Friday, March 31, 2017

De sista dagarna i mars

Godmorgon!


Sista mars idag!
HUR otroligt är inte det?
Mars? Slut?
Hur gick det till?
Jag tycker att den här vintern har gått så sanslöst och skrämmande fort.


Nu går vi årets vackraste månad till mötes hos mig.
Det är i april det blommar som allra vackrast. Det ser jag fram emot. Verkligen!
Känner mig lite snuvad på konfekten hittills iår.
Magnoliorna fick aldrig blomma. Vi har de maffigaste magnoliaträd ni kan tänka er här. När de blommar är det som en enda rosa, fluffig dröm.
I år frös samtliga ihjäl. Ja, så sorgligt är det.
Körsbären är ganska fina, men inte som de “bör” vara.
Nåväl, there is always next year …



Veckans bilder tagna med min iPhone.  Ganska gråa morgnar.  En morgon blev jag stoppad av åska och regn när jag nästan var hemma.  Men, det vilar skönhet i det gråa också.





Det har varit ganska gråa morgnar den här veckan. Lite rått i luften. Eftermiddagarna har varit  soliga och fina, för det mesta.
Jag är mer än redo för den verkliga våren nu.
Visst, det är VÅR, men jag är redo för maffet!
Den våren då jag bara förundras över RUBBET omkring mig.





Jo, jag är ganska svag för dis också.

Golfbanan utanför huset där jag bor.  Dimma och gråa skyar.  Det var samma morgon som åskan och slagregnet slog till.

Helgen nalkas, och det är skönt.
Peter och jag ska fixa iordning decket inför sommaren. DET är ett sant tecken det.
I år blir det extremt tidigt, men det beror på att vi får kärt besök snart.
Det ska bli härligt att fixa till det!








Hoppas ni alla har lite trevliga planer i veckoslutet.

Ha en finfin helg alla ni, vi hörs på tisdag igen!



Här kommer bilder från tidigare år.  SÅ här ska det se ut.  Det här är magnolior, som ni ser.  Iår blir det inget av med dem. Alls.  Sorgligt.



OCH det här är körsbärsblomningen nere vid Tidal Basin i DC 2015.  SÅ här fluffigt och drömlikt SKA det se ut!





Grannarnas körsbärsträd i fjol.  Underbart.  I år ser de inte ur så här.  De blommar, men det är inte alls på det här sättet.



OCH här är årets blommor nere vid Tidal Basin. Ni ser va, det är skillnad. Stor skillnad.

Thursday, March 30, 2017

Jättetack, Heltäckningsmattor, Fästingar, Shameless och Boktips.

Hejsan och godmorgon!



* Säger som så ofta förr, tack!!

Alltså, det är så tacksamt att skriva mina onsdagsinlägg och ha er som läsare. Gillar all feedback ni ger mig.
Tycker också att ni ger mig idéer när ni kommenterar. Vips ser jag något där som jag kan plocka upp och skiva om. Mycket glad för ert engagemang.
Precis, jag lägger kanske ner mest krut på mina onsdagsinlägg, och därför är det så roligt när ni tycker till om dem. Eller, så här, det är kul när ni tycker till varje dag.
Lite längre ner i dagens punkter ska jag ge er boktips på de böcker jag läst, och verkligen läst med intresse, som handlar om folk som bor i tunnlarna i New Yorks tunnelbanesystem.
Ja, de bor där. Verkligen bor.
Men, listan finns i slutet av detta inlägg.



* Heltäckningsmatta!! SAY what? VAR?


I lördags tog vi ju tricken in till stan för att se körsbärsträden i sin prakt. Jag tror jag nämnt detta förr, men kolla in golvet i tunnelbanevagnarna i Washingtons tunnelbanesystem.
HOW WEIRD, right?
Ja, det är heltäckande mattor.
Man kan ju verkligen bara fråga sig en enda sak, varför? OCH hur tänkte de DÄR?


Bild jag tog i lördags. Kolla in golvet ...


*    Mild vinter lär ska ge …


… Massor med fästingar. Fästingplågan på den amerikanska östkusten är påtaglig. Det fullkomligt kryllar av de vidriga odjuren. Farliga är de. I min omedelbara närhet känner jag två personer som bägge har kronisk borrelia.   Den ene har det värre än den andra. Ingen av dem kommer att bli frisk från sjukdomen, utan det behandlas ständigt. Det går i skov.
Borrelia går under namnet Lyme disease här.  Mycket tufft för de drabbade. Ibland blir jobben lidande under de dagar då det kanske gör extra ont, eller känns extra plågsamt.
Ännu fler är de jag känner som haft borrelia, upptäckt den i tid, och blivit friska med hjälp av stark antibiotika.
Fästingarna är ett helvete. Läste att man iår varnat alla de “thru-hikers” som vandrar The Appalachain Trail  från Georgia till Maine.  Längs The A.T är det fästingtätt värre.  Ofta vandrar man ju på en smala stigar som omges av högt gräs.
Problemet är alla de rådjur vi har, eller hjortar är det väl, de sprider de vidriga krypen. Hjortstammen måste skjutas av. Vi har galna massor av dem. Jag ser dem nästan varje dag då jag är ute och går. De är mer tama än vilda numera. Nej, jag tycker inte om dem. VILL att stammen ska skjutas av rejält. DESSUTOM äter de upp mycket i min lilla täppa. Sorry, jag är inte någon stor djurälskare i det här fallet.


Fästingrisken är megastor.


*    Shameless
 

Idag ska ni får ännu ett Netflix-tips av Yours Truly.
Karolina fick oss att börja titta på tv-serien Shameless. Åtta säsonger ligger nu på Netflix, annars är det Showtime som visar serien.
Serien handlar om en ensamstående, svårt alkoholiserad pappa och hans sex barn i de södra delarna av Chicago (just det, de sämre områdena av stan). Pappan har inte yrkesarbetet på flera år, han lever på staten, av välgörenhet plus på alla små brott han gör då och då. De sex barnen kämpar på med hushåll och skolarbete. William H Macy spelar fadern med BRAVUR! Alltså, det är en ren och skär DRÖMROLL för en skådespelare att få gestalta denne galne fadersfigur.
Serien är sjukt KUL och galet skruvad samtidigt som det är en hel del allvar med i bilden.
Jag är så road av den, så road att Peter och jag med lätthet betar av ett par avsnitt varje kväll.
Jag tycker ABSOLUT att ni ska se serien. Det är en dramedy av allra bästa sort!
Peter och jag ser inte speciellt mycket på vanlig TV längre, nästan allt vi ser ser vi på Netflix eller HBO via Apple TV. Så smidigt och lätt.

Bild från Netflix.

*    Böckerna jag tipsar om ...


* Mole People. Life in the tunnels beneath New York City av Jennifer Toth.
(Detta var den första bok jag läste på ämnet, och kanske den jag gillar allra bäst. Den är SÅ intressant, spännande, ledsam, kuslig och BRA).

* Tunnel People av Teun Voeten.
(Mycket bra bok skriven av en holländare som under fem månader levde bland de utslagna i New Yorks tunnelbanesystem. Han skriver om dem han träffade där med stor värme och respekt)


* Hidden Cities: Travels to the Secret Corners of the World's Great Metropolises: a Memoir of Urban Exploration av Moses Gates
 (Boken handlar även den om folket som lever under jorden, men även om författarens resor till olika tunnelbanesystem runt om i världen. Vad han sett därnere, och hur man ens tar sig ner i den förbjudna underjorden. Ja, han har besökt Stockholms tunnelbanesystem också. Det var kul att läsa om hans resa dit. Moses är inte bara intresserad av tunnlar och systemen under jord. Moses besöker även skyskrapor och stora landmärken där han klättrar upp på tak och spiror. Han beskriver bland annat en hisnade klättring upp till högsta punkten på The Brooklyn Bridge).




Nu önskar jag er alla en fin och bra torsdag!!

Wednesday, March 29, 2017

De sämre delarna i en amerikansk storstad.




Godmorgon onsdag!


Idag tänkte jag att vi skulle prata lite om de sämre delarna i den stad man råkar bo i.
Jag fick uppslaget av mina goda bloggvän, Monica, som kommenterade våra ryggsäckar i gårdagens inlägg. Ni vet, det inlägg där jag visar bilder av körsbärsblomningen i DC.
Peter och jag brukar för det mesta ha ryggsäckar när vi åker in till stan om vi ska knata långt.
Jag har en ryggsäck i tyg för “stadsresor”, en Vera Bradley (av alla designens i världen, ja jag vet, suck ... ). Peter har en “vanlig”. Ibland är det bara jag som har min  Vera med mig, och Peter har ingen alls.
Men i min Vera ligger alltid min Canon-kamera (då den inte används) och i den ryggan lägger jag också min plånbok, tunnelbanekort och en hårborste och läppstift, typ.
Ja, ni vet, sånt.

Monica undrade lite över risken för rån när man är inne i DC.
Det fick mig att fundera lite på det här med osäkrare stadsdelar …

Alla amerikanska storstäder har sämre områden. Varenda en. Det finns inga undantag.
Samtliga städer har så pass farliga områden att de  SKA undvikas. Det finns områden i Washington DC jag aldrig varit i, och som jag varnats för sedan jag flyttade hit.

Bild från theburtonwire.com

När jag kom hit som au-pair hade jag redan i Sverige hört om vilken farlig stad Washington DC var.
DC ledde mordstatistiken i USA på den tiden, och jag vet nog att det fanns dem därhemma som var lite smått oroliga över att jag skulle bo just i Washington DC. OK, i Arlington, Virginia men det är ju faktiskt så gott som att bo i downtown DC, iallafall Rosslyn, VA där jag bodde.
När jag kom hit frågade jag ju givetvis min värdfamilj om de sämre områdena (det hade vi säkert pratat om redan under intervjun, om jag inte minns helt fel).
De, i sin tur, talade om för mig att jag aldrig skulle åka till South East DC, eller (då på den tiden) gå bortom 14 gatan, och att jag skulle vara försiktig i delarna bakom The Capitol Buildning. Idag är det lite annorlunda, man behöver inte längre vara rädd för att gå bortom 14 gatan, och bakom the Capitol är det väldigt “uppstädat”. DOCK, det finns delar som fortfarande inte bör beträdas. Det är souh east DC och Anacostia bara för att nämna ett par.
Men, detta vet man, och man åker således inte dit.

Det finns tydligen en app man kan ladda ner som heter Sketchy Neighborhoods. Detta var en nyhet för mig, fick reda på det då jag googlade igår.

Under mitt år som au-pair hände inget “farligt” mig trots otaliga besök i DC. OCH trots sena hemkomster med tunnelbanan.
Det som är tydligt, och det gäller samtliga amerikanska städer, är att man KÄNNER AV när man kommer in i ett område som är lite halvtaskigt.
Det KÄNNS och det SYNS på en gång. Man får lite dåliga vibbar, och man går därifrån. Det lustiga är att på gatan bredvid kan det vara väldigt lugnt och fint och helt annorlunda. Så det kan finnas små fickor av sämre områden man kan vandra in i då och då.    Det är vattentäta skott mellan stadsdelar och gator ibland.  Ena sidan ska undvikas, medan den andra är totalt och helt okej, om vi ska hårddra det.

De sämre delarna av amerikanska storstäder kan man nog faktiskt rent beteckna som slum och ghetton.
ÅK med Amtrak (vår motsvarighet till SJ) mellan till exempel Washington DC och NYC så får du se slumområden. För ja, tågrälserna drogs ju alltid genom de sämre delarna av städerna. Det märks så tydligt i Baltimore, där går tåget in genom slummen, och det är faktiskt rent otroligt det du får se. USAs absoluta baksida. Hus där folk bor som inte har fönsterglas, du ser tältstäder, du ser ruckel där människor framlever sina dagliga liv, du ser barn som leker i detta. Det är deppigt och läskigt som FAN att se. Ursäkta min franska.
Sen tuffar tåget in i Philadelphia, och där ser du samma sak. Igen, tågspåren går genom de allra sämsta delarna av städerna. Wilmington, Delaware…samma sak.
Sen kommer du in i New Jersey, och där ser du ett och annat också som du kanske inte tror att du skulle få se.
OCH så tuffar tåget på mot Penn Station på Manhattan. Du ser graffiti (som ofta är väldigt vacker, ska tilläggas), du kan se hur någon sitter på bangårdarna och eldar något i ett oljefat. Du förstår genast att den personen inte borde vara där.  Du förstår att personen kanske bor i tunnlarna, eller att denne någon bor bland tunnelbane och tågvagnar på en bangård.
Jag hoppar oftast av vid Penn Station när jag ska till Manhattan.
Under mitt år som au-pair,  då jag hade en god au-pair kompis som bodde i Connecticut, brukade jag ta Amtrak för att hälsa på henne. Tåget girar ut från Manhattan genom Bronx och Yonkers och jag minns att jag var helt och totalt häpen över den misär som där fanns, och säkert finns än idag. MEN Bronx är till stora delar “uppstädat” numera.

När jag var ny i USA--och besökte Manhattan--var det en mycket osäkrare tillvaro där än det är idag.
Idag känns det som om de allra flesta delar av Manhattan är säkra, inklusive Harlem och The East Village. MEN då, 1990, var det inte speciellt säkert att ens besöka Time’s Square. Den delen av stan skulle helst undvikas. Idag är det en stor turistpunkt.
I DC är det lite samma sak, mycket som blivit “uppstädat”.
Men, problemen flyttas ju således till andra delar av staden, eller till utkanterna.
Delar som man verkligen inte vill, och bör, besöka.


Man är givetvis inte säker någonstans. Det är ingen. Du kan bli rånad när du minst anar det.  Varsomhelst.  Här i Reston finns det vissa delar som jag faktiskt undviker lite också. Inte så att jag paniskt undviker dem.  Inte på det sättet jag undviker South East DC, men det finns områden här som inte är så jätteroliga heller.
Igen, man känner det direkt. DU känner av det då du kommer till dem.

Bild från Fandom.  Riktigt SÅ här övertydligt är det kanske inte.


Mitt råd till dig som ska till en amerikansk storstad är:
*  Kolla upp innan var de sämre omårdena ligger. Oftast vet du det, du har hört talas--och läst-- om dem innan du kommer till den stad du ska besöka.
*  UNDVIK dem. Var inte dum, åk inte dit enbart för att du är nyfiken. DET kan stå dig dyrt och det kan bli mycket farligt.
*  OM du känner av att vibbarna förändras då du vandrar i en storstad, gå därifrån. Direkt. Hoppa in i en taxi om du inte tycker att du kommer därifrån fort nog. Gå på din magkänsla, den förråder dig nästan aldrig.
*  Dela upp dina pengar i olika fickor. Ha helst inte mycket cash på dig. Lämna de kreditkort du inte behöver hemma.  Dela upp de kreditkort du har med i olika fickor.
*  OM du blir rånad, lämna ifrån dig det de vill ha, MUCKA inte.
*  Gå inte ner i tunnelbanan om du tycker att stämningen är lite otäck i den stadsdel där du går, ta en taxi.

På det stora hela tycker jag man oftast känner sig “safe”, tro mig. Ingen behöver vara rädd för att resa till en amerikansk storstad.  Faktiskt, tvärtom!!   Håller du dig till de platser där allt är “OK” så är det inte skrämmande. Det är bara kul.
OCH du, var inte rädd för att fråga om hjälp, amerikaner är oftast så otroligt hjälpsamma och hjälper dig gärna.

Ha nu en fin och bra onsdag!

Tuesday, March 28, 2017

Cherry blossom time in Washington, D.C




Good morning!!


It is THAT time of the year again, cherry blossom time in Washington DC.




The trees in Washington are starting to turn to that perfect light green spring color!  It is not quite time for that yet in the suburb of Reston.  Maybe in a couple of days?  I hope so!


Here is the gang on its way to the Tidal Basin.  This is The National Mall in D.C.

The Washington Monument in the spring!

Peter, Karolina, Pete (my father-in-law) and I took the metro downtown early Saturday morning.
Spring has sprung in DC. Maybe it has sprung a bit earlier than out in the northwestern suburb where I live.
The trees in The District are starting to turn green, and the flowering trees are plentiful.


Tidal Basin!  The monument in the background is my favorite monument in DC, the Jefferson Memorial. 


Cherry blossoms and pedal boats that one can rent.


There are about 3,000 cherry trees surrounding the Tidal Basin (and other parts of the areas surrounding the basin).  All these trees were a gift to the United States from Japan back in 1912.  

When the trees are in bloom you are sure to find so many tourists in Washington, D.C

HOWEVER, you CAN tell that a lot of the blooms did freeze to death after the cold snap we had two weeks ago.
It is not the same fluffy, dreamy clouds of blooms as it has been in the past.
I’d say that about 30% of the blooms are gone this year.
Sure, it is STILL so lovely and it looks like a fairy tale.
But, if you know how it is supposed to look—well— then you know …


Dreamy, dreamy ...


And, here is Karolina!!


Saturday also happened to be the first day of the big annual Cherry Blossom Festival.  



The weather was top-of-the line good. Around 73 F (23 C).
And, it was packed with people around the Tidal Basin where all this cherry blossom beauty is concentrated.
Usually, we walk around the entire Tidal Basin, but we could not do it this time around. Pete has some problems with his hips and knees, and Karolina had to be back in Reston for an interview in the early afternoon.








The Washington Monument again.

Here in Reston the cherry trees are blooming as well (pictures from Reston will follow later on this week).
But, it is the same thing here. It is NOT as bountiful as it should have been.
And, I have a fear that the magnolia blooms did freeze to death, for reals, this year.
Magnolias are so beautiful while they are in their full pink bloom, but I have not seen them at all this year. Yes, they usually bloom around the same times as the cherry blossoms.








Lots of people.

It is spring. It really is.
And, it feels so good.





My own little family.





Have a good Tuesday, dear readers!!




Friday, March 24, 2017

Fredagssnack ...



Hej och godmorgon fredag!


Ja, nu är det återigen helg.
Ibland känns det inte som om det är annat än måndagar och fredagar. Konstigt.


Några av veckans bilder.  När jag tog dessa var det minusgrader och blåsigt, men soligt, vackert och blått var det.  iPhone.



Nu går vi en mildare helg till mötes, jag tror det ska bli uppemot 23 grader varmt imorgon. Faktum är att vi då har planerat att åka in till DC.
Just det, det är dags att ta tempen på de där körsbärsblommorna, ni vet.
Så med lite tur kan det bli en bildbomb härinne på tisdag.
Vi får se om man märker stor skillnad på blomningen iår. Det sägs ju att kanske hälften av blommorna frös ihjäl under köldknäppen. MEN, vi får se, jag blir ju ögonvittne till det hela.




Grannarnas körsbärsträd ser lovande ut också. Det är roligt.
Jag har god koll på dem här från min stol i köket.
Den vackraste tiden på året ligger framför oss nu.
Underbart.



Grannarnas körsbärsträd.  Ni ser, de är på kommande.  Jag tror på dem!!  Om ett par dagar kommer de att blomma fullt ut!  Canonbilder.





Tog bilderna igårmorse, det var minusgrader då också.


Veckan har varit mysig.
Det har blivit otaliga kortspel. OCH när vi spelar kort är det Chicago som gäller. Trevligt.
Jag fick en alldeles särdeles god hand häromkvällen.
SYND att jag inte var Vegas, det är allt jag kan säga. Jag hade blivit rik på kuppen, haha!
Det blir en del sällskapsspel också, kul det med.
Ja, det blir allt en lite extra knorr på vardagen då ens utflugna barn är hemma.
På söndag bär det av till North Carolina igen för henne. Men, vi ses snart igen eftersom Peter, jag, min syster och svåger ska ta en liten sväng ner till Elon då de är här.


KOLLA!!  En straight flush!!  Jajamen!!  Stege i färg!  Det NI!!  Det betyder vinst direkt, spelet slut!

Svennefrulle galore har det varit också.
Två av mina vänner är fena på bakning alltså. Helt otroligt det de bjuder på.
Det är de två hälsingestintorna som kan det där med bakning, Lotta och Anna.
Igår var vi hemma hos Anna som bakat två sorters matbröd och en mazarinkaka. PLUS att hon bjöd på starkt, gott kaffe i söta koppar.
Ja, en höjdarfrulle.
Jag kan inte baka, så jag kan aldrig ge mig in i den här bakleken.  Tacksam för att Anna och Lotta är så begåvade där!
Tack Anna för igår!!



Anna med sitt goda bröd!




SÅ otroligt GOTT allting allt!



Mazarinkaka, och den var så galet god.  Ja, det är inte klokt vad god den var.

Jag får mer och mer sug på att göra iordning deck och täppa. MEN, det är ingen ide riktigt ännu. Visst, dagarna börjar så sakteliga bli varmare och mildare. MEN nätterna kan ännu bjuda på frost. Det är lika bra att vänta med fixet (plantering av blommor), fastän det lockar ordentligt. Min täppa är så FUL nu. Den ska städas upp efter vintern. USCH, vad skräpig den är. Decket är också sådär tidigt vårtrist. Jag planerar att “våra” decket rekordtidigt iår eftersom vi får sverigebesök om ett par veckor. Jag hoppas att det kan bli lite deckhäng då. Man vet aldrig, april är en svår månad hos oss. Den kan bjuda på ömsom 25 grader och ömsom 5 grader. PLUS att det ofta regnar mycket under våren. MEN, vi ska hoppas på det bästa. Blomningen borde vara underbar, det tror jag.

Nu önskar jag er alla en fin vårhelg. Är det månne nu ni går över till sommartid hemma? Den har vi här haft i två veckor redan. Jag har vant mig nu, men tycker fortfarande det är astönigt att byta tid.

Ha det bäst alla ni!!