Tuesday, June 07, 2016

Move those legs!

Good morning Tuesday!

Well, the weather over the weekend did not sound very promising. Peter and I decided early on to ditch our planned hike in Shenandoah. The meteorologists had predicted bad thunderstorms and damaging winds.
No, you do not want to be caught in the mountains in said weather.


But, we wanted to power walk/run somewhere anyway.
So, we went to nearby Burke Lake Park. There is a ten kilometer long, flat, trail surrounding the lake.
Easy peasy for us, really. Ten kilometers on a flat trail is almost child’s play for us by now.  I cannot believe that I am saying that, but it is true.


The weather was warm, cloudy and HUMID!
The walk was nice, but un-challenging. The trails were a little bit too packed for our liking.
But, Burke Lake is nice, and fairly big.
We did bring a picnic, and that is always tasty.

I so appreciate all the green spaces we have surrounding us. Forever thankful for that, as you know.
The access to nature is SO easy where I live.


Please, let me show you some pics!


Have a wonderful Tuesday!




In these pics you can almost see how warm and humid it is!






You can rent boats and canoes.  The lake is also very popular for fishing.









Green green and green!












I like the emerald green moss covering the ground.









The butterfly above is very common where I live.  They are big and beautiful.  They go under the name Swallowtail!  You'll see them everywhere.  Yes, they make me happy :-)  The one above is an Eastern Tiger Swallowtail, the state insect of Virginia.


30 comments:

Katarina Paschal said...

Åh vad härligt det såg ut! Och ja, man kan nästan känna hur fuktigt det måste ha varit när man ser bilderna. Fantastiskt härligt måste det kännas att en sådan här vandring är rena barnleken nu! Bra jobbat!!!

Nettan said...

Så härligt trots all fukt och värme. Förstår att ni gav upp tanke på vandring med tanke på ev oväder!

1 mil på plan mark är inte heller fy skam.

Tack för fina ord!

Kram
Nettan

Monica said...

Så härligt grönt! Och vackert med mossan, tycker också det är så fint och vilken fin fjäril! Låter ansträngande med fukten och bra pass att gå en mil, räckte nog i värme och fukt.

Optimistic Existentialist said...

What AMAZING photos...wow. It has been humid here in Germany as well!

Desiree said...

Wow, vilken gronska alltsa! Sa haftigt och vackert. Det syns att naturen alskar den fuktiga varmen ni har hos er. Klokt att inte kora hike denna dagen. Underbart att ha sa vackra gronomraden I era trakter. Guld vart! Det ar sa skont att bara komma ut och vistas I naturen pa det har sattet, ett litet spa-besok for sjalen.
Kram!

Annika said...

Katarina:
Egentligen är mulet, varmt väder och fukt en ganska äcklig kombo, men det var skönt. Det doftade SÅÅÅ gott i skogen.
Tack, ja, det är otroligt att jag ens kan skriva att 10 km är en barnlek numera. MEN det har ju att göra med att stigen var så jämn och så platt. 10 km i bergen är en annan sak, hihi!!
Tack Katarina, dina ord gör mig glad!!

Annika said...

Nettan:
TACK!!
Det var skönt, trots vädret. Precis, man vill inte ut på en bergsvandring när vädret är ostadigt. Hoppas vi kommer iväg i helgen.
Vill verkligen.
Nej, 10 km är bra. Känns otroligt att jag kan skriva att det är lätt. Min vanliga PW om morgnarna är 6 km, ibland lite längre.
Kramar!

Annika said...

Monica:
Det gröna kan vi nog tacka vårt fuktiga klimat för. Det är SÅÅÅ frodigt här nu.
en mil räckte i fukten och det mulna vädret. Myggen var pigga också, som de blir under mulna, lugna dagar. IRRK!!

Annika said...

Optimistic:
A warm welcome to my blog!
Thank you so very much for your kind words. Yes, a humid climate is not that fun, but that is the way it is here on the American east coast. And, in Germany, where you are, as well by the moment.
Take care and welcome back!

Annika said...

Desiree:
TACK!
Ja, nu är grönskan tung. Sommar, sommar, sommar.
Fukten gör allt frodigt, och så regnar det ju med jämna mellanrum. Naturen blir såååå grön då.
SANT, Desiree, you nailed it, naturen är som ett spa-besök för själen. SÅ himla bra sagt.
Stora kramar!!!

Channal said...

Vackert Annika! Värmen och fuktigheten syns i dina bilder. Makaonfjärilen är så vacker. Minns när mina flickor var små och vi var och badade i en liten sjö i Kolmårdsskogen, då såg vi massor av dem där. De älskade saven från träden. Det var ett tag jag såg dem.

Ha en fin tisdag du också. KRAMAR Anna

Steel City Anna said...

Underbar fjäril! Nu är det sådär grönt i skogen att man nästan känner sej attackerad av grönska :) omringad helt och hållet. Det är inte dumt!

Annika said...

Channal:
TACK Anna! Ja, det är bra att värmen och fukten syns, för det var ffa fuktigt. Kanske runt 23 grader varmt.
Visst är de där fjärilarna vackra. Visste inte ens att de finns hemma. Härligt.
Ja, det är verkligen speciellt att se fjärilar runt savande träd.
Ha en toppentisdag!
Kramar!!

Annika said...

Anna:
TACK, fjärilen är så vacker. Sant, när det är sådär grönt är det som om man är invirad i grönska. Inte dumt, så är det :-)

Keith said...

Another beautiful place to take in nature so close to home! Lovely butterfly!

Ann said...

Ja här är det relativt varm också, och varmare ska det bli, och fuktigt... Här kan man också hyra både den ena och den andra vattenfarkosten, kajak, kanot, stand up paddleboard etc. Ska försöka göra det någon dag i och med att det kommer vara så varmt här. Det är ju alltid trevligt att ha nära tillgång till vatten då det är varmt.

Apropå din saknar lista så känner jag att jag varit lite bortskämd med hur jag bott i USA. I Alaska så var det ju nära till skogen, och myggen förstås. Men jag fick ju berg och blåbär och hjortron och rallarros och allt som vi har i skogarna norröver i Sverige. Nu när jag flyttat till Madison WI så har jag fått en otroligt cykelvänlig stad, mycket bra gåvänlighet. Lokaltrafiken kanske får jobba lite mer, men tror nog den är bättre än många andra platser. Sjöar och parker om vartannat, närhet till skog om man åker en bit utanför stan. Massvis med uteserveringar och så finns det ju en skandinavisk amerikansk klubb också. Det finns ju i de flesta större amerikanska städerna förstås men det fanns noll i Alaska.

Jag köpte en falcon guide till Winslow då han flyttade hit, "hikes around Madison" så jag ska försöka ge mig på de vandringarna då jag har tid. Jag tycker alltid att det är så kul att vandra, vart som helst, jag gillar ju även att ta kort så det blir inte alltid en snabb hike precis haha :) Men jag har blivit bättre på det.
Ha en trevlig Tisdag!

Annika said...

Keith:
So close to home, as you say. This place rocks when it comes to access to nature.

Annika said...

Ann:
Ja, du är i Wisconsin numera.
Hoppas du trivs bra där. En liten bit från Alaska förstås. På gott och ont, antar jag.
Fuktigare somrar har du väl helt klart nu, och kanske även hetare.
Jag har aldrig saknat allemansrätt eller närhet till naturen där jag bor. Den finns, och det fastän jag bor i metro-dc. En ynnest.
Det jag egentligen saknar mest är havet från Sverige, och förstås den svenska naturen. men just tillgängligheten har jag lika mkt här som jag hade hemma.
Förstår att det var mäktigt med all natur ni hade i Alaska. jag är ju en sucker för tv-program från den staten.
Skulle gärna åka dit.
Ja, att vandra är underbart, och det är en lisa för själen.
Mer vandringar åt folket :-)

Pettas said...

Tio kilometer kan se så olika ut, helt rätt men visst är det ju skönt att det trots allt inte känns som långt. Så grönt allting är och fjärilen är ju inte av denna värld! Vacker som en dag!
Vi tog en liten kort promenad idag på ojämn mark men blott två kilometer lång. För en månad sedan var det nästan som en resa till månen för Uffes del att kunna gå så långt då. Nu känns det som en barnlek. Det går verkligen att träna upp sig rätt fort fastän det känns långsamt. Men när man betänker att han var orörlig för drygt två månader sedan så....jag måste påminna honom om det med jämna mellanrum, peppa, peppa och peppa.
Ha en fin dag Annika!
Kramar!

Annika said...

Karin:
Visst är det så. Tio kilometer upp och ner för berg längs the AT är lite annat än 10 km på plan mark.
Sådan skillnad.
Så jag skulle förmodligen stönat och stånkat om jag vore i bergen, men här flög jag fram. Peter sprang.
TACK, ja visst är det grönt. Det är så frodigt här nu.

Karin, ni är otroliga. Uffe är otrolig. Alltså, jag är full av beundran. han kommer att greja detta och bli återställd. SÅ taggad som han är och så duktig.
Jag har sagt detta förr, men jag tror att ni två kommer att vandra caminon i Spanien. Pilgrimsleden. Jag bar a tror det,

Hatten av! Jag hoppas att du känner att ni finns i mina tankar.

Kramar!!

Anne said...

Vackert och så fina bilder och du, ja man ser verkligen fukten stråla ut från bilderna. Jag ser och känner den, den syns på bilderna. Puh, att ni orkade och fixade ta en 10km promenad i det vädret. Hihi, det är verkligen helt otroligt vilka nivåer ni nått när en 10km runda är rena barnleken för er och ingenting. Helt otroligt, när man tänker efter. Ännu mer att göra det i sån fukt och värme.
Förresten, apropå vandrare. Det här är nog rätt gamla nyheter men jag läste det precis nyligen, om en kvinna som varit försvunne två år (tror jag?) och vandrat "er" Appalachian, tappat bort sig och hittats död. Du har hört den historien förstås? Hon hade tydligen skrivit dagbok och lämnat efter sig. Tragiskt och ledsamt.
Hur känner du, är ni någonsin rädda gå vilse eller är leden så väl utmärkt att man kan känna sig trygg hela tiden och veta man är på rätt. Har ni med kompass och kart också? Förresten, när ni gjorde den lååånga vandringen nyligen, hur mycket vatten hade ni med er då?
Kram!

Annika said...

Anne:
TACK!!
ja, fuktigt var det. Minsann.
OCH mulet. Ingen rolig kombo det.
Tycker också det är jättekonstigt att jag numera tycker att milen är lätt. PÅ plan mark alltså, inte om jag skulle gå den bland bergen.
Ja, kvinnan som försvann försvann i Maine, hon var nästan klar med sin hike. OCH hon villade bort sig totalt. Otroligt.
Och jag fattar inte att man inte hittade henne förrän så här långt senare. Dagbok hade hon skrivit fram till sin död.
Nej, jag är aldrig rädd för att gå vilse. Leden är så väl utmärkt. Men går man av leden är det ju lite knepigare säkert. Speciellt om man bara viker av in i skogen. Den här kvinnan lär ha haft väldigt dåligt lokalsinne. OCH det visste hennes man förstås. Otäckt att man inte hittade henne.
Vi har inte med kompass, mer än våra mobilers. Nej, ingen karta förutom en guidebok, men den är mer för att vi ska se vilka höjdskillnader vi ska vandra etc.
När vi gick nyligen hade vi med fem flaskor vatten, gatorade en flaska och kaffe :-)
Kramar!

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

Tråkigt att ni fick ställa in vandringen. Men det ser ut som det blev en riktigt vacker promenad ändå :-) Bilderna är helt underbara! Jag vet att jag sagt det tidigare, men jag vill bara hoppa rakt in i dem och befinna mig där i dina närområden!
Jag älskar speciellt bilderna där man ser den ljusaste grönskan; för som du vet älskar jag ju den :-D

Ha en fin fortsatt tisdag!
MVH /Erica

Lisa said...

Fina och gröna bilder. Och man ser verkligen hur fuktigt där är.
Förstår att det känns lite trist med en så lätt promenad jämfört med trailsen, men det var nog klokt stanna från den vilda naturen.
Ser ut som det torde vara en härlig springrunda?

Annika said...

Erica:
Lite trist, men helt OK.
TACK Erica, vad gullig du är. Ibland är det tacksamt att fota i mulet väder, det blir milt och fint ljus.
Den ljusa grönskan ja, den börjar snart gå över i tung, tung grönska.
Jag gillar också den ljuda grönskan allra mest.
Ha en fin kväll!

Annika said...

Lisa:
TACK!
Ja, jag tycker också att fukten syns.
Toppen för de som vill springa vid Burke Lake. Perfekt löprunda. P har sprungit ett 10 k lopp där.

Anne-Marie said...

Wow, vad grönt det är hos dig! Man ser verkligen det fuktiga i luften.
Så fantastiskt vackert det är med denna lummiga grönska. Jag saknar detta lummiga. Det är så långt från vad vi har här i Kalifornien man kan komma.
10 km är en bra hike och det klarar ni utan att ens fundera på det låter det som. Häftigt när man blir så tränad. Hur länge har ni vandrat på det här sättet? Jag vet ju att du visat litet tidigare från vandringar men att ni var så inbitna visste jag inte riktigt. Kul.
Jag tror att jag tar och byter plats med dig ett tag så att jag får litet mer grönt. :)
Kramar!

Annika said...

AM:
Ja, grönt och frodigt är det här.
Förstår att det är annorlunda än hos dig. Men å andra sidan är din natur och dina berg maffigare.
Tror vårt intresse väcktes då K började college. Det var då vi verkligen började intressera oss.
Ja, kom hit ett tag, jag skulle gärna ta NoCa ett tag jag med :-)
Kramar!

Anne said...

Glömde säga, tack för att du visade Swallowtail och berättade vad den heter. Ser den fjärilen mycket här och har så länge undrat vad är det för nån, inte blivit av googlat. Stella har frågat vad det är för fjäril. Men NU vet jag. Toppen!!1

Annika said...

Anne:
OH vad kul att jag kunde vara till hjälp!
De fjärilarna är ju så vackra, och vanliga.
Kul att du berättade detta för mig!!