Thursday, June 30, 2016

Lite bloggändringar för mig, sommar, i Reston, vandring, lite saknad, bara i Finland och 23 år!

Godmorgon torsdag!



*   Sommarblogg:

Snart kommer jag att ändra konceptet härinne lite. Iallafall under juli månad. Vi får se hur det blir i augusti ...
Under juli har jag bestämt mig för att inte blogga på måndagar. Jag kommer även att slopa tisdagsinläggen på engelska över sommaren. Eventuellt kommer jag att ta bloggledigt på fredagar också.
Men på måndagar framöver kommer jag inte att blogga.
Jag märker att det är sommar nu, märker det i kommentarsfält och i statistik. Det är som det “ska” vara, som det alltid är. Folk gör annat på sommaren än att läsa bloggar, jag också.
Så det blir tre eller fyradagarsveckor för Yours Truly och hennes bloggtexter framöver.
I nästa vecka bloggar jag inte förrän på onsdag igen.
Det beror på att det är storhelg GRANDE här på måndag. Jajamen, vi talar naturligtvis om självständighetsdagen, Independence Day … Precis, Fjärde Juli. Eller The Fourth, som man kallar den här, kort och gott.
Jag har en liten bjudning för grannarna hos mig. Hoppas på fint väder. Det brukar vara brännande HETT och fuktigt den 4 juli. Vi får se hur det blir iår?
Det är sällan jag är här den 4 juli, oftast är jag i Sverige, eller i Österbotten, den dagen. Men iår är jag här och det ska bli riktigt kul.



*   Sommar!

Sommar är det. I kvadrat.
Varma, ja heta, och fuktiga dagar. Fukten som kan göra att 20 grader känns som kladdiga 27 grader.
Fukten är det jobbigaste. Fukten är tröttande.  Fukten suger musten ur de flesta.
Jag har sagt det förr, men tack och LOV för AC. TACK och lov!
Utan den skulle vi försmäkta. Nej, jag vet inte hur vi skulle stå ut utan den.
Det regnar då och då. Ordentliga skurar. På eftermiddagarna drar det ofta, men absolut inte varje dag, ihop sig till åska. OCH med åska kommer störtregn, som ni vet.  Eftersom det regnar med jämna mellanrum är hela naturen lummig, frodig och SÅ grön!





*   I slutet av juni i Reston …


… ser det ut så här.
Jag är ute och går mina PWs varje morgon. Precis som alltid har jag min iPhone med mig, och det är med den jag knäpper alla morgonpromenadbilder. Ibland har jag Canon som sällskap, men det är ytterst sällsynt och även ytterst planerat.



Alla bilder tagna under veckans morgonprommisar.  Samtliga tagna med min iPhone.








GUD vad jag älskar att bo just där jag bor.  Ödmjuk och tacksam över att få bo där jag har SÅ fina omgivningar.




*   Vandringar



Det blir onekligen lite jobbiga att gå långa hajker nu när det är hett och fuktigt. Men Peter och jag tänker oss nog ut på en liten hajk på lördag.
Det ska bli härligt. Hoppas jag.
Jodå, då får Canon hänga med. FATTAS bara!



*    I vanliga fall …



… skulle jag varit hemma nu. OCH ja erkänner att det KÄNNS konstigt att inte vara i norden den här tiden på året.
Det känns väldigt annorlunda. Jodå, jag kommer ju dit även iår, men i slutet av augusti. Dock, det känns allt lite i hjärteroten att jag INTE är där nu.
Jag har en app som heter TimeHop, och via den appen kan man se vad man gjorde för 1 år sen på dags dato, och längre bak i tiden. Alla inlägg på insta visas där, allt man skrivit på Facebook just på dagens datum. Det som lagrats i molnet visas också på TimeHop.  Det är lite kul.
OCH jag kan se att jag varit hemma sgs vartenda år den här tiden. Varit hemma, eller varit på resande fot, eller stått i beredskap att resa.
Iår blir det en lite annorlunda sommar.
Den kan nog bli bra den också.


*   Bara i Finland?



I Finland älskar man lakrits och salmiak, lika mycket som i Sverige. Kanske ännu mer? Jag vet inte. Men i Finland har jag ätit den ALLRA godaste saltlakritsglassen! OCH jag har även hittat salmiakgodis där som slår det mesta.
Igår såg jag detta hos Ingela.  Ingela som jag ju träffat IRL. Ingela som bor i Vasa och har sommarstuga på en underbar ö i Kvarken.
Igår la Ingela upp denna bild på sin instagram (adressen ser ni på bilden)! OCH jag vara baxnade lite. Detta bara måste prövas!! Så fort jag kommer till Finland i slutet av augusti ska jag köpa dessa. WOW!! Det är så knäppt att det bara kan bli rätt ;-)





*   23 år!!



Vet ni, på söndag firar jag och Peter 23-årig bröllopsdag. Inte klokt att jag varit gift så länge.
Med en sådan fin man. Vilken tur jag hade där. Världens snällaste och bäste man fanns där för mig.
Jag är så glad att jag har honom.
För 23 år sen, den 3 juli, sa vi “ja” i Bromma Kyrka! Festen ägde rum på Ängby Slott! OCH sen festade vi till det ännu en gång för Peters vänner och familj här i USA i slutet av juli. En festsommar! Men, med på bröllopet hemma i Stockholm var Peters familj och Peters best man, Keith. Precis, han som hänger med oss i vått och torrt än idag!
Peter och jag ska gå ut och äta något riktigt gott på söndag!
Och sen är det ju storhelg av rang då på måndag. Tredje juli är en bra dag att ha bröllopsdag i US, för man har alltid ledigt den fjärde!



För snart 23 år sen!



Keith, Peter, jag och min syster Sara.



Men innan vi gifte oss hemma i Sverige gifte vi oss borgerligt här i US.  På Fairfax Museum i Fairfax här i Virginia.  Vi gjorde det så att jag skulle kunna få mitt Green Card på det allra lättaste sättet.  Denna bröllopsdag, som fö var den 17 december, firar vi aldrig.  Det är bara den 3 juli som vi uppmärksammar.


Nu får ni ha en finfin torsdag. Vi höres imorrn igen!!

Wednesday, June 29, 2016

När man älskar en plats ...

Godmorgon sommaronsdag!


Det är dags för lite fler bilder från mitt älskade OBX nu.
Del ett kan vi kalla gårdagens inlägg, och jag hoppas innerligt att ni faktiskt inte blir uttråkade av dessa bildbomber.
Jag menar det, ärligt. Hoppas att det inte är trist att i långa loppet ta del av mina foton från De Yttersta Bankarna.


Sanddynerna vid stranden.


En lugn stranddag.

Peter på väg hem från stranden.

Jag vet inte vad det är som gör att jag älskar OBX så mycket.
Mycket har att göra med att det inte är speciellt kommersiellt därute. Det finns inga hotellkomplex vid stränderna. Stränderna är heller inte överfulla med badande semsterfirare. Det är lätt att hitta egna, nästan privata, stränder. Faktum är att på vissa ställen kan man bada utan att se en enda människa.



Morgontidiga unga fiskare i morgonsolen.  iPhone.

Fiskmås får agera fotomodell. iPhone

Det är sambandet mellan hav, himmel och natur jag älskar.
Att kunna vara på en plats där detta sker i perfekt harmoni. Det är naturen och havet jag vill åt. Det eviga havet.
Jag mår verkligen bäst när jag är vid ett hav. Det behöver inte vara ett världshav, som Atlanten. Det kan lika gärna vara en stenstrand i Bottenhavet. Eller klippiga stränder i Östersjön.
Ge mig havet, vidderna. ljuset och naturen så är jag nöjd.



Snäckor på en strand i Rodanthe.


Jag är inte ute efter flådiga beach-hus med x-antal sovrum med king-size sängar, ett badrum per sovrum, game rooms, bio-rum, etc. Jag är lika nöjd i ett litet, äldre, mysigare hus.
Jag behöver inte ha en platt-tv och blu-ray-spelare i varje sovrum.
MEN, vad jag vill är att SE havet, höra det, vara nära det. Jag vill vara så nära stranden det någonsin går.
Jag vill kunna gå ut i arla morgonstund direkt på stranden.
Det är då stranden är som allra ljuvligast, i soluppgången.
Då vill jag vandra där, vandra, vandra och vandra …
Se delfiner som hoppar långt ut till havs, se pelikaner som svävar över vågorna i perfektion. Pelikaner, de är ju så coola.
Sandkrabbor som gräver gropar, och jag undrar, hur ser det egentligen ut UNDER sanden? Är det som en Schweizerost med alla gångar som sandkrabborna grävt?
OCH så dessa snäckor som hela tiden spolas upp på stranden i all evighets evighet.
Ibland ser man en späckhuggare lite längre ut.
Visst, hajar finns det också naturligtvis. Naturligtvis.



Här intog jag mitt morgonkaffe nästan varje morgon.  Somliga morgnar blåste det för hårt för att sitta där, och en morgon ÅSKADE det så jag nästan blev rädd.  MEN annars satt jag här på takdecket (crow's nest) varje morgon.

... OCH det var här vi intog våra Happy Hours också.  HH varje dag, såklart!!

OCH så detta hav.
Detta härliga, skrämmande, underbara, skitläskiga, fantastiska. härliga, farliga HAV!
Jag dras till det som en magnet. Hela tiden längtar jag egentligen dit, även när jag inte ens tänker på det.


Tidig morgonvandring på stranden.  Jag var inte ensam, några till var ute ... Det är alltid folk ute och går på stranden på morgonen.  Somliga springer, andra går, flertalet fiskar eller så letar man snäckor.  
Någon kanske tar ett morgondopp.

Jag är inte som Peter. Peter som orädd kastar sig bland vågorna. Han tar sin buggy-board och simmar ut, surfar på vågorna i en timmes tid, minst. Han kan inte slita sig.
Peter som parerar vågorna av gammal ohejdad vana.
Peter som simmat sig ur rip-tides och underströmmar flera gånger.
När Peter är ute och simmar blir jag som en orolig mamma. Jag kan inte ta blicken ifrån honom. Tänk om något skulle hända?



Peter i vattnet.  Give me 'em waves ...






Det här är sundet, Pamlico sound.  Det är brett som ett hav.  Inget land synes i väster.  En blåsig dag är det många som idkar vattensport här.  Massor, massor som ägande sig åt para-boarding denna dag.


Jag? Mig hittar ni placerad vid strandkanten, i en solstol. Där sitter jag och låter vågorna skölja över mig. Det räcker så.
Vågorna i dessa stora oceaner är inte min melodi. INTE när det kommer till att bada och simma i dem. De skrämmer mig och de får mig att fega ur.
Jag har aldrig fastnat i rip-currents, eller dragits ut till havs av underströmmar. Nej, jag vet inte ens hur jag skulle göra om jag skulle fastna i en sådan. HOPPAS att jag inte skulle drabbas av panik. Jag vet-- teoretiskt--hur man ska gå tillväga, inte få panik (eeehhh…ja…ok...om ni säger det så ...), inte kämpa emot, bara hänga med tills “greppet” släpper och då strömmen veknat av ska man simma parallellt med stranden, inte IN mot stranden till en början.
Så, därför återfinns jag i en solstol vid vattnet, och inte I vattnet, som den käre maken.
THAT works for me!

Ha en fin onsdag!!


Yours Truly med sin gamla, men kära, Canon över axeln.

Tuesday, June 28, 2016

In love with The OBX!

Good morning! And also, HELLO again!!


How are you guys doing?
I’ve been away from this blog for over a week now. As you all know, I have been to my beloved OBX, or The Outer Banks in North Carolina!



The path to the beach!  Peter's on his way to check it out ...


A wide stretch of sand,  beach meadows, sea oats, juniper bushes and dunes before you'll reach the beach.


But, here it is!!

Peter, our good friend Keith and myself went down to the Rodanthe-Salvo area. Usually when we go to the OBX we rent a place in Corolla or Duck. This time we decided to try a new area. I am glad we did so.
It was so lovely.
It is quite special to rent a place out on Cape Hatteras National Seashore.
When you are out on Hatteras Island you will find so many protected (and very remote) areas, and you can easily get piece of the beach all to yourself.



The water temp?  SO lovely, around 23-24 C, 74 F.


When you leave Nags Head for Hatteras Island you are driving on a remote (ALSO the only connecting) road on a very narrow piece of land. You are— quite frankly— driving on a sand bank for many, many miles. And, the beautiful thing is, that during that drive ALL you see is sand, the ocean to your left and the sound to your right.
You get a feeling that there is nothing else surrounding you. Just you, the sand and the sea. You do not see a single house. No villages. Nothing. You will, however, see sea gulls, pelicans and other seabirds while you are driving.
And, then, all of a sudden you see houses, big beach houses, to your south. You have reached Rodanthe-Waves-Salvo. A village/town far out on The OBX.



The view from our Crow's Nest looking east.  The Atlantic ocean and the beach.


And, oh my, full moon over the ocean.  It was SOOOO lovely when this "strawberry moon" rose over the Atlantic Ocean.  I wish I have had a tripod.


Just so wonderful!


The view to our west from the Crow's Nest overlooking the sound and the beautiful sunsets.

We rented a three bedroom house this time around.   The house (like most houses on the OBX) have the bedrooms on the mid level, and on the top level you have your combined living/kitchen area.    I got good vibes from this comfortable and cozy house. We also had several decks to hang out on, including a Crow’s Nest or sometimes it is called a Widow’s Peak. Those decks are always located on the roofs, and I love them!
This is the place to sit in the evenings during Happy Hours, and when you enjoy your coffee in the mornings.
We also had a jacuzzi on one of the decks.
However, no pool this time around. And, yes, we did miss having one. So, we’ll probably rent a place with a pool next time.
From the Crow’s Nest we had a view of both the ocean and the sound.
Pamlico Sound is as wide as an open sea in itself. You cannot see mainland North Carolina on the western side at all.  It really is as if you are schmack middle in the ocean.
Very special, and it adds to that remote feeling. Yup, I love it!



Early morning walk to the beach.  It think this pic is taken around 6:15 AM.


Salvo beach front houses in the very early morning sun ...

And, the beach greets me ... 

I have so many pictures from this trip. So, I will have to divide the pics from this trip into several posts.



A busy sand crab in the morning sun!


Lots of fishing, from the shore,  in the early morning hours.


Many of you follow me on Instagram, and you took part of a few of my iPhone pics I shot from  my vacation on Hatteras Island.
Thank you all for likes and comments. It means a lot to me.



Yes please, I can stay in this house.



SO many, many juniper bushes.  And with that comes that special archipelago smell.  I just love it.  You guys know exactly what I am talking about.



In today’s post you’ll find only Canon pics.



A beach meadow on the sand dunes.  Between the row of ocean front houses and the ocean there were beach meadow upon beach meadow.  So lovely!

Have a very good Tuesday!!



Yes, that moon again! Our second night.  Oh how stunningly lovely it is!


"We get in almost every night
And when that moon is big and bright
It's a supernatural delight
Everybody's dancing in the moonlight"

Friday, June 17, 2016

Den 17 juni och min 20-åring!

Fredagen den 17 juni …

För 20 år sedan denna dag, som för övrigt var en måndag, blev jag mamma för första, och enda, gången.
Min lilla dotter, Karolina, föddes tio dagar för tidigt. Dock, hon vägde sina duktiga 3,750 gram och mätte sina modiga 52 centimeter.
Jag tyckte det var det det vackraste barn jag sett, naturligtivs.  Jag tyckte jag hade fått en docka.
Peter fick sitta med henne de första timmarna efter förlossningen eftersom den lilla kom till världen genom kejsarsnitt, ett akut sådant.

Alldeles nyfödd.  Bild som tas på BB av det nyfödda barnet.


Så började då livet med flickan med de lysande ögonen.
Vad kan jag säga?
Glädjen har strålat om henne sedan den dagen hon kom till oss.
Ofta har jag undrat vad jag gjort som förtjänat detta barn?
Vi fick en så duktig, snäll, utåtriktad, rolig, påhittig och glad flicka.
Vilken lycka!



Två månader.



Sex månader.


Fem månader.


Åtta månader.

Sex månader.

Alla roliga stunder vi har haft.
Alla resor.
Alla upplevelser.
Alla skratt.
OCH förstås, även bråk, ilska och osämja. Så är det ju i livet.



Att hon skulle bli skådespelare stod klart tidigt. Redan när Karolina var 8 år sa hon: jag ska bli skådespelerska!
Och när Peter frågade om hon ville börja på “girl scouts” svarade Karolina honom; nej jag vill börja på teater.
Så skedde, vi anmälde Karolina till Reston Institute for the Arts, RIA, och där tog Karolina lektioner under flera, flera år för den fantastiska Miss T!


Med Miss T, ungefär tio år.

Sen blev det drama som ämne i skolan, från middle school och framåt. Det var liksom bara så gjutet att det skulle vara så. I slutändan blev det en IB-examen från High School i bland annat drama (och flera andra ämnen förstås).
OCH ja, ni vet ju alla vad hon valde att läsa på college, en BFA in Acting.  
Ongoing. Två år kvar.


OCH så det här med att spela kort.  Tror hon är bäst i familjen på det. Helt makalös.  Nästa år borde hon åka till Las Vegas och på allvar spela poker!  Jag menar det!!





Något som också är fantastiskt är att man kan få ett barn att bli tvåspråkigt, på riktigt.
Det är ingen hemlighet hur man gör. Det är enkelt, man pratar konsekvent sitt modersmål med barnet. Lätt. Peter pratar engelska, och jag svenska. Vi tre tillsammans? Engelska. Vips, ja verkligen vips, är barnet helt tvåspråkigt.
Jag tackar även alla resor hem, varje sommar. Alltid. Innan Karolina började första klass var vi även i Sverige varje vinter.
Långa vistelser gav språkbad galore!
Kan inte vara bättre.



Tre år.


Tre år med kusin Ebba som är jämnårig.  VILKEN gåva det varit/är att ha en jämnårig kusin,

Just det, den gången de varit och botaniserat bland mitt smink, hmmm....Tre år :-)

Flickan med de lysande ögonen är i Los Angeles nu. Hon säger dock att hon vill bo i NYC sedan, inte i LA.
Karolina verkar tycka att LA är för utspritt. “Det är som en massa förorter. Alltihopa”. I hemlighet är jag glad över att höra detta, jag vill ju så gärna att hon ska bo på den här kusten sen. Ja, så att hon inte hamnar för långt bort, som ni förstår.
Andra stora teaterstäder är Chicago och Atlanta, ja förutom NYC då.



Fyra år, tror jag.





Det här är den allra första födelsedagen Karolina firar på annat håll. Jag har aldrig tillbringat den 17 juni utan Karolina hittills. Det känns skumt och lite vemodigt.
Men jag vet att hon firas både ikväll och imorgon av kompisarna därute.


Runt 12 år, tror jag.

Jag har ingen tonåring längre! Jag har en 20-åring. När hon fyllde 10 sa hennes barnläkare till mig:
And, how are YOU feeling? It is usually strange for the parents when their children turn double digits.
Nej, jag kände inte så mycket då.
MEN jag kan säga att det KÄNNS mer att gå från 19 till 20 för en mamma. Iallafall för mig. Det här är mer av en milstolpe än 9 till 10.
Jodå, kalla mig sentimental …


I höstas.

Ja, mina vänner. NU blir det UPPEHÅLL här på bloggen i över en veckas tid.
Jag, Peter och vår goda vän Keith styr kosan mot mitt älskade OBX på söndag! Vi har hyrt hus i Salvo (Hatteras)!
Det ska bli ljuvligt och underbart! Ser fram att komma tillbaka till denna underbara, älskade plats.
Ni kan följa mig på instagram (@skandigirl), men här på bloggen blir det tyst och lugnt nu ett tag framöver.


YOU GUYS, Stay Classy!!



I maj!