena tank håller stängt, och den andra kör med automat (som tar både mynt & sedlar). Fast då kan man som oftast klara sig tills de öppnar igen. Iaf har jag aldrig behövt tanka då.

Klurigare är det med halkkörningen. Vi har ju, trots att vi bor hyffsat långt söderut, vinter med medföljande snö, halka & blask 8 månader om året! I år har jag lovat mit själv att öva mer. Men man blir ju alltså skraj; speciellt eftersom vägarna är smala och de stenbelagda dikena enormt djupa (det behövs ju vid snösmältningen). Suck... ;-)

Annika said...

Eva:
Tar med nöje emot ngra svenska kanelbullar, för dom är ju mkt godarfe än det amerikanske tjafset...Man år ju tandvärk bara man biter i en amris-kanelbulle...
Klart det är OK med länken...Ska genast lägga upp dig också!

Louise:
Jättevälkommen till min blogg!
Grönland!!!!!???? Wow!! OCH hur hamnade du på den ön? Nu blir jag grymt nyfiken!
Har du ingen egen blogg? Så roligt det vore att fpå läsa en Grönlandsblogg!
ÄHUMM...halkkörning är grymt otäckt...Klarar jag knappt av...Tog ju körkort här i US ochdå ingår ingen halkträning som därhemma. Kan just tro att det blir mkt av den varan på Grönland...
Som sagt, nyfiken i en strut om Grönland är jag!!

Anne said...

Oj, oj, oj, känner man igen sig eller ... Det här är jag i ett nötskal. Jag kan inte förklara det, det är inte logiskt och det är ju egentligen inget "farligt" men nej, kan hatar att tankar, blir svettig bara tänka på det. Alltså gör jag det inte. Som nån annan skrev, alla har vi våra fobier, så är det bara.
Här i Oregon är det dock lättare, haha jag med tankfobi passar bo här. Här finns det bara bemannade mackar, man får inte tanka själv (det står alltid en person och hänger vid en tankmätare) så det är bara köra upp till en ledig pump och så säger man bara vad man ska ha, ger fram kortet (eller pengarna) och så fixar han allting medan man sitter i bilen.
I love it.
Haha, man skulle nästan tro nån politiker med tankfobi suttit och bestämt att här ska man inte få tanka själv...
Kanelbullens dag, mums. Det visste jag inte.

Annika said...

Anne:
Nej, nu flyttar jag till Oregon...Oj så skönt det hade varit om det varit så här också. Då skulle man ju kunna koppla av, JU!!
Anne, det låter ju perfekt det där för oss med fobier.
Jag fattar inte att jag ska vara så fånig när det kommer till detta...Men det ÄR jag, och jag kan göra noll åt det. OK, jag kan tvinga mig till det, men..men..men..men..men vill inte...
Japp, nu får vi bita tag i svenska kanelbullar, om vi har ngra, vill säga...

Petra said...

Haha, är vi så många med tank-fobi? Eller fobi och fobi, i mitt fall är det nog mest lathet... ;)

Lilla B said...

Nej - ingen tankfobi här. Tankade ikväll när jag kom hem från jobbet. Lider däremot allvarligt av att inte uppmärksammat kanelbullens dag. Sitter här med en slät kopp kaffe.
Bästa sättet att bli av med tankfobin är att tanka ofta. Fyll bara i så lite att du måste tanka om ett par dagar igen. Efter ett par veckor är tankfobin bara ett minne.

Annika said...

Petra:
Ja, i och för sig, det kanske jag också kan skylla på...fast, mest är det en fobi...

LillaB:
Det är sant, övning ger säkerhet och färdighet. Det är bara att göra det om och om igen så släpper väl fobin.
LillaB, du får fira kanelbullens dag en dag senare. Imorrn får det bli en kanelbulle till kaffet istället :-)

Evas blogg said...

Jag är inte heller någon vän av tankning :-). Skyller på att det är maken som alltid har tankkortet!! Åh, inte blev det någon kanlebulle här inte. Visste inte ens att det var den dagen förrän sonen påminde mig ikväll.

londongirl said...

Jag säger bara: Jag tankar aldrig, så det så!
Däremot är jag bra på att baka kanelbullar! ;-)

En kollega bakade med vår förskoleklass i skolan igår så våra små fick bjuda de andra klasserna i ettan och tvåan på bullar idag på kanelbullens dag. Mycket uppskattat!

Saltistjejen said...

Haha! Ja du Annika, du borde genast flytta till New Jersey! ;-)
Jag har just fått veta att där har de "tankservice" på varje mack eftersom man tydligen inte FÅR tanka själv där! Varför man inte får tanka själv vet jag inte. Men har man tankfobi så underlättar det såkert att bara kunna glida in med bilen till macken och stanna vid en pump. Genast kommer det en man (de är alltid män) fram och frågar hur mycket bensin du vill ha. Full tank? Half a tank? Och du kan bara ge de ditt kreditkort (eller cash) och säga hur mycket bensin du vill ha och sedan vänta tills tanken är såpass fulls om du vill ha den. Tjippetjipp! Det är klart!!! Du kan åka därifrån! :-)
Men se bara till att inte glömma att få tillbaks kreditkortet!!!

Malde said...

Jag tankar gärna, men kolla luften i däcken - icke! Det får maken göra. Jag har försökt hur många gånger som helst, men på något sätt så lyckas jag med konststycket att aläppa UT luften när jag försöker få IN luft i däcken. Mysko! Så nu har jag gett upp...

Lilla sonen undrar om det finns flugsvamp i USA och vad heter flugsvamp på engelska?

Louise said...

Hej igen!

Ja, länkandet till min blogg funkade visst inte som det brukar förra gången, men jo visst har jag en blogg (och en hemsida osv... Ett utmärkt sätt att hålla kontakten med världen där hemhemma, och hålla igång svenskan, eller hur? :-) )

Och jo; Grönland. Hur & varför? Ja, den som det visste... Ett 10-veckors jobb våren 2001 fick mig att åka hit, och har lixom inte kommit mig hem ännu. Och som det ser ut, så lär jag inte komma åt Sverigehållet än på väldigt många år, utöver på semester då såklart. :-)

Titta väldigt gärna förbi min blogg (skriver länken här också i säkerhets skull ;-) www.lulluns.blogspot.com ).

Själv vill jag tacka för att jag har fått lov att ta en liten titt in i din vardag. Känns skönt att läsa om andras liknande tankar omkring att vara "exil-svensk" och komma bort lite från den grönländska vardagen oxå :-)

Annika said...

Evas blogg:
Jag skyller på samma sak...Det är Peter som har kortet...
Ingen tankning och ingen bulle idag...ha, ha..

Londongirl:
Inte du heller alltså...
Jag bakar inte kanelbullar heller, fniss...
Mysigt att ni åt bullar på skolan idag.

Saltis:
jag hör dig!!! New Jersey och Oregon are the PLACES för fobiker som jag!! Kanske VA kan införa detsamma...vore ju "perfa"!!!

Annika said...

Malde:
Flugsvamp....vet du, det har jag nog aldrig sett. Än mindre vet jag vad det heter...SYND, för jag hade gärna hjälpt till... ska ta reda på det...
Jag skulle aldrig kolla luften i däcken...no waaay...
Duktiga du som tankar :-)

Louise:
Länken lyckades inte nu heller, men nu har jag ju din adress...ska genast kolla in...blir ju så nyfiken...
Grönland hör man ju inte om varje dag precis. Häftigt!!
Jag är såklart jätteglad att du läser min blogg.

Anne-Marie said...

Jag minns min första gång vid pumpen. Åh, vad jag var nervös. Det var här i USA. Jag hade ju inte ens körkort i Sverige och än mindre hade jag fyllt på bensin i en bil. Nu, som tur är, har min nervositet försvunnit. Eftersom jag bor själv skulle det vara svårt att ha "tank-fobi". Men alla har vi ju våra fobier. Jag tror inte att det finns någon som inte har någon slags fobi. Kanelbullens dag. Har aldrig hört talas om denna dag. Blev det någon bulle? Kram!

JaCal said...

Haha! Japp! Även om jag inte är lika extrem... men ser i smyg till att undvika att köra när det börjar bli tomt och föreslår ofta att maken kanske kan "köra min bil och passa på att tanka"... Tycker INTE om att tanka...

Monica said...

Nej, tankfobi har jag inte men däremot så är jag en obotlig bensin-optimist och tror visst att det går och köra liiite till när mätaren står på noll. Jag har stannat mitt i natten mitt på E4an, på väg till jobbet...maken har då agerat räddaren i nöden (inte såvärst glad räddare i nöden, men ändå:). Så han tyckte att nu är det dags att skaffa en dunk i bilen som alltid ska vara full men bensin så att om jag får stopp så kan jag bara fylla på. Tror du att det funkade, nähä, när det började ta slut på bensin så tog jag extradunken istället för att åka och tanka och vips...så stod jag där på E4an igen.

Tina said...

Jag har en arbetskamrat som nu gått i pension, men så fort hans frus bil behövde tanakas sa hon till honom att den var trasig igen! Visaren stod på E, E är ju det samma som ERROR! Han tog nyckarna till bilen och lagade den :-). En hjälte :-)

Men Annika det där är nog en vanesak. JAg kan tycka det är lite jobbigt om jag inte vet hur macken ser ut! Var kör man in och ut, vilken bensin finns i vilken pump osv.... men det är bara att tanka :-)

Fundersam Cecilia said...

Det är tydligen vanligt att inte vilja tanka.Jag har dock inga problem att göra det varken i Sverige eller USA.Fast jag var så där lite halvt om halvt i USA.Men som tur är så bor vi ett stenkast från en mack och jag vet att Per inte har nåt emot att köra min bil så han tankar gärna.

Annika said...

A-M:
Nej, jag förstår, för dig hade det varit överjävligt om du inte kunnat tanka. Och, jag ska OCKSÅ vänja mig. Det är ju galet att vara rädd för att tanka.
Nej, tyvärr, ingen bulle igår...
:-) Kram!


JacAl:
Som jag och Peter då, hör jag...Jag kan glatt föreslå att jg ska köra Jeepen när jag vet att volvon börjar tryta. ALLT för att själv slippa åka och tanka. Och min snälle man säger inget...
När han jobbade här i Reston kunde jag ibland köra bilen till hans jobb, och där byta bil med honom, ja du hör ju hur sjukt som helst. Nu jobbar han 20 minuter bort så nu kan jag inte göra det längre.

Monica:
Nu fick jag dagens morgonskratt...KUL historia, även om det inte var kul när det hände...Klart maken blev lite putt när han måste ut på E4:n mitt i natten.
Och det där med dunken...Absolut, jag kan bara tänka mig att precis samma sak skulle hända mig :-)

Annika said...

Tina:
Ja, jösses, DET var en hjälte!!! Kul historia. Värre än jag själv...Komiskt med EE.
Du har HELT rätt, det ÄR en vanesak. Det är bara att vänja sig, vänja sig och vänja sig och sen går det säkert bra.

Cecilia:
Skönt att du inte har tankfobi!
Men bra ändå att din Per inte har ngt emot att tanka...DÅ slipper ju DU!