Thursday, October 11, 2007

En filmupplevelse!

Först och främst!! TACK, TACK, TACK för alla fina kommentarer i inlägget nedan! You guys ROCK!! Nu känns det ännu lättare att skriva 1000 inlägg till :-)


Häromdagen fick jag låna "Utvandrarna/Invandrarna" dvd-boxen av min kompis Sara K. Det var ju ett tag sedan jag sett dom filmerna. Har nog endast sett brottstycken när filmerna repriserats i Sverige om somrarna. Alltså har jag inte sett filmerna i dess helhet sedan säkert någon gång på 80-talet.
NU har jag sett!! NU har jag förundrats! NU har jag (åter) gråtit åt olika avsnitt!
NU är jag enbart lycklig och tacksam över att jag utvandrade till USA på 1990-talet och inte på 1850-talet.
DÅ var det för gott. När utvandrarna då lämnade Sverige visste dom att det var sista gången dom såg sitt fädernesland. Dom visste att dom aldrig, aldrig, aldrig skulle komma tillbaks till sitt hemland igen. Idag sätter vi oss på ett plan, lysnar på våra iPods, väljer en film från tv-skärmen framför oss, dricker vin, sover, har tråkigt, klagar över hur OBEKVÄMT det är, att vi inte kan sova...Och sen 10 timmar senare står vi på svensk mark. DÅ tog båtresan, den VEDERVÄRDIGA, 10 veckor! Och vilken båtresa!!!

Alla, och det gäller väl oss alla, har ju sett filmerna! Och läst böckerna! Alltså kan man inte förstöra någons filmupplevelse genom att berätta stycken ur dessa klassiker!

Tror jag såg Utvandrarna-Invandrarna-Nybyggarna och Sista brevet till Sverige för första gången när jag var väldigt liten, kanske 8 år. Total fascination från första början! Vissa avsnitt fick jag inte se, mina föräldrar bad mig blunda.
Men scener som etstat sig fast i mig, för att nu igen bli återuppväckta är följande:
* När Lill-Anna dör av att ha ätit för mycket gröt.
* När Robert får stryk av sin husbonde.
* När flyttlasset lämnar Korparmonen och det gamla föräldrarparet syns i bakgrunden, och folket på flyttlasset tittar tillbaks på dem med sann uppgivenehet.
* När flyttlasset nått Karlshamn och Robert och Arvid ser skeppet som ska ta dom till Amerika.
* När alla är sjösjuka på skeppet, total mayhem.
* När Inga-Lene dör och lämnar hela sin familj efter sig, och hennes lik dumpas i havet.
* När Inga-Lenes och Morbror Danjels baby dör på hjulångaren och hon bärs iland på sandbanken och begravs.
* När Karl-Oskar hugger upp sin mark vid Ki-chi-saga sjön i Minnesota.
* När Robert är ute för att jaga mitt i vintern och tror sig ha skjutit en indian, och det visar sig att det bara var hjärnspöken, men att det mycket rikigt ligger döda indianer i träden. Dom ligger där och väntar på att begravas när våren kommer, när tjälen gått ur jorden.
* När Robert och Arvid ger sig iväg för att söka guld i Kalifornien
* När Robert kommer hem från Kalifornien full av ruelse och sjukdom över det han upplevt, när man får se flash-backs av Roberts och Arvids upplevelser.
* När Arvid dricker det förgiftade vattnet och sedan dör.
* När Karl-Oskar och äldste sonen Johan blir fast i en snöstorm och Johan håller på att frysa ihjäl, då hugger Karl-Oskar ihjäl oxen så att sonen kan räddas i värmen ifrån oxen.
* När Kristina ständigt går med en tärande längtan till "det gamla landet", och hur hon aldrig, till skillnad från dom andra lärde sig engelska. Hur hon bad till Gud att han skulle ta med henne hem. Hur hon led när alla andra snackade ner Sverige, för det gjorde dom, hela tiden.
* När Indinanerna kommer till den unga svenska familjen (vi tidigare under filmen inte sett) och har ihjäl samtliga familjemedlemmar, inlklusive morbror Danjel. GRYMMA scener, riktigt grymma.
* När Kristina ligger på sin dödsbädd endast 37 år gammal och får lukta på sin astrakan, "jag tyar icke längre, Karl-Oskar".
* När ett 30-tal indianer hängs inför allmänt beskådande efter dom bestialiska morden hos den unga familjen.
* Och förstås, när man får se Karl-Oskar på sin ålders höst, när han skriver det allra sista brevet till Sverige.


Vilken filmupplevelse det har varit för mig att åter få se detta mästerverk! Det måste vara något av det bästa någonsin i filmväg från Sverige.
Detta är filmer som alla borde äga!
Jag har under dessa dagar jag sett dessa filmer varit försatt i någon underlig stämning, har ständigt tänkt på alla dessa människoöden.
Jag har suttit med kartan i hand och tittat på resvägen från NYC till Minnesota och förundrats över den. Jag har i detlj studerat Minnesota-kartan och tittat på platserna runt Chisago City, Lindstrom, Taylor Falls och Ki-Chi-Saga. Jag vill ÅKA DIT!!!

Nu har ni fått ta del av min filmupplevelse! Och jag undrar vad ni har för tankar och funderingar över dessa filmer och böcker? Vad berörde er mest?

Ha en fin torsdag!

32 comments:

nika said...

Oj, det var så längesedan jag såg de filmerna. Vi pratade om dem häromveckan och försökte minnas scener. Jag tror jag ska se till att få tag i dem för när jag läser din sammanfattning så blir jag suen på svensk film.
Ha en bra höstdag

Annika said...

Nika:
JA! Nu när man bor i US känns det liksom ÄNNU viktigare att se dessa filmer!
DET blir en filmupplevelse GRANDE för er!!

Bloggblad said...

Jag såg en jättejättelång filmvariant, när den var ny - sen har jag inte velat se, det var så starkt och mäktigt att jag faktiskt vill minnas de fragment jag har kvar. Är rädd att jag ska se det i annat ljus nu.

Annika said...

Bloggblad:
MÄKTIGT är det!! mäktigt och stort och grymt!
Men jag är så glad att jag har sett filmerna nu igen, i ett lite nytt ljus, kanske...Men fortfarande lika, om inte MER gripande!
Fantastisk upplevelse...skulle nog råda dig att se om den!

Panter said...

Jaa, Annika kan du inte åka dit, så kan vi också få ta del, du har ju närmst..:)
Fantastiska filmer och böcker. Jag ser filmerna med jämna mellanrum, 3 år, i skolan med mina nior. Det är lika givande varje gång. Filmerna griper verkligen tag i eleverna. Vi ser båda filmerna och läser parallellt stycken ut böckerna. Det är så fascinerande att se hur de flesta elever verkligen förstår och får respekt för sina förfäder och inte minst att rätt många kan översätta det till de som tvingas i väg från sitt land av en eller annan anledning. Vi ska göra detta efter jul. Jag kanske ska lägga ut lite av det eleverna skriver...
Har du varit i Växjö och besökt Utvandrarnas hus? Om inte så så gör det.

leopardia said...

jag skulle ha kommenterat igår =/ men det ville sig inte, bara krux och strul.. men grattis och jippis, 500 till!

efter din fina beskrivning törs jag ju inte säga vad jag tycker om moberg och hans verk... men min mormor gillade den typen av böcker. folk skulle lida och ha det svårt, det var hennes grej. har aldrig frågat varför, men hon tyckte väl kanske att det var mer verklighetstroget då...

Louise said...

Ja, starka böcker/filmer. Från jag var liten minns jag främst det med snöstormen & oxen.

Din inlägg väcker dock också andra minnen: som då jag höll ett långt föredrag om Moberg på högstadiet och då jag på en bilfärd genom ett totalt öde Canada, plötsligt & totalt oväntant såg en stor skylt. Stannade, gick ur bilen och kunde konstatera att texten var på svenska(!): En lång text om de svenska familjer som invandrade till området i slutet av 1800-talet! Såg senare husen där de hade bott, och ättlingarna fortfarande gjorde. Spännande, speciellt eftersom det liksom bara "dök upp". Hade jag själv bott "over there" så hade jag nog utforskat det ytterligare. Får själv nöja mig med att följa vikingarnas spår här. ;-)

Men blev helt klart sugen att köpa filmerna. Tack för tipset!

Saltistjejen said...

Det var jättelänge sedan jag såg filmerna. Tror förresten endast jag sett de två första. De gick på TV och jag var liten då. Sedan läste jag böckerna när jag var något äldre typ tonåring.

Jag har också ofta tänkt på detta med att utvandra nu och förr. Vilken enorm skillnad. Nu har världen krympt så mycket. Det är inte alls samma dramatik längre. Även om det självklart handlar om en stor förändring i ens eget liv, så är det ju inte fråga om att "kapa alla band" med sitt gamla land och alla de man känner där. Jag var på Ellis Island och kollade det mueéet där och då fick man också en väldig känsla för detta med in- och utvandringen "på den tiden". Hu!

Det är även lite lustigt att de amerikaner jag mött här på östkusten och som har svenskt påbrå alla kallar sig för "svenskar". Det tog ett tag innan jag förstod att de ju inte alls var svenskar utan helamerikaner men med far- eller morföräldrar som invandrat hit.

Annika said...

Panter:
Jo, vet du! Jag skulle gärna, gärna åka dit på studs. Det lär finnas ett stort museum i Lindstrom om utvandrarna. TÄNK att få se dessa platser på rikigt! Lika mkt vill jag åka till Utvandrarnas hus i Växjö som su skriver om. Ska nog göra det eftersom jag numera har en svåger från Småland, och där kan vi ju bo.
Jag är så fascinerad över detta, hur det gick till och som dom led. Och ja, även fick det bra, förstås.
Panter, så BRA att dina elever får se detta mästerverk!! Detta är ju en film som alla, alla, alla bör se!

Leopardia:
Alltså strular mina kommentarer också ibland...FAN! Ursäkta uttrycket :-)
Tack för att du läser!
JO, man kan ju lugnt säga att folk led i Mobergs böcker. Det var ett hårt liv då. Blir nyfiken på vad du har att säga :-))


Louise:
Det där med oxen är ngt som etsat sig fast. Det finns så otroligt många scener som HAR bränts in i hjärnan från tidiga barndomen.

MÄKTIGT och otroligt det som hände dig i Kanda! Jag ryser när jag läser om det. Vilken grej! Att plötsligt se den där skylten, och sen gårdarna. Precis, att åka till Mobergs Minnesota skulle vara en enorm upplevelse! ENORM!! Måste nog göra det!

Japp, du bor på en intressant plats, Lollo, verkligen!!

Annika said...

Saltis:
Du har nog sett alla. Invandrarna bygger på böckerna Invandrarna och Utvandrarna, och Utvandrarna bygger på böckerna Nybyggarna och Sista Brevet till Sverige. Två låånga filmer är det alltså. Det är en sann upplevelse att se om dom! Och att få se allt i ett svep!

Visst är det stort att utvandra nu också, absolut, men det där med att man aldrig mer får se sitt hemland--det dramt är vi förskonade från när vi reser kors och tvärs över Atlanten "läsandes dålig poesi på saltpaketen" som min kompis Björn en gång skrev.
Då var det verkligen för alltid.
Ellis Island är BRA mäktigt, där känner man historien, tycker jag! Vilket ställe!

Ja, det är lustigt det där när man har träffat folk som säger : I am Swedish, my great grandma came over 1915.
Det är lite gulligt, på ngt sätt.

Susanna B. said...

Ojdå! Filmerna gjorde verkligen ett starkt intryck på dig. Det är intressant att se hur lite dialog det är i filmerna, men scenerna är filmade på så sätt att det inte behövs. För mycket snack blir överflödigt. Och det lilla som sägs blir desto viktigare. Monika Zetterlund är en av mina favorit karaktärer i dessa filmer.

Moster Mjölgumpa said...

Jag tänkte först att jag inte sett filmerna, men sedan mindes jag nog det här där de drack förgiftat vatten, så något har jag nog sett ändå.

Desiree said...

Det var länge sedan jag såg filmerna. Vet faktiskt inte om jag har sett allihop. Jag borde nog ta och se om dem om jag får chansen. Men vissa av scenerna minns jag som du tagit upp. Det är helt klart mäktiga berättelser och öden. Jag är otroligt glad över att jag flyttat hit nu och inte på 1800-talet. Det måste varit riktig tufft. Otroligt modigt av de som då vågade utvandra. Man beundrar dem mycket.

Desiree said...

Jo en sak till Annika, jag ser verkligen fram emot dina nästkommande 1000 inlägg med hela mitt hjärta :-)

Annika said...

Susanna:
Inte lika stort intryck på dig alltså? Dom här filmerna har gjort intryck på mig i hela mitt liv, men det är först nu när jag bor i USA som jag VERKLIGEN ser saker jag inte sett förr. Tycker filmerna är mästerverk! Precis, scenerna är filmade på ett sätt där man inte behöver så mkt dialog, och dialogen är så stark ändå. Kollade du extramaterialet? där förklarade Jan Troell precis hur han tänkte.
Monica Zetterlund är verkligen rätt som Ulrika i Västergöl! Helt klart!!

Moster Mjölgumpa:
Ja, det finns scener, som just den, som är totalt insvetsade i hjärnan! Den scenen är en av dom! Se den!!

Desiree:
Visst var det modigt av dem! men dom hade ju ofta inget val eftersom sverige var så fattigt och utarmat. Otrolig resa dom hade hit! Och sen när dom skulle skapa sig ett liv här...Ja, jösses!!

Härligt Desiree!! Nu är jag då halvvägs till 1000!!! Tack för att du hänger med!!

JaCal said...

Jag fick filmerna i julklapp förra året - men har faktiskt inte ens öppnat dem... jag har bara sett filmerna en gång - men läst böckerna flera (lååångt innan jag ens visste att jag skulel hamna här). Tycker faktistk mycket mer om böckerna än jag tyckte om filmen. Kanske för att jag läst dem så många gånger och hade MINA bilder av allt... Ska titta någon dag - helst med någon annan svensk-amerikan - för de väcker ju onekligen tankar.

En sak jag kommer ihåg från böckerna som etsats sig fast är när KarlOskar lägger barnet i den slaktade kon i den överraskande snöstormen...

Annika said...

Jacal:
Jag har också läst böckerna! Men inte på väldigt länge, det skulle man naturligtvis göra!!
Böckerna var verkligen helt otroliga också! Men jag läste nog böckerna efter filmerna.
Absolut! Sätt dig ner med en annan invandrare från sverige och ha ett maraton! Visst väcker filmen, och böckerna tankar, och som jag älskar sådant!
Jag har sett filmerna ensam, men jag önskar faktiskt att jag sett dom i sällskap med ngn annan svensk...

Oxscenen i filmen är STARK!

londongirl said...

Precis som du så plöjde jag de här böckerna när jag var liten! Minns att min pappa sa att jag nog klarade dem.
Sen läst man dem ju igen när man var lite äldre i skolan.
Filmerna gav så starkt intryck och jag vet att jag då funderade på mina förfäder från Småland som gav sig av över det stora havet och till landet i väster.

Det är som du skriver....man skulle nog skaffa de här filmerna. Har bara böckerna.

Grattis Annika till dina 500-inlägg! Och grattis till oss allihop som får följa dig vidare fram till 1000, det ser jag fram emot!
Kram

Annika said...

Londongirl:
Jag har nu bestämt mig för att köpa filmerna. Ska ju se om jag hittar dem textade till engelska, för Peters skull. ALLA borde se dom, tycker jag...
Dom är så starka, vilka mästerverk!
Jag läste böckerna EFTER filmerna, tyvärr. Jag förstår ju att det måste ha varit en enorm upplevelse att ha läst böckerna innan man såg filmerna! För mig var Karl-oskar redan Max von Sydow och Kristina var Liv Ullman.
Visst fundrar man över förfäder som utvandrade, inte för att jag tror att vi har ngn direkt i min familj, men så många andra hade ju det...Som i din familj tex.


YES!! Indeed!! Nu går vi mot 1000!!!!!

Kramar!!! Ps. Kul chatt vi hade the other night, liked it :-)))

Anne said...

Allra först (kommenterade aldrig igår). Jag ÄLSKAR din blogg och är så glad jag hittat den. Så du får inte bara lova skriva 500 inlägg till utan 5000000000000. Så nu vet du det :) Att jag verkligen VERKLIGEN gillar din blogg och ditt sätt att skriva så mycket!!!! Jag menar det från djupet av mitt hjärta!

Jag har faktiskt aldrig sett filmerna, men NU vill jag ju se dem. De här filmerna är nog sådana man bara borde och måste ha och äga. Jag läste böckerna igen nu i vintras (här i USA) och oj oj vad tagen jag blev. Man ser det på ett helt annat sätt när man själv gjort samma flytt. Man jämför och blir ännu mer tagen. Jag förstår det är annorlunda om man sett filmen först, då kanske böckerna känns lite långsamma...? Jag känner igen scenerna du nämner från filmen (alltså känner igen dem från böckerna), det jag blev väldigt berörd av var avskedet, när föräldrarna står där på backen och de VISSTE, alla visste de att de aldrig mer skulle återses.
Jag vill minnas också att pappan säger nåt i stil med (då de ska gå ut på gården och säga ajdö) "nu ska jag ut och begrava min son". Det måste ha varit så det kändes, som att sonen verkligen dog på nåt sätt för de visste de aldrig skulle återses. Inte ens prata med varann, inte ens höra varandras röster mer i hela livet. Bara nåt brev.
Nej, nu börjar jag böla igen när jag tänker på det.

Vill helt klart se filmerna också! Får lägga till det på min julklappslista.

leopardia said...

nja, jag stör mig bara på böcker som romantiserar idioti som en slags stolthet. det där att lida istället för att be om hjälp och sånna saker...

Annika said...

Anne:
OOO vad du är GULLIG. Detsamma gäller ju din blogg!
Blir alldeles till mig över ditt beröm! Och du vet att det är ömsesidigt!

Ja, Anne...DET blir en fin julklapp!! DET ska du önska dig: Utvandrarboxen! Perfekt!
har själv letat efter en version med engelsk text. VILL absolut inte under ngra omständigheter köpa en dubbad version (vilken mardröm). HOPPAS den textade versionen kommer snart. FATTAR inte att alla svenska filmer textas till engelska.

Ja, som sagt, jag läste ju böckerna EFTER filmerna. Och hade på så sätt redan alla ansikten klara för mig, och platser mm. Kan tro att det blir en enorm läsupplevelse om man inte sett filmen.
Filmen är ju också lite seg ibland, men det tycker jag bara är bra. Det passar in.
Den där repliken från den gamle fadern tror jag inte ingår i filmen. Men den är så sann, den liksom att dom aldrig mer fick se sin dotters grav.
Ja. vilket mästerverk det är!! Önska dig boxen i julklapp, Anne! GÖR det!! Kan nog lova dig att du inte blir besviken.

Leopardia:
Japp, det var det svåra livet och Guds ord och katekesen som gällde. Svårt för oss att förstå i dagens samhälle. Det är det verkligen.

leopardia said...

problemet är att jag tycker det är likadant idag... folk är så måna om sin stolthet och ändå är det bara idioti... jag gillade raskens när den gick, men jag såg inte om den nu när den gick igen, inte min grej längre, haha, jag blir bara provocerad...

Anne said...

Förresten, en helt annan sak.
Det var evigheter sen du körde en lista, vore kul med en ny lista så hoppas du har nån på gång snart.... :)

mintid said...

Nej det är en tjej som kallar sig Ila som jag tydligen behöver lösen till nu men jag har inte fått det ;-)...

Lia said...

Annika!
Din inledning på inlägget var så sorgset att jag bara vill muntra upp dig lite:
som den historielärare jag ju är, kan jag trösta dig med att väldigt många av de som utvandrade till Amerika faktiskt återvände till Sverige! Med ny kunskap, lite bättre pengar och förmåga att kunna köpa mark eller annan utrustning som industrialiseringen krävde. Förmågan att återvända fanns alltså redan då, och det tycker jag är fantastiskt fint. Trevlig helg, såg att Lindex har en webshop, men vet inte om de bara sänder inom SWE.

Annika said...

Leopardia:
All right got you! :-)
Raskens ja....Den tillhörde nog också mina fvaoriter, men jag vet inte om jag skulle vilja se om den...

Anne:
SKA seee....Vad jag kan göra :-) Du menar listor där man svarar på alla möjliga frågor? Har inte sett ngn sådan ute på bloggarn på länge...DU vet ju annars att jag är SVAG för sånt! Ska genast ta mig en titt runt bloggosfären efter listor att "sno" :-))


Mintid:
PUST..blev lite orolig där, undrade om hela bloggen börjat strula :-)

Lia:
Det var skönt att höra! För visst var det ofta sorgligt då, och hopplöst...
Men det var skönt att höra att vissa verkligen forhem, även på 1800 talet.

Ska kolla Lindex, fast risken är väl som sagt stor att det bara är inom sverige.

Millan said...

Oj ja de har filmerna sag man ju for laaaaaaaange sedan. Jag kommer inte ihag sa mycket men skulle garan vilja se dem igen!

Annika said...

Millan:
Om du ser om dom har du en högtidsstund framför dig, vågar jag påstå!!

Ekelundskan said...

Filmerna kan man se om och om igen. Jag sitter alltid som förstenad och förfasas över deras öde. Men jag måste ändå säga att musikalen "Kristina från Duvemåla" är snäppet bättre. Musiken får mina ögon att tåras. Och texterna är magiska. Bästa låten är nog den "Ulrika" sjunger till sin dotter om att hon aldrig ska behöva uppleva det hennes mor tvingades utstå.
Hoppas du får tillfälle att besöka orterna - det måste varit en upplevelse för en svensk med ättlingar "over there".

Ha det bra!

Annika said...

Ekelundskan:
Jättevälkommen till bloggen!!
Visst är det en mäktig och stor film! Som jag sa, jag vill äga filmerna med vilkor på att dom finns textade på engelska.
Har tyvärr INTE sett "Kristina från Duvemåla! men det skulle vara jättekul!!! Skulle verkligen vilja!
Den enda låten jag på rak hand kan är : Kristina, guldet blev till sand.
Ja, jag hoppas också att jag kan åka till Minnesota ngn ggn, men det ligger ju en bit härifrån så...

Ha en fin helg!!

Linda said...

Jag har varit två somrar i rad i Minnesota, och jag har varit på alla dom där ställena, Lindstrom, Taylor falls osv osv. Riktigt coolt! I Lindstrom står det till o me en skylt "välkommen till lindstrom" På svenska lixom! Häftigt. Finns även statyer o sånt på karloskar o kristna. och en massa andra svenska saker. Riktigt coolt att ha sett det i verkligeheten.
Det va jättelängesen ja såg filmerna, men ja har velat se dom länge, se om man känner igen sig på dom där platserna dädr man varit i verkligheten..