Den allra sista återblicken ...

Fredag!


Japp, snabbt gick veckan också. Som vanligt.
ALLT bara flyger iväg.

OH well.

NU kommer den absolut sista återblicken på 2019.
Minnen via Instagram. I slutet av varje månad gör jag ett collage i form av de nio bilder jag gillat bäst under månaden.
Faktum är att det är ganska många som gör liknande sammanfattningar på nätverket.
I snitt lägger jag upp 18-20 bilder i månaden på Insta.
Jomen, jag tycker att det är trevligt medium. Det går snabbt, jag skriver aldrig långa texter där. DET orkar jag inte, för jag skriver ju allt som läggs ut på Insta från min mobil.
Snabbt och lätt ska det vara.
Kan dock säga att det inte är något i hafsverk bakom de bilder jag publicerar där.

Januari!

SOM var så mycket vintrigare, kallare och snöigare än årets upplaga.  

Februari!

Som till allra största del handlade om vår stora resa västerut.  Jag öppnade faktiskt ett annat konto på insta enkom för denna resa.  Ett resekonto.  Det kontot ÄR privat, och det är endast aktivt då jag befinner mig på resande fot.  Det heter @nwse_travels

Mars!

Den underbara våren kom under månadens andra halva.  LJUVLIGT. Isporr fanns det tydligen också gott om under månadens första hälft.

Ibland plockas jag upp av någon större Virginia-hub som återpublicerar mina foton. Sådant är kul, och det är därför hashtags finns, hihi.
Varenda bild (sedan tre år tillbaka) på min insta är tagen med min iPhone 7. Den luren börjar bli trött nu när den närmar sig sin treårsdag. Batteriet laddar ur snabbt, appar crashar och det är lite, lite glapp i den då jag lyssnar på radio via mina hörlurar.
Jag använder mobilen dagligen då jag fotar, lyssnar på radio, på poddar,  messar, läser DN och dylikt.
Men, jag tycker nog ändå att smartphones i allmänhet har alltför kort livstid.

April!

LÄTT årets vackraste månad hos mig.  ALLT står i blom.  Det är som en enda körsbärsdal, eller blommande saga, överallt.  Underbar månad.  Som synes, det var egentligen bara blommor jag plåtade i april.

Maj!

Vi återvände till Kalifornien igen.  SÅ härligt.

Juni!

SOMMAR!!  Karolina fyllde 23, och vi for på vår årliga resa till The Outer Banks.

Instastories kör jag aldrig, mest för att jag egentligen inte har något grepp om det. HAHA, det är sant, jag har ingen koll ALLS på HUR MAN GÖR.
Jag kan se framför mig hur Karolina skakar på huvudet nu …
Någon skrev till mig nyligen via DM, kan du inte lägga upp något på stories? Nä, för jag vet inte hur man gör. PATHETIC. Och i sanningens namn, jag har inte tagit reda på det heller. Alltså är mitt intresse för stories ganska svagt …

Juli!

I mitten av månaden tog jag mitt pick och pack och drog till sommarstugan vid Sundet!

Augusti!

Jag njöt i fulla drag vid sommarstugan.  I slutet av månaden packade vi ihop och åkte till Stocholm.

September!

Två veckor av denna månad tillbringades i Stockholm och i Småland.  Den 15 tog jag (och Peter) SAS-planet tillbaka till DC där det ännu rådde FULL sommar.

Jag får fortfarande otaliga underliga manliga följare ( sk botar de flesta) och bitcoin-mäklare som blockas på daglig basis. Nej, jag tänker inte göra kontot privat, för då är det noll poäng att köra med hashtags och noll chans bli återpublicerad.
Jag, liksom alla andra, gläds över likes och kommentarer. Men, jag har märkt att antalet likes blivit färre sedan instagram började gömma dem.

Oktober!

Under månadens andra hälft blev det höst på riktigt.  Underbart SKÖNT.  DÅ var jag väldigt less på sommar och värme.  ÄLSKAR hösten här.  

November!

VACKER månad här.  FIN!  Åtminstone den första halvan innan allt är kalt. Sen blev det Thanksgiving ...

Top Nine!

Istället för decembers bästa blir det alltid årets bästa i slutet av året. Många på Insta loggar in på en webbsida, Top Nine, på vilken man kan kolla HUR många likes man fått under de tolv månader som just gått, och vilka bilder som är de som gillats mest av alla under det gångna året.  På bilden ovan ser ni de nio bilder som fick mest likes av mina bilder 2019.

Jag heter @skandigirl jag tralala!
;-)
OCH den här helgen är det SUPER BOWL som vankas här in da US.
Matchernas match. FINALEN i den amerikanska fotbollsligan.
Super Bowl Sunday är en festdag överlag. På söndag vankas partyn i parti och minut över hela USA. Vi ska som alltid hem till min vän Susanna och se matchen där.
Lagen som möts är San Francisco och Kansas City.
Jag kommer inte att titta mycket på den matchen, det kan jag säga redan nu …
Jag kommer att sitta och prata med mina vänner istället (de som inte ser matchen, vill säga).
Men reklamen är kul under Super Bowl, extremt påkostad. EXTREMT!

Nåväl, jag berättar mer på tisdag.
Önskar alla ett riktigt fint veckoslut!

Att frysa, Att oroa sig och Att känna nostalgi för en burk ...

Hej torsdag!



DEN veckodagen igen!
Alltså dyker vi rakt in i det vanliga …



*   Att frysa


KUL att höra om era vinterbarndomsminnen igår. Att frysa efter aktiv lek ute verkade verkligen vara så vanligt.
HUA.
Idag är sannerligen overaller, vantar och mössor så mycket bättre än de var då vi (läs jag) var små. Alla som är yngre än jag  hade så mycket bättre vinterkläder.  Och de som är äldre … Ja, ni hade sämre, utan tvekan.

Jag skrev att jag inte frusit så mycket i vuxen ålder som jag gjorde som barn. Vad jag menade ÄR att frysa utomhus. Jag leker förstås inte i snön längre, så det är en viss skillnad. Åker inte skridskor heller längre, inget sånt.
Däremot fryser jag inomhus mer än någonsin nu i vuxen ålder. Jag har temperaturen på 20-21 grader i huset, men det är som förgjort. Jag fryser nästan hela dagarna. Speciellt på eftermiddagarna av någon skum anledning.
Peter säger samma sak.  Vi går här som två genomfrusna eskimåer på eftermiddagarna.  Peter har ett mobilt värmeelement på sitt kontor.  Jag har också ett som står där jag befinner mig.
Patetiskt, haha.

Huset är ju inget vidare isolerat heller, som jag berättat om många gånger förr. Kylan söker sig in via golvlister och eluttag.
Häromdagen då jag skulle slå på ett mobilt värmeelement i källaren mätte jag tempen nere vid golvet i hörnet där det står, 7 grader. SJU!
Det är så inte OKEJ.


Den gången jag frusit mest i vuxen ålder, eller kanske till och med frusit mest i hela mitt liv, var när Karolina och vi var i New York City vintern 2014. Ni minns, när Karolina gjorde sina auditions för olika universitet. Vi var i NYC i en knapp vecka den vintern. DET var den kallaste veckan på hela året. OCH bara resan dit från DC med tåget var som att färdas genom Sibirien, tåget helt täckt av is och snö. Snö och is och frusna floder och vatten HELA resan upp.
I NYC ven kylan mellan husen och längs gatorna. Det var som tortyr. Det gjorde fysiskt ont och jag minns att vi knappt kunde tänka, haha. Vi vek in på affärer titt som tätt bara för att få värme.
Vidrigt. DEN råa kylan som rådde där har jag inte känt vare sig förr eller senare.
Det blir jädrigt rått i DC också, och i Stockholm. MEN i NYC var det i en klass för sig ...
DET tar nog fryspriset i mitt liv.

Från gårdagens kommentarsfält tar jag med mig: Vivan som beskriver hur det var att gå till skola och söndagsskola iklädd hemstickade ribbade strumpor i yllegarn som stacks något infernaliskt. Jag tar också med mig det om hur hennes mor under de riktigt kalla vintrarna satte ullsockor utanpå skorna.
Jag tar med mig Ericas berättelse om -42 grader, -42!!!   En kyla som jag aldrig har upplevt. Faktiskt en kyla som jag inte ens kan föreställa mig. Däremot har jag varit med om -30, och däromkring, hos min mormor och morfar en vinter. Isrosor på fönsterna och en kyla som på riktigt gjorde att det knäppte av köld i stugan.
Men, -42? Nope.

Bild från MSN.com

*   Att oroa sig



När jag är ute och går lyssnar jag alltid på radio, eller på poddar. Det är så roligt att ha dessa program som sällskap längs min väg. Nyligen pratades det om oro i något program jag lyssnade på.
Hur man alltid oroar sig för sina barn. Det spelar liksom ingen roll hur gamla de är, oron sitter där ändå.
Man pratade också om hur vi föräldrar idag “håller koll” på våra barn via appar av allehanda slag. DET var ju inget som våra föräldrar gjorde under vår uppväxt. De visste inte var vi höll hus, inte vad vi gjorde. Ingenting. Vi hade säkert någon överenskommelse om när vi skulle vara hemma, och den höll jag nog oftast. Somliga vänners föräldrar jag minns från min uppväxt fick sitta och ringa runt till barnets kompisars föräldrar för att kolla om deras telningar höll till där.

Då vi blev äldre och började gå ut och roa oss kan jag nog förstå oron på riktigt. Att inte veta då vi skulle komma hem.
Ligga vaken, vänta och undra. Kanske kolla fönsterna med jämna mellanrum på natten, kommer hon inte snart …  Jag vet att min pappa (min mamma var inte fullt så orolig som han) inte kunde somna förrän han hörde nyckeln i dörren. Jag är likadan, jag erkänner det utan omsvep.

Det lustiga är, jag oroar mig mer för Karolina när hon är hemma i Reston än när hon är i LA. Visst är det knäppt?
Det är som att jag måste släppa oron, att jag inte “orkar” oroa mig när hon åker till LA. Samma sak var det på Elon, hon var för långt bort för att jag skulle känna den där närvarande oron.
NU är jag orolig då hon är hemma, om hon är hos någon kompis som bor i närheten till sent på natten. Jag är orolig då hon kör iväg med bilen. DET trots att jag borde vara mycket oroligare då hon rattar sin bil i LA där trafiken är helt och hållet galen.
Men, oron är värst när hon är på hemmaplan.

Visst, jag oroar mig för hennes körning i LA, för det hon gör och inte gör, när hon går hem på natten från sitt jobb. ALLT SÅNT. Men det är inte samma akuta oro som jag känner då hon vistas på hemmaplan.
Konstigt det där.

OCH så har jag ju appen, där jag kan kolla henne. Hon vet ju om det, att jag kollar. Karolina skrattar lite och suckar, JAG vet att du kollar mig.
Jag erkänner, jag kollar var hon är varje morgon när jag vaknar. Så fort jag ser att hon är hemma, eller hos pojkvännen, kan jag pusta ut lite.

Men det här med att kunna kolla via app var någon är? Jag vet inte vad jag egentligen tycker om det? I sanningens namn har jag nog väldigt blandade känslor vad gäller den saken.
Jag följer Peter, Karolina och några få familjemedlemmar via app. Inga vänner. Inget sånt. VILL inte det, vill inte heller att vänner ska ha koll på var jag är. Jag vill inte veta var de håller hus heller. Men jag kan tycka att det är bra att min syster till exempel vet var jag är.

VAD tycker du?
Har du koll på dina barn, eller din partner, via app?
Vill du själv bli kollad?
HAR vi för mycket digital koll på “de våra” idag?

De här två apparna alltså ...

*   Att känna nostalgi för Nivea


Skrev ju om Nivea igår också och hamnade i lite nostalgistämning bara av det. Nivea finns ju kvar, men jag vet ärligt talat inte om de blå, klassiska burkarna med den vita krämen ännu existerar? Kanske gör de det?
Jag ska kolla nästa gång jag är i affären. OCH om de finns kvar, då jag ska banne mig köpa en burk, for old times sake.


MINNS iallafall dessa söta burkar som kom på 80-talet och som jag och mina vänner köpte. De var ganska små, och de fick lätt plats i handväskan.
Mest minns jag hur otroligt fina jag tyckte att det var. OCH det tycker jag än idag. Skulle med nöje ha dessa små burkar som prydnader härhemma.

Bild från Pinterest.

Med dessa tre punkter—varav två är LÅNGA— önskar jag alla en fin och bra torsdag!

Nostalgi-Annika: Kyla, väta och Lovikkavantar ...

Godmorgon!!



Vinter?
Den verkar inte existera hos mig iår. Istället känns dagarna lika.   Det är (i snitt) runt 3-5 grader varmt,  oftast med några minusgrader nattetid.
Ingen is på sjöar och vattendrag. Absolut inte en snöflinga i sikte.
Det är som en enda lång senhöst, allting.



Det är samma sak i stora delar av Sverige, speciellt i de södra delarna. Stockholm har knappt sett en snöflinga i vinter.
Vissa säger att det är härligt och skönt och att det VÅÅÅÅRAS. Eeehh, nej, det våras INTE.
Däremot är det något mycket fel när snödropparna tittar fram under första halvan i januari och när körsbärsträden i Kungsan börjar blomma lite smått under midvintern.
Men våras? Nej, det gör inte det.
Snarare, istället för HÄRLIGT och SKÖNT, är det väl egentligen HÖGST skrämmande och TOTALT  onormalt.


När jag växte upp var det ju vinter på riktigt.
Somliga vintrar var svinkalla. Andra mildare.
Men, de hade iallafall ett gemensamt och det var att det förr eller senare alltid blev vinter.
OCH vintern brukade visa sitt ansikte för första gången någon gång i november i form av större snödrabbningar. Sen töade det bort. OCH så snöade det igen. OCH töade bort.
SÅ minns jag vintrarna från när jag bodde i Stockholm. Det gick fram och tillbaka hela tiden från äkta vinter med otaliga minusgrader till att kvicksilvret kröp upp runt nollan och det töade. Barmark blev  med jämna mellanrum på vintern, men sen kom snön ALLTID tillbaka.
Vissa vintrar var strängare än andra. Det kunde verkligen vara vinter en hel vinter ibland. Fast, som sagt, mest minns jag att det gick fram och tillbaka mellan snö och tö. ATT det alltid blev snövinter--otaliga gånger om-- från november till mars. Ibland in i april också.
Aprilsnödrabbningar är/var inget ovanligt.




Det jag egentligen menar att skiva om idag är hur mycket och gärna vi lekte i snön när det var vinter och snö.
ÅÅÅ, det var ju så himla ROLIGT allting som hade med snön att göra. Vi åkte pulka nästan varje dag, och skridskor åkte vi på spolade isbanor så fort det fanns is på dem. I min förort spolades flera banor, så vi hade många att välja på.
Inne i Rålamshovsparken i Stockholm spolades en jättebana, ungefär som en 8, och man kunde åka och åka. SÅ roligt.
Alla oändliga eftermiddagar i pulkbackar och kvällar på upplysta skridskobanor. Eller, för all del ibland även på Mälarens is.

Bild från tanto i Stockholm från Sveriges radio.

DET som däremot var mindre kul--under all lek i snö och på is--var hur frusen man blev. Ja, visst fanns det termobyxor som vi hade på ibland. Fast mest minns jag ändå hur vi lekte, eller åkte, i jeans eller manchesterbyxor. Vi hade givetvis täckjacka, toppluva, stickad halsduk, Nivea på läppar och kinder (jag kan fortfarande känna doften av Nivea).
OCH så kom vi då till det plagg som gjorde att vi började frysa snabbt, vantarna. Nästan alla på den tiden hade Lovikkavantar, eller andra stickade vantar. När de blev blöta blev de TUNGA och KALLA. OCh dess inverkan gjorde att man började frysa över hela kroppen. Jag kan fortfarande minnas hur Lovikkavantarna  blev fulla med snökockor som fastnat i den långa ullen. Fullständigt tunga och våta.
När vi kom inomhus igen hängde vi upp dem över element där de dropp-dripp-droppade ner på golvet (där det låg tidningspapper eller gamla tygtrasor för att fånga upp vattnet).
Ett annat plagg som gjorde att man började frysa var jeansen. NÄR de blir blöta är det ju så OTÄCKT. DE kunde bli så fulla av issörja, snö och vatten att de slafsade runt anklarna. OCH för att inte tala om hur blötan från låren spred sig. UUUÄÄÄCK … bara minnet av detta alltså!
Jag skrev om termobyxor ovan likaså, de var ju inte som dagens skidbyxor precis. De där termobyxorna sög också i sig vatten och blev blöta och kalla. OM än inte på samma sätt som jeansen, hua,
När jag tänker på detta börjar jag faktiskt frysa bara vid tanken.

Bild från tradera

Jag minns också hur jag SÖG snön och vattnet ur vantarna. FRÄSCHT, haha. Men jag tror nästan alla ungar gick och sög och tuggade på sina vantar.
Faktum är att jag än idag kan känna hur en blöt yllevante luktar, och SMAKAR.
Ibland hade vi fingervantar under yllevantarna. DET hjälpte till viss del.
Underställ var ju såklart bara vanliga tjocka, ribbade strumpbyxor eller Polarn och Pyrets långkalsonger.

OCH många gånger kommer jag ihåg hur man frös så att händerna domnade bort, fötterna också. Man kunde komma hem och vara så frusen att man GRÄT.
Det gjorde SÅ ont när händer och fötter började “tina” igen, och jag minns så väl hur  DET pirret kändes.

Bild från ntnews

Att frysa på det sättet man frös som barn har jag inte varit med om i vuxen ålder.
Vi hade såklart inte VETT att gå in heller när frossan satte in. Det var ju så himla roligt att leka, åka pulka eller att skrinna.

Klassiskt på vintern, Nivea. Bild från Shutterstock

Minns du detta från din barndom och uppväxt också?
Hade du Lovikkavantar som blev som tunga isproppar?
MINNS du hur det var att frysa om händer och fötter så det gjorde ONT?
ELLER hur jeans och långbyxor, som var blöta av snö och is, började smeta runt benen?

Haha, faktum är att jag börjar frysa bara genom att skriva det här inlägget.

NU ska jag avsluta och ge mig ut på ännu en mild morgonpromenad i min del av världen. TROR inte jag behöver oroa mig för att eventuell förfrysning denna nådens januarionsdag anno 2020.

Ha en fin dag idag!
PS, stay warm :-)

Blazing by ..

Good morning!!


It is Tuesday, yet again.
Another weekend came. Another weekend went.
And, a good weekend it was.
I hope you guys had a good one as well.


Peter and I did our usual things, like taking walks, shopping and the likes.
I also made two good dinners, as per usual.
I really like cooking on the weekends, just taking my time, chatting, sipping a glass of wine, listening to a feelgood-spotify playlist, lighting candles.
Well, you know, those things.
And, then you can sit by the table however long you want just talking and eating.
It is the very best part of the weekend.
We had another couple here for dinner on Saturday night. It was so nice with lots of energy and good laughs.

The pictures are all taken during my recent walks in the neighborhood.

My new year’s resolution is still going strong.
I gave myself a promise, to let my phone be after bedtime. Last year, I hardly read any books due to this darn (and also beloved) phone. At bedtime, I was constantly on it checking instagram,  facebook, Nextdoor, reading the news, playing wordcrossy and whatnot.
It got to me when I realized that I had not read a single book during the fall.
NUFF with the insanity.
SO, the phone is now banned after bedtime.
The only thing I am allowed to do is to activate the alarm (which I do via an app).
And, just by cutting out using my phone at bedtime, my screen time really has decreased. Well, I know that from the weekly screen time report I get …
The good thing is that I have already read THREE books, and I am now on my fourth for the year.
So this resolution is one I can easily live with.

SO, what were you up to this previous weekend?
Have a good one now!!

Berätta om hur din dotter har det!

Hej fredagsmänniskor!!



Japp, då var det dags för den DÄR fredagskänslan igen. Härligt.
Snart är det måndag, men det ska vi inte tänka på nu. Lev här och nu.
OCH idag ÄR det fredag!


Några, ganska många faktiskt som läser här, har undrat över Karolinas väl och ve. Hur hon mår, vad hon gör, hur hon lever sitt nya liv i Los Angeles.
Idag ska jag vika HELA inlägget åt Karolina. Nu ska jag berätta lite om Karolinas liv därute i den stora staden på västkusten.


Det har snart gått ett år sedan vi körde Karolina, och hennes Nissan Altima, till Los Angeles. Närmare bestämt var det den 15 februari som hon lämnade Reston och östkusten. Bilresan tog elva dagar.
Karolina flyttade då in i en lägenhet på första våningen i ett tvåvåningshyrsehus i West Hollywood. Där bor hon med två tjejer som hon delar fyrarummaren med. En av tjejerna lärde hon känna på Elon. Den andra tjejen är från Texas, och hon bott i LA i sju år redan. Lägenheten ligger bra till, det tar tio minuter att gå till The Sunset Strip. Där handlar hon sin mat på Trader Joe’s (matvaruaffär), där har hon sitt gym och där jobbar hon. Det är, i sig, helt fantastiskt att hon faktiskt KAN gå till sitt jobb.

När vi lämnade Karolina i Hollywood den 28 februari i fjol hade hon inget jobb alls. Men, ganska snart fick hon ett servitörsjobb på en populärt mexikanskt ställe på The Sunset Strip. Nej, ingen fast anställning. Tror knappt det existerar i restaurangvärlden. Istället tilldelas hon olika skift varje vecka. Ibland får hon många skift, ibland färre.
Det här med att gå på olika skift underlättar när man, som Karolina, går på många auditions under dagtid. Det är svårt att ha ett 9-17 jobb om man måste infinna sig på en audition mitt på dagen.
Pink Taco funkar för henne, hon gillar sitt jobb för det mesta, och hon gillar sina arbetskamrater. Många av dem hon jobbar med är andra unga tjejer och killar som liksom hon tänker sig en skådespelarkarriär. Andra är längtande musiker och sådana som vill fram inom modellbranschen.
Hollywood vimlar av dessa, just sådana som vill in “in the industry”. Karolina säger att nästan alla kallar sig skådespelare,  musiker,  manusförfattare eller modeller …
Ni fattar.
Sådana är vibbarna där. Och ja, var annars ska man vara om man vill in i dessa svåra branscher om inte i Hollywood?

Tursamt för Karolina så hade hon många, många vänner på plats redan innan hon kom till LA. Många äro de Elon BFA-elever som flyttat dit efter examen.
Karolina har även en vän från Reston därute, de gick på samma high school och tog examen samma år. De var aldrig nära vänner på South Lakes High School, men nu är de tighta. Denna tjej vill göra film, och just nu går hon på filmskola på USC (University of Southern California) där hon tar en masters degree in film making. När hon tog sin bachelor-examen var det i något helt annat från UVA (University of Virginia).
Det här med att Karolina redan från början hade vänner därute underlättade STORT, både för henne och för oss. Fler vänner har tillkommit längs vägen.
Det jag verkligen tycker om är att de gamla Elon-eleverna kallar sig för The Elon Family, och att de ses SÅ ofta.

Karolina fick också ganska omgående jobb på en cateringfirma i  Hollywood. Det är ett jobb hon tar då tid finnes.
Som jag skrev, nyligen var den firman inkallad för The SAG-Aftra Awards. Karolina kommer även att jobba på Oscarsgalan. OCH hörni, hur coolt är inte DET?
Hon har jobbat en del för denna firma under året som gått, det har blivit en del VIP-event. På VIP- event är det många regler som gäller, ingen får ha på sig sin telefon, inga bilder får under några omständigheter tas av stjärnorna. Personalen får skriva på att inget förs vidare under dessa evenemang.
Mycket spännande, och mycket annorlunda.

Karolina sitter—i mån om tid—som publik likaså. Visste ni att de betalar delar av publiken i många TV-program? DET visste inte jag förrän Karolina berättade om detta för oss. Betald publik är sådana som sitter långt fram och som ofta syns i rutan. Karolina har varit betald publik i The Doctors, MasterChef och i The Masked Singer. Idag fredag ska hon göra ett publikjobb igen men hon visste inte riktigt var, och för vilket program, då jag pratade med henne häromdagen.

Jag kan också berätta att Karolina fått en reklamagent. Alltså en agent som förmedlar reklamfilmsjobb.
Det är inte lätt att få varken reklamagent, eller en film och TV-agent. INTE alls.
Så det är ett stort plus att hon fått en agent för reklamjobb. Karolinas mål för 2020 är att få en film och tv-agent. Utan en agent står man sig ganska slätt i den värld Karolina vill in i. Utan agent kan man inte söka till stora produktioner, eller roller i tv-serier och dylikt. Allt sådant sköts via agent.
Det en skådespelare utan agent kan göra är indie-movies, independent movies. Men, inget annat. DET är bland annat därför det är SÅ svårt att få en agent.  Agenterna väljer ut vilka de vill representera.
Men allt tar sin tid.

Något Karolina också ägnar sig åt hela tiden är kurser. Dramakurser (master classes), improvisation mm.
Skådespeleri är en konstart som måste underhållas konstant. Dessa kurser är dyra dessutom, men Karolina anser dem nödvändiga.


Hur gillar hon att bo i Los Angeles?
Det går upp och ner. MEN ett kan jag säga, hon HATAR trafiken. OCH jag vet ju det, trafiken därute är fullkomligt VIDRIG. Du kan sitta i bilköer som är milslånga. Att ta sig några kilometer med bil kan ibland ta timmar.
Jag vet att jag tänkt då jag besökt LA att om jag bodde där skulle jag inte ta mig någonstans på grund av trafiken. Dessutom är det ett helsike med parkering. DET är svårt att få p-plats när man ska parkera. Lite som i Stockholm. Samtidigt är bilen ett nödvändigt ont.   Det går inte att klara sig utan bil i LA.
Lokaltrafiken är närapå noll.
Karolina har sagt att hon inte förstår människor som vill bo i LA ett helt liv. Hon menar själv att hon inte kommer att orka med LA i långa loppet. Mycket på grund av trafiken, men hon tycker också att många är ganska ytliga. Hon menar också att det finns stor press i stan, och det har jag ju sett med egna ögon. Jag tror inte jag varit i någon annan stad där folk är så vackra som på gatorna i och runt Hollywood. Press, som sagt.   Utseende och stil spelar stor roll i den staden. Det är väl ingen som är förvånad över det. The Industry återigen.
Det är sånt som blir påfrestande i långa loppet. Karolina själv vill ju helst bo i New York, och där råder ju helt andra vibbar än i LA. LA och NYC är varandras motpoler.
Hur många år Karolina sagt att hon tänker ge Hollywood? Sju år har hon sagt.  Vi får se om det blir så.

Pojkvän finnes också med i bilden, ja. En ung producent från östkusten. Från NYC-området. Han har bott i LA sedan han gick ut college.
Nej, jag har inte träffat honom.

Kort sagt, Karolinas liv nu består av, jobb, auditions, catering, leta filmagent, kurser, publikjobb och background work (betalda statistroller inom reklam).

Karolina har gott mod, det har hon. Hon vet att det tar många, många år att “komma fram”. När Karolina serverade på SAG-awards nyligen hade hon en av storchefernas bord på sin lott. SAG-Aftra (SAG—screen actors guild—alltså en stor fackförening i vilken alla stora skådisar är med, och där alla skådisar VILL in).
Karolina slog sig i slang med folket runt bordet, och någon sa till Karolina, what are you doing down here? You should be up there (och så hade de pekat på scenen). Det tyckte Karolina var jättekul! Sen sa en kvinna vid bordet till henne, YOU are going to be up there one day.  Never give up.  It takes years.   Sedan ville kvinnan ta en selfie med Karolina.  Karolina sa att hon kände sig peppad och glad efter det.

SÅÅÅÅÅ, nu vet ni alla lite mer om hur min dotter har det HÄR och NU. Peter och jag kommer att åka ut till LA under våren igen. DET ser vi fram emot mycket.

Med detta önskar jag alla en fin och trevlig helg!

ATTANS också, Hår och hud, Återvinning och sopsortering.

Godmorgon torsdag!




*   AJ då!!



Igår var det riktigt kallt hos mig på morgonen, det var -8 grader. Soligt, stilla och vackert.
Med andra ord, en perfekt morgon för en härlig och lång promenad. As per usual, i och för sig.
Jag byltade på mig och gick ut i den kalla och friska morgonen.   Mmmm ... den friska morgonluften var HÄRLIG!
Lyssnades på en podd travade jag iväg och hade det allmänt gott i soluppgången.

Jag såg en flock med fula kanadagäss lyfta från sjön. De kom flygandes över mig där jag gick. Plötsligt kände jag en hård smäll på huvudet. Ungefär som att jag skulle fått en kotte i skallen. MEEEEEN, det var ingen kotte.
NEJ, det var en äcklig gås som SKET på mig. USCH och fy vad äckligt, jag kan fortfarande känna hur det kändes när bajskorven träffade mig mitt på skulten.
Min mössa fick en stor bajsfläck, och faktum är att det luktade, ja det stank. Jag fick gåsskit på händerna också.  Gåsens läskiga kroppsvätskor hann gå igenom min mössa innan jag fick av den.   SÅ gruvligt snuskigt.
Nope, istället för att gå en lång runda runt mina bägge sjöar så blev det att vika av hemåt. Jag kunde  riktig känna hur bakterierna från fågelns exkrement spreds över hela mig …

Det var bara att ta av mössan, och vantarna och gå med dem i handen.
Vantarna också ja, de fick skit på sig likaså.
People, det var KALLT ute, - 8 remember, och jag hade mer än gärna haft mössan på mig.
OCH vantarna.

Väl hemma gick jag direkt ner i tvättstugan och “strippade” där. ALLT av. OCH då ser jag att det ligger en bajskorv i min hoodie. SÅ ÖVERMÅTTAN ÄCKLIGT.  Inte undra på att jag tyckte det osade om mig hela vägen hem.

EWWW, jag HATAR kanadagäss. Skulle inte ha något emot en viss utrotning faktiskt …
Vi har så äckligt många sådana där jag bor. De är överallt och de skiter något kopiöst. JAG HAR LÄST ATT DE SKITER VAR 12 MINUT!

Fastän allt var så äckligt och snuskigt och illamåendeframkallande, för mig, kunde jag inte låta bli att fnissa åt eländet. Jag gick och fnissade till och från hela vägen hem. För det är ju rätt komiskt också …
Sen chattade jag lite med mina syskon på vår Whatsapp-grupp om det hela. Alla fick sig ett gott skratt.

Men, fasiken, beståndet av kanadagäss här måste ju skjutas av. DE är äckliga, stora fåglar som sprider sig som bara den.

Jag gillar dem inte i norden heller. Kandagässen, och de vitkindade gässen, har börjat dyka upp vid vår sommarstuga nu och då …
IRK.

Innan det hela skedde.  Se bara vilken vacker morgon!!

BEVISET!!

Haha, så det var gårdagens lilla komiska äckeldrama längs min väg …

Kolla här bara, ser ni flocken som flyger.  Det var nog en av dem som DUMPADE ...UÄÄÄCK!!

*   Hår och hud


I förrgår var jag hos min frisör.  Alltså, inte nog med att mitt hår var skitsnyggt (pun intended) när gåsen sket mig på huvudet, jag fick tvätta om det direkt då jag kom hem.
DUMMA GÅS.
Iallafall, min frisör klippte och slingade, som alltid. OCH dyrt är det, som alltid.  Och 20 % i dricks till henne, som alltid.  Och 10 dollar till tjejen som tvättar mitt hår, som alltid.
Det här med dricks i USA har jag skrivit om förr.  Jag skulle mycket väl kunna skriva om det återigen vid tillfälle.

DET jag märkt med mitt hår är att det blivit så mycket tunnare, sprödare och torrare.  Och tråkigast av allt, det har förlorat sitt fall.
Jag har alltid haft bra hår. Hår med volym och fall.
I och med klimakteriet så har hårkvaliteten förändrats, och det är så trist. Numera tycker jag mest det hänger och ser tråkigt ut.
För bara ett halvår sen lockade det sig och hade volym även om jag inte stylade det.
NU måste jag styla för att få till det.
Det är verkligen så trist.

Är detta något någon av er märkt av hos er själva (ni som är i åldern, så att säga)?
Enligt min frisör, som är tre år yngre än jag (och själv mitt i klimakteriet), är det mycket vanligt. Men, när jag ser på min mammas och mosters tjocka hår så inser jag att det inte gällt dem iallafall.

Det tråkigaste är att det är så rakt numera. Saknar mitt fall. Jättemycket.

Jag tvättar inte mitt hår så ofta heller, bara två gånger i veckan. Det blir inte fett, och det brukar hålla stilen.

För övrigt kan man väl bara konstatera att huden också är mycket torrare numera.
Jag kan konstatera en hel del med åren …

Japp, åldern, åldern …





*   Återvinning och sopsortering.




Vi kan lugnt säga att vi ligger långt efter norden vad gäller källsortering  av alla de slag.
Ni där borta ligger så långt framför oss att det är larvigt faktiskt.
Jag skäms nästan här på min plats, men det kan jag ju inte göra heller.


Varje vecka kommer återvinningsbilen och hämtar det vi ställt ut i våra gröna plastkärl. I de kärlen lägger vi allt, tidningar, plast, glas och annat som ska återvinnas.
Allt i samma låda.
Batterier? Enligt kommunen där jag bor ska man slänga dem i de vanliga soporna. Yup, true story …
Nu har man iallafall tagit sitt vett tillfånga så tillvida att vi numera ska frakta våra glasbuteljer till en behållare för glasåtervinning.
Så, jag sorterar således numera glas i en särskild plastbunke. Inte så att VI fick kärl av kommunen att samla i, nej då. Vi får skapa oss egna sätt att frakta glaset på. Jag samlar allt mitt i en stor gammal plastbalja.
När man väl kommer till stationen för glasåterbruk finns inga regler på hur man ska sortera glaset. Det är bara att blanda grönt glas, brunt och genomskinligt. Allt i samma stora behållare.
Fast, jag antar att vi får vara glada för varje litet steg framåt iallafall. Medan jag for dit med glaset funderade jag lite på logiken, jag måste ta bilen för att kunna dumpa glaset. Istället borde vi kanske få  en miljöstuga i området? Dit jag skulle kunna gå. Nope, miljöstugor är nog rena rama utopin här.

Här får jag slänga mitt glas.  Hålen är ju larvigt små också med tanke på att man får kasta gladet hejvilt i containern.

I Kaliforninen där Karolina bor ligger de ljusår före oss vad gäller sopsortering och återvinning.
Bra det åtminstone.

***

Jaja, det var det om det.



OCH det var det för denna torsdag.
Vi hörs imorgon igen för den som vill och önskar.

Ha en fin torsdag önskar jag DIG!

Amerikanska Fenomen: Skulle du ... ?

Hej onsdag!


Veckan brakar iväg i ett väldigt tempo den likaså, pust. Alltså, påpekar detta med anledning av gårdagens inlägg där jag klagade över att helgen går i ett nafs.
Sanningen är ju den, veckan går lika fort.
Hjälp!


När jag är ute och kör bil lyssnar jag alltid på bilradion, oftast på någon lokal DC-kanal. Häromdagen talades det om den “nya trenden” att behålla sin julgran över Valentine’s Day, att då klä den med valentinprydnader i kärlekens tecken.
Erkänner--rakt av--att jag bara satt och skakade på huvudet åt det jag hörde.
Say what?

Tanken att behålla granen till Alla Hjärtans Dag svindlar. Om än med icke-julgrans-prydnader.
Nej, nej, nej skriker hela min själ.
MEN, tydligen börjar detta bli ett allt vanligare fenomen i landet Amerika …
Jag får väl anta att de personer som nyttjar det här har fejkgranar då, hehe. Det kan bli aningens svårt med en äkta gran, tänker jag.


Många menar att det fortfarande är vinter och mörkt när Alla Hjärtans Dag rullar in. Att då ha en vacker julgran i ett hörn som lyser upp är bara trevligt.
Rosa och röda ljus kanske istället för vita, eller mångfärgade? OCH sen hjärtan en masse i trädet, antar jag.

Bild från Good Housekeeping

När jag googlar på detta ser jag att det är många som behåller sina granar HELA ÅRET! De byter bara ut pyntet efter årstidernas—och storhelgernas—gång.
Vän av ordning frågar sig då, blir inte en fejkad gran dammig? Klart att man kan damma pyntet, men själva granen?
Nej, när jag tänker att det ändå måste bli en härd av damm mellan alla grenar kittlar det i näsan.

Bild från Pinterest

Sen, hur speciellt ÄR det att ha en gran hela året?
Är inte själva grejen med granen att man bara har den runt jul? Försvinner inte “magin” om man har granen hela året runt?
För mig skulle den det. Den skulle bli som en glittrig lampa i ett hörn, man skulle ta den för given.
Symboliken försvinner. För jo, en GRAN i vilken form och prydnad som helst, signalerar JUL.

Bild från Country Living Magazine

Jag läser om en dam som har granen ståendes på hedersplats i vardagsrummet året runt, OCH inte bara granen, hon går all in och all out vad gäller varenda säsong året om.
Först är det Valentine’s Day, och då svämmar villan, granen och trädgården över av hjärtan, amors pilar, godishjärtan och rosor.
Därpå påsken, och ja då fattar ni vad som kommer upp som pynt, påskkycklingar med vänner. Sen kommer Memorial Day och Fourth of July, och då är det patriotism som gäller. ALL in!! Red, white and blue.
Därpå kan hon köra lite strandtema med snäckor och parasoll och sådant vilket signalerar högsommar.
Framåt september kan det bli lite hösttecken i granen.
Halloween? Givet!!!
Thanksgiving? bring it ON.
Sen är det jul igen, och det är kvinnans favorithelg. Cirkeln är därmed sluten.
Frågan är, hur speciell blir julen efter ett år av pynt som ändå är grundat på julgranar?
Jaja, each to their own, gissar jag.

Bild från Best Products

Många menar att de älskar julen alltför mycket för att de ska vilja plocka ner sin gran. De väljer att behålla den.
Jodå, visserligen är jag julälskare av rang. Men, jag säger som jag bruka säga om evig sommar, att ha gran och jul året om skulle göra mig deprimerad.
Liksom på samma sätt som att en evig sommar skulle få mig att gå i däck.

Bild från refabbed.com

Faktum kvarstår, Valentingranar verkar bli vanligare, och att det är en trend 2020 råder det nog ingen tvekan om (efter lite forskning från min sida).
Det jobbiga nu— stånk— är att jag lär få en massa annonser om detta på Facebook och i mitt insta-flöde. ALLA vet ju att man inte kan googla något utan att det lämnar spår. Hehe.



Vad säger du om detta fenomen?
Är det något för dig?
Skulle du kunna tänka dig att pynta upp efter årets alla årstider och storhelger?
Eller, tycker du som jag att en gran symboliserar JUL hur mycket man än förnekar det?

Bild från Hometalk.com

Med detta lämnar jag mitt granfria hem (mina fejkgranar ligger i gott förvar på vinden nu fram tills i november 2020) för att ta en kall morgonpromenad. DET känns GÖTT!!

Ha en fin onsdag!

Once upon a weekend

Good morning Tuesday!!



So, as per usual another weekend went by like a flash.
What actually does happen during two short days?
And, how come all of us love that Friday feeling OOO SO much?
Do we not realize that the weekend will be over before we even know it?
Well, we all do know it, of course. We are very well aware of this fact. Despite this, it is a very good thing that we INDEED do have that Friday feeling. Life would be pretty boring without it.


Friday, so …
I made meatballs, mashed potatoes and cream sauce for dinner.
Yes, with lingonberry sauce, of course.
Good, Swedish comfort food. So perfect on a cold Friday night.
No pics will prove that this actually did happen, you guys just have to take my word for it.
I am a good cook, but I am not a person that does a plate presentation very well.
SO, therefore you will not find a ton of food pictures here, nor will you find them in my Instagram feed, haha.


Saturday …

OH, we woke up to snow!
Not a heck of a lot of snow. BUT still, snow.
Peter and I took an early morning, long walk to … Safeway … Yes, we had to get some more wine, among a few other things, haha.
Wine is important.
It was lovely out there. To wander in snow makes me so happy. Snow makes me happy. Period.
Well, we did not get much of the white stuff. A little more than a dusting.
In the afternoon, it turned into an ice storm before it all turned to rain. And, now there is zero snow on the radar for the foreseeable future.

And, this is how you walk to Safeway.  All very nice.  But, watch out for the snow and ice ...

Peter captured me as well ...

Peter and I hunkered in for the remainder of the afternoon. We did watch another Oscar nominated movie via iTunes,
Once upon a time in Hollywood.
Yes, I did like it. A lot!
A fun nostalgic look on Hollywood back in 1969. Fantastic acting, great story and an unexpected ending. If you are familiar with Quentin Tarantino it might not be THAT unexpected. But for me, it was!
Brad Pitt, Leo Dicaprio and Margot Robbie are all GREAT in their roles!!
I give the movie four stars.









In the evening our neighbors came over for a glass of wine, very nice

Here is Peter on his way back from the store.  It is snowing, but it does not show in the pic.

Do you guys remember last Saturday? Peter was hanging on the deck then as well.  A week ago he was dressed in shorts.  It was 71F (22C).  People, what a difference a week makes ...

Sunday …

Not much to report.


In the evening we did watch The Sag Awards. Fun fact, Karolina was working in the auditorium where the awards took place.  She worked as a server. SO, Peter and I watched the serving staff like hawks. No, we did not spot our daughter, of course.
Karolina though, she said that she saw soooo many stars. Up close and personal. Fun for HER! Maybe she even got a little star struck?
Expected winners again, it all sets the tone for The Oscars.  And, by the way, Karolina will be working at The Oscar's as well.  How fun is that!!



Yesterday was a holiday here in the US as well, Martin Luther King JR Day.
Peter was working anyway, private company as he works for, you know. He has never been off on MLKJR-Day or on Presidents Day. It is business as usual for him. And therefore it is business like usual for me, too.


I took my morning walk early yesterday. AND, I did find the first ice porn of the season. HURRAY!!
I have been WAITING for this.
It was 20F, or -6 C. Sunny, lovely and cold.
And, I found this by the lake. LOVE IT!!

Ice porn!!! YAY! Finally!!

Anyway, that’s it for today.
I am off to my hair dresser for some necessary maintenance.


Have a good Tuesday!!!

En återblick, del 2.

Godmorgon denna fredag!


Idag tänker jag ta er med på del två av 2019 årskrönika. Den första delen publicerade jag i fredags.

Det är roligt att dokumentera det år som gått. Seden är gammal här på min blogg, och på många andras bloggar.
Jag tycker själv det är roligt att ta del av sådana här inlägg. Givetvis hoppas jag att ni känner det samma.

Juli!

Så blev det juli.  Högsommar.  Jättehett och superfuktigt.

Fjärde juli, självständighetsdagen.  En dag jag verkligen tycker om!  Denna helg har seglat upp bland mina storfavoriter bland amerikanska helger, och jag vill numera helst befinna mig här i USA den dagen.  Jag tycker verkligen om den!  Vi firade, som brukligt, med grannar och vänner.  Vi grillade och hängde på decket.  Som alltid, hett och superfuktigt.  SOM sig bör den fjärde juli!

Den 10 juli satte jag mig på SAS-planet och flög hem till good old Scandinavia.  Jag mötte mina föräldrar på Arlanda då jag kom direkt från USA (via Köpenhamn), och vi flög tillsammans till Vasa.  Det var en diger resdag för mig, pust.

OM jag svettats floder i Washington så var det TVÄRTOM då vi kom till skäristugan.  Det var isande kallt.  Som ni ser syns det på bilden.  Detta är första kvällen i Närpes och vi har precis anlänt.  

Det var en av de svalare somrarna.  Men, det gjorde inte så mycket för min del.   Det var mycket jobb med renoveringen av gammelkåken.  Fast givetvis fanns det gott om tid över till annat också.  Här är det Lisa som bilar ner den gamla murstocken.

Men visst kom det någon värmebölja också.  DET gjorde det.  Riktigt varma och finfina dagar.  Här sitter min syster på soldäcket en varm och ljuvlig julimorgon.

En underbar dag tog vi en tur runt ön Grytskär.  Helt underbart.  Vi hade med matsäck, vi grillade bland klipporna och njöt av en helt fantastisk sommardag av allra bästa sort.  En riktig dag att spara!!

Ja, det var riktigt fina dagar i slutet av juli.  Här är vi på utflykt igen.  Håkan drog upp en gädda.   I slutet av juli for Sara och Håkan tillbaka till Sverige igen.  Mina bröder med familjer hade hunnit åka hem innan dess.   

Augusti!

Augusti.  Livet i sommarstugan gick in i ett lugnare tempo.  Det var bara mina föräldrar och jag kvar. Vädret var av blandad konfekt.  Jag skulle säga att det var en högst normal nordisk sommar år 2019.

Jag passade på att fota så fort tillfälle gavs.  Som denna vackra morgon i sundet.  Jag är på väg till min moster som ju också har sin sommarstuga i samma sund.  Men det här är där vi huserar.

OCH så jobbade jag i augusti.  Det var min lott att kvistlacka väggar och tak.  Det var också jag som sedan målade både tak och väggar.  Min mamma hjälpte till, och det är jag glad över.  Medan jag jobbade betade jag av sommarprogram efter sommarprogram.  Så himla mysigt.  Jag har verkligen inget emot att måla och lyssna på radio.  Min mamma hade ganska svår värk i sitt ena ben i somras, men det blev faktiskt bättre ju längre sommaren led.  Tur det.

Den ljuvliga utsikten från gammelhuset.  I det här huset tillbringade jag stora delar av min barndoms somrar.  Detsamma gjorde min mamma och moster, och även min mormor då hon var tonåring.   Det var min gammelmorfar som byggde huset 1931.   Nu känns det fint att återuppväcka det igen, och att göra det fint och trivsamt.  I många, många år, ja i nästan 30 år, var det bara förråd.  NU ska det snart börja nyttjas igen.  Jag hoppas att vår gammelmorfar ler i sin himmel.  För han, han valde den allra vackraste platsen till stugan en gång i tiden, med den allra finaste utsikten.

Här är det någon som målat, haha.   I sommar ska lister upp längs tak och längs golv.  Renoveringen fortsätter ...

MASSOR, massor, massor med mat, fika och godis blev det.  OJ, oj ... SÅ inte bra för midjemåttet, men SÅ gott!!!  På bilden är det grisar, flotyrkokta munkar med äppelmos.  Världens godaste.

OCH vi spelade spelade spel i massor varje kväll (vi har valt bort att ha TV), alfapet i massor, men även flera partier Chicago varje kväll.  OCH så gjorde vi x-antal språkkviss innan vi gick och la oss.  SÅ kul.  Jag tog dem från språkrådets sida, många kviss bidde det.  Roligt.  Japp, jag skaffade mobilt WIFI i somras till sommarstugan.  Perfekt.  Underbart.  SÅ glad över det.  Men det innebar förstås att jag läste färre böcker än brukligt.  DET var ett minus.   Istället för att läsa låg jag och tittade på Netflix innan jag skulle somna (på min mobil).  I sommar ska jag göra upp strikta regler för mig själv vad gäller wifi.  Dock, jag är himla glad över att jag skaffat det!  Det underlättar allt jag gör.

OCH oj, oj, oj vad rönnbär det fanns i augusti.  Rönnarna dignade under bären.  Alla, inklusive jag, siade om en sträng vinter.  MEN det har det INTE varit, där heller.  Skum vinter överallt i år.

Lingon finns det också på vår tomt.  Blåbär likaså.  DET är härligt.

September!

I slutet av augusti for vi till Stockholm.  Där var vädret också av blandad konfekt.   Det var härligt att vara hemma i min hemstad igen.  Jag njöt storligen av rubbet, som alltid.

Jag tillbringade många kvällar, och även nätter, här på Hagagatan i min systers och svågers ytterst trivsamma lägenhet.  MÅNGA goda middagar blev det.

Många, många, många steg blev det varje dag då vi vandrade i Stockholm.  Peter kom också till Sverige i slutet av min vistelse.  DET var trevligt, och jag är glad att han kom!  DET behövde han!

Vi for till Småland en långhelg.  HELT underbart.  Jag älskar att vara där. Stugan på bilden är det torp som min syster och svåger äger, och renoverar.  

DET här huset, vid den lilla ån, är jag så kär i!!!

Den 15 september for vi tillbaka till Reston igen.  Det var fortsatt sommar här,  Mycket varmt ännu.  Men hösten kan anas i och med att ångan stiger ur sjöarna.  

Det var kräftskiva också, den årliga, hos våra vänner Lotta och Magnus.  Alltid lika uppskattat. 

Oktober!

Oktober är en ljuvlig månad där jag bor.  Vädret är oftast toppen.   Det är också den månaden då man till en början iallafall varken behöver AC eller värme i huset.  I mitten av månaden brukar det vara dags att slå på värmen, och att byta till höst och vintergarderob.   Vi besökte ett par vingårdar, som alltid under hösten.  DET är så extremt MYSIGT!!!

I oktober börjar det verkligen synas att det ÄR höst.

Jag kör som alltid hårt med mys och hemtrevnad.  

HÄR har vi Drottning Elizabeth och Boris Johnson på Halloweenparty :-)

Halloween!!!  OH YES!!

November!

November, som är en sådan jättefin höstmånad med de allra vackraste färgerna.  Jag började smyga in julen lite smått i mitten av månaden.

Glädje över hösten!!!

Det blev Thanksgiving.  Karolina kom hem från LA.  Thanksgiving, min absoluta favorithögtid (näst efter julen) på året.   

Black Friday i Reston Town Center.  En sådan fin dag!!  Dagen efter köpte vi julgran och det blev JUL till 100% i mitt hus!!!

December!

December.  Här besöker Peter och jag Lucketts som är ett HELT oroligt ställe här i Northern Virginia.  En julälskares absoluta dröm!!!

JUL även utomhus hos mig, såklart.  Jag njuter av allt under hela december.  

Karolina kom hem och firade jul, och hon var hemma i nästan två veckor.  Verkligen så roligt för oss ALLA.

Det kom snö i december också.  Vackert, och jag njöt givetvis.  

JUL!!!  Jul som firades så traditionsenligt med allt vad det innebär.  

OCH nyår med grannar och vänner!!

***

TACK för att ni hängt med under denna återblick!



Helg igen.
Vi lär ska få något äckligt snöblandat väder imorgon, en såkallad wintry mix. Man säger att det ska börja som snö för att sedan övergå i regn. Urtrist med andra ord.
Annars är helgplanerna långpromenader, goda middagar och oscarsnominerade filmer vi inte hunnit se.


Ha ett fint och bra veckoslut!